Den som kom sist var den enda som vann

Ja, ungefär så kan man beskriva dagens match i minigolf. Jag kom (som alltid) sist, men på sista hålet fick jag ”hole in one” & träffade dessutom helt rätt i hålet så jag vann en värdecheck på Pizza Hut! 😀 Haha, så som rubriken säger, den som kom sist var den enda som vann. 😉 Jag blir alltid så nervös när jag spelar, haha, samma känsla som när jag tävlar, alla tittar på mig, jag måste göra mitt bästa osv. så det är jättebra träning för mig! Man kan med andra ord träna ”tävling” på många olika sätt. 🙂

Yori fick inte följa med, dels p.g.a. värmen, men också för att det är trångt & så på minigolfbanor, så han fick vara ensam hemma, något han skötte bra. 🙂 Jag önskar att han kunde följa med mig ÖVERALLT för jag får så dåligt samvete när jag lämnar honom ensam, ändå kan det vara skönt att vara hundlös ibland när man är ute. Han kan vara ensam, & dem flesta hundar är ensamma ibland, vissa nästan varje dag, men det hjälper inte mig att veta det, jag känner mig halv utan honom vid min sida. <3 Så enkelt är det.

Imorron väntar Ransäter där det ska vara med 10 stycken tollare, så då får jag se hur dem ”ska” se ut. 😉 Haha, inte som Yori, smal som en sticka med fladdrande öron, men i mina ögon är han ändå perfekt. <3 Min älskade Yori, min galning, hoppas att vi får många härliga år tillsammans!

Vattenträningen fortsätter

Eftersom det har varit så galet kvavt & varmt ute så fick vi ställa in skogspromenaden. Vi ville inte chansa på att nån skulle få värmeslag, så vi tog liksom det säkra före det osäkra.

Istället så har jag & Zoom tränat lite freestyle i vardagsrummet. Han var SUPERTAGGAD & bjöd på det ena beteendet efter det andra. Han verkligen lyser upp när han tränar, han älskar det så mycket & jag bara njuter. Jag har sagt det förut, jag kommer garanterat att säga det igen, men shit vad perfekt han är för mig! 😀 Det går inte att beskriva våran relation, för det finns inga ord som kan komma i närheten av den. <3

Nu på sena eftermiddagen så hämtade vi upp min lillebrorsa & en kompis & sen åkte vi ut till Bomsta badplats. Där var vi helt ensamma i vattnet, så Zoomen kunde vara lös helt utan bekymmer. 🙂 Han vägrade att gå i vattnet själv, så jag bar ut honom några meter, sen fick han gå själv & det gjorde han med glädje! 😀 Han sprang runt, undersökte, fångade godis, jagade tennisbollar & sprang efter mig. Hela tiden med svansen på topp! Ni anar inte hur STORT det är för en lundehund!! Visst, det finns vissa ”vatten glada” lundehundar, men dem är inte så många. Efter den här sommaren så hoppas jag att Zoom ska bli en av dem.

Imorrn ska det bli sämre väder så då hoppas vi kunna gå i skogen igen. Utan risk för värmeslag.

Sen Zoom blev sövd förra gången så har han blivit sig själv igen. Precis innan jag fick en tid till djursjukhuset så åt han maten väldigt sakta & ville inte längre tugga på ben. Nu är han som vanligt igen, kastar sig fram till maten & äter riktigt fort. Och han blir superglad när han får en nötnacke som han sen kan ligga & tugga på i timmar. Så allt går helt klart åt rätt håll. 🙂

Dem senaste åren har jag varit på Gotland några dagar på sommaren, & jag har egentligen tänkt att följa den traditionen. Men så får man inse sina begränsningar & prioritera när det handlar om kostnader. Med andra ord kommer jag förmodligen inte att åka dit i år, utan istället åka på några fler utställningar med Zoomen. Jag vill så gärna komma ut & tävla med honom, det betyder mer för mig än vad en resa till Gotland gör! Så så ser planen ut just nu.