Höstfotografering & 11 månader

Med hjälp av Loppis så fotade jag hundarna bland massa löv. 😀 Ni vet, riktiga höstbilder. Så vad sägs om den nya headern? Blev skitnöjd med den! 😀 Var ju tvungen att göra en där även Koi var med, för hon är ju en i flocken.

Vi har även varit i skogen en sväng med alla hundarna lösa. Jag passar även Rally & Clara, så det är verkligen fullt hus med hundar! 🙂 Dem ”stora” tjejerna ligger snällt & sover samtidigt som mina monster röjer gärnet! Det där med vila har inte riktigt landat i huvudet på ”ungdomarna”. 😛

Imorrn (om det är okej väder) så blir det lite miljöträning för Koi. Zoomen får stanna hemma då, Koi behöver se världen utan ”brorsan”. Så det ska bli spännande att se hur lilla räcerfröken möter världen & morgondagens utmaningar. 🙂

Igår blev ju Zoom 11 månader gammal, så nu är hans ”liten blir stor”-sida uppdaterad med vikt, höjd & bilder. 🙂 Ska göra likadant med Koi när hon fyller nästa månad, vilket blir den 27.

Övervinner kärleken allt?

För i så fall kommer jag & Dee att bli grymma i framtiden!!

20160909_121320

Fast den senaste tiden har varit väldigt jobbig för oss båda, på olika sätt. Jag har t.o.m. funderat på att inte ha nån hund alls, ett alternativ som jag vet inte skulle funka alls för mig. Men det är bara för att jag är så rädd för att förlora min fyrbenta följeslagare. <3 Det är lättare att lämna än att lämnas, det kommer man aldrig ifrån.

Idag har vi tagit en promenad på typ 20 minuter & jag har tänkt att vi ska hinna/orka med en till. Vi måste ju börja komma igång nu inför rehaben. Då ska vi ju gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag. Men anledningen till att vi kom ur det var ju att Dee’s mage kraschade fullständigt, så det är ju inte så konstigt. Men vi ska hitta tillbaka dit, helt klart.

Som jag skrev på Facebook igår så slits jag mellan hopp & förtvivlan hela tiden. Ena stunden drömmer jag om tävlingar, & i nästa stund är jag övertygad om att hon har en obotlig sjukdom i sin mage som gör att jag måste ta bort henne. Ni kan ju tänka er själva att kastas mellan dessa ”lägen”.

Om en vecka borde jag få provsvaren, då borde jag få veta vad det är för fel på Dee’s mage & hur vi ska gå vidare. Som det är nu så misstänker veterinären att hon även har foderallergi, eftersom klådan börjar komma tillbaka. 🙁 Hon kliar inte sönder sig, men hon går runt & gnuggar ansiktet mot möblerna samt slickar/biter sig lite överallt på kroppen (bortsett från såren på armbågarna, för dem vet hon att hon inte får röra). Så hon kliar sig inte frenetiskt, men mer än normalt.

Framtiden ser väldigt oklar ut just nu, jag har ingen aning om vad som kommer att ske, eller ens när det kommer att ske saker. Men det är väl ”bara” att göra sitt bästa för att ta sig dit på ett så bra sätt som möjligt. Vad kan man annars göra?