Snöbus med tjejligan

En liten tur i skogen blev det även idag. Vi gick en väldigt kort sträcka, & det var för att dagens ”uppgift” var att fota hundarna. 😉 Dem hade hur skoj som helst! 😀

Imorrn är det julmarknad med tema hund! 🙂 Ska bli spännande att se vad som erbjuds, hundgrejer kan man ju aldrig få för mycket av! 😛

Sista tävlingen för i år

Idag var vi i Växjö på utställning, första gången för Zoom inomhus & till en början så var han inte jätteimponerad av miljön. 😉 Men han släppte det ganska snabbt. 🙂 Han skötte sig helt okej i ringen, skulle vilja ha lite mer attityd, men ändå helt okej som sagt. Han fick excellent & Bästa Junior, tyvärr inget ck då domaren tyckte att han var för ”luftig”. Med andra ord att han behöver bygga på sig lite mer, men det gör han med tiden. 🙂

Detta var vår sista tävling för i år. Sen så hoppas vi att vi kan rivstarta nästa år med massor av freestyletävlingar! Men nu först – semester.

Duktig kille!

Idag fick Zoom en ny utmaning här i livet, jag trodde att han skulle tycka att det var läskigt, men nope, han var så tuff så. 😀 Första gången han har sett hästar så nära, plus att sitta på läktaren under hopptävlingen. Han gnällde pyttelite när han såg en annan hund på läktaren, annars helt tyst! 🙂

Efter tävlingen & lite tid hemma så åkte vi till morsan & Anders. Där blev det en promenad ute i blåsten, & om man bortser från vinden så var det lagom temperatur att gå i. Vi spelade även lite spel med högst blandade resultat. 😛 Som alltid, haha.

Under veckan som kommer så är det många tomma luckor. Så är det nån som vill hitta på nåt så är det bara att säga till. 😉 Bara Zoomen får vara med så kan vi göra nästan vad som helst.

Kärleksfull hund

Nu vet jag inte riktigt vad som händer, jag tycker att jag inte gör nånting på dagarna, men ändå hinner jag inte med bloggen så mycket som jag vill. Får ta & se över mina ”scheman”. 😛 Haha

I tisdag följde Rally med hem till mig & Zoom då Carina (hennes fodervärd) skulle in & opereras. Carina kommer hem imorrn så då flyttar med största säkerhet Rally hem till sig igen. Zoomen är ÖVERLYCKLIG över att ha Rally här!! 😀 Han vill vara nära henne hela tiden, pussa på henne, smånagga lite & bara känna hennes närhet. Synd att de är så nära släkt med varandra, annars kunde det ha blivit fina parningar. 😉 Haha. Nejdå, de tänker inte på sånt nu, utan nu är det bara kärlek som ”flockmedlemmar”. Finns en liten film på min Instagram från gårdagens lek i soffan, det finns inga tvivel om att de gillar varandra!!

Själv mår jag allt annat än bra. 🙁 Har åkt på världens dunderförkylning med halsont, hosta, täppt näsa, feber, illamående samt ömhet i hela kroppen. Natten har varit hemsk! Jag kurerar mig med piller från alla håll & kanter, tar det lugnt & njuter av att se hundarna så lyckliga. <3 Det är det som piggar upp mig som mest just nu, att se Zoomens mjuka, sällskapliga sida. Han visar ju MIG den varje dag, men nu har jag även fått se att han kan vara likadan mot andra hundar. 🙂 Jag visste ju redan att han ÄLSKAR andra hundar, men att han & Rally skulle bli såhär tajta, det trodde jag inte.

Nervös inför imorrn

Idag har Zoomen haft en tråkig matte. Han har fått vara ensam flera timmar i 2 omgångar. Jag har dels tränat på gymmet & så var jag i väg & fixade lite grejer som jag lär behöva imorrn. Träningen var asjobbig! Svetten rann åt alla håll & hela kroppen skakade, lite läskigt är det, men samtidigt skönt. Detta var mitt första tillfälle med det nya träningsprogrammet jag har fått & det är MYCKET tuffare än det jag började med! Men det kommer också att betyda att det gör mer nytta. 😉

Jag är så trött på att inte trivas i min egna kropp. 🙁 Så nu gör jag verkligen allt jag kan för att nå mina mål! Jag tränar rätt & kommer från & med imorrn även att äta rätt. Måste erkänna att jag är galet nervös inför kostschemat jag ska få imorrn. Jag är ju så jävla feg när det gäller att prova nya saker att äta, så jag kommer verkligen att ge allt. Låt det bära eller brista som man brukar säga.

Zoomen har som sagt varit mycket ensam hemma idag. Han HATAR när jag lämnar honom, men han är ändå tyst när jag går, & tyst när jag kommer hem igen. Han brukar ligga i sin tygbur när han är ensam, tror att han känner trygghet i den. Självklart är han inte instängd i den, utan den är stängd på 3 sidor & ”dörren” är öppen jämt. Så ni behöver inte oroa er för att han ligger instängd i en bur & inte kan ta sig nånstans.

Förutom träff med min PT & kostgenomgång så ska jag & Zoomen gå en långpromenad. Vet dock inte vart eller exakt när, men nån gång under dagen SKA vi gå! Zoomen har ju tid hela dagen. 😉 Själv har jag mötet & sen handling av mat. Men en långis ska vi nog fixa.

Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Satsar på mig själv!

Som jag skrev i lördags så har jag nu börjat träna på gym. Innan jag blev sjuk så älskade jag att träna, kanske inte på gym, men jag gillade att röra på mig. I takt med att jag blev sämre så rörde jag mig allt mindre, sjukdomen slog liksom bort det jag älskade, & även den saken gjorde mig sämre.

Idag tog det emot att åka till gymmet, för jag var så galet trött! 😛 Det kom inte som någon överraskning då jag alltid blir helt slut av att vara borta en hel dag. Men jag bet ihop & åkte dit ändå, tänkte att jag kunde köra ett lugnt pass eftersom jag var trött. Saker & ting blir inte alltid som jag tänker. Jag körde stenhårt, det var RIKTIGT LÄNGESEN jag svettades så mycket! Haha, det var jobbigt, men oj vad kul att köra slut på mig själv! 😀 Och nu känner jag mig mycket piggare igen.

Under tiden som jag tränade så tänkte jag igenom det här med att anlita en PT. Det kostar ju en del, & det finns liksom ingen garanti för att det ska göra mig bättre. Men så tänkte jag att det är väldigt sällan jag gör nånting för MIG, hade det vart för Zoomen så hade jag inte tvekat, men direkt det är jag själv som står i fokus så blir jag snål som fan. Så jag bestämde mig för att satsa på mig själv & bokade in första mötet redan på torsdag förmiddag. Då är det vägning & mätning som gäller, vilket är ganska jobbigt mentalt, men jag vet att det är värt det.

Jag mår ju helt klart bättre av att röra på mig, men det hjälper inte bara mig. Zoomen har nu en matte som är piggare & orkar göra mer saker. 🙂 Så även om han hatar när jag är borta, så får han roligare när jag väl kommer hem.

Jag vill bli lika smal som jag var på det här kortet.

Utställningen igår gick sådär för Zoom. Domaren tyckte att han behövde växa på sig lite runt bröstkorgen plus få bättre päls. Sen var han på gränsen till för stor för domarens tycke, men så är det ibland. Nu till helgen så drar vi ju till Sandviken & testar lyckan där. 😉 Efter den utställningen gör vi en paus på 2 månader innan nästa utställning, under den tiden hinner han nog bli lite mer ”klar” i kroppen.

Men för Hippo & Lix gick det desto bättre! 😀 Hippo fick cert & blev BIR, Lix 2:a med ck. Domaren hade svårt att bestämma sig för vem av tjejerna han tyckte mest om, för han gillade båda. 😉 Men till slut föll certet till Hippo då hon hade bättre päls. Riktigt roligt för Carina att ha 2 så fina tjejer, & roligt även för mig som har fött upp en så bra kull. 😉 Tänk hur det kan vara, Rally är långt ifrån en utställningshund, men lyckades ändå få kalasfina valpar. 🙂 Casper (pappan till H & L) är ju supersnygg så hans gener vägde nog in mer än Rally’s på den punkten.

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂

Livet på landet

Idag har Zoom fått en ny erfarenhet – livet på landet. Vi följde med Malin, Erik & grabbarna till Malins syster m.fl. Zoom var nog i sjunde himlen när han fick springa helt fritt på gården & göra vad han ville. Han tog glädjerus, sprang in till hästarna (& när han insåg att hästarna kom efter honom så sprang han fort som fan ut igen, haha), rullade sig i massa ”goda” lukter & så gick vi mycket i skogen. För vi plockade svamp, sammanlagt fick vi ihop typ 20 liter kantareller.

Nu är han helt slut. Han somnade t.o.m. i bilen på väg hem! :O Men jag förstår honom, för jag är också ganska sliten nu. Det får helt enkelt vara sängdags snart.

Svårigheter i träningen

Igår började jag & Zoom på en trickskurs i Lervik. Den är på 4 träffar, varannan tisdag, så man hinner träna ordentlig emellan gångerna. Redan på första tillfället så fick jag en del tips som jag inte har hört tidigare. 🙂 Nu gäller det som sagt att träna på alla läxor vi fick, så att vi kan gå vidare nästa gång. Då ska vi jobba med såna där roliga saker som backa, front & vänd. 😀 Det tillfället vill jag INTE missa!!

Redan idag tränade jag & Malin igen, utomhus på en avlägsen plan så att vi fick vara ifred. Jag kände mig taggad till en början, men när Zoom inte var så intensiv som jag hade hoppats så försvann all lust från mig. Det kändes mest värdelöst att försöka träna när han inte ville vara med. (Och det är i precis dem stunderna som jag saknar mina tidigare bc’s som mest.)

Så vi bytte helt träningsfokus, istället för att jobba med läxorna & freestyle så fick han gå ett kort godisspår, för första gången. Han nosade på riktigt bra & verkade tycka att det var helt okej. 🙂 Inte så att han skulle vilja göra det varje dag, men det var ändå en sak vi kan köra lite ibland.

Godissök i träd är också nånting roligt om man frågar Zoom. Inte lika kul som att träna andra saker, men även det var helt okej. Han tycker inte om att jobba för mycket själv, förutom ibland, för då kan han BARA jobba själv! 😛 Ingen ordning på den vovven. 😉

Sen gömde jag mig i skogen & så fick Zoomen leta upp mig. Första gången såg han mig hela tiden, men andra gången så fick han leta lite. 🙂 Finns en liten film på det på min Instagram för den som är nyfiken.

Zoom väntar otåligt på sin tur.

Så vilka svårigheter stötte vi på idag? Jo, det gamla vanliga – en oengagerad matte ger en oengagerad hund. Jag TROR att jag belönar & leker tillräckligt mycket & att det är Zoomen som inte gillar det. Men jag har fel. Jag är fortfarande så låst vid att träna bc, där får man mer dämpa än att tagga upp & JAG tycker att det är lättare att dämpa än att tagga upp i träningen. Sen ska jag väl även erkänna att jag tycker att det är väldigt ”jobbigt” att vara ”överdrivet glad” & verkligen bjuda på mig själv. Mina tidigare erfarenheter skrämmer mig fortfarande. 🙁

Men som sagt, jag TROR att det är Zoomen’s ”fel”, men innerst inne vet jag att jag är orättvis mot honom genom att tänka så. Jag måste värdera honom lika högt i träningen som jag gör hela tiden annars. Han är min skatt, min dyrbaraste ägodel, min bästa vän, mittpunkten i mitt liv & det är omöjligt att älska honom mer än jag redan gör. Men på nåt sätt så försvinner det i träningen, & det är det jag måste se tidigt & sen jobba bort. För när dem tankarna sätter sig fast så är dem jävliga att bli av med! Så minsta tecken på sånt måste jag lära mig att se, & därefter hantera.

Jag säger att Zoom inte gillar att kampa så mycket, en liten stund funkar jättebra, men sen tröttnar han & vill inte ens titta på leksaken. MEN, & håll i er nu, med Malin så lekte han SUPERBRA idag!! :O wtf?! Hon vågar bjuda mer på sig själv & blir därför mer engagerad i leken än vad jag blir som inte vågar. Och när föraren är väldigt engagerad så verkar hunden också blir det… 😛

Så JAG måste träna på att VÅGA. Jag måste säga bye bye till alla hemska minnen, släppa dem & sen gå vidare utan dem. Men det är svårt, ojojoj, så svårt. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vet hur det är, & att jag inte vågar ”rocka loss”. För om Zoom ska få en bra belöning, så MÅSTE matte också vara med på tåget! Så bara släpp taget om det förflutna, låt det inte hindra dig nu, flera år senare. Det är inte värt det. Jag vet dock inte riktigt HUR jag ska göra för att vända det, jag bara vet att jag måste.