En tuff tid, men kan min dröm bli sann?

Har åter igen en tuff period här i livet, dem kommer & går, hela tiden. Jag tvingas jämt ta beslut som både gör mig gladare & som gör mig ledsen, men jag hoppas att alla är för mitt eget bästa.

Igår hände inte mycket alls, jag låg i sängen större delen av dagen, men så var det ju tokvarmt ute hela dagen så man kunde ju inte vara ute & gå heller. 🙁 Ensamheten är jobbig, jättejobbig, så det är tur att jag i alla fall har Yori här. <3 Han kommer aldrig att kunna ersätta en annan människa, men han gör mitt liv bättre ändå, så gott han bara kan. Som igår morse när jag bröt ihop & fick en stark ångestattack, då kom han upp till mig i sängen & la sitt huvud i mitt knä & tittade på mig med sina stora ögon & bara fanns där vid min sida. Då rann tårarna ännu mer, av kärlek för att jag har en sån fin vän. <3

Idag har det varit en mycket bättre dag! 🙂 Vi har varit ute & gått en timme med en nygammal nära vän & jag hoppas att vi kommer att ta många fler promenader tillsammans. Så himla mycket roligare att gå när man har nån man kan prata med längs vägen. Och detta var första gången som Yori fick träffa min vän, men man kunde tro att dem kände varandra för Yori blev JÄTTEGLAD när min vän kom & mötte oss! :O Hoppade på honom & skulle busa, haha. Yori som ibland har så svårt för främmande människor.

Det är dagar som denna som drömmen om att utbilda honom till assistanshund vaknar till liv igen. Han har mycket han måste lära sig, men han blir bara bättre & bättre (bortsett från svackor som vi alla har) & det är hög tid för mig att bygga upp en plan för honom, eller för oss. Första steget blir att hälsa på folk & låta sig hanteras. Steg nummer 2 blir att bota hans rädsla för djursjukhus, vi måste bara vänta ut coronan lite till, har fan väntat i all evighet. 🙁 Men jag tänkte höra av mig till djursjukhuset & göra upp en plan med dem, om dem nu vill hjälpa mig, vilket jag hoppas & tror. Sen jobbar vi såklart vidare på koppelgående (vilket går kalasbra när vi går själva, men så fort nån annan är med så blir det jobbigare) & vardagslydnaden. Han bryr sig inte längre om barnen som skriker & springer åt andra hållet när vi är ute, men springer dem MOT oss så blir han lite osäker, men vi jobbar på det med. Det var längesen han skällde ut nån nu, så ja, det går verkligen framåt. 😀 Han fyller snart 2 år & senast när dem är 5 år måste dem göra provet, så vi har 3 år på oss & med tanke på vilken skillnad det är på honom nu så tror jag faktiskt att vi kan klara det!! Jag måste ha tålamod & låta det ta den tid det tar, synd bara att jag har så himla svårt för det. 😛 Haha, allt ska ju ske senast igår om man frågar mig. 😉

Han är så förstående, han är så genomsnäll, shit vad jag älskar honom! Det spelar ingen roll om jag mår bra eller åt helvete, han finns alltid där ändå. Orkar jag inte aktivera honom på några dagar så är det helt okej, & när jag vill träna så hänger han snabbt på! Han anpassar sig så himla bra efter mig & mitt mående, i alla dem svängningarna jag har. Jag skulle vilja ge hela världen till honom, men det kan jag inte, tyvärr, men jag kan ändå ge honom så mycket som möjligt. Dem senaste dagarna har jag insett att jag inte bara behöver honom, utan han behöver även mig! Vi är som sagt inte perfekta nån av oss, men tillsammans är vi bättre. Vi trivs inte att vara ifrån varandra, utan vi hör ihop, jag & min Yori.

Det är nästan så att tårarna rinner nu, dem tränger sig på, för jag älskar honom så mycket. <3 Det finns liksom inga ord som kan beskriva vår kärlek & jag hoppas att vi har många härliga år kvar tillsammans. Det är som sagt tufft just nu, men vi behöver ”bara” hålla ut, för det vänder & blir bättre igen, det måste det bli. Jag får inte sluta tro, varken på mig själv eller på honom, eller på oss, för tillsammans kan vi fan klara allt!

Vi smälter nästan bort

Ja, vi smälter nästan bort här i värmen. Långa promenader kan man bara glömma, så vi längtar efter lite svalare väder så att vi kan göra nåt utan att smälta bort! Visst är sommaren härlig på sitt sätt, men bad & allt, men just nu känns den bara plågsam & då har den knappt börjat! :O Så jag förbereder mig på en lååång & varm sommar där vi nog får bo i vattnet om vi ska klara oss.

Träningarna lyser med sin frånvaro, men det har sina förklaringar. Hoppas att komma igång med dem snart igen, saknar den där underbara känslan som man får efter ett lyckat träningspass! Och jag tror att Yori också saknar dem stunderna. Så vi får verkligen se till att hitta tillbaka till dem, eller ja, JAG får se till att vi tar upp träningarna igen, Yori är inte sen att hänga på när jag väl får arslet ur soffan. 😉 Haha, inte riktigt så, men nästan i alla fall. 😛

Min räddande ängel

Vad skulle jag göra utan Yori? Han finns alltid troget vid min sida, i vått & torrt & han ställer upp på det mesta. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, min själ & min kropp, jag kommer vara där för honom tills den dagen då det tar stopp. Min lilla guldhund, vi båda är långt ifrån perfekta, men vi kämpar vidare ändå, som dem krigare vi är. Jag hoppas & tror på en rolig framtid för oss tillsammans, vi måste bara hitta dem rätta knapparna på varandra, det är långt ifrån lätt, men vi försöker som sagt, & vi har inga planer på att ge upp!

Jag håller nu på att studera alla våra freestyleprogramsfilmer för att försöka lista ut varför han sticker, vad det är som stör honom, men oj, vilket detektivarbete! Han gör det inte alltid i samma rörelse eller tid i programmet, så det här blir inte lätt. Jag har tänkt att hyra hallen snart & köra igenom programmet för att checka av vart han ligger idag. Vi har ju inte kört program på flera månader, så jag hoppas att han har glömt sina dumheter, fast det tror jag inte att han har gjort. 😛 Ånej, vi kommer att få kämpa som satan, det är jag helt övertygad om! För varför skulle nånting vara lätt?

Jag har sänkt kraven ordentligt, både öppet & inombords, & jag hoppas att jag ska kunna fortsätta tänka & känna så. Samtidigt kan jag inte förneka mina drömmar, men vi får ta babysteps framåt, något som JAG har extremt svårt för! För i min värld ska allt gå på direkten, eller inte alls. Det där med lugnt & lagom finns liksom inte, men vem vet, även jag kanske hittar till det en dag?

Sävsjöleden – check!

Så idag blev det äntligen av – Sävsjöleden, en vandringsled på 9 km i medelsvår & svår terräng! Jösses vad vi fick slita på många ställen & man ville bara lägga sig ner & ge upp, inte minst vid flotten som var skittung att dra iland. Hundarna kunde gå lösa större delen av tiden (alla utom Ilmo) så dem var supernöjda! 😀 Och eftersom vi gick runt en sjö så kunde dem även bada i princip hur mycket dem ville, vilket dem utnyttjade mycket. 😉 Jag tror att alla hundarna var i sjunde himlen, utom möjligtvis Ilmo som som sagt fick gå i koppel hela tiden då han inte lyssnade alls den gången han fick vara lös på prov. Turen tog cirka 3,5 timmar inklusive pauser, bara flotten tog säkert en halvtimme. 😛 Haha, vi höll på att ge upp med den, flera gånger. 😛 Haha. Här kommer ett gäng bilder från våra pauser:

Hela hundligan! Det svåraste var att hålla kvar Yori på flotten, för han ville bara hoppa i vattnet hela tiden. 😛

Jag & min klump. 😛

Många härliga ställen att bada på!

Nu sitter jag här nyduschad & nöjd med mig själv, Yori ligger & sover, han är nog också rätt så nöjd. 😉 Om en liten stund ska vi äta & sen bara ta det lugnt, se på tv eller nåt sånt. Imorron väntar ett par möten & en promenad, fast det blir en kopplad promenad på asfalt på eftermiddagen, när Ilmo har gått hem. Så ingen skog imorron, men vi överlever nog utan eftersom vi har fått så mycket skog idag. 😉

Vi testar!

Idag skulle jag, Carina & alla hundarna gå Sävsjöleden, men när vi kom till parkeringen så var det fullt med bilar, folk & hundar där, så vi bestämde oss för att satsa på att gå den imorron istället. Så vi vände & åkte till vår vanliga skog & gick den rundan istället, var dock mycket folk där med så hundarna fick gå i koppel större delen av tiden, till deras stora besvikelse. Vi hade allt från sol till regn i väderväg, så det var en spännande tur.

Direkt efter promenaden så åkte vi till Pets & köpte 5 kg revben. 🙂 Hade beställt det & nu fått meddelande om att jag kunde hämta ut dem. Och så fort vi hade kommit hem så fick Yori ett & han var mycket nöjd, haha. Nu behöver vi inte köpa såna på ett tag, utan vi har fullt i frysen. 😉

Jag har bestämt mig för att testa att tävla med Yori, så nu är vi anmälda till tävlingen om 3 veckor, det ska bli mycket spännande. Vi behöver träna lite, så förhoppningsvis kan min motivation öka nu när det väntas tävling, det är ingen garanti, men hoppas kan man väl alltid göra?

Resten av den här dagen har jag inget planerat, så ett träningspass kanske kan bli av? Tränade lite inne igår & Yori var så himla duktig! Det känns som att han blir allt bättre inomhus, vågar busa lite emellanåt, men direkt han gör fel så blir han megaosäker & vill gömma sig. Och NEJ, jag blir inte arg på honom när det blir fel, utan det räcker med att belöningen uteblir så blir han osäker, men vi kämpar vidare.

Är sugen på att köra freestyle i hallen nån dag snart, testa att köra program & se vart jag har honom, om han sticker eller om han har ”kommit över” det. Inte för att jag tror att det bara kommer att ha försvunnit av sig självt, men åter igen, man kan väl få hoppas?

Mycket tveksamheter

Idag var det andra dagen som vi startade med en långis i skogen & hundarna njuter som satan! Vi tvåbeningar tycker också att det är skönt, även om iaf jag har svårt att ta mig upp ur sängen. 😛 Fast å andra sidan har det blivit några sena kvällar/nätter, så jag har ju inte haft dem bästa förutsättningarna. Men men, jag har bitit ihop ändå & tagit mig upp & iväg, så klapp på axeln på mig själv. 😉

Jag funderar på om jag & Yori ska tävla rallylydnad om 3 veckor eller inte, anmälningstiden går ut imorron så jag har inte så lång tid på mig att fundera. Fast jag har alltid svårt att bestämma mig för saker så det är ganska skönt att jag inte behöver fundera så länge. 😛 Först så tänkte jag anmäla mig, sen bestämde jag mig för att inte göra det, men nu kanske jag ändrar mig, igen. Bara starta utan krav & se om vi kan jobba som ett team. Men jag vet inte, det känns som att oavsett vad jag bestämmer mig för så kommer jag att ångra mig. 🙁 Och jag HATAR den känslan!

Jag önskar så att han var lättare att jobba med, att han var mer intresserad av att samarbeta än vad han är. Och att hans rädslor försvann. Jag trodde att tollare skulle vara mycket lättare än lundehundar, men jag vette katten alltså. Jag älskar Yori, det gör jag verkligen, men han är som sagt inte den lättaste. Saknar vallhundarna, speciellt Java, min fina prinsessa, jag vill så gärna ha tillbaka henne. <3 Men det kanske går att jobba upp samarbetet med Yori? Jag menar, han är bara 2 år, så vi har mycket tid framför oss tillsammans.

Jag får inte ge upp, inte ens när det känns tungt, som nu. Jag måste VÅGA tro på oss, slopa den där rädslan för att bli besviken, för den hindrar mig bara att försöka satsa. Jag borde ge honom chansen att rätta sig, han blir ju bara mer & mer mogen ju mer tiden går, så han kanske inte alls är som han var förut? Han kanske har bättrat på sig? Usch, jag vet inte, jag hatar beslutsångest & tveksamheter, jag vill bara vara säker på min sak, men det är jag ju aldrig…

Dags att starta ett aktivare liv!

Ja, jag har varit mycket mer aktiv förr, så jag tänker försöka komma dit igen. Till min hjälp har jag Carina, vi ska försöka ta oss ut på en långpromenad varje förmiddag! Jag måste, i hopp om att få en bättre sömn, ha regelbundna tider när jag lägger mig, & framför allt går upp, så att starta varje dag med en långpromenad tror jag kan göra mig väldigt gott. 🙂 Och Yori kommer inte att klaga han heller. 😉 Och det kommer att vara mycket lättare att komma upp i tid varje förmiddag när man vet att man ska ut & gå, än om man bara går upp & sätter sig vid datorn. Jag tänker verkligen kämpa för att få tillbaka mitt aktiva liv, för jäklar vad jag saknar det!! Och nu snart kommer värmen på allvar så då kommer man inte att kunna gå några längre promenader på dagtid, men kör man då varje förmiddag så kommer det att funka. 😀

Inatt hade jag myrkrypningar i 6 timmar, så jävla vidrigt! Myrkrypningar är verkligen djävulens påhitt! Finns inget värre, fy fan. När klockan var typ 05:30 så lyckades jag till slut somna, så det har blivit väldigt lite sömn med senaste nätterna. Men med mer aktivitet & regelbundna tider så hoppas jag att det ska bli bättre. För jag har redan testat dem flesta medicinerna som finns mot sömnproblem & dem hjälper inte fullt ut, uppenbarligen. Så att jobba på andra sätt än mediciner tror jag stenhårt på!

Jag känner mig så sjukt peppad så ni anar inte!! 😀 Jag har så mycket att se fram emot, & jag tror på en bra framtid. Jag ska lyckas med allt jag vill, jag är en fighter & jag tänker aldrig ge upp!

Hårdträning för kropp & knopp

Idag har jag & Yori varit med Sonja & Taci i stallet igen, & den här gången tog vi en tur i kärran bakom Jorma! 😀 Yori har lekt döv i stallet, jäklar vad olydig han var, helt besatt av att äta allt möjligt, skrämde hästarna i hagen vid ett tillfälle när han fick ryck & bara sprang runt som en galning m.m. så nej, inget bra betyg där! 🙁 Men när vi tog en tur på sandbanorna i kärran bakom Jorma, då minsann skötte han sig super! Iaf större delen av tiden. 😉 Han fick verkligen sträcka ut när vi travade, han var inte alltid med i starterna så han fick ta i som satan för att komma ikapp oss till att börja med, men jag såg hur nöjd han var över att få springa så fort han kunde! <3 En liten film från det finns snart på vår Instagram.

Direkt vi kom hem så åt vi & sen blev det en dusch för oss bägge två, så nu luktar vi gott. 😉 Ville få bort hästlukten även från herrn & han är ju så snäll att duscha, så varför inte? Han var dock mindre nöjd, haha, men ändå snäll som sagt. 🙂 Resten av kvällen blir lugn, Yori sover i soffan & jag sitter här vid datorn samtidigt som jag ser på tv. Vad som händer imorron får vi se, än så länge har vi inget planerat.

Vi jobbar mot rädslorna!

Det är ju ingen hemlighet att Yori har massor av rädslor, & en av dem är ljud. Men inte alla ljud, skott t.ex. är han inte ett dugg rädd för, men många andra ljud tycker han är väldigt läskiga. Redan när jag fick hem honom så var han rädd för sin metall-matskål eftersom den låter lite när man tar i den när den sitter i ställningen som håller den på plats, men jag har låtit honom jobba med det istället för att ha bytt matskål. Det har jag gjort dels för att han behöver ha matskålen högt, & dels för att jag inte vill undvika allt han är rädd för, utan jag vill att han ska utmana sig själv & övervinna sina rädslor. Numera äter han ur den 2 gånger/dag, utan större problem, så jag tyckte att det var dags att höja ribban lite, detta efter att ha fått inspiration från en film jag såg på YouTube idag. Så kvällsmaten serverades i matskålen TILLSAMMANS med en sked, & oj, vad läskigt det var! Han skällde lite på den, men vägrade ändå att ge upp eftersom han så gärna ville ha maten, & till slut hade han ätit upp allt, trots att skeden låg i! 😀 Han var spänd som en stålfjäder & hoppade bakåt många gånger, men gav som sagt inte upp & det är jag glad över. Jag kommer att fortsätta ha skeden i matskålen tills han inte längre bryr sig om den, för åter igen, här jobbar vi med att övervinna rädslorna, inte fly från dem.

Jag glömde såklart att fota innan jag gav honom maten, därför fick jag hälla upp en liten portion till med foder & ge honom, därför är det så lite i skålen. 😉

Vi lyckades även träna ett kort pass inomhus för en liten stund sen & det gick jättebra! Han vågade t.o.m. leka lite som belöning!! 😀 Ni anar inte vilken lycka det är för mig att se honom våga göra saker inomhus, för ja, rädslorna är värst inne. Antagligen beror det på att han känner sig mer ”fångad” & inte kan springa iväg på samma sätt som han kan ute, det är i.a.f. vad jag tror.

Det är inte helt lätt att ha en hund med rädslor, det tycker inte jag i.a.f. utan jag blir ofta frustrerad över det, vilket såklart inte hjälper till ett dugg. När jag blir det så brukar jag avbryta det jag håller på med, sätta på hög musik i hörlurarna & bara vänta på att frustrationen ska försvinna, ibland med tårar strömmades nerför kinderna. Det sättet brukar funka, & tårarna rinner av den anledningen att jag dels tycker synd om honom att han är så rädd, & dels för att det finns så mycket saker som förstörs p.g.a. rädslorna. Mycket av min hundträning sker inomhus här hemma eftersom det är minst störning, framför allt när jag ska lära in nya saker, men att då ha en hund som ibland knappt vågar röra sig inomhus är väldigt jobbigt. För hur ska man kunna träna & ge hunden en positiv bild av träningen, när miljön är så läskig? Och jag fattar inte varför han är så rädd inne, för såvitt jag vet så har det inte hänt nåt, så det måste vara så att det är för att han inte kan fly på samma sätt som ute. Ändå är ju inomhuslivet mer kontrollerat, men ja, jag vet inte, allt är inte alltid logiskt. Jag hoppas verkligen att Yori kommer över sina rädslor till slut, så att vi kan ha roligare än vi har nu. Jag hade såna drömmar för oss, men många av dem har krossats & jag tvivlar på att det går att bygga upp dem igen.

Ute är han som sagt tuffare, men ändå inte tuff. Numera klarar han dock av att se en soppåse stående nedanför soptunnan utan att flippa helt, så visst går det framåt, men väldigt långsamt. När det kommer till främmande människor så är det väldigt olika, en del är han jätterädd för, en del bryr han sig inte om, & en del älskar han från första stund. Det går lite fram & tillbaka med människor, just nu lite framåt där han inte har skällt på nån på ganska länge, *peppar peppar*, men jag är alltid redo ifall det händer. Jag bor ju på en gård med massor av lägenheter runt omkring så man möter alltid folk när man är ute, mest barn som springer omkring & dem brukar ju inte vara tysta. Dem flesta barnen är faktiskt rädda för honom & skriker & springer åt andra hållet, men dem brukar han inte bry sig om. Det är värre med dem barnen som ska visa sig tuffa & kanske springer några steg MOT oss & skriker, dem gillar inte Yori alls & jag förstår honom. När det händer så brukar jag försöka flytta Yori’s fokus från dem till mig genom att prata med honom eller locka honom med godis, & det kan inte vara helt dumt eftersom han som sagt har blivit bättre. 🙂 Men vi har en lång väg kvar innan det är perfekt, om vi nån gång kommer dit. Fast även om vi kanske aldrig får det perfekt så tror jag absolut att vi kan få det bättre än det är idag, så lite hopp lever än.

En tuff tid

Snacka om att jag går igenom många prövningar just nu, både på hundfronten & det personliga planet. Tårarna rinner varje kväll & många gånger vill jag bara lägga mig ner & ge upp. MEN jag ger inte upp, jag torkar tårarna & reser mig upp, trots världens alla bekymmer på mina axlar. Jag lever på hoppet om att det kommer att bli bra till slut, jag menar, det bara måste bli bättre, det får inte finnas några andra tankar. Jag får oerhört mycket stöd från mina nära vänner, både gamla & nya, & det betyder så mycket för mig. Jag blir rörd av att folk vill hjälpa mig, så tack! <3

Idag har vi tränat lite apportering & godisspår i skogen & Yori var jätteduktig! 😀 Spåret tog väääldigt lång tid & jag ska nog inte lägga så mycket godis i det nästa gång som jag gjorde idag, men han löste det till slut & hittade godisskålen i slutet. 🙂 Och apporteringen fick han högsta betyg på! Så himla duktig & han tycker att det är superskoj, vilket även gör att jag tycker att det är väldigt roligt! Och tänk vad långt vi har kommit med avlämningarna, han kör inte längre några ärevarv utan kommer direkt till mig. Lite svårt hade han dock när Malin stod kvar ute i skogen efter att ha kastat dummyn, då visste han inte riktigt om han skulle springa till henne eller till mig, så det behöver vi träna mer på. Vi har även börjat jobba med att han ska lämna dummyn/leksaken I HANDEN & han börjar fatta grejen tror jag, det känns som det i alla fall. Med andra ord; apporteringen börjar bli vår starkaste gren.

Av flera olika anledningar så blev det inga inlines igår & det kommer att vara vila fram tills i alla fall på fredag, sen får vi se hur det blir med motioneringen. Det hela har sina förklaringar, men det tänker jag inte dela med mig av här & nu. 😛 Mina vänner vet, & det räcker så just nu.