Anmäld till första tävlingen!

Yori är nu anmäld till sin allra första tävling, en inofficiell utställning i Örebro. 🙂 Tänkte anmäla till den i Forshaga, men den anmälningstiden hann gå ut. 🙁 Så vi får åka till Örebro istället, är ju inte så långt så det är lugnt. Har inga höga förväntningar alls, utan ställer honom bara för träningens skull. Så det ser jag fram emot, kommer dock att behöva trimma öronen & tassarna igen innan, men det gick ju fint förra gången. 😉 Haha.

Idag har vi tränat ute med bästa träningsgänget. Vi körde freestylemoves samt inkallningsträning, mycket nyttigt. Jag är nöjd med båda killarna, dem skötte sig jättebra! 😀

Imorron väntar lite agilitylek i hallen på förmiddagen. Förhoppningsvis följer Carina & tjejligan med, för man får mycket ”dötid” när jag bara kör med mina hundar, för man kan ju inte köra hela tiden, utan man får ta små fikapauser. 😛 I vilket fall som helst så följer Loppis med, hon tycker (precis som jag) att det är jätteroligt att träna agility, så det är liksom winwin när hon följer med & hjälper mig. 😉

Vild eller civiliserad?

Jag har funderat på detta med utställning med Yori. Men OM jag ska ställa honom så måste jag ju klippa hans öron, som jag älskar så mycket. 😛 Vad tycker ni andra? Hans nuvarande vilda look eller ett mer civiliserat uttryck? Trimma eller inte trimma öronen?

Saknar faktiskt utställningarna jättemycket, hoppas att jag & Zoom kommer tillbaka till dem snart. Allt beror på vad svaren blir på nästa veterinärbesök för hans del, som blir på torsdag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös inför det. Men tur att det är mindre än en vecka kvar, vill ju bara veta nu.

Jag kanske ska ställa Yori, se det som en bra träning inför kommande freestyletävlingar. Mycket miljöträning & sånt. Det kan nog vara bra. Men jag vet inte, ska jag eller ska jag inte? Om jag klipper öronen så kommer ju pälsen att växa ut igen, så det är ju inte nu eller aldrig…Men shit vad svårt, vad tycker ni? Vad hade ni gjort?

Gott Nytt År 2019!

Året som har gått har varit händelserikt. Zoom har debuterat i freestyle samt haft framgångar i utställningsringen. Vi har varit på utställning i Finland, & semester på Gotland. Nu i november fyllde han 2 år så det är först nu som han kan bli svensk (& blir då även finsk!) utställningschampion! Vi har lite lösa planer på när nästa utställning blir, men det är inte helt bestämt än. Vi har gått en handlingskurs i agility, samt startat 3 blåbärsklasser i just agility. Vi lär oss att samarbeta på agilityplanen & kursen har gjort att vi blivit mer samspelta plus att Zoom har fått mer hindersug, något jag är glad över då det underlättar det hela. 😉

Årets största & mest händelserika ”sak” är att Yori har studsat in i mitt & Zoom’s liv! Jag älskar den galna tollarvalpen mer än vad som borde vara möjligt. <3 Nu är han cirka 6 månader gammal & framtidsplanerna är STORA! Nästa år får han starta freestyle & den debuten ser jag verkligen fram emot! Fram tills dess väntar mycket, mycket träning, något som min lilla vilde ÄLSKAR! Och jag också, så ni kan ju tänka er den kombon! 😀 Vi har gått en valpagilitykurs som var väldigt rolig & Yori skötte sig exemplariskt alla tillfällena. Så stolt över honom.

Vi har även flyttat till en ny lägenhet, en jättemysig lägenhet som vi alla trivs superbra i! Eller ja, Zoomen skäller mycket mer då den är mer lyhörd, så han kanske föredrog vår gamla? 😛 Men nu bor vi i huset bredvid Carina & tjejligan, så det är verkligen inte fel! 🙂

Mina ”nyårslöften” blir att jag ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, så tänker jag i & för sig varje nyår & det brukar hålla en månad eller två. 😛 Men nu när Yori kan börja träna mer & mer så finns det ju mycket mer att skriva om. Dessutom ska jag verkligen försöka PLANERA & UTVÄRDERA träningen med BÅDA hundarna! Få lite mer struktur på det hela. 🙂 Tror att det kan hjälpa oss att bli snäppet bättre! 😉

Grabbligan har badat idag

Kan börja med att berätta om den senaste utställningen, för det går snabbt. 😛 Han var inte alls på humör, & resultatet blev därefter. 😉 Haha.

Vi har inte gjort så mycket den senaste tiden, är på tok för varmt för det. 🙁 Så jag sitter inne väldigt mycket.

Idag har vi däremot varit & badat med hundarna! 😀 Vi alla tyckte att det var jätteskönt i vattnet, utom EN, gissa vem? 😛 Han tycker ju inte alls om att simma, men han har inget val. När han gick på rehab så simmade han ju ordentligt en gång i veckan för att bygga upp hasen efter benbrottet. Och jag vill jobba med dem musklerna igen, speciellt nu när vi knappt går promenader, därför får han simma ändå. Självklart har han flytväst på sig & jag finns nära honom hela tiden. 🙂 Efter att vi har badat klart så går vi ner till vattnet där det är grunt & så får han dyka efter godisar, DET ÄLSKAR HAN! Så jag tror inte att han är så rädd för vattnet, speciellt inte när han bottnar.

Nu börjar åskan mullra, så jag ska stänga av datorn, vill gärna ha den kvar i ett bra skick. 😉 Ska försöka uppdatera lite oftare, men som sagt, det finns inte så mycket att skriva om när man knappt gör nåt.

Imorrn är det dags igen!

Nu är det längesen vi var på utställning senast, typ en månad. 😛 Men imorrn är det dags igen! 😀 Denna gång åker vi till Tvååker på deras Nordic Dog Show. Så håll tummarna för oss.

Såhär såg det ut efter förra utställningen i Vänersborg den 10/6.

De senaste dagarna har vi fyllt med olika saker. Varit hos Carina, passat min farsas hundar, gått kvällspromenader med Malin & Jenny osv. Med tanke på värmeböljan nu så blir det mest lugna aktiviteter. Enda chansen för att man skulle kunna träna ett riktigt, seriöst & långt pass är att hyra hallen, men det tar faktiskt emot ändå. 😛 Haha.

Kort från en av kvällspromenaderna.

Jag & Zoomen har faktiskt kommit igång lite med träningen. 🙂 Vi håller på med nya trick & det är såå mycket roligare än att köra dem gamla. Både jag & Zoomen blev uttråkade, men hoppas att vi snart ska kunna köra nya trick även utomhus. Men innan dess så tränar vi på här hemma, inomhus. Miljöpromenader & dylikt sker ju flera gånger varje vecka, så jag menade freestyleträningen.

Snart är klockan god natt för min del. 😛 Ska ju upp vid 04:30 imorrn, eller säger man inatt? Hur som helst så blir det tidigt & för att jag ska orka på bästa sätt så hoppas jag att jag kan sova snart.

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Min första uppfödda champion!

I lördags var vi i Malmö & ställde ut Zoom & Hippo, det var en lång resa, men helt klart värd varenda meter. För att göra en historia kort så blev Hippo bästa tik med cert, cacib & slutade sedan som BIR! Och iom hennes cert så blev hon både svensk & finsk utställningschampion!! 😀 Det är så himla kul att vara hennes uppfödare, då får man bevis på att parningen inte var helt galen. 😛 Haha.

Zoom skötte sig också exemplariskt. Han fick sitt första cert!! 😀 😀 😀 Och slutade sedan som BIM. Finns ingen som är lika stolt över honom som jag är. <3 Min finaste Zoom.

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Drömmer mig bort

Här hemma står livet just nu stilla, tiden har väl aldrig nånsin gått så sakta som den gör nu?! 🙁 Kan det inte bara bli måndag så att jag får lite svar om framtiden? Jag kommer att göra precis som veterinären på Strömsholm råder mig till, inte en gnutta mer eller mindre.

Kan inte låta bli att sakna & längta till tävlingar. Jag har sorterat en hel del bland utställningarna eftersom dem tyvärr är väldigt dyra. 🙁 Så vi får se hur många det blir i slutändan.

Andra tävlingar jag kollar på är såklart freestyletävlingar! I förrgår var jag läskigt nära en utställningsnörd, jämfört med den freestylenörden jag brukar vara! 😛 Men nu är jag på rätt spår igen. 😉

Så, jag kommer som sagt att göra precis som veterinären säger, skulle han säga att det är fritt fram med allt så kommer jag att köra några freestyletävlingar & utställningar. Skulle han säga att Zoom behöver ta det lugnt ett par månader till så gör vi det. Jag ser ju Zoom dagligen & han blir allt bättre, stundtals glömmer man t.o.m. bort att han är (eller har varit) skadad. Men veterinären kan ju bedöma det där bättre än vad jag kan, så han kommer att ha sista ordet.

Allt jag kan göra nu är att vänta tills på måndag, stå ut med allt det tråkiga, & även drömma mig bort till ett roligt liv utan skador!