Nervös inför imorrn

Idag har Zoomen haft en tråkig matte. Han har fått vara ensam flera timmar i 2 omgångar. Jag har dels tränat på gymmet & så var jag i väg & fixade lite grejer som jag lär behöva imorrn. Träningen var asjobbig! Svetten rann åt alla håll & hela kroppen skakade, lite läskigt är det, men samtidigt skönt. Detta var mitt första tillfälle med det nya träningsprogrammet jag har fått & det är MYCKET tuffare än det jag började med! Men det kommer också att betyda att det gör mer nytta. 😉

Jag är så trött på att inte trivas i min egna kropp. 🙁 Så nu gör jag verkligen allt jag kan för att nå mina mål! Jag tränar rätt & kommer från & med imorrn även att äta rätt. Måste erkänna att jag är galet nervös inför kostschemat jag ska få imorrn. Jag är ju så jävla feg när det gäller att prova nya saker att äta, så jag kommer verkligen att ge allt. Låt det bära eller brista som man brukar säga.

Zoomen har som sagt varit mycket ensam hemma idag. Han HATAR när jag lämnar honom, men han är ändå tyst när jag går, & tyst när jag kommer hem igen. Han brukar ligga i sin tygbur när han är ensam, tror att han känner trygghet i den. Självklart är han inte instängd i den, utan den är stängd på 3 sidor & ”dörren” är öppen jämt. Så ni behöver inte oroa er för att han ligger instängd i en bur & inte kan ta sig nånstans.

Förutom träff med min PT & kostgenomgång så ska jag & Zoomen gå en långpromenad. Vet dock inte vart eller exakt när, men nån gång under dagen SKA vi gå! Zoomen har ju tid hela dagen. 😉 Själv har jag mötet & sen handling av mat. Men en långis ska vi nog fixa.

Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Positiva förändringar

Jag kan knappt tro att jag gör det jag gör nu! 😀 Det känns liksom för bra för att vara sant. Efter alla år som jag har klankat ner på mig själv & hatat mig på alla sätt & vis, samt förstört allt som kunde få mig att må bättre, så ser det nu ut att börja ljusna. Jag förstörde det inte medvetet, så jag insåg det inte då, men nu kan jag se det klart & tydligt.

Idag hade jag möte med boendestödet & vi ska nu avsluta kontakten då jag känner att jag klarar mig på egen hand. 🙂 Det trodde jag aldrig skulle hända! Men samtidigt som jag är glad över det så är jag även rädd för hur det ska bli. Detta med förändringar är ju inte riktigt min grej, vare sig dem är positiva eller negativa. Fast visst vore det coolt om jag kunde vänja mig vid positiva förändringar, tänk vilken ny värld man skulle kunna upptäcka. 😀

På torsdag morgon/förmiddag så är det som sagt dags för första mötet med min PT. Då är det massa prat, vägning, mätning samt kostschema. Det sistnämnda vågar jag knappt tänka på. 😛 Haha, maten är ju långt ifrån min starka sida, men vill jag ha en helförändring så är det bara att satsa! Jag ska göra mitt bästa, & skulle jag inte klara av det så finns det ju alltid ”det här” att gå tillbaka till (även om det skulle kännas skit att misslyckas!).

Men den största resan sker inom mig. Att peppa, heja & hjälpa mig själv framåt istället för bakåt kommer att göra stor skillnad. Allt det negativa, allt det sjuka, allt det ska bort! Jag har dragits med det alldeles för många år, det har nästan tagit död på mig & det har satt djupa ärr både på kroppen & inombords. Så det är dags att släppa taget nu. Släppa allt det där som ändå har varit en ”trygghet” för mig. Jag har alltid varit bra på att knäcka mig, så det är ett stort steg att förändra den bilden. Men jag tror på mig själv den här gången, nu ska det bli bra. 🙂

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂