1 av 100

Eller snarare 1 på miljonen. 😉 Men kommentaren att han är 1 av 100 fick han idag i Ransäter, & det var inte på det positiva sättet…Innan vi åkte hem så gick vi bland montrarna & när vi kom till Swede Sun’s monter så flippade Yori ur, haha. Han tyckte att tuggbenen som fanns där var bland det läskigaste han nånsin stött på!

Han skällde som en galning, & vi försökte få honom att våga gå fram till ett av hornen som vi la på marken, men nope, det var livsfarligt! 😛 Monterpersonalen sa att 1 av 100 hundar reagerar så & det är p.g.a lukten av vilt. Jo tjena du, lukten av vilt på en jakthund…Hahaha, jag måste ju testa viltspår samt apportering av vilt nån gång för att se hur han reagerar då. Det kan ju ha berott på situationen, inte för att han var osäker där, men nja, jag vet inte riktigt, rädd för hornen var han iaf!

När jag såg på tollarna där så blev jag JÄTTESUGEN på att ställa Yori också, så vem vet, nån gång kanske jag ställer honom, eller ja, nån gång KOMMER jag att ställa honom! Men först behöver han få lite mer massa på kroppen, han kan inte komma smal som en sticka med fladdrande öron. 😛 Haha, hans fladdrande öron kommer han ju alltid att ha, så det får räcka med den bristen. 😉 Kanske redan nästa år, vi får se.

Såg även ett par lundehundar & det gjorde ont i hjärtat. En del av mig ville bara gå till deras ring & titta på alla 4 som skulle vara med, men jag lyckades behärska mig på den punkten, vilket jag är glad för nu. Det är som sagt för tidigt för mig än, saknaden efter Zoom är för stark, men det kommer att bli bättre, det är jag säker på.

Nu har jag precis kommit hem från vårdcentralen där en läkare fick kolla på min fot som är sårig & svullen efter ett myggbett. Hon tyckte som jag, att det inte såg så farligt ut, & hon förklarade att den blir mer svullen p.g.a. värmen jämfört med vad den hade blivit om det inte varit så varmt. Jag skulle inte gå så mycket, vila foten i högläge, bada ”grönsåpe-bad” med den, fick förstås badförbud utomhus, & om den blev värre skulle jag höra av mig igen. Jag la upp en bild på foten på min Facebook igår & det var en del som reagerade väldigt kraftigt & tyckte att jag skulle åka in & kolla upp den, därför var jag på vårdcentralen, för jag lyssnade faktiskt på dem. 😉 Men som sagt, ingen fara än så länge. 🙂

Resten av dagen blir händelselös tror jag, för jag har ju redan gått lite idag, så foten behöver vila. Har tänkt att träna lite trick med Yori inomhus, det blir lagom ansträngande för oss båda, haha.

Den som kom sist var den enda som vann

Ja, ungefär så kan man beskriva dagens match i minigolf. Jag kom (som alltid) sist, men på sista hålet fick jag ”hole in one” & träffade dessutom helt rätt i hålet så jag vann en värdecheck på Pizza Hut! 😀 Haha, så som rubriken säger, den som kom sist var den enda som vann. 😉 Jag blir alltid så nervös när jag spelar, haha, samma känsla som när jag tävlar, alla tittar på mig, jag måste göra mitt bästa osv. så det är jättebra träning för mig! Man kan med andra ord träna ”tävling” på många olika sätt. 🙂

Yori fick inte följa med, dels p.g.a. värmen, men också för att det är trångt & så på minigolfbanor, så han fick vara ensam hemma, något han skötte bra. 🙂 Jag önskar att han kunde följa med mig ÖVERALLT för jag får så dåligt samvete när jag lämnar honom ensam, ändå kan det vara skönt att vara hundlös ibland när man är ute. Han kan vara ensam, & dem flesta hundar är ensamma ibland, vissa nästan varje dag, men det hjälper inte mig att veta det, jag känner mig halv utan honom vid min sida. <3 Så enkelt är det.

Imorron väntar Ransäter där det ska vara med 10 stycken tollare, så då får jag se hur dem ”ska” se ut. 😉 Haha, inte som Yori, smal som en sticka med fladdrande öron, men i mina ögon är han ändå perfekt. <3 Min älskade Yori, min galning, hoppas att vi får många härliga år tillsammans!

Jag saknar honom så mycket

Igår kväll gick jag & la mig tidigt, inte för att jag var trött, utan för att jag inte ville vara vaken. Men när jag låg där i sängen & inte kunde sova så orkade jag inte hålla emot längre, utan tårarna rann som floder längs med kinderna, för saknaden efter Zoom gjorde så ont, jag saknar honom så mycket! Jag vet att han har det kanonbra i sitt nya hem, & jag vet att det här beslutet var rätt, & jag ångrar det inte, men jävlar vad jag saknar honom! <3 Efter att ha gråtit i halvt panik i 1-1,5 timmar så somnade jag till slut, gråtandes. Fy fan rent ut sagt, tur att jag hade en Yori som låg tätt intill mig under tiden, annars vet jag inte hur jag hade hanterat det på ett bra sätt.

Idag däremot har det varit mycket, mycket bättre! Jag & Yori har varit med morsan, Anders, Jimmy & Farro ute på sjön typ hela dagen. Detta var allra första gången som Yori åkte båt & han klarade av det riktigt bra! 😀 Efter pizzastoppet så var han lugnare i båten & satt mest stilla bredvid mig & spanade ut på allt som fanns att titta på. När vi kom ”hem” så blev det bad för allihop & det var helt underbart! Shit, vad skönt det var i vattnet. Yori är dock inte så rolig att simma med i koppel då han hela tiden försöker att klättra upp på min rygg när jag simmar…Han förstår inte det där med ”personal space” om jag uttrycker det så. 😛 Haha. Och det var så mycket folk där att jag inte kunde släppa honom lös heller, för då hade han väl simmat på nån annan stackare, hahaha.

Det var först nu vid halv fem som vi kom hem, & jag gick raka vägen in i duschen, så nu känner jag mig ren & fräsch. 🙂 Yori styrde stegen direkt mot sängen & där ligger han än, haha. Det är faktiskt skönt att han kan ligga i sovrummet trots att jag är i vardagsrummet, det klarade inte Zoom av, han skulle vara i samma rum hela tiden, bortsett från toaletten. Och Yori har precis börjat klara av det, för bara ett par månader sen så flög han upp direkt jag reste mig för att han skulle följa med mig, även in på toan, så det har hänt mycket på kort tid i hans hjärna.

Imorron kanske det blir minigolf på eftermiddagen/kvällen, annars är det inget planerat. På söndag väntar besök i Ransäter på hundutställningen. Yori ska såklart inte ställas, men lite miljöträning blir bra när jag ändå vill dit & se tollarna. Och morsan & Anders vill se finnarna, så dem följer också med, vi har tur att dem går samma dag. 😉 Båda raserna går först på dagen så vi stannar inte kvar så länge, inte med tanke på värmen för både oss & hundarna. Först så hade jag en tanke om att även se lundisarna, men det är för tidigt för mig, speciellt med tanke på gårdagens alla tårar. Så det får bli längre fram, för ja, jag älskar fortfarande rasen & kommer alltid att göra det, men som sagt, det är för tidigt just nu.

Dem enda lundisarna jag vill hälsa på är tjejligan & Rally’s puppisar! 😀 Men även det får vänta lite tills puppisarna är lite äldre, har sett bilder på dem & speciellt hanen är såå himla vacker! Men nej, jag ska inte ha honom, jag ska bara ha Yori, men hanen är lika fin för det. 😉

Anmäld till första tävlingen!

Yori är nu anmäld till sin allra första tävling, en inofficiell utställning i Örebro. 🙂 Tänkte anmäla till den i Forshaga, men den anmälningstiden hann gå ut. 🙁 Så vi får åka till Örebro istället, är ju inte så långt så det är lugnt. Har inga höga förväntningar alls, utan ställer honom bara för träningens skull. Så det ser jag fram emot, kommer dock att behöva trimma öronen & tassarna igen innan, men det gick ju fint förra gången. 😉 Haha.

Idag har vi tränat ute med bästa träningsgänget. Vi körde freestylemoves samt inkallningsträning, mycket nyttigt. Jag är nöjd med båda killarna, dem skötte sig jättebra! 😀

Imorron väntar lite agilitylek i hallen på förmiddagen. Förhoppningsvis följer Carina & tjejligan med, för man får mycket ”dötid” när jag bara kör med mina hundar, för man kan ju inte köra hela tiden, utan man får ta små fikapauser. 😛 I vilket fall som helst så följer Loppis med, hon tycker (precis som jag) att det är jätteroligt att träna agility, så det är liksom winwin när hon följer med & hjälper mig. 😉

Vild eller civiliserad?

Jag har funderat på detta med utställning med Yori. Men OM jag ska ställa honom så måste jag ju klippa hans öron, som jag älskar så mycket. 😛 Vad tycker ni andra? Hans nuvarande vilda look eller ett mer civiliserat uttryck? Trimma eller inte trimma öronen?

Saknar faktiskt utställningarna jättemycket, hoppas att jag & Zoom kommer tillbaka till dem snart. Allt beror på vad svaren blir på nästa veterinärbesök för hans del, som blir på torsdag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös inför det. Men tur att det är mindre än en vecka kvar, vill ju bara veta nu.

Jag kanske ska ställa Yori, se det som en bra träning inför kommande freestyletävlingar. Mycket miljöträning & sånt. Det kan nog vara bra. Men jag vet inte, ska jag eller ska jag inte? Om jag klipper öronen så kommer ju pälsen att växa ut igen, så det är ju inte nu eller aldrig…Men shit vad svårt, vad tycker ni? Vad hade ni gjort?

Gott Nytt År 2019!

Året som har gått har varit händelserikt. Zoom har debuterat i freestyle samt haft framgångar i utställningsringen. Vi har varit på utställning i Finland, & semester på Gotland. Nu i november fyllde han 2 år så det är först nu som han kan bli svensk (& blir då även finsk!) utställningschampion! Vi har lite lösa planer på när nästa utställning blir, men det är inte helt bestämt än. Vi har gått en handlingskurs i agility, samt startat 3 blåbärsklasser i just agility. Vi lär oss att samarbeta på agilityplanen & kursen har gjort att vi blivit mer samspelta plus att Zoom har fått mer hindersug, något jag är glad över då det underlättar det hela. 😉

Årets största & mest händelserika ”sak” är att Yori har studsat in i mitt & Zoom’s liv! Jag älskar den galna tollarvalpen mer än vad som borde vara möjligt. <3 Nu är han cirka 6 månader gammal & framtidsplanerna är STORA! Nästa år får han starta freestyle & den debuten ser jag verkligen fram emot! Fram tills dess väntar mycket, mycket träning, något som min lilla vilde ÄLSKAR! Och jag också, så ni kan ju tänka er den kombon! 😀 Vi har gått en valpagilitykurs som var väldigt rolig & Yori skötte sig exemplariskt alla tillfällena. Så stolt över honom.

Vi har även flyttat till en ny lägenhet, en jättemysig lägenhet som vi alla trivs superbra i! Eller ja, Zoomen skäller mycket mer då den är mer lyhörd, så han kanske föredrog vår gamla? 😛 Men nu bor vi i huset bredvid Carina & tjejligan, så det är verkligen inte fel! 🙂

Mina ”nyårslöften” blir att jag ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, så tänker jag i & för sig varje nyår & det brukar hålla en månad eller två. 😛 Men nu när Yori kan börja träna mer & mer så finns det ju mycket mer att skriva om. Dessutom ska jag verkligen försöka PLANERA & UTVÄRDERA träningen med BÅDA hundarna! Få lite mer struktur på det hela. 🙂 Tror att det kan hjälpa oss att bli snäppet bättre! 😉

Grabbligan har badat idag

Kan börja med att berätta om den senaste utställningen, för det går snabbt. 😛 Han var inte alls på humör, & resultatet blev därefter. 😉 Haha.

Vi har inte gjort så mycket den senaste tiden, är på tok för varmt för det. 🙁 Så jag sitter inne väldigt mycket.

Idag har vi däremot varit & badat med hundarna! 😀 Vi alla tyckte att det var jätteskönt i vattnet, utom EN, gissa vem? 😛 Han tycker ju inte alls om att simma, men han har inget val. När han gick på rehab så simmade han ju ordentligt en gång i veckan för att bygga upp hasen efter benbrottet. Och jag vill jobba med dem musklerna igen, speciellt nu när vi knappt går promenader, därför får han simma ändå. Självklart har han flytväst på sig & jag finns nära honom hela tiden. 🙂 Efter att vi har badat klart så går vi ner till vattnet där det är grunt & så får han dyka efter godisar, DET ÄLSKAR HAN! Så jag tror inte att han är så rädd för vattnet, speciellt inte när han bottnar.

Nu börjar åskan mullra, så jag ska stänga av datorn, vill gärna ha den kvar i ett bra skick. 😉 Ska försöka uppdatera lite oftare, men som sagt, det finns inte så mycket att skriva om när man knappt gör nåt.

Imorrn är det dags igen!

Nu är det längesen vi var på utställning senast, typ en månad. 😛 Men imorrn är det dags igen! 😀 Denna gång åker vi till Tvååker på deras Nordic Dog Show. Så håll tummarna för oss.

Såhär såg det ut efter förra utställningen i Vänersborg den 10/6.

De senaste dagarna har vi fyllt med olika saker. Varit hos Carina, passat min farsas hundar, gått kvällspromenader med Malin & Jenny osv. Med tanke på värmeböljan nu så blir det mest lugna aktiviteter. Enda chansen för att man skulle kunna träna ett riktigt, seriöst & långt pass är att hyra hallen, men det tar faktiskt emot ändå. 😛 Haha.

Kort från en av kvällspromenaderna.

Jag & Zoomen har faktiskt kommit igång lite med träningen. 🙂 Vi håller på med nya trick & det är såå mycket roligare än att köra dem gamla. Både jag & Zoomen blev uttråkade, men hoppas att vi snart ska kunna köra nya trick även utomhus. Men innan dess så tränar vi på här hemma, inomhus. Miljöpromenader & dylikt sker ju flera gånger varje vecka, så jag menade freestyleträningen.

Snart är klockan god natt för min del. 😛 Ska ju upp vid 04:30 imorrn, eller säger man inatt? Hur som helst så blir det tidigt & för att jag ska orka på bästa sätt så hoppas jag att jag kan sova snart.

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛