I’ll see you again

When I’m lost, I’m missing you like crazy
And I tell myself I’m so blessed
To have had you in my life, my life
I’ll see you again
You never really left
I feel you walk beside me
I know I’ll see you again

Vissa dagar, vissa stunder, så saknar jag min prinsessa så mycket att det gör fysiskt ont. 🙁 Vi fick alldeles för kort tid tillsammans, vilket jag påminns om nästan dagligen av ”minnen” på Facebook som handlar om vår kamp mot hennes sjukdomar. Vandrande smärta & dåliga värden på njurarna & fel på lungorna har det stått om dem senaste dagarna. Jag minns kampen så väl, kampen som vi förlorade, när jag förlorade henne, min älskade vän. <3

Jag saknar inte bara henne & allt vi gjorde tillsammans, utan jag saknar också den personen jag själv var då. Jag hade så mycket energi, var så aktiv, & även om livet var jävligt även då så hanterade jag det på ett annat sätt större delen av tiden. Jag mådde åt helvete, men jag lät det inte påverka mitt aktiva liv med Java. Nu när jag mår skit så orkar jag inte göra nånting, utan då får Yori ha vilodag istället. Men jag kan inte sluta att fråga mig själv; kommer jag att hitta tillbaka till mitt rätta jag eller är det bara att inse att allt har förändrats nu? Att JAG har förändrats?

Önskar så att jag fick träffa henne igen, bara få en Java-kram, dem bästa som fanns. <3 Det gör mig både glad & ledsen att se bilder & filmer på henne, saknaden är enorm, men jag minns våra äventyr med glädje & lycka, vi hade det så himla bra, jag & min prinsessa.

I will see you again
I’ll see you again
I miss you like crazy
You’re gone but not forgotten
I’ll never forget you
Someday I’ll see you again
I feel you walk beside me
Never leave you, yeah
Gone but not forgotten
I feel you by my side
No this is not goodbye

En kanondag med en jävla tur! :D

Bild från i tisdags.

Igår natt kunde jag inte sova alls, eller jo, 30 minuter, så jag var helt slut hela dagen, ögonen sved & jag bara längtade efter att nästa natt skulle komma & hoppades på mer sömn då. Och det fick jag, för inatt har jag sovit länge & kanonbra! 😀

Hela dagen idag har varit jättebra & humöret är på topp! 😀 Jag har fortsatt med städningen här hemma & nu står det mer sopor & väntar vid dörren. Känner mig riktigt duktig som ÄNTLIGEN tar tag i hemmet, så att jag kan trivas lite bättre, plus att jag slipper skämmas när det kommer hit folk. 😉 För ja, det har jag gjort, massor!

Vi har även varit ute & gått en del, i flera omgångar, så Yori är också nöjd med dagen. 🙂 Och tänk vilken tur vi har haft med vädret, precis när vi har kommit hem så har det börjat regnat massor – 2 av gångerna vi har varit ute!! Så vi har kunnat gått utan att ha blivit blöta, perfekt.

På tal om tur, på vägen till ett möte så var jag sen & körde lite fortare än man får på en sträcka här, & så svängde en buss in precis framför mig så jag svor högt för att den var så seg. Hann inte svära särskilt länge innan vi kom nerför backen & jag såg polisen stå med laser & mäta hastigheten!! :O Så hade inte bussen kommit precis då så hade jag åkt fast!! Så snacka om tur där, plus att jag fick ett litet uppvaknande om att inte köra för fort, för det kan bli dyrt. Så hela vägen hem körde jag lagligt, haha. 😛

Imorron & på lördag lyser planerna med sin frånvaro, så vi får ta dagarna som dem kommer. Jag hoppas (såklart) att jag ska fortsätta må lika bra som jag gör idag, för då blir det roliga dagar för både mig & Yori! Men det finns ju inga garantier för sånt, men hoppas kan man ju alltid. 😀

Fotografering i stormen

Idag åkte jag, Carina & alla hundarna ut till Skutberget där vi fotade varandra i stormen. Yori skötte sig riktigt bra & jag blev väldigt nöjd med många bilder, trots att håret blåste åt alla håll emellanåt. 😛 Här är helt klart favoritbilden:

Imorron väntar troligtvis en skogspromenad, var ett tag sen sist, bara temperaturen är normal så ska vi gå, så jag hoppas verkligen att det inte är smältande värme för jag saknar skogen & jag är övertygad om att även hundarna gör det!

Är i valet & kvalet om jag ska köpa en ny mobil eller inte. Jag blir knäpp på min nuvarande emellanåt eftersom den hakar upp sig, inte går att flytta bilder från datorn till den, samt att man inte alltid kan kolla på Facebook-saker. Men samtidigt så gillar jag den, kameran är ju grym & det är den jag använder mest. Hatar dock att den är helt störd när det kommer till att filma i slow motion, där är en Samsung MYCKET bättre!! Så ja, svårt val, mobilen jag vill ha (en Samsung Galaxy S20 Ultra 5G) är ju inte gratis på långa vägar, därför tvekar jag. Hade den inte varit så dyr så hade jag inte tvekat hälften så mycket mot vad jag gör nu. Kommer garanterat att bli dåligt med sömn inatt eftersom jag kommer att ligga & fundera på det här, det brukar nämligen bli så när jag har beslutsångest, minimalt med sömn. 🙁 Kan ju hoppas att det inte blir så inatt, men som sagt, jag tror att det blir så.

Förutom skogspromenaden imorron så har jag 2 möten, så Yori kommer att få vara ensam hemma i 2 omgångar eftersom ena mötet är på förmiddagen & det andra på eftermiddagen, men han är så duktig på att vara ensam så det blir nog inga problem. Och skogspromenaden hoppas jag blir av mellan mötena.

Hoppas att kunna sova snart, så att jag är pigg imorron när jag ska åka till det första mötet. Men som sagt, vi får se hur mycket sömn det blir under natten.

Lundehundsträff i Gottåsa (med Zoomen)

Under helgen så har jag & Yori varit på lundehundsträff i Gottåsa där vi bland andra har träffat Zoomen! 😀 Vi har haft det jättebra hela helgen, älskar dem träffarna där, massa lundehundar & deras mycket trevliga ägare. Men höjdpunkten är ju såklart att få träffa Zoom. <3

Zoomen har ju ett jäkla humör när han är trött, men det är ju inget nytt för mig, men han & Yori kom ihop sig en gång på fredagen. 🙁 Fast både före & efter det så kunde dem springa tillsammans (dem lekte inte med varandra, men dem sprang efter varandra), så det var inget som ”satt i”. Men ändå fick jag liksom bekräftat att jag gjorde rätt som omplacerade honom eftersom han trivs bäst som ensamhund. Och Tina & Jörgen är dem bästa ägarna han kunde få, så det känns jättebra för mig. 🙂

Yori har skött sig hur bra som helst, han har ”lekt lundehund” & sprungit & skällt som en galning med dem andra, men framför allt så har han tiggt mat!! Jäklar vilken fjäskis, & utdelning har han fått så han slutade ju inte. 😛 Haha, jag lät honom hålla på, dem som inte ville ha honom nära sa till honom & då gick han vidare. Och dem som matade honom, ja, dem fick skylla sig själva. 😉 Haha.

Yori & Clara på bron över den lilla ån. 🙂

Yori fick ju inte tävla mot någon lundehund i lundehundsracet, men han & dem andra udda hundarna, Clara (blandras) & Zeke (schäfer) fick ett eget race där Yori vann med flera meter. 😛 Min lilla vinthund. <3 Han tyckte dock att det var JÄTTELÄSKIGT när startern skulle hålla i honom, men det funkade till slut det med.

Yori på racet.
Foto: Maria Karlsson.

På lördagen var det fler aktiviteter & jag fick lära mig lite om nose work, samt att Yori fick gå ett godisspår (typ 75 meter, vilket är det längsta han nånsin gått!) & vara med på äggletning. Han gjorde allt mycket bra & jag är så stolt över honom.

Jag ångrar inte att jag åkte dit, trots att jag är helt slut nu. Vi har liksom varit ute från tidig morgon till sen kväll & varit sociala. 20 lundehundar & 3 udda hundar har varit med som flest samtidigt, & alla ägare, så det har varit mycket intryck för alla. Sen att sova borta tar ju extra mycket på krafterna, plus den äckliga värmen som har varit, fast hellre varmt än regn, så på så sätt har vi haft en jäkla tur!

Några av lundehundarna, Yori & Clara letar godis.

Nu vet jag inte när jag får träffa Zoomen nästa gång, det lär märkas. Jag håller ju ständig kontakt med hans ägare så jag får ju rapporter till som tätt om hur allt går & vad som händer i hans liv, något jag uppskattar såå himla mycket!

Foto: Carina Jansson

Livsfarlig i vattnet!

Även idag åkte vi bort till sjön när Ilmo hade åkt hem. Är faktiskt jätteskönt i vattnet, även om det är lite svårt att ta sig i & ur emellanåt. 😛 Yori har simmat massor, både för sig själv & med mig & Carina. Idag hade han dille på Carina, haha, han försökte klättra upp på hennes axlar mitt i vattnet & vägrade att ge upp. Jag skrattade mest, fanns inte så mycket annat jag kunde göra. Han kom till mig några gånger också & försökte, men nej, han lyckades inte med nån av oss. 😉 Men ja, man kan säga att han är livsfarlig att bada med om man inte är bra på att simma själv & hålla sig ovanför vattenytan. 😛 Haha.

Imorron bitti åker vi & på eftermiddagen när vi kommer fram så får jag träffa Zoomen! <3 😀 Det ska bli så roligt, så förmodligen kommer jag inte att kunna sova så mycket inatt, kommer att vara så förväntansfull. Hoppas att jag har fel angående sömnen, skulle verkligen behöva sova för att orka med den långa resan dit, hela helgen där & sen den långa resan hem igen. Men men, vi får se, hur som helst så hoppas jag på bra väder (eller iaf uppehåll!), för då kommer helgen att bli perfekt. 🙂

Årets första dopp är nu avklarat!

Dem allra flesta har säkert badat flera gånger redan vid det här laget, men för mig blev årets första dopp avklarat idag! Det var faktiskt skönt i vattnet, lite kallt när man gick i, men sen var det underbart. Så jag har simmat med min bästa vän, för jadå, det är klart att han är med & simmar! 😀 Problemet är bara att han simmar PÅ mig, så man får liksom stanna upp i vattnet & styra om honom, haha. Men det är en mycket speciell känsla att simma tillsammans, älskade att göra det med Java & Dee också, Java var vettig nog att hålla typ en meters avstånd, till skillnad från Dee & speciellt Yori. 😛

Annars idag så har jag varit på 2 möten, varav det ena handlade om panikångestattacker & det var mycket intressant att höra om det, så ja, jag tror att jag lärde mig lite. Ledaren gick igenom hur det fungerar rent teoretiskt & det var många gånger man tänkte ”jaha, det förklarar varför det blir si & så”. Jag hoppas att detta ska kunna hjälpa mig att avstyra dem värsta attackerna när dem kommer, jag har även fått ett papper med övningar som jag ska göra 2 gånger/dag för att träna på att ta kontrollen över kroppen när det börjar spåra ur. Jag ska verkligen se till att göra övningarna, för jag vill kunna avstyra & behålla kontrollen. Så ett mycket nyttigt möte!

Imorron är sista dagen den här veckan som Ilmo kommer, för på fredag morgon styr jag, Yori, Carina, Hippo & Clara bilen ner till Gottåsa där vi ska på, håll i er nu, LUNDEHUNDSträff! Yori är ju ingen lundehund, men han är välkommen ändå & det är så trevliga människor, därför åker jag dit. Och det som lockar allra mest är såklart att världens bästa Zoom kommer dit! <3 Så jag får träffa älskade Zoomen, som jag saknar den killen, även om jag vet att han har det toppenbra i sitt nya hem. Så hela helgen blir vi borta & med andra ord kan vi räkna med en måndag i sängen. 😛 Brukar ju bli helt slutkörd efter såna grejer, men dem är ändå värda att åka på.

Imorron när Ilmo har åkt hem så ska antagligen jag, Carina & hela hundligan åka iväg & bada igen, om det är lika fint & varmt väder som idag. Efter badet väntar dusch & innan dess har jag tänkt att packa inför resan. Så imorron eftermiddag är det full rulle, men det blir nog bra. 🙂

En sämre dag idag

Igår hade jag som sagt en bra dag, idag är det värre. 🙁 Men jag & Yori har i alla fall tagit en halvtimmes promenad i värmen, själva. Asfalten är ganska varm så jag vill inte gå för långt, annars så fläktade vinden rätt så skönt idag. Imorron ska det regna hela dagen, så det ska bli skönt med lite lägre temperatur, även om det förmodligen inte blir nån långpromenad då.

Jag hoppas att jag & Yori kan gå hem till Carina & tjejligan lite senare, skulle verkligen behöva det känner jag. Bara sitta & prata eller kanske se nån film, bara umgås helt enkelt. Men det är inte säkert att hon kan, så jag får inte hoppas för mycket.

Dagar som denna önskar jag att man kunde hoppa över, vad fan ska dem vara bra för?! Jag tänker mest på allt jag saknar, istället för att fokusera på det jag faktiskt har. Jag hatar när mitt huvud ställer in sig på allt det negativa, det blir så automatiskt, & jag får verkligen kämpa för att ändra tankarna till positiva. Men det är en del i min sjukdom, något som jag har levt med länge & förmodligen kommer att leva med länge till, men jag jobbar med det dagligen, det ska ni veta.

Kanske borde sätta på nån film? Bara förflytta mig till en annan värld en stund, ja, det låter som en bra plan.

En tuff tid, men kan min dröm bli sann?

Har åter igen en tuff period här i livet, dem kommer & går, hela tiden. Jag tvingas jämt ta beslut som både gör mig gladare & som gör mig ledsen, men jag hoppas att alla är för mitt eget bästa.

Igår hände inte mycket alls, jag låg i sängen större delen av dagen, men så var det ju tokvarmt ute hela dagen så man kunde ju inte vara ute & gå heller. 🙁 Ensamheten är jobbig, jättejobbig, så det är tur att jag i alla fall har Yori här. <3 Han kommer aldrig att kunna ersätta en annan människa, men han gör mitt liv bättre ändå, så gott han bara kan. Som igår morse när jag bröt ihop & fick en stark ångestattack, då kom han upp till mig i sängen & la sitt huvud i mitt knä & tittade på mig med sina stora ögon & bara fanns där vid min sida. Då rann tårarna ännu mer, av kärlek för att jag har en sån fin vän. <3

Idag har det varit en mycket bättre dag! 🙂 Vi har varit ute & gått en timme med en nygammal nära vän & jag hoppas att vi kommer att ta många fler promenader tillsammans. Så himla mycket roligare att gå när man har nån man kan prata med längs vägen. Och detta var första gången som Yori fick träffa min vän, men man kunde tro att dem kände varandra för Yori blev JÄTTEGLAD när min vän kom & mötte oss! :O Hoppade på honom & skulle busa, haha. Yori som ibland har så svårt för främmande människor.

Det är dagar som denna som drömmen om att utbilda honom till assistanshund vaknar till liv igen. Han har mycket han måste lära sig, men han blir bara bättre & bättre (bortsett från svackor som vi alla har) & det är hög tid för mig att bygga upp en plan för honom, eller för oss. Första steget blir att hälsa på folk & låta sig hanteras. Steg nummer 2 blir att bota hans rädsla för djursjukhus, vi måste bara vänta ut coronan lite till, har fan väntat i all evighet. 🙁 Men jag tänkte höra av mig till djursjukhuset & göra upp en plan med dem, om dem nu vill hjälpa mig, vilket jag hoppas & tror. Sen jobbar vi såklart vidare på koppelgående (vilket går kalasbra när vi går själva, men så fort nån annan är med så blir det jobbigare) & vardagslydnaden. Han bryr sig inte längre om barnen som skriker & springer åt andra hållet när vi är ute, men springer dem MOT oss så blir han lite osäker, men vi jobbar på det med. Det var längesen han skällde ut nån nu, så ja, det går verkligen framåt. 😀 Han fyller snart 2 år & senast när dem är 5 år måste dem göra provet, så vi har 3 år på oss & med tanke på vilken skillnad det är på honom nu så tror jag faktiskt att vi kan klara det!! Jag måste ha tålamod & låta det ta den tid det tar, synd bara att jag har så himla svårt för det. 😛 Haha, allt ska ju ske senast igår om man frågar mig. 😉

Han är så förstående, han är så genomsnäll, shit vad jag älskar honom! Det spelar ingen roll om jag mår bra eller åt helvete, han finns alltid där ändå. Orkar jag inte aktivera honom på några dagar så är det helt okej, & när jag vill träna så hänger han snabbt på! Han anpassar sig så himla bra efter mig & mitt mående, i alla dem svängningarna jag har. Jag skulle vilja ge hela världen till honom, men det kan jag inte, tyvärr, men jag kan ändå ge honom så mycket som möjligt. Dem senaste dagarna har jag insett att jag inte bara behöver honom, utan han behöver även mig! Vi är som sagt inte perfekta nån av oss, men tillsammans är vi bättre. Vi trivs inte att vara ifrån varandra, utan vi hör ihop, jag & min Yori.

Det är nästan så att tårarna rinner nu, dem tränger sig på, för jag älskar honom så mycket. <3 Det finns liksom inga ord som kan beskriva vår kärlek & jag hoppas att vi har många härliga år kvar tillsammans. Det är som sagt tufft just nu, men vi behöver ”bara” hålla ut, för det vänder & blir bättre igen, det måste det bli. Jag får inte sluta tro, varken på mig själv eller på honom, eller på oss, för tillsammans kan vi fan klara allt!

Vi smälter nästan bort

Ja, vi smälter nästan bort här i värmen. Långa promenader kan man bara glömma, så vi längtar efter lite svalare väder så att vi kan göra nåt utan att smälta bort! Visst är sommaren härlig på sitt sätt, men bad & allt, men just nu känns den bara plågsam & då har den knappt börjat! :O Så jag förbereder mig på en lååång & varm sommar där vi nog får bo i vattnet om vi ska klara oss.

Träningarna lyser med sin frånvaro, men det har sina förklaringar. Hoppas att komma igång med dem snart igen, saknar den där underbara känslan som man får efter ett lyckat träningspass! Och jag tror att Yori också saknar dem stunderna. Så vi får verkligen se till att hitta tillbaka till dem, eller ja, JAG får se till att vi tar upp träningarna igen, Yori är inte sen att hänga på när jag väl får arslet ur soffan. 😉 Haha, inte riktigt så, men nästan i alla fall. 😛

Min räddande ängel

Vad skulle jag göra utan Yori? Han finns alltid troget vid min sida, i vått & torrt & han ställer upp på det mesta. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, min själ & min kropp, jag kommer vara där för honom tills den dagen då det tar stopp. Min lilla guldhund, vi båda är långt ifrån perfekta, men vi kämpar vidare ändå, som dem krigare vi är. Jag hoppas & tror på en rolig framtid för oss tillsammans, vi måste bara hitta dem rätta knapparna på varandra, det är långt ifrån lätt, men vi försöker som sagt, & vi har inga planer på att ge upp!

Jag håller nu på att studera alla våra freestyleprogramsfilmer för att försöka lista ut varför han sticker, vad det är som stör honom, men oj, vilket detektivarbete! Han gör det inte alltid i samma rörelse eller tid i programmet, så det här blir inte lätt. Jag har tänkt att hyra hallen snart & köra igenom programmet för att checka av vart han ligger idag. Vi har ju inte kört program på flera månader, så jag hoppas att han har glömt sina dumheter, fast det tror jag inte att han har gjort. 😛 Ånej, vi kommer att få kämpa som satan, det är jag helt övertygad om! För varför skulle nånting vara lätt?

Jag har sänkt kraven ordentligt, både öppet & inombords, & jag hoppas att jag ska kunna fortsätta tänka & känna så. Samtidigt kan jag inte förneka mina drömmar, men vi får ta babysteps framåt, något som JAG har extremt svårt för! För i min värld ska allt gå på direkten, eller inte alls. Det där med lugnt & lagom finns liksom inte, men vem vet, även jag kanske hittar till det en dag?