Selektiv ätstörning/ARFID – fler än jag?

Idag var det då dags för lydnadstävling x 2 för mig & Yori, men p.g.a min djupa svacka som jag befinner mig i just nu så fick vi ställa in dem starterna. Det senaste halvåret har varit grymt tufft för mig & det går inte att räkna alla tårar som har runnit nerför kinderna. Yori har under denna tid fått mindre aktiviteter & inte lika många långa promenader, men istället ännu mer mys & goda saker att äta. Jag tror t.o.m. att han har ökat lite i vikt. 🙂 Han stöttar mig mest av alla, han ser till att jag tar mig ur sängen, att jag kommer ut flera gånger om dagen, & han får mig att känna mig mindre ensam. Han är helt underbar & jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om jag inte haft honom vid min sida.

Jag får mycket hjälp från vården, har täta kontakter där, har fått byta lite mediciner, samt att fler insatser väntar. Men det ska nog gå bra det här, i slutändan, jag har mått riktigt dåligt tidigare & jag lever ju än. Fast vägen till det bra livet kan bli lång…

Men det var inte detta jag tänkte skriva om nu, gav er bara lite bakgrundsinfo. 😉 Utan jag tänkte ta upp en sak som alltid är väldigt aktuell & jobbig för mig, nämligen maten. Allt som har med mat att göra är jobbigt, & det har det alltid varit. Åka & handla är hemskt, för jag skäms för vad jag köper eftersom det inte alls är särskilt varierat, utan mest samma saker, samma onyttiga saker. Jag försöker gå ner i vikt men det är svårt när allt man äter som sagt är onyttigt. Varje gång jag åker bort (antingen över dagen eller under flera dagar/veckor) så påminns jag om mina stora matproblem. Jag är så avundsjuk på ”alla andra” som kan ha med sallader & äta, behöver inget kylskåp, mikro eller nånting, utan kan bara ätas som det är, skitsmidigt. Själv så får jag leva på smörgås eller choklad, inget som ger nya krafter direkt.

Jag kan ge er exempel på freestylesatsningen. VARJE gång vi ska ha lunch så kommer dem andra med smidiga, lätta, nyttiga saker, & så kommer jag med mina pinsamma smörgåsar. Jag skäms som fan, försöker att äta upp fort för att undvika att nån hinner fråga eller kommentera min mat. Ingen där har nånsin sagt nåt, eller jo, men inte elakt menat, utan lite på skämt. Men för mig blir det inget skämt eftersom det redan är så ångestladdat.

Samma sak när man är iväg på tävlingar, samma jävla sak VARENDA GÅNG MAN SKA ÄTA nån annanstans än hemma! Jag är så trött på det, det är så jobbigt, det får mig att känna mig så fucked up! Så att åka på semester är väldigt plågsamt för mig, eftersom det då ställs lite mer krav på maten. Det är inte alltid man kan hitta en pizzeria (äter enbart vesuvio & den brukar finnas på alla pizzerior), & på restaurang vågar jag inte äta med rädsla för att känna smaken av nånting jag inte tycker om, för då kommer kräkreflexerna igång direkt & att spy inför massa folk på en restaurang är inget jag vill göra. De allra flesta kan känna smaken av ”äckliga saker” & bara spotta ut det & så är det inget mer med det, men riktigt så lätt är det inte för mig.

Jag har letat efter en diagnos som stämmer in på detta, hitta ett namn på min störda relation till mat. Eller är jag helt ensam om dessa problem? Ätstörning UNS (utan närmare specifikation) har en del inom vården sagt, men det har inte hjälpt mig nåt. Nu däremot har jag hittat svaret!! Selektiv ätstörning, engelska förkortningen ARFID (avodiant/restrictive food intake disorder). Den beskriver det så klockrent! Det finns en förklaring på mina svårigheter, det är inte bara jag som är helt hopplös, & ni anar inte hur lättad jag känner mig. ARFID är inte så ovanligt bland personer med autismspektrum, & där ingår Asperger som är en av mina diagnoser.

Vill ni läsa mer om Selektiv ätstörning & ARFID så rekommenderar jag dessa länkar, klicka bara på namnen.

Så NEJ, jag är inte bara kinkig med maten, megakräsen eller löjlig, det ligger sååå mycket mer bakom. Och frågor är jobbiga, kommentarer är jobbiga. Allt som påminner mig om det är jobbigt. Jag skäms som sagt för vad jag äter, & därför äter jag helst ensam, om det inte är på en pizzeria som sagt.

Är det nån mer här som läser detta som känner igen sig? Jag vill gärna komma i kontakt med fler drabbade personer, någon man kan prata med som verkligen förstår. Jag ska ta upp detta med min psykolog på vuxenhabiliteringen, för det är ju där man jobbar med autismspektrumet. Sen hoppas jag att jag ska få någon effektiv hjälp med detta, vad & hur det ska gå till vet jag inte, men nu när jag själv har fått en ökad förståelse för det så hoppas jag att det finns nåt att göra.

Varför skriver jag då detta här? Jo, för att jag har en del läsare här så att hitta fler drabbade eller bara ge mina närstående en förklaring är en stor chans som är värd att ta. Så jag ber er, inga skämt eller kommentarer om mina matvanor, oavsett vad ni tycker om dem.

Idag har vi varit en sväng på stan & busat i löven. Var dock inte en optimal plats att busa & fota på, men det är svårt att hitta bra såna platser! Yori var supertaggad & hade nog gärna stannat där länge, haha. Igår fick han i.a.f. köra race med Clara på stranden, så då fick jag springa av sig ordentligt. Snart hoppas jag som sagt att jag är tillbaka på banan helt & hållet så att vi kan komma i form på alla sätt & vis, något som både jag & Yori saknar mycket just nu.

Lydnadsdebut a la Yori

Ja, nånting sånt kan man nog kalla det, haha. Jag var jättenervös, försökte tänka på att andas, men det var svårt, för jag ville ju så mycket! Värmde upp väldigt kort tid då vi hade startnummer 1, vi behövde inte snabba oss, men när alla stod där & bara väntade på oss så kände jag mig stressad, så det smittade säkert av sig på Yori, som för det första precis kommit ut ur bilen, & för det andra så har han aldrig varit på den klubben förut. Jag gjorde lite freestylemoves innan startrutinen & sen gick vi in på planen, mer eller mindre redo för att göra vår lydnadsdebut!

Följsamheten gick sådär, vi krockade några gånger, dels för att han hade fokus på annat, & dels för att jag själv inte kan gå rakt när jag är nervös. 😛 Utan jag vinglade lite & det gjorde ju inte saker bättre, haha!

När jag ropade på honom på inkallningen så svek rösten mig (är ju förkyld), men han hörde mig ändå & kom som skjuten ur en kanon! Jag hann tänka ”det här kommer aldrig att sluta bra” & mycket riktigt, han använde mig som stoppkloss. Men han kom iaf. 😉

I momentet sättande under marsch fick jag hjärnsläpp, glömde helt bort vad jag höll på med, men vi fick några poäng med oss från det ändå.

Sen var det ju apporteringen, tollarnas huvudnummer, & helt klart dagens shownummer från Yori’s sida! Senast igår ville han knappt ta apporten, & idag, ja, då tjuvstartade han, tog apporten & sen sprang han runt några varv runt planen, skitlycklig! Jag ropade på honom flera gånger, men tror ni att han hörde nåt? Haha, nope, han var bara så jävla glad. Till slut kom han tillbaka till mig, med apporten, men ja, en nolla där som ni förstår.

Fjärren är ett av hans bättre moment, likaså idag. Han stannar bra när jag lämnar honom, kastar sig ner i liggande position på mitt första kommando, men sen, när jag gick tillbaka till honom så reste han sig upp & satte sig sen väldigt snett. Synd, för som sagt, han lägger sig jäkligt bra!

Hoppet gillar han också & det gjorde han bra idag. Kunde ha blivit en bättre ingång, men det finns alltid saker att slipa på. 😉

Jag är nöjd med min vilde, haha, jag var rädd för att vi skulle bli diskade efter hans race, men det blev vi inte. 😀 Och han är ju ung & vi har knappt tränat nån lydnad, herregud, han har ju precis lärt sig vad ordet ”fot” betyder! Egentligen är det på tok för tidigt att låta honom tävla i lydnaden, men jag trodde ju att min träningsmotivation skulle komma tillbaka, men det gjorde den ju inte. 🙁 Så kraven på min lilla sprätt är inte så höga, han hade störtskoj & det är det viktigaste! 😀 Ja, jag hade också roligt, även om det kändes lite pinsamt emellanåt. Vill ni själva se hur allt såg ut, så kommer här en film från tävlingen (tack Malin för att du följde med, höll mig sällskap, samt filmade!). <3 Slutpoängen blev 119,5 poäng, vilket betyder 0,5 poäng ifrån godkänt. Helt okej med tanke på omständigheterna!

Imorron väntar lydnadstävling igen, men den gången i Kristinehamn. Har jag fattat PMet rätt så kommer vi att gå ut som startnummer 3 i första klassen. Då hinner jag värma upp honom lite mer innan. Det är ju alltid så svårt att veta hur man ska göra med nya hundar innan man har hittat vad som funkar bäst. Tänkte även att Yori skulle få springa av sig här hemma med Farro innan vi åker imorron bitti, så kanske han inte kör race på planen. 😉 Haha, för jag tror ju inte att han skulle bli för trött av det, han ska ju inte springa en mil liksom, & brist på energi är inte hans melodi, så det blir nog bra. 🙂

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

En superstjärna

Igår var vi i skogen med Carina och tjejligan, något som både jag och Yori uppskattade väldigt mycket! Vi båda har saknat deras sällskap, hoppas att vi kan göra om det snart igen. Finns några enstaka foton på vår Instagram i väntan på att jag ska få hjälp med att fixa mitt program på datorn så att jag kan lägga upp dem här på bloggen, tillsammans med flera till. Så ta en titt vet jag. 😉

Idag har vi tränat agility i hallen! 😀 Yori var superduktig, vi tog bort några bågar i mitten av slalom och det gick strålande! 🤩👍🎉 Sen fick han testa långhoppet för första gången, samt gungan för andra gången. Och så körde vi en liten rund bana, något som Yori har svårt för då han inte är så van att ta flera hinder i följd. Men han var jätteduktig, några gånger hade han fokus mot kommande hinder precis som jag ville, så många guldstjärnor till honom idag! 👌 En liten film från slalomet finns på vår Instagram. 😉 Hoppet om ett slalom helt utan bågar växte väldigt mycket.

Snart står vi på lydnadsplanen!

Den senaste tiden har vi ju mest tränat lydnad och det beror på att min motivation är starkast åt lydnaden just nu, och vi kommer att debutera i startklassen lördag 5 oktober! 😀 Jag har inte stått på lydnadsplanen sen 26 april 2013 och då slutade det i katastrof, men ändå saknar jag det så mycket. Och det blir ju allra första gången för Yori. 🙂 Och vi kommer att debutera på min gamla hemmaklubb Forshaga, vilket också känns speciellt.

Vi kommer att debutera i freestyle i mars nästa år, och det känns skönt att tänka så. Mina mål och drömmar är ju så galet höga inom freestylen, även om jag aktivt jobbar med att sänka dem, så jag har inte samma lätta känsla i den träningen nu, därför ”vilar” vi lite, trots att vi är i full gång med freestylesatsningen. Men det ska vara ROLIGT att träna, annars är det inte värt det, så det ligger som prio ett hos mig nu.

Imorron är det dags för näst sista tillfället på freestylesatsningen, en kurs som har känts väldigt bra på själva träffarna (som varit en gång/månad), men väldigt jobbig mellan dem. Detta beror såklart på mina egna mål, som har varit för höga för att vara sunda, men det jobbar jag som sagt febrilt med just nu. 😉

En händelserik dag i Stockholm

Jag och Yori har spenderat vår dag i Stockholm tillsammans med Moa och Nova. Vi har hunnit med massor av saker; åkt tåg, tunnelbana, bil, tränat lydnad, busat i parken, fikat, shoppat, miljötränat, åkt rulltrappa och hissar, samt pratat massor! Så både jag och Yori är helt slut nu på tåget, men oj vad vi har trivts bra! 😃👍 Vi har hittat riktigt bra vänner i Moa och Nova, och jag hoppas att detta bara är början på en lång vänskap. 🥰

Imorron har jag möte på förmiddagen och sen på eftermiddagen så ska vi hem till farsan och äta. Eftersom jag är helt tom i magen nu så längtar jag efter den måltiden! 😝 Haha, ska bli gott med pannkakor när vi är hemma igen. Ibland krävs det inte så mycket för att bli nöjd. 😉

Jakten är äntligen över

I 3 år har jag letat febrilt efter ett specifikt halsband till mig. Jag har letat på alla marknader som jag har varit på, och på nätet, men aldrig lyckats hitta rätt, fören idag! Precis när jag hade gett upp hoppet om att hitta ett sånt så bara låg dem där, typ 2 dm ifrån mig! Lyckan var total, ÄNTLIGEN!! 😃🎉🤩 Och självklart graverade jag in Yori’s namn på det, och nu sitter det runt min hals där det kommer att stanna lääänge!

Efter marknaden och lite vila så åkte vi till hallen och tränade med Malin och Emma. Jag valde att träna lydnad idag då jag varit sugen på det den senaste tiden, och vad ska jag säga? Vilken hund jag har!! 😲 Vi testade nästan alla momenten i startklass, allt för första gången nånsin, och jag är så stolt över min kille som hela tiden ställer upp på allt jag hittar på. Visst har vi en del att slipa på, men vi har iaf nåt att utgå ifrån och jag är så glad i min underbara hund som gav mig rätta känslan idag! Det var roligt att träna, vi fick tvinga oss att ta pauser, tråkiga pauser, men ack så viktiga. Nu bara längtar jag jättemycket efter nästa pass! Ett par små filmsnuttar från träningen finns på vår Instagram.

Imorron ska vi ju träffa brorsan Ossian på dagen, det kommer att bli så roligt! Så man kan verkligen säga att vi varierar fysisk aktivitet med psykisk, precis som det är bäst att göra. 😁

Fullständigt galen

Har precis kommit hem från en långpromenad med raskt tempo tillsammans med morsan och våra killar. Yori är galen, det är iofs ingen nyhet, men jösses, han höll på att slita av armen på mig flera gånger när han fick fnatt!! 🤣 Imorron ska han få springa lös i skogen, det behöver han verkligen! Inomhus så lugn och sansad, och ute helt crazy, precis så som man vill ha det! 😍😃

Tidigare idag har vi tränat lite lydnad inomhus i vardagsrummet, så avstånden blir ju därefter. 😝 Men han har varit superduktig och vi båda har tyckt att det har varit ROLIGT! Inga krav, ingen press, inga ”allt-måste-vara-perfekt-från-start” – tankar. Riktigt skönt! Mer sånt tack.

På lördag väntar marknad i Filipstad för min del, lilla Yori får stanna hemma under tiden, tillsammans med Farro. Även om det blir lite jobbigt för MIG! Föredrar helt klart att ha med mig Yori, känner mig mycket tryggare då, men men, det är väl nyttigt att vara utan honom ibland också. Morsan och Anders ska ju med till Filipstad så jag åker ju inte ensam. 😛 Hoppas att jag kan hitta nåt snyggt halsband till mig för ett bra pris, vet ungefär vad jag vill ha, så jag kommer att spana ordentligt. 😂 Skam den som ger sig.

Och på söndag händer nånting ännu roligare – jag och Yori ska träffa Ossian för första gången – ett av Yori’s syskon!! 😃 Eller ja, Yori har ju träffat honom förut, men inte som vuxen, så det ser jag verkligen fram emot! Om det är okej väder så kommer jag att fota massor då, så håll tummarna för uppehåll iaf.

Med andra ord har vi dagsplanerna klara för några dagar framåt, och det är bara roliga saker. 😁

Söker lydnadskompisar!

Tävlingen på lördag blir tyvärr inställd för mig och Yori p.g.a personliga orsaker som jag inte tänker ta upp här. Riktigt tråkigt då jag verkligen såg fram emot tävlingen, men nu är det som det är så det är bara att gilla läget. Vi får debutera i freestyle en annan gång.

Och eftersom freestyletävlingar tyvärr inte växer på träd på hösten, samt att vi behöver lite ny energi i träningen så väljer vi nu att satsa på startklass i lydnaden! 😁 Jag lägger inte ner freestylen, absolut inte, vi kommer att fortsätta träna det, men inte med samma ”press” i mitt huvud. Så här är ännu ett bra tillfälle att träna på att sänka kraven. Sen har jag såklart en baktanke med det hela, men den håller jag för mig själv ett tag till. 😝

Jag och Yori söker nu träningskompisar i lydnad! Kanske finns det någon mer som satsar mot startklass under hösten/vintern? Mer vintern, haha. 😉 Gärna dagtid då både jag och min gyllene vän är hemma då, och för er som inte har full koll så bor vi i Karlstad. 😉 Men kan tänka mig att åka till närliggande ställen och träna om rätt folk dyker upp. 😎 Så skriv bara en kommentar här så bestämmer vi nåt!

Nerverna smyger sig på

Även om jag aktivt jobbar med att sänka kraven så betyder inte det att jag inte blir nervös inför tävling! Inför rallylydnadstävlingen så var jag iofs inte nervös, för det kändes inte som ”på riktigt”. Men nu inför freestyletävlingen så börjar nerverna smyga sig på. Det kommer att bli spännande på flera sätt, hur mycket klarar jag av att hantera på bra sätt? Hur väl kommer jag att kunna kontrollera min nervositet? Hur låga kan jag göra kraven? Vad kommer Yori att tycka om att tävla? Ja, ni hör, det är många frågor som söker svar.

(Gammal bild, men mitt bildprogram på datorn krånglar så jag kan inte beskära & ändra storlekar på nya kort.)

 

Idag har vi tränat i hallen tillsammans med Malin & Caroline. Jag hade ingen bra känsla alls. 🙁 Yori skötte sig egentligen, men nej, den där rätta känslan ville inte kännas vid idag. Fast det är ju såna här pass som gör att man uppskattar dem där ”dröm-passen” ännu mer. 😉

Nu ligger han här bredvid mig i soffan & snarkar högt, helt slut min vilda lilla kille. <3 Det blir nog en tidig kväll för oss båda idag, vi måste ju mysa till det lite extra ibland också, & det är precis vad jag tänkte göra idag.