Underbara långpromenader

Igår gick jag & Caroline en långpromenad med hundarna i koppel, & det var helt underbart. 😀 Perfekt temperatur & lagom med folk, haha. Idag gjorde vi om det, men Malin & hennes pojkar följde också med, plus att vi gick mycket längre. Vi var ute & gick i 2 timmar i koppel, till en början var det stormvindar från sjön, men när vi kom in i skogen så blev det sådär perfekt igen! 😀

Så vi har haft en bra helg, inte bara suttit inne utan verkligen rört på oss ordentligt, något vi (eller ja, JAG) måste bli bättre på! Yori hakar ju gärna på så fort han får chansen. 😉 Så det är som sagt jag som måste skärpa mig lite till.

Veckan som kommer ser ovanligt lugn & oplanerad ut, så vi får se vad som händer. Skulle behöva åka ner till stan en sväng & miljöträna Yori, men har ett möte i stan imorron, så det får isf bli att åka fram & tillbaka. Vi får se, kan ju ta miljöträningen en annan dag istället, får klura vidare på den frågan.

Träningsmotivationen är på topp!

Ja, det kan man verkligen säga! 😀 Vi tränar flera korta pass här hemma varje dag, & bara den senaste en & en halv veckan så har han lärt sig 5 nya trick!! Behöver jag säga att han är jäkligt snabbtänkt? Utom på vissa trick som verkar helt omöjliga. 😛 Men ingen stjärna kan lysa jämt. 😉 Jag har bara testat dessa trick här hemma, så jag vet inte om han är säker på dem ute, men inne sitter dem som sagt. Efter jul & nyår så blir det mer kontinuerlig träning även i hallen, så att vi är väl förberedda när tävlingssäsongen drar igång i mars.

Jag önskar att jag alltid kunde vara såhär träningsmotiverad, tänk vad roligt det skulle vara, både för mig & för Yori. Mycket av min motivation tror jag beror på att vi gör NYA saker! Jag är så trött på att hela tiden köra samma gamla vanliga, nu när vi tränar in massa nya grejer så blir det mer spänning & roligare helt enkelt. Så detta måste jag komma ihåg, att testa lära in nya saker när motivationen tryter, & tänk bara på hur mycket saker Yori skulle kunna lära sig?! :O Shit, det skulle kunna bli hur bra som helst. 😀

Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Vi har haft en underbar helg!

Nu är det som vanligt igen, bara jag & Yori. 🙂 Det har varit jättekul att ha Moa & Nova här på besök, det har vi tyckt alla 4. Yori & Nova har lekt massor, både inne & ute.

Igår åkte vi ut till sandtaget där vi mötte Carina & tjejligan & tillsammans gick vi omkring lite där & jag fotade medan hundarna sprang lösa & lekte. Här kommer bästa gruppbilden:

Moa & Nova åkte härifrån vid kl 11 & efter det så tog jag & Carina en promenad tillsammans innan vi gick hem till henne & kollade på filmen Dumbo, en riktigt söt film. <3 Nu har vi precis kommit hem, eller ja, vi har faktiskt hunnit träna ett kort trickpass också sen vi kom hem & Yori var såå himla duktig! Snart dags att filma & låta er se. 😉 ”Eller hur?” & ”Vacker” fokuserar vi mest på just nu & Yori är så smart & lättlärd att det hela går mycket snabbare än jag vågat drömma om! Så jag ska faktiskt hitta nåt mer nytt trick att lära honom, så att man kan variera ännu mer. 🙂 Och självklart kommer dessa trick att användas i freestyleprogram längre fram.

Många tjejer idag!

Underbart väder idag!! 😀 Sol & lite snö på backen = PERFEKT! 😀 Yori tycker också att det är skoj med snö, & idag åkte vi ut till skogen där han & tjejligan fick röja lite. Han är så himla lycklig när han får springa med Clara, som är hans absoluta favorit. Lundetjejerna är ju inte så mycket för att leka, men emellanåt springer dem med ändå. 🙂

Skulle ta ett fint gruppkort på alla, men alla fastnade inte på bilden…Det var visst en liten Rally som istället hade bättre saker för sig. 😛 Hon grävde sig under stockarna & vägrade komma fram först, till slut fick vi fram henne när vi skulle gå tillbaka till bilen. Det är så typiskt henne, finns det en håla så finns det en Rally där. 😛 Haha. Så här kommer gruppbilden:

Måste ju även visa det här fina kortet på Yori, shit vad vacker han är, min guldhund! <3

Om några timmar kommer Moa & Nova hit! 😀 Då kommer Yori att bli superglad han också, för han gillar Nova. Dem kommer att stanna här tills på söndag dag då dem far vidare mot nya mål. 😉 Just nu sover han bredvid mig här i soffan, lilla killen, ibland händer det ingenting & vissa dagar är det fullt upp. Jag är inte så bra på det här med balans i livet, haha.

Nya trick under inlärning

För att öka motivationen i träningen med Yori så har jag nu påbörjat inlärning av nya trick! 😀 Det är ROLIGT att träna igen!! Sen behöver han ju lära sig mer saker om vi ska komma nånstans i freestylen, men just nu är det bara tricken vi fokuserar på. 🙂 Idag började vi med ”Eller hur?” (han ska nicka, hålla med) samt fortsatte med ”Vacker”, ett trick som han har väldigt svårt för än så länge, men dem musklerna behöver ju sakta byggas upp, så det blir nog bra med tiden, haha.

Igår var vi & tränade i en för oss ny hall med delar av vårt träningsgäng. Yori var överlycklig & engagerade sig enormt mycket, ibland lite för mycket så att han började skälla. Det är så svårt att bryta skallen, vill verkligen inte att dem ska eskalera, så det är nåt jag gör allt för att lösa. Frustration tror jag att det beror på, & dem kommer oftast när han backar, trots att backa är bland hans absoluta favorittrick.

Imorron kommer bästa Moa & Nova hit! 😀 Ska bli så himla roligt att träffa dem igen! <3 Och dem stannar tills på söndag dag, så även Yori kommer att vara så lycklig över att få spendera tid med Nova, för dem kommer verkligen jättebra överens. Det ska dessutom vara fint väder hela helgen, så jag ska försöka fota när vi är ute, var längesen sist. Kan tänka mig att det blir en hel del spring med 2 lösa stollare. 😉

Ensamhet & djup svacka

Jag har vänner & jag har en underbar familj, men ändå är jag så förbannat ensam. Visst, ensamheten kan vara skön ibland, men min äter upp mig inifrån, & det är ingen härlig känsla.

Mest av allt saknar jag en f.d. vän, min f.d. bästa vän. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta älta det, fram & tillbaka, om & om igen. Jag vet inte vad som hände, men jag önskar att det aldrig hade hänt. 🙁 Hon räddade mig så många gånger & hon fanns alltid där för mig, precis som jag fanns för henne. Avståndet mellan oss kunde inte hindra oss från att träffa varandra, det fanns ju både bil & tåg. 😉 Men allt det är borta nu, hon är borta, nu finns bara jag kvar här, helt ensam.

Eller ja, jag har 2 stycken extremt nära vänner nu som jag verkligen älskar! Dem betyder massor för mig & utan dem skulle jag känna mig ännu mer ensam & övergiven. Alla har vi våra svackor, & när dem inträffar samtidigt så blir det mycket kvar, inte av nån av oss, & lite där befinner vi oss nu, iaf jag.

Jag har en grymt djup svacka där allt jag ser är höga väggar av berg som jag på nåt sätt måste ta mig upp för för att kunna vända på det här. Jag vet inte alls i vilken ände jag ska börja, för minsta lilla grepp jag tar mot väggen så rasar jag ner snabbare än jag kan ställa mig upp igen. Det är skitjobbigt att se massa bilder, filmer & läsa texter & kommentarer om folk som tränar & tävlar med sina hundar, & gissa vad jag följer för typ av konton på Instagram? Jo precis, just såna. Så jag har fått göra en storrensning där & har nu bara några enstaka kvar som just tränar & tävlar mycket. Jag tänker att jag kan ju alltid lägga till folk igen vid ett senare tillfälle om jag känner att jag klarar av det bättre då.

Jag vill bara att tiden ska gå, att det ska bli mars så att min & Yori’s freestylekarriär kan starta. Det är mitt starkaste ljus i tunneln, trots alla känslor av krav som det innebär. Jag saknar verkligen freestylen, inte att träna, utan att tävla. Men så är det ju den lilla detaljen att ska man lyckas bra på tävling så behöver man också träna. Och just träning är inte något vi sysslar mycket med nu för tiden, men förhoppningsvis blir det mer av den varan snart. Jag hoppas helt enkelt att dem höga bergsväggarna ska rasa, eller att jag hittar ett annat sätt att ta mig upp för dem, & sen springa långt långt bort därifrån!

Selektiv ätstörning/ARFID – fler än jag?

Idag var det då dags för lydnadstävling x 2 för mig & Yori, men p.g.a min djupa svacka som jag befinner mig i just nu så fick vi ställa in dem starterna. Det senaste halvåret har varit grymt tufft för mig & det går inte att räkna alla tårar som har runnit nerför kinderna. Yori har under denna tid fått mindre aktiviteter & inte lika många långa promenader, men istället ännu mer mys & goda saker att äta. Jag tror t.o.m. att han har ökat lite i vikt. 🙂 Han stöttar mig mest av alla, han ser till att jag tar mig ur sängen, att jag kommer ut flera gånger om dagen, & han får mig att känna mig mindre ensam. Han är helt underbar & jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om jag inte haft honom vid min sida.

Jag får mycket hjälp från vården, har täta kontakter där, har fått byta lite mediciner, samt att fler insatser väntar. Men det ska nog gå bra det här, i slutändan, jag har mått riktigt dåligt tidigare & jag lever ju än. Fast vägen till det bra livet kan bli lång…

Men det var inte detta jag tänkte skriva om nu, gav er bara lite bakgrundsinfo. 😉 Utan jag tänkte ta upp en sak som alltid är väldigt aktuell & jobbig för mig, nämligen maten. Allt som har med mat att göra är jobbigt, & det har det alltid varit. Åka & handla är hemskt, för jag skäms för vad jag köper eftersom det inte alls är särskilt varierat, utan mest samma saker, samma onyttiga saker. Jag försöker gå ner i vikt men det är svårt när allt man äter som sagt är onyttigt. Varje gång jag åker bort (antingen över dagen eller under flera dagar/veckor) så påminns jag om mina stora matproblem. Jag är så avundsjuk på ”alla andra” som kan ha med sallader & äta, behöver inget kylskåp, mikro eller nånting, utan kan bara ätas som det är, skitsmidigt. Själv så får jag leva på smörgås eller choklad, inget som ger nya krafter direkt.

Jag kan ge er exempel på freestylesatsningen. VARJE gång vi ska ha lunch så kommer dem andra med smidiga, lätta, nyttiga saker, & så kommer jag med mina pinsamma smörgåsar. Jag skäms som fan, försöker att äta upp fort för att undvika att nån hinner fråga eller kommentera min mat. Ingen där har nånsin sagt nåt, eller jo, men inte elakt menat, utan lite på skämt. Men för mig blir det inget skämt eftersom det redan är så ångestladdat.

Samma sak när man är iväg på tävlingar, samma jävla sak VARENDA GÅNG MAN SKA ÄTA nån annanstans än hemma! Jag är så trött på det, det är så jobbigt, det får mig att känna mig så fucked up! Så att åka på semester är väldigt plågsamt för mig, eftersom det då ställs lite mer krav på maten. Det är inte alltid man kan hitta en pizzeria (äter enbart vesuvio & den brukar finnas på alla pizzerior), & på restaurang vågar jag inte äta med rädsla för att känna smaken av nånting jag inte tycker om, för då kommer kräkreflexerna igång direkt & att spy inför massa folk på en restaurang är inget jag vill göra. De allra flesta kan känna smaken av ”äckliga saker” & bara spotta ut det & så är det inget mer med det, men riktigt så lätt är det inte för mig.

Jag har letat efter en diagnos som stämmer in på detta, hitta ett namn på min störda relation till mat. Eller är jag helt ensam om dessa problem? Ätstörning UNS (utan närmare specifikation) har en del inom vården sagt, men det har inte hjälpt mig nåt. Nu däremot har jag hittat svaret!! Selektiv ätstörning, engelska förkortningen ARFID (avodiant/restrictive food intake disorder). Den beskriver det så klockrent! Det finns en förklaring på mina svårigheter, det är inte bara jag som är helt hopplös, & ni anar inte hur lättad jag känner mig. ARFID är inte så ovanligt bland personer med autismspektrum, & där ingår Asperger som är en av mina diagnoser.

Vill ni läsa mer om Selektiv ätstörning & ARFID så rekommenderar jag dessa länkar, klicka bara på namnen.

Så NEJ, jag är inte bara kinkig med maten, megakräsen eller löjlig, det ligger sååå mycket mer bakom. Och frågor är jobbiga, kommentarer är jobbiga. Allt som påminner mig om det är jobbigt. Jag skäms som sagt för vad jag äter, & därför äter jag helst ensam, om det inte är på en pizzeria som sagt.

Är det nån mer här som läser detta som känner igen sig? Jag vill gärna komma i kontakt med fler drabbade personer, någon man kan prata med som verkligen förstår. Jag ska ta upp detta med min psykolog på vuxenhabiliteringen, för det är ju där man jobbar med autismspektrumet. Sen hoppas jag att jag ska få någon effektiv hjälp med detta, vad & hur det ska gå till vet jag inte, men nu när jag själv har fått en ökad förståelse för det så hoppas jag att det finns nåt att göra.

Varför skriver jag då detta här? Jo, för att jag har en del läsare här så att hitta fler drabbade eller bara ge mina närstående en förklaring är en stor chans som är värd att ta. Så jag ber er, inga skämt eller kommentarer om mina matvanor, oavsett vad ni tycker om dem.

Idag har vi varit en sväng på stan & busat i löven. Var dock inte en optimal plats att busa & fota på, men det är svårt att hitta bra såna platser! Yori var supertaggad & hade nog gärna stannat där länge, haha. Igår fick han i.a.f. köra race med Clara på stranden, så då fick jag springa av sig ordentligt. Snart hoppas jag som sagt att jag är tillbaka på banan helt & hållet så att vi kan komma i form på alla sätt & vis, något som både jag & Yori saknar mycket just nu.

Lydnadsdebut a la Yori

Ja, nånting sånt kan man nog kalla det, haha. Jag var jättenervös, försökte tänka på att andas, men det var svårt, för jag ville ju så mycket! Värmde upp väldigt kort tid då vi hade startnummer 1, vi behövde inte snabba oss, men när alla stod där & bara väntade på oss så kände jag mig stressad, så det smittade säkert av sig på Yori, som för det första precis kommit ut ur bilen, & för det andra så har han aldrig varit på den klubben förut. Jag gjorde lite freestylemoves innan startrutinen & sen gick vi in på planen, mer eller mindre redo för att göra vår lydnadsdebut!

Följsamheten gick sådär, vi krockade några gånger, dels för att han hade fokus på annat, & dels för att jag själv inte kan gå rakt när jag är nervös. 😛 Utan jag vinglade lite & det gjorde ju inte saker bättre, haha!

När jag ropade på honom på inkallningen så svek rösten mig (är ju förkyld), men han hörde mig ändå & kom som skjuten ur en kanon! Jag hann tänka ”det här kommer aldrig att sluta bra” & mycket riktigt, han använde mig som stoppkloss. Men han kom iaf. 😉

I momentet sättande under marsch fick jag hjärnsläpp, glömde helt bort vad jag höll på med, men vi fick några poäng med oss från det ändå.

Sen var det ju apporteringen, tollarnas huvudnummer, & helt klart dagens shownummer från Yori’s sida! Senast igår ville han knappt ta apporten, & idag, ja, då tjuvstartade han, tog apporten & sen sprang han runt några varv runt planen, skitlycklig! Jag ropade på honom flera gånger, men tror ni att han hörde nåt? Haha, nope, han var bara så jävla glad. Till slut kom han tillbaka till mig, med apporten, men ja, en nolla där som ni förstår.

Fjärren är ett av hans bättre moment, likaså idag. Han stannar bra när jag lämnar honom, kastar sig ner i liggande position på mitt första kommando, men sen, när jag gick tillbaka till honom så reste han sig upp & satte sig sen väldigt snett. Synd, för som sagt, han lägger sig jäkligt bra!

Hoppet gillar han också & det gjorde han bra idag. Kunde ha blivit en bättre ingång, men det finns alltid saker att slipa på. 😉

Jag är nöjd med min vilde, haha, jag var rädd för att vi skulle bli diskade efter hans race, men det blev vi inte. 😀 Och han är ju ung & vi har knappt tränat nån lydnad, herregud, han har ju precis lärt sig vad ordet ”fot” betyder! Egentligen är det på tok för tidigt att låta honom tävla i lydnaden, men jag trodde ju att min träningsmotivation skulle komma tillbaka, men det gjorde den ju inte. 🙁 Så kraven på min lilla sprätt är inte så höga, han hade störtskoj & det är det viktigaste! 😀 Ja, jag hade också roligt, även om det kändes lite pinsamt emellanåt. Vill ni själva se hur allt såg ut, så kommer här en film från tävlingen (tack Malin för att du följde med, höll mig sällskap, samt filmade!). <3 Slutpoängen blev 119,5 poäng, vilket betyder 0,5 poäng ifrån godkänt. Helt okej med tanke på omständigheterna!

Imorron väntar lydnadstävling igen, men den gången i Kristinehamn. Har jag fattat PMet rätt så kommer vi att gå ut som startnummer 3 i första klassen. Då hinner jag värma upp honom lite mer innan. Det är ju alltid så svårt att veta hur man ska göra med nya hundar innan man har hittat vad som funkar bäst. Tänkte även att Yori skulle få springa av sig här hemma med Farro innan vi åker imorron bitti, så kanske han inte kör race på planen. 😉 Haha, för jag tror ju inte att han skulle bli för trött av det, han ska ju inte springa en mil liksom, & brist på energi är inte hans melodi, så det blir nog bra. 🙂