Det finns hopp!

Vi startade den här dagen med en långpromenad i skogen tillsammans med Malin & hennes grabbar. Vi hade då tur med vädret för det var uppehåll hela tiden. 🙂 Hundarna njöt också av promenaden, skönt för dem att springa lösa, & självklart åt Yori massa blåbär. 😛 Han har t.o.m. lärt Jax att äta blåbär, Yori lärde sig ju av tjejligan.

Nu på eftermiddagen så har vi varit på klubben & tränat – i spöregn! Alla som känner mig vet att jag inte är nåt fan av att träna i regn, men idag gjorde jag det ändå. Vi började med lydnad, körde igenom hela startklassen utan godis- eller leksaksbelöning, med andra ord enbart med social belöning & han skötte sig riktigt bra! Sen körde vi lite agility, duktig kille där med, fast gungan var lite läskig, så den behöver vi träna mera på! Efter agilityn så körde vi lydnad igen, tog hela startklassen ännu en gång & då öste regnet ner, något som inte påverkade Yori alls mycket, så gott folk – det finns hopp! 😀 Avslutade träningen med att backa på långa avstånd & det gjorde han superbra. <3 Så trots att vi blev väldigt blöta, eller ja, Yori blev väldigt blöt, jag hade ju regnjacka på mig så jag blev bara blöt om benen & ansiktet, så var det en härlig träning & jag känner mig riktigt nöjd. 🙂

Imorron väntar träning i hallen igen, tänkte köra igenom startklassen då igen, förhoppningsvis med kommendering. Sen lär det väl bli lite freestyle & avslutning med agility, så det blir säkert superbra! 😀 Längtar dit!

Inatt när jag inte kunde sova så gjorde jag resultatsidor här på hemsidan. Så om man går in på Yori – Meriter – så finns det resultat för agility, freestyle, lydnad & rallylydnad. Gillar att ha den överblicken, & förhoppningsvis så kommer det att komma många resultat där med tiden, just nu är dem ganska få. 😛 Agility har vi ju inte tävlat än, för jag räknar bara med officiella starter, så den sidan är inte så mycket att se än så länge. Men det hoppas vi att det blir ändring på snart!

Vi testar!

Idag skulle jag, Carina & alla hundarna gå Sävsjöleden, men när vi kom till parkeringen så var det fullt med bilar, folk & hundar där, så vi bestämde oss för att satsa på att gå den imorron istället. Så vi vände & åkte till vår vanliga skog & gick den rundan istället, var dock mycket folk där med så hundarna fick gå i koppel större delen av tiden, till deras stora besvikelse. Vi hade allt från sol till regn i väderväg, så det var en spännande tur.

Direkt efter promenaden så åkte vi till Pets & köpte 5 kg revben. 🙂 Hade beställt det & nu fått meddelande om att jag kunde hämta ut dem. Och så fort vi hade kommit hem så fick Yori ett & han var mycket nöjd, haha. Nu behöver vi inte köpa såna på ett tag, utan vi har fullt i frysen. 😉

Jag har bestämt mig för att testa att tävla med Yori, så nu är vi anmälda till tävlingen om 3 veckor, det ska bli mycket spännande. Vi behöver träna lite, så förhoppningsvis kan min motivation öka nu när det väntas tävling, det är ingen garanti, men hoppas kan man väl alltid göra?

Resten av den här dagen har jag inget planerat, så ett träningspass kanske kan bli av? Tränade lite inne igår & Yori var så himla duktig! Det känns som att han blir allt bättre inomhus, vågar busa lite emellanåt, men direkt han gör fel så blir han megaosäker & vill gömma sig. Och NEJ, jag blir inte arg på honom när det blir fel, utan det räcker med att belöningen uteblir så blir han osäker, men vi kämpar vidare.

Är sugen på att köra freestyle i hallen nån dag snart, testa att köra program & se vart jag har honom, om han sticker eller om han har ”kommit över” det. Inte för att jag tror att det bara kommer att ha försvunnit av sig självt, men åter igen, man kan väl få hoppas?

Mycket tveksamheter

Idag var det andra dagen som vi startade med en långis i skogen & hundarna njuter som satan! Vi tvåbeningar tycker också att det är skönt, även om iaf jag har svårt att ta mig upp ur sängen. 😛 Fast å andra sidan har det blivit några sena kvällar/nätter, så jag har ju inte haft dem bästa förutsättningarna. Men men, jag har bitit ihop ändå & tagit mig upp & iväg, så klapp på axeln på mig själv. 😉

Jag funderar på om jag & Yori ska tävla rallylydnad om 3 veckor eller inte, anmälningstiden går ut imorron så jag har inte så lång tid på mig att fundera. Fast jag har alltid svårt att bestämma mig för saker så det är ganska skönt att jag inte behöver fundera så länge. 😛 Först så tänkte jag anmäla mig, sen bestämde jag mig för att inte göra det, men nu kanske jag ändrar mig, igen. Bara starta utan krav & se om vi kan jobba som ett team. Men jag vet inte, det känns som att oavsett vad jag bestämmer mig för så kommer jag att ångra mig. 🙁 Och jag HATAR den känslan!

Jag önskar så att han var lättare att jobba med, att han var mer intresserad av att samarbeta än vad han är. Och att hans rädslor försvann. Jag trodde att tollare skulle vara mycket lättare än lundehundar, men jag vette katten alltså. Jag älskar Yori, det gör jag verkligen, men han är som sagt inte den lättaste. Saknar vallhundarna, speciellt Java, min fina prinsessa, jag vill så gärna ha tillbaka henne. <3 Men det kanske går att jobba upp samarbetet med Yori? Jag menar, han är bara 2 år, så vi har mycket tid framför oss tillsammans.

Jag får inte ge upp, inte ens när det känns tungt, som nu. Jag måste VÅGA tro på oss, slopa den där rädslan för att bli besviken, för den hindrar mig bara att försöka satsa. Jag borde ge honom chansen att rätta sig, han blir ju bara mer & mer mogen ju mer tiden går, så han kanske inte alls är som han var förut? Han kanske har bättrat på sig? Usch, jag vet inte, jag hatar beslutsångest & tveksamheter, jag vill bara vara säker på min sak, men det är jag ju aldrig…

Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Tävlingsdebuten är nu gjord!

Ja & vad ska man säga om den? Haha, för det första så har vi tränat rallylydnad kanske 4-5 gånger sammanlagt NÅNSIN, så kraven var inte så höga från min sida. 😉 Första klassen kändes helt okej ändå, han var lite ofokuserad, men vi tog oss ändå igenom banan. I andra klassen var han vild…Han hoppade på mig flera gånger, bet mig i armen (på skoj såklart) & ja, han tyckte att livet lekte helt enkelt. 😛 Haha, jag hörde hur domaren skrattade emellanåt, så det var väl kul att han kunde roa någon. 😉 Nejdå, jag är nöjd med honom, vi har som sagt knappt tränat nåt nåt alls på detta, utan startade nu för att våra träningskompisar skulle starta. Sen var det ett bra tillfälle att testa honom i tävlingsmiljö, & det funkade kanon. Vi fick kvalificerade resultat i andra starten!! :O Där han gick som sämst, haha, men så kan det tydligen bli. 😛

Lite senare idag blir det förmodligen en skogspromenad med några kompisar, vi får se om jag orkar. Sov nästan inget inatt så jag är rätt så sliten. Men jag vet ju att Yori vill springa i skogen, så för hans skull så kanske jag masar mig iväg. 😉

När kroppen inte orkar

Den senaste tiden har jag mått väldigt dåligt fysiskt & därför inte orkat gjort så mycket, varken med hundarna, hemmet eller sociala medier. Jag har spenderat större delen av tiden i sängen eller liggandes i soffan. Har varit på vårdcentralen & lämnat prover & dem visade att några värden är för låga, & några är för höga. Läkaren ska ringa mig imorron så då får jag förhoppningsvis hjälp så att jag kan bli normal igen.

Stackars hundarna har då inte fått gjort mycket. 🙁 Jag har jättedåligt samvete över det, men det finns inte så mycket jag kan göra åt det när kroppen inte orkar. Det märks på dem att dem har energi, men förhoppningsvis kan jag snart vara på banan igen. Igår samlade jag dock alla krafter jag hade & åkte ut till skogen med Carina & tjejligan där hundarna fick röja järnet bäst dem ville. 😉 Det var MYCKET uppskattat av dem kan jag lova, men det blev bara en kort tur då min kropp som sagt inte orkar så mycket & när vi kom hem så var det raka vägen in till sängen.

Idag debuterade Malin & Jax, samt Caroline & Poppy i rallylydnad i hundhallen. Jag hade så gärna velat vara med & kolla & stötta dem, men i morse när jag skulle gå upp så kändes det som att huvudet skulle sprängas, så jag fick se mig besegrad & stannade kvar i sängen. Så nej, att må såhär är INTE roligt alls! 🙁

Jag hoppas verkligen att det vänder så att jag kan göra roliga saker igen, typ ta en promenad eller träna lite med hundarna, det saknar jag jättemycket. Microkorta trickpass här hemma har jag faktiskt orkat med, men jag saknar den riktiga härliga träningen! I onsdag morse hyrde vi hallen & alla kom & kunde träna utom jag. 🙁 Jag hade hoppats att jag skulle ta mig i väg, men nope, det var omöjligt. Och tro mig när jag säger att det ska MYCKET till för att jag ska hoppa av hundträning i hallen!! Det har nog aldrig hänt förut. Så nej, jag fejkar inte för att få uppmärksamhet, utan det är verkligen inte bra med mig just nu. Men jag hoppas att det snart ska vända.

Rallylydnadsträning & agilitykurser

Idag träffades jag, Malin, Emma & Caroline & tränade tillsammans. Det blev en kort bana rallylydnad & den visade sig vara mycket svårare än den borde vara. Zoomen var ofokuserad & därför gick det inte alls. 🙁 Redan under uppvärmningen så var han så, han hade tankarna på nånting annat helt enkelt. I slutet av passet däremot så tränade vi lite freestyle & då samarbetade han mer. Jag längtar tills vi kan tävla freestyle igen, om vi kommer dit…

Yori fick träna lite ”sitt”, ”stanna”, ”okej” & hantering. Alla kände igenom honom, kollade tänderna osv, mycket nyttigt! Han älskar ju allt & alla, men ändå tyckte han att det var lite läskigt, så mer sån träning! Vill ju inte ha det problemet på utställningarna sen. 🙂

Killarna redo för lite träning!

Min agilitylåga brinner väldigt starkt just nu, så både Zoom & Yori är anmälda till varsin agilitykurs! 😀 Zoomen ska gå en handlingskurs, & lilla Yori ska gå valp-agility. Jag ser verkligen fram emot båda dem kurserna!

Har även anmält Zoom till blåbärsklassen här i Karlstad nästa söndag, ska bli galet roligt! Om han fixar miljön bra så kommer vi även att åka till Stockholm & tävla blåbärsklass även där. 🙂 Hanna & Mumrik ska vara med där, så då hänger vi på, isf. Så en helg i Stockholm blir det då. Om det nu går bra här den 4/11.

På onsdag ska Zoom röntgas & därför fick jag byta träningstid i hallen. Vill ju inte köra agility med en hund som varit drogad dagen innan! Så vi tränar imorrn istället! 😀 Carina & tjejligan följer oxå med, så det ser jag verkligen fram emot.
Jag hoppas att Zoomens has ser bra ut, skulle den inte göra det så kommer jag inte att köra agility med honom. Hans hälsa går först & jag tänker inte riskera att bryta upp en fraktur om veterinären avråder från det. Så ja, jag tänker gå helt på vad veterinären säger. Men imorrn ska vi som sagt ha roligt! Låga hinder & en del tunnlar. Kommer att bli perfekt! 😀

Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Blir det en rallylydnadsdebut snart tro?

Dem senaste dagarna har jag varit extremt orkeslös & inte mått så bra. 🙁 Kroppen har inte alls samarbetat & jag har fått gå & lägga mig flera gånger på dagarna, trots att jag sover hela nätterna. Jag vet inte om det beror på vädret eller vad det kan vara. Jag bara hoppas att det vänder snart!

Igår bet jag ändå ihop & åkte ner till hundpromenaden i stan, eller ja, vi möts i stan, sen går vi olika rundor omkring stan. Jag var inte alls taggad på det, men åkte som sagt dit ändå & det är jag glad för eftersom jag mådde så mycket bättre efteråt, eller ja, redan efter en kort tid från det att promenaden startade.

Idag har jag mått, om möjligt, ännu sämre. Har inte varit uppe särskilt många timmar sammanlagt & det är inte alls roligt när kroppen strejkar. 🙁 Så jag hade bestämt mig för att inte åka till träningen idag, men jag ändrade mig även idag & jösses vad bra! 😀 Jag är så himla stolt över mig själv att jag vann kampen i mitt huvud, så ni anar inte. Och träningen gick super, vi körde en rallylydnadsbana & Zoom fick även träffa vilt för första gången. Han tyckte att kråkorna var spännande, men samtidigt liiite läskiga. 😛 En kort film på det ”mötet” finns på min Instagram.

Superfin kontakt!

Efter träningen så gick vi en promenad i skogen & det är så härligt att alla hundarna bara accepterar nya hundar utan större problem, så att man kan gå tillsammans utan att behöva oroa sig för att det ska bli bråk. Zoom sprang med dem flesta, tills han insåg att border collien Min var en tik. 😛 Haha, han fjäskade en del om jag säger så. 😉

Hela ligan! Linus, Min, Zoom, Algot & Jax. 🙂

Nu har vi landat hemma & Zoomen sover. Själv ska jag försöka lägga mig ganska snart, även om jag JUST NU inte är trött. Ute blåser & regnar det & det är så mysigt när man sitter inne & är nöjd över att ha gjort saker, för då kan det regna bäst det vill!