Lundehundsträff i Gottåsa (med Zoomen)

Under helgen så har jag & Yori varit på lundehundsträff i Gottåsa där vi bland andra har träffat Zoomen! 😀 Vi har haft det jättebra hela helgen, älskar dem träffarna där, massa lundehundar & deras mycket trevliga ägare. Men höjdpunkten är ju såklart att få träffa Zoom. <3

Zoomen har ju ett jäkla humör när han är trött, men det är ju inget nytt för mig, men han & Yori kom ihop sig en gång på fredagen. 🙁 Fast både före & efter det så kunde dem springa tillsammans (dem lekte inte med varandra, men dem sprang efter varandra), så det var inget som ”satt i”. Men ändå fick jag liksom bekräftat att jag gjorde rätt som omplacerade honom eftersom han trivs bäst som ensamhund. Och Tina & Jörgen är dem bästa ägarna han kunde få, så det känns jättebra för mig. 🙂

Yori har skött sig hur bra som helst, han har ”lekt lundehund” & sprungit & skällt som en galning med dem andra, men framför allt så har han tiggt mat!! Jäklar vilken fjäskis, & utdelning har han fått så han slutade ju inte. 😛 Haha, jag lät honom hålla på, dem som inte ville ha honom nära sa till honom & då gick han vidare. Och dem som matade honom, ja, dem fick skylla sig själva. 😉 Haha.

Yori & Clara på bron över den lilla ån. 🙂

Yori fick ju inte tävla mot någon lundehund i lundehundsracet, men han & dem andra udda hundarna, Clara (blandras) & Zeke (schäfer) fick ett eget race där Yori vann med flera meter. 😛 Min lilla vinthund. <3 Han tyckte dock att det var JÄTTELÄSKIGT när startern skulle hålla i honom, men det funkade till slut det med.

Yori på racet.
Foto: Maria Karlsson.

På lördagen var det fler aktiviteter & jag fick lära mig lite om nose work, samt att Yori fick gå ett godisspår (typ 75 meter, vilket är det längsta han nånsin gått!) & vara med på äggletning. Han gjorde allt mycket bra & jag är så stolt över honom.

Jag ångrar inte att jag åkte dit, trots att jag är helt slut nu. Vi har liksom varit ute från tidig morgon till sen kväll & varit sociala. 20 lundehundar & 3 udda hundar har varit med som flest samtidigt, & alla ägare, så det har varit mycket intryck för alla. Sen att sova borta tar ju extra mycket på krafterna, plus den äckliga värmen som har varit, fast hellre varmt än regn, så på så sätt har vi haft en jäkla tur!

Några av lundehundarna, Yori & Clara letar godis.

Nu vet jag inte när jag får träffa Zoomen nästa gång, det lär märkas. Jag håller ju ständig kontakt med hans ägare så jag får ju rapporter till som tätt om hur allt går & vad som händer i hans liv, något jag uppskattar såå himla mycket!

Foto: Carina Jansson

Livsfarlig i vattnet!

Även idag åkte vi bort till sjön när Ilmo hade åkt hem. Är faktiskt jätteskönt i vattnet, även om det är lite svårt att ta sig i & ur emellanåt. 😛 Yori har simmat massor, både för sig själv & med mig & Carina. Idag hade han dille på Carina, haha, han försökte klättra upp på hennes axlar mitt i vattnet & vägrade att ge upp. Jag skrattade mest, fanns inte så mycket annat jag kunde göra. Han kom till mig några gånger också & försökte, men nej, han lyckades inte med nån av oss. 😉 Men ja, man kan säga att han är livsfarlig att bada med om man inte är bra på att simma själv & hålla sig ovanför vattenytan. 😛 Haha.

Imorron bitti åker vi & på eftermiddagen när vi kommer fram så får jag träffa Zoomen! <3 😀 Det ska bli så roligt, så förmodligen kommer jag inte att kunna sova så mycket inatt, kommer att vara så förväntansfull. Hoppas att jag har fel angående sömnen, skulle verkligen behöva sova för att orka med den långa resan dit, hela helgen där & sen den långa resan hem igen. Men men, vi får se, hur som helst så hoppas jag på bra väder (eller iaf uppehåll!), för då kommer helgen att bli perfekt. 🙂

Årets första dopp är nu avklarat!

Dem allra flesta har säkert badat flera gånger redan vid det här laget, men för mig blev årets första dopp avklarat idag! Det var faktiskt skönt i vattnet, lite kallt när man gick i, men sen var det underbart. Så jag har simmat med min bästa vän, för jadå, det är klart att han är med & simmar! 😀 Problemet är bara att han simmar PÅ mig, så man får liksom stanna upp i vattnet & styra om honom, haha. Men det är en mycket speciell känsla att simma tillsammans, älskade att göra det med Java & Dee också, Java var vettig nog att hålla typ en meters avstånd, till skillnad från Dee & speciellt Yori. 😛

Annars idag så har jag varit på 2 möten, varav det ena handlade om panikångestattacker & det var mycket intressant att höra om det, så ja, jag tror att jag lärde mig lite. Ledaren gick igenom hur det fungerar rent teoretiskt & det var många gånger man tänkte ”jaha, det förklarar varför det blir si & så”. Jag hoppas att detta ska kunna hjälpa mig att avstyra dem värsta attackerna när dem kommer, jag har även fått ett papper med övningar som jag ska göra 2 gånger/dag för att träna på att ta kontrollen över kroppen när det börjar spåra ur. Jag ska verkligen se till att göra övningarna, för jag vill kunna avstyra & behålla kontrollen. Så ett mycket nyttigt möte!

Imorron är sista dagen den här veckan som Ilmo kommer, för på fredag morgon styr jag, Yori, Carina, Hippo & Clara bilen ner till Gottåsa där vi ska på, håll i er nu, LUNDEHUNDSträff! Yori är ju ingen lundehund, men han är välkommen ändå & det är så trevliga människor, därför åker jag dit. Och det som lockar allra mest är såklart att världens bästa Zoom kommer dit! <3 Så jag får träffa älskade Zoomen, som jag saknar den killen, även om jag vet att han har det toppenbra i sitt nya hem. Så hela helgen blir vi borta & med andra ord kan vi räkna med en måndag i sängen. 😛 Brukar ju bli helt slutkörd efter såna grejer, men dem är ändå värda att åka på.

Imorron när Ilmo har åkt hem så ska antagligen jag, Carina & hela hundligan åka iväg & bada igen, om det är lika fint & varmt väder som idag. Efter badet väntar dusch & innan dess har jag tänkt att packa inför resan. Så imorron eftermiddag är det full rulle, men det blir nog bra. 🙂

Jag ska kriga tills jag vinner

Ni som känner mig & har gjort det en längre tid vet mycket väl om mina psykiska sjukdomar & vad dem har ställt till med i mitt liv. Ni andra, tja, välkommen till min värld.

Under den tiden som jag hade både Yori & Zoom så mådde jag bättre än på många, många år. Jag kände mig hel, jag hade allt jag önskade mig. Jag blev fri från självskador & jag kunde minska ner på medicinerna. Livet såg riktigt ljust ut för första gången på väldigt länge.

Men när jag omplacerade Zoom så rasade jag igen, på alla sätt som var möjliga. Jag fick höja & även lägga till mediciner, jag mådde dåligt, tappade energi, lust & motivation, började självskada mig igen & mörkret kom verkligen tillbaka. Jag grät hur mycket som helst då mitt hjärta bara skrek efter Zoom. Jag ångrade mig tusen gånger om att jag hade omplacerat honom, för jag ville ju inget hellre än att få tillbaka honom! Det var ju han som hjälpte mig bort från skiten, han kom in i mitt liv efter att jag hade förlorat Dee & det helvetet som bröt ut då. Han fick mig att kämpa trots alla motgångar, & han kommer alltid att betyda hur mycket som helst för mig.

Men han tålde inte Yori, plus att Zoomen hade starka rädslor för stan, folksamlingar, trafik & tävlingsplatser. Så han skulle aldrig kunna bli den tävlingshunden jag drömde om, därför föll valet på att omplacera honom istället för Yori, för Yori passade mig bättre, även om det som sagt var Zoom som tog bort mig från mörkret. Ni ska veta att jag har ångrat mitt val många gånger, men jag vet att Zoomen trivs så mycket bättre hos Tina & Jörgen där han får bo i skogen & vara kung! Dem tränar dogparkour, agility & går långa skogspromenader där han får springa lös & hoppa upp på alla möjliga stenar & stubbar som han hittar. Emellanåt åker dem in till stan för att träna, men väl där så blir han väldigt rädd, som han alltid har varit, & detta kanske låter helt knäppt för er, men en del av mig är glad över att han fortfarande reagerar så, för det får mig att inse att jag trots allt gjorde rätt val. Han vill vara en skogshund & det har han fått blivit. 🙂 Han är kung på sitt hunddagis & njuter verkligen av livet, & ingen är gladare än jag över det. Så tack Tina & Jörgen för allt ni gör för ”min” Zoom, om ni bara kunde förstå hur mycket det betyder för mig!

Men mitt mående har som sagt svajat rejält sen dess & jag har även fastnat i många gamla dåliga vanor, som självskador av olika slag, & jag har även varit inlagd på psyk i omgångar. Jag har haft tankar på att omplacera Yori då jag känt så dåligt samvete för att jag inte har orkat ge honom allt han önskat, han har aldrig lidit, men han har heller inte varit toklycklig. Tack vare mycket stöd från mina bästa vänner Carina & Malin samt min familj så har jag ändå haft kvar honom & nu är jag så himla glad över det! Min spralliga, helgalna knasboll, som jag älskar honom!

Den senaste månaden har varit extremt tuff, jag har gjort saker mot mig själv som jag alltid kommer att ångra, men jag har också överlevt trots allt, & det är det allra viktigaste. Stödet från nära & kära, samt vården, har gjort att jag idag ser saker lite annorlunda. Det hände en sak härom dagen som verkligen fick mig att vakna & inse vad jag håller på med, vad jag håller på att förstöra, inte bara för mig själv, utan även för dem som står mig närmast. Så idag tog jag ett stort steg i rätt riktning genom att lämna in nästan 250 tabletter som jag hade sparade hemma i ”nödfall”. Min sjuksköterska på öppenpsyk blev glad över att få hela den stora påsen & tack vare Yori’s stöd (han var med när jag lämnade in allt) så kände jag inte minsta lilla ångest över att lämna ifrån mig min ”trygghet”, min ”plan b”, utan det kändes enbart bra. 🙂

Jag ska vända på det här nu, jag ska hålla mig borta från självskador i alla former, jag ska satsa på min hälsa & att göra det bästa jag kan av mitt liv. Jag ska göra allt jag kan för att hitta samma livsglädje som min kung Magic hade, för då kan inget stoppa mig igen. Så upp till kamp nu Malin, det kommer att komma många stunder då jag kommer att tveka & ifrågasätta mitt val & livets värde, då allt kommer att kännas för tufft & jag bara vill ge upp, men som sagt, jag ska vara stark & vinna över min psykiska sjukdom, till varje pris. Något jag VET att jag kommer att klara av, bara jag ger mig fan på det, & jag tänker kriga tills jag står där på andra sidan, som vinnare i striden mot min psykiska ohälsa.

The comeback is always stronger than the setback!

Jag är på väg, på väg, tillbaka till mitt liv
Jag har börjat ta mig loss & hoppas snart att jag är fri
Och aldrig ska jag nånsin återvända dit jag var
Ska jaga friden in i döden för att ändra mina dar

Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

En dag i tårar

Ja, fy fan vilken jävla dag det har varit. 🙁 Jag hade planerat att åka till hallen & träna med Yori, men istället har jag legat hemma i soffan/sängen & bara gråtit tills jag somnat av ren utmattning. Jag vill så gärna bara sätta mig i bilen, åka ner till Zoom, & ta med honom med igen. Men han har ett nytt hem nu, men en ny matte, & det är väldigt svårt för mig att acceptera. Kollade på SKK Hunddata & nu är ägarbytet genomfört, & det var liksom droppen som fick den berömda bägaren att svämma över. Tårarna hade inget slut.

Jag vet att han har det bra, han har det t.o.m. superbra, men det hjälper tyvärr inte mig i min smärta. Jag unnar honom ett fritt liv på landet, samtidigt som jag som sagt bara vill hämta hem honom. Så ja, det är väldigt dubbelt. Jag saknar min Zoom. <3

Yori har fått haft en jättetråkig dag, men vissa dagar är så, tyvärr. Han är väldigt snäll som bara accepterar det, lägger sig bredvid mig i sängen & jag kan krama honom hur hårt jag vill, vilket jag många gånger gör för att försäkra mig om att han finns kvar hos mig, att inte han också är borta. Det går inte att på långa vägar beskriva den smärtan jag går igenom just nu, & utan Yori så vet jag inte hur jag skulle klara av den. Min fina fina Yori. <3 Guldhunden som håller mitt huvud ovanför vattenytan när resten av kroppen sjunker.

Igår blev det dock bestämt att jag & Yori ska åka iväg till Stockholm på onsdag! Så nånting positivt har funnits med i tankarna under dagen. Vi ska åka tåg, så det blir första gången för Yori, vilket ska bli spännande. Jag tror inte att han kommer att ha några problem med det, men man vet aldrig. Bra träning blir det i vilket fall som helst.

Och imorron blir det en rolig dag, för då är det träff med freestylesatsningen! 😀 Så en heldag i Lervik med underbara människor & massa freestyle, kan inte bli så mycket bättre faktiskt. Så den här dagen arkiverar jag snart, & satsar på en morgondag som bara kan bli bättre.

1 av 100

Eller snarare 1 på miljonen. 😉 Men kommentaren att han är 1 av 100 fick han idag i Ransäter, & det var inte på det positiva sättet…Innan vi åkte hem så gick vi bland montrarna & när vi kom till Swede Sun’s monter så flippade Yori ur, haha. Han tyckte att tuggbenen som fanns där var bland det läskigaste han nånsin stött på!

Han skällde som en galning, & vi försökte få honom att våga gå fram till ett av hornen som vi la på marken, men nope, det var livsfarligt! 😛 Monterpersonalen sa att 1 av 100 hundar reagerar så & det är p.g.a lukten av vilt. Jo tjena du, lukten av vilt på en jakthund…Hahaha, jag måste ju testa viltspår samt apportering av vilt nån gång för att se hur han reagerar då. Det kan ju ha berott på situationen, inte för att han var osäker där, men nja, jag vet inte riktigt, rädd för hornen var han iaf!

När jag såg på tollarna där så blev jag JÄTTESUGEN på att ställa Yori också, så vem vet, nån gång kanske jag ställer honom, eller ja, nån gång KOMMER jag att ställa honom! Men först behöver han få lite mer massa på kroppen, han kan inte komma smal som en sticka med fladdrande öron. 😛 Haha, hans fladdrande öron kommer han ju alltid att ha, så det får räcka med den bristen. 😉 Kanske redan nästa år, vi får se.

Såg även ett par lundehundar & det gjorde ont i hjärtat. En del av mig ville bara gå till deras ring & titta på alla 4 som skulle vara med, men jag lyckades behärska mig på den punkten, vilket jag är glad för nu. Det är som sagt för tidigt för mig än, saknaden efter Zoom är för stark, men det kommer att bli bättre, det är jag säker på.

Nu har jag precis kommit hem från vårdcentralen där en läkare fick kolla på min fot som är sårig & svullen efter ett myggbett. Hon tyckte som jag, att det inte såg så farligt ut, & hon förklarade att den blir mer svullen p.g.a. värmen jämfört med vad den hade blivit om det inte varit så varmt. Jag skulle inte gå så mycket, vila foten i högläge, bada ”grönsåpe-bad” med den, fick förstås badförbud utomhus, & om den blev värre skulle jag höra av mig igen. Jag la upp en bild på foten på min Facebook igår & det var en del som reagerade väldigt kraftigt & tyckte att jag skulle åka in & kolla upp den, därför var jag på vårdcentralen, för jag lyssnade faktiskt på dem. 😉 Men som sagt, ingen fara än så länge. 🙂

Resten av dagen blir händelselös tror jag, för jag har ju redan gått lite idag, så foten behöver vila. Har tänkt att träna lite trick med Yori inomhus, det blir lagom ansträngande för oss båda, haha.

Jag saknar honom så mycket

Igår kväll gick jag & la mig tidigt, inte för att jag var trött, utan för att jag inte ville vara vaken. Men när jag låg där i sängen & inte kunde sova så orkade jag inte hålla emot längre, utan tårarna rann som floder längs med kinderna, för saknaden efter Zoom gjorde så ont, jag saknar honom så mycket! Jag vet att han har det kanonbra i sitt nya hem, & jag vet att det här beslutet var rätt, & jag ångrar det inte, men jävlar vad jag saknar honom! <3 Efter att ha gråtit i halvt panik i 1-1,5 timmar så somnade jag till slut, gråtandes. Fy fan rent ut sagt, tur att jag hade en Yori som låg tätt intill mig under tiden, annars vet jag inte hur jag hade hanterat det på ett bra sätt.

Idag däremot har det varit mycket, mycket bättre! Jag & Yori har varit med morsan, Anders, Jimmy & Farro ute på sjön typ hela dagen. Detta var allra första gången som Yori åkte båt & han klarade av det riktigt bra! 😀 Efter pizzastoppet så var han lugnare i båten & satt mest stilla bredvid mig & spanade ut på allt som fanns att titta på. När vi kom ”hem” så blev det bad för allihop & det var helt underbart! Shit, vad skönt det var i vattnet. Yori är dock inte så rolig att simma med i koppel då han hela tiden försöker att klättra upp på min rygg när jag simmar…Han förstår inte det där med ”personal space” om jag uttrycker det så. 😛 Haha. Och det var så mycket folk där att jag inte kunde släppa honom lös heller, för då hade han väl simmat på nån annan stackare, hahaha.

Det var först nu vid halv fem som vi kom hem, & jag gick raka vägen in i duschen, så nu känner jag mig ren & fräsch. 🙂 Yori styrde stegen direkt mot sängen & där ligger han än, haha. Det är faktiskt skönt att han kan ligga i sovrummet trots att jag är i vardagsrummet, det klarade inte Zoom av, han skulle vara i samma rum hela tiden, bortsett från toaletten. Och Yori har precis börjat klara av det, för bara ett par månader sen så flög han upp direkt jag reste mig för att han skulle följa med mig, även in på toan, så det har hänt mycket på kort tid i hans hjärna.

Imorron kanske det blir minigolf på eftermiddagen/kvällen, annars är det inget planerat. På söndag väntar besök i Ransäter på hundutställningen. Yori ska såklart inte ställas, men lite miljöträning blir bra när jag ändå vill dit & se tollarna. Och morsan & Anders vill se finnarna, så dem följer också med, vi har tur att dem går samma dag. 😉 Båda raserna går först på dagen så vi stannar inte kvar så länge, inte med tanke på värmen för både oss & hundarna. Först så hade jag en tanke om att även se lundisarna, men det är för tidigt för mig, speciellt med tanke på gårdagens alla tårar. Så det får bli längre fram, för ja, jag älskar fortfarande rasen & kommer alltid att göra det, men som sagt, det är för tidigt just nu.

Dem enda lundisarna jag vill hälsa på är tjejligan & Rally’s puppisar! 😀 Men även det får vänta lite tills puppisarna är lite äldre, har sett bilder på dem & speciellt hanen är såå himla vacker! Men nej, jag ska inte ha honom, jag ska bara ha Yori, men hanen är lika fin för det. 😉