Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Vi har haft en underbar helg!

Nu är det som vanligt igen, bara jag & Yori. 🙂 Det har varit jättekul att ha Moa & Nova här på besök, det har vi tyckt alla 4. Yori & Nova har lekt massor, både inne & ute.

Igår åkte vi ut till sandtaget där vi mötte Carina & tjejligan & tillsammans gick vi omkring lite där & jag fotade medan hundarna sprang lösa & lekte. Här kommer bästa gruppbilden:

Moa & Nova åkte härifrån vid kl 11 & efter det så tog jag & Carina en promenad tillsammans innan vi gick hem till henne & kollade på filmen Dumbo, en riktigt söt film. <3 Nu har vi precis kommit hem, eller ja, vi har faktiskt hunnit träna ett kort trickpass också sen vi kom hem & Yori var såå himla duktig! Snart dags att filma & låta er se. 😉 ”Eller hur?” & ”Vacker” fokuserar vi mest på just nu & Yori är så smart & lättlärd att det hela går mycket snabbare än jag vågat drömma om! Så jag ska faktiskt hitta nåt mer nytt trick att lära honom, så att man kan variera ännu mer. 🙂 Och självklart kommer dessa trick att användas i freestyleprogram längre fram.

Nya trick under inlärning

För att öka motivationen i träningen med Yori så har jag nu påbörjat inlärning av nya trick! 😀 Det är ROLIGT att träna igen!! Sen behöver han ju lära sig mer saker om vi ska komma nånstans i freestylen, men just nu är det bara tricken vi fokuserar på. 🙂 Idag började vi med ”Eller hur?” (han ska nicka, hålla med) samt fortsatte med ”Vacker”, ett trick som han har väldigt svårt för än så länge, men dem musklerna behöver ju sakta byggas upp, så det blir nog bra med tiden, haha.

Igår var vi & tränade i en för oss ny hall med delar av vårt träningsgäng. Yori var överlycklig & engagerade sig enormt mycket, ibland lite för mycket så att han började skälla. Det är så svårt att bryta skallen, vill verkligen inte att dem ska eskalera, så det är nåt jag gör allt för att lösa. Frustration tror jag att det beror på, & dem kommer oftast när han backar, trots att backa är bland hans absoluta favorittrick.

Imorron kommer bästa Moa & Nova hit! 😀 Ska bli så himla roligt att träffa dem igen! <3 Och dem stannar tills på söndag dag, så även Yori kommer att vara så lycklig över att få spendera tid med Nova, för dem kommer verkligen jättebra överens. Det ska dessutom vara fint väder hela helgen, så jag ska försöka fota när vi är ute, var längesen sist. Kan tänka mig att det blir en hel del spring med 2 lösa stollare. 😉

Ensamhet & djup svacka

Jag har vänner & jag har en underbar familj, men ändå är jag så förbannat ensam. Visst, ensamheten kan vara skön ibland, men min äter upp mig inifrån, & det är ingen härlig känsla.

Mest av allt saknar jag en f.d. vän, min f.d. bästa vän. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta älta det, fram & tillbaka, om & om igen. Jag vet inte vad som hände, men jag önskar att det aldrig hade hänt. 🙁 Hon räddade mig så många gånger & hon fanns alltid där för mig, precis som jag fanns för henne. Avståndet mellan oss kunde inte hindra oss från att träffa varandra, det fanns ju både bil & tåg. 😉 Men allt det är borta nu, hon är borta, nu finns bara jag kvar här, helt ensam.

Eller ja, jag har 2 stycken extremt nära vänner nu som jag verkligen älskar! Dem betyder massor för mig & utan dem skulle jag känna mig ännu mer ensam & övergiven. Alla har vi våra svackor, & när dem inträffar samtidigt så blir det mycket kvar, inte av nån av oss, & lite där befinner vi oss nu, iaf jag.

Jag har en grymt djup svacka där allt jag ser är höga väggar av berg som jag på nåt sätt måste ta mig upp för för att kunna vända på det här. Jag vet inte alls i vilken ände jag ska börja, för minsta lilla grepp jag tar mot väggen så rasar jag ner snabbare än jag kan ställa mig upp igen. Det är skitjobbigt att se massa bilder, filmer & läsa texter & kommentarer om folk som tränar & tävlar med sina hundar, & gissa vad jag följer för typ av konton på Instagram? Jo precis, just såna. Så jag har fått göra en storrensning där & har nu bara några enstaka kvar som just tränar & tävlar mycket. Jag tänker att jag kan ju alltid lägga till folk igen vid ett senare tillfälle om jag känner att jag klarar av det bättre då.

Jag vill bara att tiden ska gå, att det ska bli mars så att min & Yori’s freestylekarriär kan starta. Det är mitt starkaste ljus i tunneln, trots alla känslor av krav som det innebär. Jag saknar verkligen freestylen, inte att träna, utan att tävla. Men så är det ju den lilla detaljen att ska man lyckas bra på tävling så behöver man också träna. Och just träning är inte något vi sysslar mycket med nu för tiden, men förhoppningsvis blir det mer av den varan snart. Jag hoppas helt enkelt att dem höga bergsväggarna ska rasa, eller att jag hittar ett annat sätt att ta mig upp för dem, & sen springa långt långt bort därifrån!

Snart står vi på lydnadsplanen!

Den senaste tiden har vi ju mest tränat lydnad och det beror på att min motivation är starkast åt lydnaden just nu, och vi kommer att debutera i startklassen lördag 5 oktober! 😀 Jag har inte stått på lydnadsplanen sen 26 april 2013 och då slutade det i katastrof, men ändå saknar jag det så mycket. Och det blir ju allra första gången för Yori. 🙂 Och vi kommer att debutera på min gamla hemmaklubb Forshaga, vilket också känns speciellt.

Vi kommer att debutera i freestyle i mars nästa år, och det känns skönt att tänka så. Mina mål och drömmar är ju så galet höga inom freestylen, även om jag aktivt jobbar med att sänka dem, så jag har inte samma lätta känsla i den träningen nu, därför ”vilar” vi lite, trots att vi är i full gång med freestylesatsningen. Men det ska vara ROLIGT att träna, annars är det inte värt det, så det ligger som prio ett hos mig nu.

Imorron är det dags för näst sista tillfället på freestylesatsningen, en kurs som har känts väldigt bra på själva träffarna (som varit en gång/månad), men väldigt jobbig mellan dem. Detta beror såklart på mina egna mål, som har varit för höga för att vara sunda, men det jobbar jag som sagt febrilt med just nu. 😉

Söker lydnadskompisar!

Tävlingen på lördag blir tyvärr inställd för mig och Yori p.g.a personliga orsaker som jag inte tänker ta upp här. Riktigt tråkigt då jag verkligen såg fram emot tävlingen, men nu är det som det är så det är bara att gilla läget. Vi får debutera i freestyle en annan gång.

Och eftersom freestyletävlingar tyvärr inte växer på träd på hösten, samt att vi behöver lite ny energi i träningen så väljer vi nu att satsa på startklass i lydnaden! 😁 Jag lägger inte ner freestylen, absolut inte, vi kommer att fortsätta träna det, men inte med samma ”press” i mitt huvud. Så här är ännu ett bra tillfälle att träna på att sänka kraven. Sen har jag såklart en baktanke med det hela, men den håller jag för mig själv ett tag till. 😝

Jag och Yori söker nu träningskompisar i lydnad! Kanske finns det någon mer som satsar mot startklass under hösten/vintern? Mer vintern, haha. 😉 Gärna dagtid då både jag och min gyllene vän är hemma då, och för er som inte har full koll så bor vi i Karlstad. 😉 Men kan tänka mig att åka till närliggande ställen och träna om rätt folk dyker upp. 😎 Så skriv bara en kommentar här så bestämmer vi nåt!

Nerverna smyger sig på

Även om jag aktivt jobbar med att sänka kraven så betyder inte det att jag inte blir nervös inför tävling! Inför rallylydnadstävlingen så var jag iofs inte nervös, för det kändes inte som ”på riktigt”. Men nu inför freestyletävlingen så börjar nerverna smyga sig på. Det kommer att bli spännande på flera sätt, hur mycket klarar jag av att hantera på bra sätt? Hur väl kommer jag att kunna kontrollera min nervositet? Hur låga kan jag göra kraven? Vad kommer Yori att tycka om att tävla? Ja, ni hör, det är många frågor som söker svar.

(Gammal bild, men mitt bildprogram på datorn krånglar så jag kan inte beskära & ändra storlekar på nya kort.)

 

Idag har vi tränat i hallen tillsammans med Malin & Caroline. Jag hade ingen bra känsla alls. 🙁 Yori skötte sig egentligen, men nej, den där rätta känslan ville inte kännas vid idag. Fast det är ju såna här pass som gör att man uppskattar dem där ”dröm-passen” ännu mer. 😉

Nu ligger han här bredvid mig i soffan & snarkar högt, helt slut min vilda lilla kille. <3 Det blir nog en tidig kväll för oss båda idag, vi måste ju mysa till det lite extra ibland också, & det är precis vad jag tänkte göra idag.

Detta med höga krav

Så länge jag kan minnas så har jag varit tävlingsmänniska & sett det som en av mina bästa egenskaper, men jag är inte helt säker på det längre. Att jag är tävlingsmänniska ja, men inte att det är bland det bästa. När man är en så ”utpräglad” tävlingsmänniska som jag är så jämför man alltid allting med andra & man gör allting till en tävling, på gott & ont. Och det värsta är att man nästan aldrig känner sig nöjd, utan man strävar hela tiden efter mera.

Den senaste tiden har jag tappat glädjen i träningen med Yori. Jag har hela tiden jämfört mig (& honom) med andra & när vi då inte har kunnat prestera som andra så har det bara känts värdelöst. Sen att Yori bara är 1 år & dem andra hundarna är äldre, det spelar ingen roll. När våra träningskompisar har frågat om vi har velat följa med & träna så kändes det alltid jobbigt, för jag ville ju inte träna, det var ju inge roligt längre, men det kunde jag ju inte erkänna för någon! Så jag åkte iväg på en del träningar, eller snarare, jag TVINGADE mig iväg på några träningar. Detta gjorde det inte rättvist mot Yori på nåt sätt, han har inte farit illa, men han har blivit lite understimulerad.

Nu är jag högst medveten om mina höga krav, så det är dags att göra nånting åt dem. Jag ska verkligen FÖRSÖKA tänka att vi tränar & tävlar för att det är ROLIGT & jag vill hitta tillbaka till glädjen, till den där underbara känslan där man känner sig som ETT med hunden. Men det lär inte bli helt lätt, dem flesta gånger tänker jag inte på kraven fören det är ”för sent”. Om inte kraven kommer från någon annan dvs men oftast kommer dem bara från mitt huvud, även om jag många gånger är mer eller mindre övertygad om att andra tänker likadant & ställer samma krav på mig. Så det blir ett hårt jobb för mig framöver.

Annars så är det ganska lugnt nu, vi promenerar & Yori badar, sen så tränar vi emellanåt, det har ju blivit väldigt dåligt med uppdatering både här & på Instagram, men vi lever. 😉 Tanken är att jag ska komma igång & uppdatera mer, samt börja med massa Youtube-filmer igen, men allt har sin tid.

Nästa helg, om allt går som planerat så åker jag, Yori & Loppis ner till Sölvesborg för att tävla freestyle!! 😀 Det blir min & Yori’s debut i freestyle så allt kan hända, haha. Det blir 2 starter & vi har nummer 6 i båda klasserna, så det blir lätt att komma ihåg. Självklart är jag redan lite nervös, så redan nu får jag anstränga mig med mina tankar ”vi gör det för att det är roligt”. Jag har en tydlig plan för hur jag ska hantera diverse konstigheter på planen, men när det gäller Yori så vet man ju aldrig, det kan dyka upp nåt helt nytt & oväntat, haha. Så det blir ett litet ”test” kan man säga, i jakten på att sänka kraven på mig själv.

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3