Mina underbara hundar

Här går allt framåt. 🙂 Zoom & Koi är hur tajta som helst & älskar varandra mest av allt. <3

Idag har vi varit ute på en promenad med Carina, Malin & alla vovvarna. Zoomen skötte sig galant fram till slutet, för där tappade han öronen helt i jakt på alla hålor att springa in i. Koi var mer jämn över hela promenaden, för det mesta lyssnade hon, men stundtals så glömde hon helt bort vad hon hette. 😛 Men så är det ibland, jag är ändå supernöjd med mina doggisar. <3 Dem är det bästa jag har.

Resten av den här dagen bli lugn, vi har alla varit igång hela dagen så vi är lite slitna. Doggsen sover tätt intill varandra här i soffan bredvid mig, & mitt hjärta smälter när jag inser att dem är MINA. Finare hundar kan ingen ha. <3

Hundarnas paradis

Idag åkte jag, Carina & hela hundligan ut till ett av våra paradis. 🙂 Första gången för Koi där, men definit inte sista! Jag fotade massor, blev lite över 500 stycken bilder. 😛 Jag har tänkt att använda dem lite mer på min hemsida & visa fler här i bloggen, men det blir inte idag. Visar er mina favoriter på mina egna guldkorn. <3

6 lyckliga fria hundar.

”Oavsett hur många hundar det är med så är brorsan den bästa!” – Koi

Plötsligt försvann botten, hon sprang efter Clara & råkade doppa hela sig, högst ofrivilligt!

Första simturen.

Haha, tjock är hon ju inte iaf! Min glada lilla skit. <3

Finaste Zoomen. <3

Snyggast av alla!

Räcer-råtta!

Min vilda tjej.

Imorrn tar vi dagen som den kommer, med andra ord som vanligt. 😉 Ska dock iväg till nån djuraffär & köpa mer hundmat, men det går ju snabbt. Nu snart blir det natten, vi gick upp tidigt i morse & jag är dyngtrött nu. Hoppas bara att mina busiga vovvar tänker samma tanke som mig – sova!

Duktig Koi!

Dagens miljöträning vid tivolit gick superbra! 😀 Koi skällde på ett par hundar & några skumma människor, men annars var hon helt oberörd av alla ljuden & sånt. Vi hade sällskap av Bea med Toker & Ludde, & även dem skötte sig strålande! 🙂

Det tog lite på krafterna hos den lilla valpen, för hon är fortfarande trött. 😛 Haha, fast hon & Zoom har ju även lekt en hel del. Det börjar bli lite lättare att bryta dem när jag tycker att det räcker, vill ju inte att Koi överanstränger sig. Men dem försöker tugga på varandra in i det sista. 😛

Rally & Clara är fortfarande här. 🙂 Det är mysigt med hela soffan full av hundar. Men 4 stycken är för mycket för mig, 2 passar perfekt. Var lagom trångt i sängen inatt, haha, alla skulle sova där. Har ju ”bara” 120 cm bred säng. Jag behövde inte oroa mig för att frysa om jag uttrycker det så. 😉

Imorrn har jag inga planer alls, så vi tar väl dagen som den kommer, ungefär så som det brukar vara. 😉 Kanske lite hundträning om vädret tillåter? Det märks.

Höstfotografering & 11 månader

Med hjälp av Loppis så fotade jag hundarna bland massa löv. 😀 Ni vet, riktiga höstbilder. Så vad sägs om den nya headern? Blev skitnöjd med den! 😀 Var ju tvungen att göra en där även Koi var med, för hon är ju en i flocken.

Vi har även varit i skogen en sväng med alla hundarna lösa. Jag passar även Rally & Clara, så det är verkligen fullt hus med hundar! 🙂 Dem ”stora” tjejerna ligger snällt & sover samtidigt som mina monster röjer gärnet! Det där med vila har inte riktigt landat i huvudet på ”ungdomarna”. 😛

Imorrn (om det är okej väder) så blir det lite miljöträning för Koi. Zoomen får stanna hemma då, Koi behöver se världen utan ”brorsan”. Så det ska bli spännande att se hur lilla räcerfröken möter världen & morgondagens utmaningar. 🙂

Igår blev ju Zoom 11 månader gammal, så nu är hans ”liten blir stor”-sida uppdaterad med vikt, höjd & bilder. 🙂 Ska göra likadant med Koi när hon fyller nästa månad, vilket blir den 27.

Mina hjärtan

Koi har anpassat sig jättebra till mitt & Zoomens liv. 🙂 Vi har varit i skogen, träffat andra vovvar, lekt, ätit godis m.m. Och självklart sover hon på min kudde på nätterna. 😛 Haha.

Idag testade vi att träna lite tillsammans med Malin & Jenny utomhus. Koi tränade på att komma när jag ropar på henne, & Zoom fick köra lite freestylemoves. Zoomen var inte jättetaggad på träningen & det gjorde att jag inte heller blev det. 🙁 Han ville dock köra ”mellan” hela tiden, så vi la ner den mesta tiden där. Den hunden som inte tränade fick snällt sitta uppbunden & det var ljudliga protester från dem båda, så himla avundsjuka.

Nu blir det förhoppningsvis lugnt ett par timmar, jag är helt slut & behöver återhämta mig. Det tar på krafterna att ha valp! Men det går så bra så, jag ångrar inte mitt beslut alls. Det här känns rätt – det här är lycka för mig!

Två har blivit tre

Idag kom jag äntligen hem med min lilla nya stjärna! 😀 Zoomen har fått en ”lillasyster”, som är en border collie valptik som heter Koi. Hon är snart 4 månader gammal & hämtades i norra Norge igår eftermiddag/kväll.

Hon var supersnäll i bilen, men bajsade på sig ganska snabbt. Inte ett ljud dock, & så sov hon större delen av resan. Nu direkt vi kom hem så blev det ”sanering” av valpen & buren som var i bilen. Tänkte köpa nytt skydd till baksätet, men självklart var dem slut! 🙁 Får försöka fixa det imorrn, för resten av den här dagen blir lugn hoppas jag. Zoomen är lite sliten efter resan & Koi tittar sig intresserat runt överallt. 🙂 Det här känns så jävla bra! 😀 Det går inte att beskriva känslan, hon känns så himla rätt.

Duktig kille!

Idag fick Zoom en ny utmaning här i livet, jag trodde att han skulle tycka att det var läskigt, men nope, han var så tuff så. 😀 Första gången han har sett hästar så nära, plus att sitta på läktaren under hopptävlingen. Han gnällde pyttelite när han såg en annan hund på läktaren, annars helt tyst! 🙂

Efter tävlingen & lite tid hemma så åkte vi till morsan & Anders. Där blev det en promenad ute i blåsten, & om man bortser från vinden så var det lagom temperatur att gå i. Vi spelade även lite spel med högst blandade resultat. 😛 Som alltid, haha.

Under veckan som kommer så är det många tomma luckor. Så är det nån som vill hitta på nåt så är det bara att säga till. 😉 Bara Zoomen får vara med så kan vi göra nästan vad som helst.

Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

Kärleksfull hund

Nu vet jag inte riktigt vad som händer, jag tycker att jag inte gör nånting på dagarna, men ändå hinner jag inte med bloggen så mycket som jag vill. Får ta & se över mina ”scheman”. 😛 Haha

I tisdag följde Rally med hem till mig & Zoom då Carina (hennes fodervärd) skulle in & opereras. Carina kommer hem imorrn så då flyttar med största säkerhet Rally hem till sig igen. Zoomen är ÖVERLYCKLIG över att ha Rally här!! 😀 Han vill vara nära henne hela tiden, pussa på henne, smånagga lite & bara känna hennes närhet. Synd att de är så nära släkt med varandra, annars kunde det ha blivit fina parningar. 😉 Haha. Nejdå, de tänker inte på sånt nu, utan nu är det bara kärlek som ”flockmedlemmar”. Finns en liten film på min Instagram från gårdagens lek i soffan, det finns inga tvivel om att de gillar varandra!!

Själv mår jag allt annat än bra. 🙁 Har åkt på världens dunderförkylning med halsont, hosta, täppt näsa, feber, illamående samt ömhet i hela kroppen. Natten har varit hemsk! Jag kurerar mig med piller från alla håll & kanter, tar det lugnt & njuter av att se hundarna så lyckliga. <3 Det är det som piggar upp mig som mest just nu, att se Zoomens mjuka, sällskapliga sida. Han visar ju MIG den varje dag, men nu har jag även fått se att han kan vara likadan mot andra hundar. 🙂 Jag visste ju redan att han ÄLSKAR andra hundar, men att han & Rally skulle bli såhär tajta, det trodde jag inte.

Vissa svårigheter i livet

När Zoom var väldigt liten så blev han skrämd ordentligt under en miljöträningspromenad i stan. Och efter det så sitter hans rädsla i, i en del situationer. Vi testade att gå på marknad en dag, vi kom ganska sent så det var inte så mycket folk eller liv där. Men det hjälpte inte, Zoomen hade panik & skulle bort därifrån till varje pris. 🙁 Jag TRODDE verkligen att han skulle fixa det, men det gjorde han inte. Tjejligan var med & dem gick med svansarna på topp & nosen i backen där dem letade efter ätbara saker. Så inte ens med deras lugn lyckades jag få honom att trivas.

Igår var det prideparad här i stan & förra året var ju jag & bästa Dee med & gick! Hon fotades i tidningarna & strålade helt klart mest av alla! (Inte ett dugg partisk nu.) 😉 Jag trodde inte att Zoom skulle fixa den miljön, inte mitt i smeten, men tänkte att jag kunde prova att iaf vara i närheten av allt. Men nope, han hade panik, tog inte emot godis (trots att jag hade korv!) & ville bara bort till varje pris. Stundtals lyckades jag (eller Malin) bryta honom & få honom att göra ”spinn” & ”snurr” & efter en sån rörelse så tog han emot lite korv. Men sen sket det sig igen & så höll det på. När vi kom hem så var han helt slutkörd, så han somnade i soffan direkt.

Jag måste på nåt sätt bygga upp hans självförtroende, men jag vet inte riktigt hur.? I vissa situationer så är han ju superkaxig, & andra gånger livrädd. Svårt att hitta en balans däremellan.

Jag börjar sakta inse att jag kanske inte kommer att kunna fullfölja mina planer med varken utställningar eller freestyletävlingar, & det gör ont som fan. :'( Mycket kan fortfarande hända, både till det positiva & det negativa. Men om det fortsätter som det är nu så tror jag inte att han kommer att fixa mässan i December. Och inte heller freestyletävlingen i November. Dessa tävlingar har jag längtat efter hur länge som helst & jag blir så ledsen över att jag kanske inte kan uppleva dem. Men vi har ju några månader på oss än, så bara jag visste HUR jag ska jobba med honom så skulle jag kunna jobba varje dag.

Jag vill att han ska trivas & njuta av tillvaron överallt, så att vi båda blir glada över att åka iväg på saker. Precis så jag vill ha det. Men kommer det nånsin att hända?