Matproblem

Dagarna här ser nästan likadana ut. Vi besöker poolen på djursjukhuset 1 gång/vecka, & annars går vi våra koppelpromenader. Därför finns det egentligen inte så mycket att uppdatera. 😛 Men det förstår ni nog.

Duktig kille simmar fint.

Idag har vi simmat, eller ja, Zoom har simmat. Sista vändan blev han väldigt trött, men han kämpade på bra. 🙂 Han hatar ju att simma, så frambenen kommer gärna över vattenytan då han inte riktigt har hittat någon bra simteknik. Men det kommer nog bara han får simma några fler gånger.

Står snällt i duschen & väntar på att bli duschad. 🙂

Annars tänker jag mest på tävlingsåret som väntar. Agilityn sparar jag till hösten i alla fall, freestylen till Juni, & utställningar kan vi köra hela året. 😀

Enda ”hindret” när det kommer till utställningar är att han är så jäkla smal! Dem senaste veckorna har han gått ner 0,5 kg! Det är mycket på en liten hund. Han har alldeles för tydlig midja & revbenen känns oerhört lätt. Anledningen till viktnedgången är att han nästan inte äter nånting. 🙁 Han dissar sin mat ordentligt! Varför gång jag testar att byta foder så äter han det nya jättebra, i nån vecka, sen vill han inte ha det mer. Visst, jag kan vänta ut honom, för han kommer ju att äta till slut, men som sagt, jag vill ha upp honom lite i vikt. Och eftersom han nu rehabar sin has så är ju tanken att han ska bygga muskler, & för att kunna göra det så måste han ju äta ordentligt. Därför har jag beslutat att blanda torrfodret med Mush. Så får vi se om han bygger på sig lite. Antagligen kommer han bara att äta Mushen & lämna kvar torrfodret, men då får det bli så. Huvudsaken är inte VAD han äter, utan ATT han äter.

Duktiga killen!

Zoom är ju inte ensam hemma överdrivet mycket, eller ska man säga nästan aldrig? 😛 Han kan vara ensam, men jag tycker att det är jobbigt att vara nånstans utan honom. För att vara säker på att han inte skulle bita sönder något så har han enbart fått vara i hallen när han har varit själv, för där finns inget att tugga på. Men min fina ”anordning” med kompostgaller förstördes när det var några gubbar här som kollade på alla elementen, & det var i tisdags.

Sen dess har jag inte lämnat honom ensam nånting, men idag fick jag göra det. Jag & Malin skulle bara åka & handla, så jag gjorde en chansning. När jag kom hem så plingade jag på dörren, men nope, inte ett ljud, när jag sen öppnade dörren med nyckeln så kom han springandes från soffan. 😀 Han har inte varit på nånting alls!! 😀 ”En stjärna i kanten” blir istället stjärnklar. Sen känns det väldigt bra att han är helt tyst när han är ensam, då behöver man inte oroa sig för att han stör grannarna. Så ja, idag är han duktig!

Dagens lilla ”uppdrag” var ett hälsotest – patella. Jag var nervös inför att han skulle ha något fel iom sin skada, men nope, allt var felfritt! 😀 Så himla skönt. Nästa fredag är det dags för ögonlysning. När röntgen blir är inte bestämt än, jag kommer att vänta med den eftersom jag inte är miljonär & det finns andra saker jag prioriterar mer så får det vänta helt enkelt. Hade jag misstänkt att han har någon sån skada så hade jag kollat det tidigare, men nu verkar han fullt frisk & därför blir röntgen vid ett senare tillfälle.

Nu längtar jag mest efter våren/sommaren, för då kommer Zoom vara tillräckligt igångsatt & musklad för att kunna springa lös utan problem. 🙂 Men fram tills dess så kör vi kopplade promenader med benviktsmanschetterna. Så det kommer att bli bra. 🙂

Fy fan vad skönt!

Rehaben idag gick bättre än bäst! Ingen hälta, inga smärtreaktioner, ingenting. Så fysioterapeuten sa att man kan klassa honom som frisk! 😀 Han behöver ingen mer rehab i det syftet, men att simma skadar ju aldrig så jag köpte ett 10-kort på simmet. Så simning 1 gång/vecka & om 3 veckor ska vi tillbaka till fysioterapeuten för en extra koll. Fysioterapeuten var chockad över hur snabbt han blev bra, med tanke på att han hade en fraktur. Själv är jag bara glad över att allt går åt rätt håll nu, snart kommer våren & då kan vi ta dem där underbara promenaderna med hundarna lösa & fria, som på bilden nedan.

Jo, måste ju berätta en sak till. 😛 När vi typ var klara på rehaben så fick Zoom syn på klockan som hängde högt uppe på en vägg. Han satt som en staty & kollade på sekundvisaren, haha. Undra vad han tänkte då, för fokuserad, jag det var han verkligen.

Det känns verkligen bra, som att jag ser ljuset i tunneln, & det är inte alls långt borta. 🙂 Min finaste Zoom, finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag älskar honom & hur mycket han betyder för mig, så jag tänker inte ens försöka. Jag är så himla glad över att jag hittade honom & att Ida ville sälja honom till mig. <3 En lyckoträff, helt enkelt.

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Ny sida på hemsidan

Efter lite bra tips & idéer från Carina så har jag nu fixat en ny sida här på min hemsida, nämligen ”Utställningsresultat”. Där kommer jag att lägga in alla resultat från officiella utställningar. På så sätt kan man lätt se hur det har gått, istället för att behöva söka i Hunddata.

Jag ser verkligen fram emot årets alla utställningar! Nu när freestylen hamnar längre bak & inte står i fokus, så finns det plats för utställningar. Jag brukar tänka att det inte är så himla roligt med utställningar, men när jag tänker så så försöker jag bara lura mig själv. För utställningar är roliga! Det är ju inte bara tiden i ringen, utan ett helt äventyr med resa, umgås med nära vänner, träffa andra lundehundsägare osv. Och det betyder mycket för mig. Men men, än dröjer det innan årets första utställning blir av, & fram tills dess så kör vi med rehab!

Först ska vi överleva helgen, & sen fortsätta med rehaben. På tisdag när vi ska tillbaka in på rehab på djursjukhuset så får jag förhoppningsvis lite svar på hur det går med allt, om det går åt rätt håll, eller om det är dags att dra i handbromsen ordentligt! Men nu, just nu, så ska jag & Zoom ta oss en 10 minuters promenad med benviktsmanshetterna.

Det blir bättre

Större delen av dagen idag har varit kanonbra. Jag har umgåtts med Carina & vi smider lite planer inför den närmsta framtiden. 🙂 Med andra ord, jag borde må bra.

Men dem senaste timmarna har varit riktigt jobbiga, & är det än. Jag försöker motarbeta all ångest som rusar genom kroppen, men den är svår att hejda. I huvudet slåss det positiva mot det negativa, i hopp om att vinna. Men fighten är tuff. Jag bara gör allt jag kan för att rida ut den här stormen, för JA, jag VET att detta går över, även om det inte känns så just nu. Det är en sak som jag har lärt mig genom åren, att allt förändras, hela tiden. Det jobbiga försvinner, det som är bra försvinner, all tveksamhet försvinner osv. Allt kommer & går, bara för att jag har några tuffa timmar nu så betyder det inte att jag ligger livlös på botten, inte längre, sånt är historia & ska aldrig mer bli framtid.

Imorrn väntar första rehab-besöket för Zoom. Jag har ingen aning om vad vi kommer att göra, så det känns väldigt spännande. Vi kommer förmodligen att få massa tips på saker som vi ska träna på, så jag går dit med öppet sinne. 😉 Det blir bra det här.

Känns fortfarande overkligt

Ja, jag kan inte fatta det, min Zoom är hel igen. <3 Jag är så himla glad, & det är han också. 😉 Efter alla våra motgångar i stormen så är vi nästan i hamn nu. Nu väntar ”bara” rehab & sånt, vilket vi börjar med redan på torsdag. Jag vet ännu inte vad han kommer att få göra, det blir liksom en överraskning. 😉 Haha, jag litar fullt ut på hon som ska hjälpa oss.

Idag har vi varit hemma hos Carina & tjejligan. Vi har smidigt lite planer om framtiden, samt gått en promenad med hela ligan – i koppel. Vi gick inte särskilt långt (eftersom Zoom inte får det), men man märkte på Zoomen att han verkligen ville framåt, till varje pris, & det känns bra. 🙂 Allt går åt rätt håll känns det som.

Just nu är jag tom på ord. Inga ord i världen kan beskriva hur glad jag är inombords, så nu ska jag bara njuta av den här känslan, jag & min fantastiska vän Zoom. <3

Mitt första möte med Zoom. <3

Yes, yes, YES!!

I morse åkte jag & Zoomen till Strömsholm för att göra en ny CT-röntgen på hans has i höger bakben. Först blev han undersökt av ”vår” veterinär där & han är ju så kär i Zoom så det är galet. 😛 Haha, han tog alla tillfällen han kunde för att klappa & pilla på honom. Flera gånger sa han ”han är perfekt i hullet nu, & riktigt, riktigt fin”. Han t.o.m. klappade om Zoomen ordentligt, uppe på bordet, när han hade undersökt honom, vilket gjorde att Zoom kände sig helt trygg där! 😀 Ni som känner honom vet ju att han kan vara osäker där, men inte idag, utan veterinären fick klämma, känna, böja, sträcka & inspektera bäst han ville, & Zoom stod där helt lugnt. <3

Efter CT:n så väntade jag på svar på den & till slut kom vår veterinär & hämtade oss. Zoomen var fortfarande drogad, så jag böjde mig ner för att lyfta honom, men veterinären var snabbare & sa bara ”jag tar honom”. Inga problem för mig. När vi sedan skulle kolla på bilderna så ville Zoom gå därifrån, men veterinären erbjöd sig direkt att ha koll på honom så att jag kunde studera bilderna tillsammans med en annan veterinär, som är specialist på att läsa av röntgenbilder. Och efter det fick vi åka hem (jag ska nog vara glad över att jag fick med mig hunden hem, haha), UTAN att ha fått några svar på hur hans framtid kommer att se ut. Veterinären skulle ringa mig senare idag eller imorrn & berätta vad hela teamet tycker.

Och nu har han ringt! Frakturen är så gott som läkt (vad dem kunde se) & eftersom han redan är så mycket bättre så såg de ingen anledning till att inte börja sätta igång honom!! 😀 Vi ska ta det lugnt, börja med korta promenader i koppel & sakta, sakta öka belastningen. Såren han har på baktassen kommer att läka snart trodde de, men Zoom får INTE slicka på den, för då tar det bara längre tid. Nån som har lust att berätta det för honom, för han lyssnar inte på mig. 😛 Haha, nej, skämt åsido, han får med andra ord sova med tratten på ett tag till. Annars så behöver han inget skydd alls runt benet. 😀 Och anledningen till att han sitter & ligger lite konstigt är för att han har en lymfknut(?) i det benet som en reaktion på att han har haft ont. Den kommer att försvinna av sig självt. Skulle han bli minsta lilla sämre så skulle jag höra av mig till Strömsholm igen.

Jag är så lättad, så jäkla glad. ÄNTLIGEN går nånting åt rätt håll! Men jag måste vara försiktig, så att inte skadan går upp igen & vi tvingas att börja om från början. Detta innebär att jag väljer att vänta med freestylen till TIDIGAST 21 April, beroende på hur det går. Men just nu spelar det ingen roll, för bara det beskedet att han är så mycket bättre & att läkningen har gått så bra gör mig glad. Det får ta tid om det vill, bara han blir bra & det kommer han att bli!! 😀

Måste bara skriva av mig lite om en sak som hände på väg till Strömsholm. När jag nästan var framme vid djursjukhuset så är det en sträcka med 50, på ena sidan är det hästhagar & på den andra en cykelväg. Jag kom där, precis som vanligt & jag noterade att det gick en kvinna på 2 stycken shelties bredvid vägen. Sen, när jag var nästan jämsides med dem så kastade ena hunden sig ut mitt framför bilen! Så jag vill tvärbromsa & kasta mig åt sidan, annars hade krocken varit ett faktum. Hunden klarade sig nätt & jämt. Och jag hade minst sagt hjärtat i halsgropen! Jag har ingen aning om varför hunden plötsligt kastade sig ut i vägen, men kvinnan hade jag ingen chans att förhindra det eftersom hon gick där med flexikoppel! Jag är inte helt emot flexikoppel, men att gå bredvid en bilväg & inte ens tänka tanken att det kan bli farligt, det lär jag ju inte göra själv. Var fasen helt skakis när jag kom fram, shit, snacka om obehagligt! Så ett tips, använd vanligt koppel när ni går bredvid bilvägar & andra ställen där det kan bli farligt väldigt snabbt. Den här hunden klarade sig som sagt, den här gången, hoppas att dens ägare lärde sig nånting.

Saknar henne

Ja, saknaden efter Nika är emellanåt väldigt stor. Jag får bilder & små filmer på henne från hennes nya ägare & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar henne när jag ser dem! 🙁 Tänk att hon var MIN. Men trots smärtan så ångrar jag inte att jag sålde henne, & hon har det ju superbra i sitt nya hem, så allt slutade bra, även om hjärtat inte alltid håller med.

När jag inte tänker på Nika så tänker jag på Zoom & vår framtid tillsammans. Imorrn är det ju ÄNTLIGEN måndag & jag kommer att få svar på exakt hur läget är med Zoom & vad som väntar oss. Jag kommer att veta hur vi ska gå vidare & hur lång tid det kan tänkas ta innan han är helt återställd. Så håll tummarna nu alla ni som läser det här, för vi hoppas på ett mycket positivt besked! <3

Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.