En sämre dag idag

Igår hade jag som sagt en bra dag, idag är det värre. 🙁 Men jag & Yori har i alla fall tagit en halvtimmes promenad i värmen, själva. Asfalten är ganska varm så jag vill inte gå för långt, annars så fläktade vinden rätt så skönt idag. Imorron ska det regna hela dagen, så det ska bli skönt med lite lägre temperatur, även om det förmodligen inte blir nån långpromenad då.

Jag hoppas att jag & Yori kan gå hem till Carina & tjejligan lite senare, skulle verkligen behöva det känner jag. Bara sitta & prata eller kanske se nån film, bara umgås helt enkelt. Men det är inte säkert att hon kan, så jag får inte hoppas för mycket.

Dagar som denna önskar jag att man kunde hoppa över, vad fan ska dem vara bra för?! Jag tänker mest på allt jag saknar, istället för att fokusera på det jag faktiskt har. Jag hatar när mitt huvud ställer in sig på allt det negativa, det blir så automatiskt, & jag får verkligen kämpa för att ändra tankarna till positiva. Men det är en del i min sjukdom, något som jag har levt med länge & förmodligen kommer att leva med länge till, men jag jobbar med det dagligen, det ska ni veta.

Kanske borde sätta på nån film? Bara förflytta mig till en annan värld en stund, ja, det låter som en bra plan.

En tuff tid, men kan min dröm bli sann?

Har åter igen en tuff period här i livet, dem kommer & går, hela tiden. Jag tvingas jämt ta beslut som både gör mig gladare & som gör mig ledsen, men jag hoppas att alla är för mitt eget bästa.

Igår hände inte mycket alls, jag låg i sängen större delen av dagen, men så var det ju tokvarmt ute hela dagen så man kunde ju inte vara ute & gå heller. 🙁 Ensamheten är jobbig, jättejobbig, så det är tur att jag i alla fall har Yori här. <3 Han kommer aldrig att kunna ersätta en annan människa, men han gör mitt liv bättre ändå, så gott han bara kan. Som igår morse när jag bröt ihop & fick en stark ångestattack, då kom han upp till mig i sängen & la sitt huvud i mitt knä & tittade på mig med sina stora ögon & bara fanns där vid min sida. Då rann tårarna ännu mer, av kärlek för att jag har en sån fin vän. <3

Idag har det varit en mycket bättre dag! 🙂 Vi har varit ute & gått en timme med en nygammal nära vän & jag hoppas att vi kommer att ta många fler promenader tillsammans. Så himla mycket roligare att gå när man har nån man kan prata med längs vägen. Och detta var första gången som Yori fick träffa min vän, men man kunde tro att dem kände varandra för Yori blev JÄTTEGLAD när min vän kom & mötte oss! :O Hoppade på honom & skulle busa, haha. Yori som ibland har så svårt för främmande människor.

Det är dagar som denna som drömmen om att utbilda honom till assistanshund vaknar till liv igen. Han har mycket han måste lära sig, men han blir bara bättre & bättre (bortsett från svackor som vi alla har) & det är hög tid för mig att bygga upp en plan för honom, eller för oss. Första steget blir att hälsa på folk & låta sig hanteras. Steg nummer 2 blir att bota hans rädsla för djursjukhus, vi måste bara vänta ut coronan lite till, har fan väntat i all evighet. 🙁 Men jag tänkte höra av mig till djursjukhuset & göra upp en plan med dem, om dem nu vill hjälpa mig, vilket jag hoppas & tror. Sen jobbar vi såklart vidare på koppelgående (vilket går kalasbra när vi går själva, men så fort nån annan är med så blir det jobbigare) & vardagslydnaden. Han bryr sig inte längre om barnen som skriker & springer åt andra hållet när vi är ute, men springer dem MOT oss så blir han lite osäker, men vi jobbar på det med. Det var längesen han skällde ut nån nu, så ja, det går verkligen framåt. 😀 Han fyller snart 2 år & senast när dem är 5 år måste dem göra provet, så vi har 3 år på oss & med tanke på vilken skillnad det är på honom nu så tror jag faktiskt att vi kan klara det!! Jag måste ha tålamod & låta det ta den tid det tar, synd bara att jag har så himla svårt för det. 😛 Haha, allt ska ju ske senast igår om man frågar mig. 😉

Han är så förstående, han är så genomsnäll, shit vad jag älskar honom! Det spelar ingen roll om jag mår bra eller åt helvete, han finns alltid där ändå. Orkar jag inte aktivera honom på några dagar så är det helt okej, & när jag vill träna så hänger han snabbt på! Han anpassar sig så himla bra efter mig & mitt mående, i alla dem svängningarna jag har. Jag skulle vilja ge hela världen till honom, men det kan jag inte, tyvärr, men jag kan ändå ge honom så mycket som möjligt. Dem senaste dagarna har jag insett att jag inte bara behöver honom, utan han behöver även mig! Vi är som sagt inte perfekta nån av oss, men tillsammans är vi bättre. Vi trivs inte att vara ifrån varandra, utan vi hör ihop, jag & min Yori.

Det är nästan så att tårarna rinner nu, dem tränger sig på, för jag älskar honom så mycket. <3 Det finns liksom inga ord som kan beskriva vår kärlek & jag hoppas att vi har många härliga år kvar tillsammans. Det är som sagt tufft just nu, men vi behöver ”bara” hålla ut, för det vänder & blir bättre igen, det måste det bli. Jag får inte sluta tro, varken på mig själv eller på honom, eller på oss, för tillsammans kan vi fan klara allt!

Vi smälter nästan bort

Ja, vi smälter nästan bort här i värmen. Långa promenader kan man bara glömma, så vi längtar efter lite svalare väder så att vi kan göra nåt utan att smälta bort! Visst är sommaren härlig på sitt sätt, men bad & allt, men just nu känns den bara plågsam & då har den knappt börjat! :O Så jag förbereder mig på en lååång & varm sommar där vi nog får bo i vattnet om vi ska klara oss.

Träningarna lyser med sin frånvaro, men det har sina förklaringar. Hoppas att komma igång med dem snart igen, saknar den där underbara känslan som man får efter ett lyckat träningspass! Och jag tror att Yori också saknar dem stunderna. Så vi får verkligen se till att hitta tillbaka till dem, eller ja, JAG får se till att vi tar upp träningarna igen, Yori är inte sen att hänga på när jag väl får arslet ur soffan. 😉 Haha, inte riktigt så, men nästan i alla fall. 😛

Sävsjöleden – check!

Så idag blev det äntligen av – Sävsjöleden, en vandringsled på 9 km i medelsvår & svår terräng! Jösses vad vi fick slita på många ställen & man ville bara lägga sig ner & ge upp, inte minst vid flotten som var skittung att dra iland. Hundarna kunde gå lösa större delen av tiden (alla utom Ilmo) så dem var supernöjda! 😀 Och eftersom vi gick runt en sjö så kunde dem även bada i princip hur mycket dem ville, vilket dem utnyttjade mycket. 😉 Jag tror att alla hundarna var i sjunde himlen, utom möjligtvis Ilmo som som sagt fick gå i koppel hela tiden då han inte lyssnade alls den gången han fick vara lös på prov. Turen tog cirka 3,5 timmar inklusive pauser, bara flotten tog säkert en halvtimme. 😛 Haha, vi höll på att ge upp med den, flera gånger. 😛 Haha. Här kommer ett gäng bilder från våra pauser:

Hela hundligan! Det svåraste var att hålla kvar Yori på flotten, för han ville bara hoppa i vattnet hela tiden. 😛

Jag & min klump. 😛

Många härliga ställen att bada på!

Nu sitter jag här nyduschad & nöjd med mig själv, Yori ligger & sover, han är nog också rätt så nöjd. 😉 Om en liten stund ska vi äta & sen bara ta det lugnt, se på tv eller nåt sånt. Imorron väntar ett par möten & en promenad, fast det blir en kopplad promenad på asfalt på eftermiddagen, när Ilmo har gått hem. Så ingen skog imorron, men vi överlever nog utan eftersom vi har fått så mycket skog idag. 😉

Vi testar!

Idag skulle jag, Carina & alla hundarna gå Sävsjöleden, men när vi kom till parkeringen så var det fullt med bilar, folk & hundar där, så vi bestämde oss för att satsa på att gå den imorron istället. Så vi vände & åkte till vår vanliga skog & gick den rundan istället, var dock mycket folk där med så hundarna fick gå i koppel större delen av tiden, till deras stora besvikelse. Vi hade allt från sol till regn i väderväg, så det var en spännande tur.

Direkt efter promenaden så åkte vi till Pets & köpte 5 kg revben. 🙂 Hade beställt det & nu fått meddelande om att jag kunde hämta ut dem. Och så fort vi hade kommit hem så fick Yori ett & han var mycket nöjd, haha. Nu behöver vi inte köpa såna på ett tag, utan vi har fullt i frysen. 😉

Jag har bestämt mig för att testa att tävla med Yori, så nu är vi anmälda till tävlingen om 3 veckor, det ska bli mycket spännande. Vi behöver träna lite, så förhoppningsvis kan min motivation öka nu när det väntas tävling, det är ingen garanti, men hoppas kan man väl alltid göra?

Resten av den här dagen har jag inget planerat, så ett träningspass kanske kan bli av? Tränade lite inne igår & Yori var så himla duktig! Det känns som att han blir allt bättre inomhus, vågar busa lite emellanåt, men direkt han gör fel så blir han megaosäker & vill gömma sig. Och NEJ, jag blir inte arg på honom när det blir fel, utan det räcker med att belöningen uteblir så blir han osäker, men vi kämpar vidare.

Är sugen på att köra freestyle i hallen nån dag snart, testa att köra program & se vart jag har honom, om han sticker eller om han har ”kommit över” det. Inte för att jag tror att det bara kommer att ha försvunnit av sig självt, men åter igen, man kan väl få hoppas?

Mycket tveksamheter

Idag var det andra dagen som vi startade med en långis i skogen & hundarna njuter som satan! Vi tvåbeningar tycker också att det är skönt, även om iaf jag har svårt att ta mig upp ur sängen. 😛 Fast å andra sidan har det blivit några sena kvällar/nätter, så jag har ju inte haft dem bästa förutsättningarna. Men men, jag har bitit ihop ändå & tagit mig upp & iväg, så klapp på axeln på mig själv. 😉

Jag funderar på om jag & Yori ska tävla rallylydnad om 3 veckor eller inte, anmälningstiden går ut imorron så jag har inte så lång tid på mig att fundera. Fast jag har alltid svårt att bestämma mig för saker så det är ganska skönt att jag inte behöver fundera så länge. 😛 Först så tänkte jag anmäla mig, sen bestämde jag mig för att inte göra det, men nu kanske jag ändrar mig, igen. Bara starta utan krav & se om vi kan jobba som ett team. Men jag vet inte, det känns som att oavsett vad jag bestämmer mig för så kommer jag att ångra mig. 🙁 Och jag HATAR den känslan!

Jag önskar så att han var lättare att jobba med, att han var mer intresserad av att samarbeta än vad han är. Och att hans rädslor försvann. Jag trodde att tollare skulle vara mycket lättare än lundehundar, men jag vette katten alltså. Jag älskar Yori, det gör jag verkligen, men han är som sagt inte den lättaste. Saknar vallhundarna, speciellt Java, min fina prinsessa, jag vill så gärna ha tillbaka henne. <3 Men det kanske går att jobba upp samarbetet med Yori? Jag menar, han är bara 2 år, så vi har mycket tid framför oss tillsammans.

Jag får inte ge upp, inte ens när det känns tungt, som nu. Jag måste VÅGA tro på oss, slopa den där rädslan för att bli besviken, för den hindrar mig bara att försöka satsa. Jag borde ge honom chansen att rätta sig, han blir ju bara mer & mer mogen ju mer tiden går, så han kanske inte alls är som han var förut? Han kanske har bättrat på sig? Usch, jag vet inte, jag hatar beslutsångest & tveksamheter, jag vill bara vara säker på min sak, men det är jag ju aldrig…

Dags att starta ett aktivare liv!

Ja, jag har varit mycket mer aktiv förr, så jag tänker försöka komma dit igen. Till min hjälp har jag Carina, vi ska försöka ta oss ut på en långpromenad varje förmiddag! Jag måste, i hopp om att få en bättre sömn, ha regelbundna tider när jag lägger mig, & framför allt går upp, så att starta varje dag med en långpromenad tror jag kan göra mig väldigt gott. 🙂 Och Yori kommer inte att klaga han heller. 😉 Och det kommer att vara mycket lättare att komma upp i tid varje förmiddag när man vet att man ska ut & gå, än om man bara går upp & sätter sig vid datorn. Jag tänker verkligen kämpa för att få tillbaka mitt aktiva liv, för jäklar vad jag saknar det!! Och nu snart kommer värmen på allvar så då kommer man inte att kunna gå några längre promenader på dagtid, men kör man då varje förmiddag så kommer det att funka. 😀

Inatt hade jag myrkrypningar i 6 timmar, så jävla vidrigt! Myrkrypningar är verkligen djävulens påhitt! Finns inget värre, fy fan. När klockan var typ 05:30 så lyckades jag till slut somna, så det har blivit väldigt lite sömn med senaste nätterna. Men med mer aktivitet & regelbundna tider så hoppas jag att det ska bli bättre. För jag har redan testat dem flesta medicinerna som finns mot sömnproblem & dem hjälper inte fullt ut, uppenbarligen. Så att jobba på andra sätt än mediciner tror jag stenhårt på!

Jag känner mig så sjukt peppad så ni anar inte!! 😀 Jag har så mycket att se fram emot, & jag tror på en bra framtid. Jag ska lyckas med allt jag vill, jag är en fighter & jag tänker aldrig ge upp!

Såhär gick viltspåret

Nu är det 1 vecka sen jag uppdaterade här senast, men det har varit fullt upp, så jag har inte orkat att blogga, men förhoppningsvis blir det ändring på det nu.

Kan börja med att berätta om viltspåret. Lix var först ut & hon spårade riktigt bra, hittade klöven & bar stolt omkring på den & vägrade att släppa taget om den, utom dem gångerna hon försökte gräva ner den, för att sen snabbt ångra sig & ta upp den igen. 😛 Sen var det Yori’s tur & han hade helt andra tankar i huvudet. Han var mer intresserad av att kissa överallt, & att rulla sig. Men stundtals hittade han & följde spåret, & till slut hittade han ju klöven, så helt lost var han inte! 🙂 Men tro inte att han var intresserad av den, ånej, han tog den i munnen vid nåt tillfälle när jag lekte med den, men annars var han totalt ointresserad av den. 🙁 Kanske väcks intresset till liv efter några gånger? Sist ut var Hippo, hon hade ungefär lika bra spårförmåga som Yori. 😛 Men även hon hittade klöven till slut, men ville inte heller ta den. Tur att vi hade Lix med oss som tyckte att det var roligt, både att spåra & att bära klöven, så vi fick ha lite bra känsla. 😉 Men vi kommer definitivt att testa fler gånger, man kan ju inte räkna med ett perfekt resultat första gången, även om jag önskar att det kunde ha gått lite bättre än det gjorde.

Under veckan som har gått så har vi inte gjort så mycket roligt tillsammans, så som jag hade tänkt. Så vi får nya tag med det, nånting roligt varje dag, nånting som bättrar på vårt samarbete & stärker bandet mellan oss. Kanske borde testa att springa? Är bara så rädd för att min kropp inte ska palla det, men helt säker kan jag ju inte vara fören jag har testat det, eller hur? Jag har ju älskat att springa & tror att jag skulle må bättre av det, bara kroppen som sagt klarar av det. Sist jag försökte så ramlade jag ihop & det vill jag inte göra igen, men testa lite försiktigt borde jag kunna göra, för jag tror som sagt att både jag & Yori skulle tycka om det.

Idag har det blivit lite mer filmning till filmen jag ska göra, plus att vi har gått en långis i skogen med tjejligan. Fast idag fick alla hundarna gå kopplade hela tiden, något dem inte var helt nöjda med, men oj vilken bra träning! Yori skötte sig faktiskt bra större delen av tiden, han fick gå med sele & jag hade midjebältet på mig. Promenaden fick mitt humör att ändras från irriterad till glad, så det var oerhört skönt. Bara att hoppas på att humöret stannar såhär resten av dagen. 😉

Hästterapi på dagens schema

I förmiddags åkte jag & Yori med Sonja till stallet för lite hästterapi. 🙂 Yori hade aldrig varit i ett stall tidigare, så det var både extremt spännande & väldigt läskigt. Massa lukter & konstiga ljud, för att inte snacka om den knäppa grepen! Kan sammanfatta det hela som att han har mycket grejer att jobba på. 😉

Efter lite mockning (eller ja, Sonja mockade, jag pratade mest & Yori hade fullt upp med att undersöka & skälla som en galning) så hämtade vi in en av hennes hästar, Jorma, & snacka om snäll häst! Trots Yori’s miljon skall & race så var han helt cool. 😀 Vi tog en promenad där Yori fick springa lös & Jorma kunde inte ha brytt sig mindre om Yori än han gjorde, vilket var oerhört skönt. Själv gick jag dock & bara väntade på att han skulle få fnatt p.g.a. Yori, men något fnatt kom aldrig.

Jag fattar inte, jag som har hållit på med hästar i såå många år är så fruktansvärt livrädd för dem nu. 🙁 Jag har liksom tävlat dressyr upp till Lätt A, vunnit VärmlandsMästerskapet i dressyr, tävlat hoppning upp till 1 meter, samt riskerat livet alltför många gånger i skogen & på alla möjliga sätt på ridbanan/i ridhuset. Jag har varit totalt orädd, men nu, ja, nu krävs det mod att bara klappa en häst. Jag vill bli av med min rädsla för hästar, jag vill våga rida igen, för jag saknar det så mycket. Men det kommer att ta lååång tid, om jag nån gång lyckas. Så det är inte bara Yori som har fått träna på att utmana rädslor idag.

Fick även ett bra tips från Sonja om att hjälpa Yori med sina rädslor, så även om det kommer att kosta lite, så har jag så gott som bestämt mig för att ge det en chans. Jag vill ju göra det bästa för honom, & ingen mår bra av att vara rädd. Idag har han dock visat fler rädslor än tidigare, men han har rädslor även när han inte är i nåt stall. Så kan jag underlätta för honom, & även för mig själv, så gör jag gärna det! Ska ringa imorron & ta reda på lite prisuppgifter & sånt.

Resten av den här dagen blir lugn, eventuellt så kanske vi kör ett trickpass, det beror på hur det känns som en stund, för just nu orkar jag inte. Imorron kommer Ilmo igen & jag skulle behöva ta en tur på stan, men vi får se hur det blir. 🙂

Vad är det som händer?!

Åter igen en tuff dag. 🙁 Dem kommer fan tätt & det är allt annat än roligt.

Det blev ingen trickträning igår på kvällen, för datorn krånglade så förbannat mycket när jag skulle uppdatera inlägget & då tappade jag humöret fullständigt & jag tränar inte hund när jag är arg, då är det bättre att hoppa över en dag. Har tyvärr inte blivit någon träning idag heller. 🙁 Jag & Yori har gått en långis i skogen tillsammans med en kompis, & vi skulle egentligen ha åkt ut till Sörmon & tränat efter det, men eftersom det regnade PLUS att jag har en extremt dålig dag, så valde jag att ställa in träningen – åter igen – jag tränar inte hund när jag är arg.

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig just nu, ilskan ligger så nära till hands hela tiden, det kan räcka med en sån löjlig sak som att jag trycker på fel knapp på tangentbordet ett par gånger så kan jag gå från helt lugn till skogstokig!! Det är inte likt mig att vara så lättretad, visst har jag alltid haft dåligt tålamod, men det här är nånting annat, & jag vet som sagt inte vad. 🙁 Jag har några gissningar, som typ sömnbrist & medicinändringar, men skulle såna saker verkligen kunna påverka mig såhär starkt? Och framför allt; hela tiden?! :O Det kanske dem kan, jag behöver prata med min sjuksköterska på öppenpsyk, synd bara att hon inte jobbar fören vecka 20 igen, & det är lång tid kvar tills dess. 🙁 Det är så jobbigt att hon bara jobbar varannan vecka, jag skulle liksom behöva en tätare kontakt just nu när det är svajigt, men jag tänker inte byta sjuksköterska! No way, då får det hellre vara som det är nu.

Just nu vet jag inte om det blir nån träning i hallen imorron heller, vi har ingenting bokat eftersom alla inte kan bestämma sig. Jag vill ju bara veta, JAG vill träna, men jag vill inte göra det själv, för det är inte alls lika roligt. Och för mig är det STOR SKILLNAD på att träna ute & inne. Utomhus blir det inte alls lika seriöst & jag är inte ens hälften så motiverad till träningen. Sen blir det ju inte ett dugg bättre av att vädret krånglar, jag HATAR att träna med massa kläder på mig, som typ tjocka jackor, regnkläder, stövlar o.s.v. det är såå mycket smidigare med bara ett par byxor & en tröja. 🙂 Uttrycket ”det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder” tja, det håller jag inte alls med om! Dåliga väder finns det alltför många av & visst, man KAN sätta på sig ”rätt” kläder, men det är så osmidigt & omotiverande så det går inte ens att förklara. Nä, det ska vara bra väder (inte blött, inte för kallt, inte för varmt) eller inomhus!

Usch, det är inge roligt att må såhär. 🙁 Jag ska lägga mig tidigt idag & hoppas på att få en bra natt, för då kanske morgondagens mående blir bättre än dagens? Så mycket sämre kan det väl inte bli ändå, bortsett från vissa stunder idag då dagen faktiskt har varit hanterbar (som typ på promenaden).