Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Tråkig träning

Nu när Zoom inte får träna det vi brukar träna, dem roliga sakerna, så får vi helt enkelt blicka åt ett annat håll & där finner vi den mycket tråkiga koppelträningen. Med start igår kväll så tog jag tag i den träningen, för här finns MYCKET att förbättra! Igår var han nästan omöjlig, idag mycket bättre. Men vi får väl se hur det kommer att gå framöver, vi har ju mycket tid på oss så att säga. 😛

Imorrn har jag tänkt att åka till hundhallen & kolla på agilitytävlingen som är där. 🙂 Blir bra miljöträning för lillgrabben. Plus att jag själv tycker att det är skitskoj att kolla på agility! 😀 Speciellt largeklasserna, för där händer det grejer.

På måndag (om inte vädret är alltför hemskt) så tänkte jag dra ner till stan för en liten miljöträningspromenad med Zoomen. Förhoppningsvis så följer Carina & en av tjejligan med, dels blir det mycket roligare & dels så tror jag att Zoom skulle känna sig mer säker om han har ”en trygghet” med sig. Zoom blev ju väldigt skrämd på stan när han var jätteliten, så sen dess har han problem i vissa miljöer, bland annat i stan. Jag hoppas att han övervinner sin rädsla till slut, & kan gå genom alla miljöer med svansen på topp.

Första rehab-besöket

Idag har vi varit på djursjukhuset på rehab! Zoom var högst skeptisk till en del av dem sakerna vi gjorde, som typ laser, mätning av muskler & benviktsmanshetter. Och när han hade överlevt det så blev det ett dopp i poolen.

Så ja, hade Zoom haft egen telefon så hade han garanterat ringt efter hjälp! Det vi gjorde var i hans tycke inte alls okej.

Fram till på tisdag så ska han gå 2-3 stycken 10 minuters promenader/dag, varav 2 av dem med benviktsmanshetterna på bakbenen. Sen ska jag massera 2 ggr/dag, passivt böja & sträcka 2 ggr/dag, samt köra cavaletti (5-10 cm).

På tisdag förmiddag ska vi dit igen.

Rehab-fysioterapeuten trodde att det kommer att ta lång tid innan han får tillbaka full rörlighet i hasen – om han nån gång får det! 🙁 Så det är bara att kämpa på & göra det man ska varje dag, & hoppas på det bästa.

Med andra ord så har jag skjutit bort freestyledebuten ännu mer. Tidigast 6 Juni blir vår debut av. Så att han hinner bli helt bra & komma igång ordentligt med träningen, för vi måste ju se till att ha en bra chans på tävlingen. 😉

Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.

Drömmer mig bort

Här hemma står livet just nu stilla, tiden har väl aldrig nånsin gått så sakta som den gör nu?! 🙁 Kan det inte bara bli måndag så att jag får lite svar om framtiden? Jag kommer att göra precis som veterinären på Strömsholm råder mig till, inte en gnutta mer eller mindre.

Kan inte låta bli att sakna & längta till tävlingar. Jag har sorterat en hel del bland utställningarna eftersom dem tyvärr är väldigt dyra. 🙁 Så vi får se hur många det blir i slutändan.

Andra tävlingar jag kollar på är såklart freestyletävlingar! I förrgår var jag läskigt nära en utställningsnörd, jämfört med den freestylenörden jag brukar vara! 😛 Men nu är jag på rätt spår igen. 😉

Så, jag kommer som sagt att göra precis som veterinären säger, skulle han säga att det är fritt fram med allt så kommer jag att köra några freestyletävlingar & utställningar. Skulle han säga att Zoom behöver ta det lugnt ett par månader till så gör vi det. Jag ser ju Zoom dagligen & han blir allt bättre, stundtals glömmer man t.o.m. bort att han är (eller har varit) skadad. Men veterinären kan ju bedöma det där bättre än vad jag kan, så han kommer att ha sista ordet.

Allt jag kan göra nu är att vänta tills på måndag, stå ut med allt det tråkiga, & även drömma mig bort till ett roligt liv utan skador!

Ser framåt

Även om läget just nu är väldigt tråkigt så kan jag se framåt & längta efter allt som väntar mig & min finaste vän. <3 Jag vill bara sätta igång med träning, tävling & långa promenader. JAG behöver verkligen komma i form, men har noll motivation till det. 🙁 Vad hände med min gymträning? Ska ge den en chans till, nån gång…

Zoomen har fått lite hjärngympa i form av godispyramiden. Den var fylld med mat, men ändå gav han upp den efter en liten stund. Han äter mycket sämre nu, kanske kan vara någon biverkning för medicinen? Han dricker ordentligt & är pigg som vanligt, så jag vet inte riktigt varför han knappt äter. Kanske för att han inte känner att han behöver äta, nu när han inte kan jobba för att bli hungrig? Eller? Hur som helst, jag är inte ett dugg orolig för honom på den punkten. 😉

Igår var vi ju ute på en halvlång promenad med Malin & hennes grabbar. Zoom & Algot (som båda är skadade & inte får gå) fick åka i en varsin barnvagn. Algot älskar att åka barnvagn. Zoom var inte lika övertygad om att det var en bra idé. 😛 Haha. Med lite mer träning så kommer det nog att bli bra, om inte hans ben hinner läka snabbt så att han inte behöver åka barnvagn. 😉 *Önsketänkande*

Självklart kommer jag att låta veterinärerna säga vad dem tycker om träningar, tävlingar & promenader ett tag framåt, men lite får man ju tänka själv. 😉 Det känns som att vi får lägga agilityn på vila, för den är så ansträngande för kroppen & skadan får INTE gå upp igen! Freestyle kan man ju anpassa väldigt mycket själv, men några snurrar & sånt där kommer det ju att innehålla, så vi kommer att få ta det i lugn takt. Utställningar kommer nog att prövas först. 🙂 Bara han blir lika musklad på båda sidorna bak, för jag kan ju inte ställa honom med en musklad sida & en jättetunn svag sida. Haha, nope, han ska vara LIKA PÅ BÅDA SIDOR! Och det är ju faktiskt den tävlingsformen som är minst ansträngande för hunden.

Men innan dess så är det fortsatt vila & sen väntar rehab. Visst, jag är löjligt otålig, men det får ta den tid det tar, bara han blir helt bra igen. <3

Stamtavla – check!

Har fortfarande inte hört ett ljud från Strömsholm! 🙁  Och jag satte ut hans smärtstillande tidigare idag istället för att vänta. Skulle jag följa ”schemat” från djursjukhuset så skulle jag sluta med dem till helgen, men det vill jag inte just för att det är helg då. Så skulle han bli sämre direkt så vill jag ju kunna hjälpa honom. Visst man kan åka in akut, men slipper vi det så är ju det att föredra.

Idag testade vi att träna lite & jösses vad taggad han var!! :O Jag tänkte köra trick typ när han ligger ner (korsa framtassarna), men han tränade mest på backa & buga. 😛 Sen när jag fick honom på min bana igen så såg jag att han inte alls kände sig bekväm med att ligga ner (vanligt, ligger han helt på sidan så är det en annan sak), förmodligen gjorde det ont, så jag la ner det direkt. Han tyckte ju verkligen att det var ASROLIGT!! Men hälsan går före träning, alltid.

Så vi får fortsätta att bara vänta. Imorrn lär jag ju märka om han får mer ont nu utan medicinen, & skulle han bli mycket sämre så åker jag banne mig in till Strömsholm! Om jag så ska åka ensam i snöstorm så gör jag det för min grabb. <3 Men förhoppningsvis har han inte så ont att det behövs, vi får se.

Under typ ett dygn så har jag kämpat med html-koder för att kunna göra en stamtavla med bilder här på hemsidan. Idag lyckades jag, till slut!! 😀 Jag fick kombinera 2 olika modeller för att få ihop det, men nu är jag mer än nöjd med den! Vill ni se den så gå in på ”Hundar” – ”Zoom”- ”Stamtavla”. Söker fortfarande efter bilder på några släktingar, men jag hoppas att kunna få tag i dem, vore skoj med en komplett stamtavla. 🙂

Orättvisa värld!

Inatt har det snöat hur mycket som helst! Det var såpass mycket snö att jag fick kämpa för att få upp altandörren. 😛 Först så ville inte Zoom gå ut, men när jag väl hade krattat bort massa snö från plattorna så ville han köra race! Men p.g.a sin skada så var jag tvungen att avbryta honom. 🙁 Livet är så orättvist. Kan han inte bara få bli bra igen?

Bild från tidigare.

Har noll motivation till att göra vadsomhelst. Försökte träna lite med Zoom (bara på några få saker som inte belastar hasen), men tröttnade pinsamt för snabbt. Jag tycker så synd om min lilla grabb, våra dagar känns mest långa & tråkiga.

Vad kan man hitta på med en hund som inte får röra sig? Tänkte att vi kunde miljöträna lite, men då behöver han få gå lite längre sträckor än han får nu. Det är så svårt att komma på saker man kan göra som INTE inkluderar belastning för hasen.

Tycker bara att Strömsholm kan ringa! Som läget är JUST NU så är han ganska smärtfri verkar det som, men så går han på höga doser smärtstillande, så det är med största säkerhet därför. Han haltar lite i så gott som varje steg, men han lägger lite tyngd även på höger bak. Om 2 dagar ska han sluta helt med dem smärtstillande tabletterna, så hur fan ska det gå då?! :O Jag tror ju att han kommer att bli mycket sämre på väldigt kort tid. För skadan har ju knappast läkt då…Skulle det inträffa, att han blir mycket sämre så tänker jag fan åka till Strömsholm direkt, oavsett om dem har ringt & bokat en tid eller inte. Min lilla kille förtjänar att leva ett liv utan smärta, & jag ska göra allt jag kan för att det ska vara så.

Anmälda till vår första freestyletävling!

Ja, tidigare idag så anmälde jag mig & Zoom till vår första freestyletävling!! Lördag 3 Februari i Göteborg. 2 starter på 1 dag.

Det ska bli så galet roligt! 😀 Jag har ju inte kunnat tävla på nästan 3 år(!!) så det är verkligen dags nu. Mitt första mål med tävlingarna framöver är att få honom att stanna kvar på tävlingsplanen. 😛 På träning har han en tendens till att köra ärevarv & hälsa på dem andra hundarna. Ibland gör han så, ibland inte. Så det kommer nog att bli vår första stora utmaning. Samt att få honom att känna sig trygg i en tävlingsmiljö.

Jag tänker jobba som fan för att det här ska bli så bra som möjligt, därför har jag fixat en almanacka till honom där jag kommer att skriva i all hans träning & tävling. På så sätt håller jag lite mer koll & kan lättare se vad jag behöver fokusera mer med. Så det blir nog bra det här. 🙂

Ingen vila

Haha, nej det kan man verkligen säga att det inte är! Jag trodde att jag och Zoom skulle ha lite semester, men detta är fan ett träningsläger! 😛 Vi kommer nog att behöva semester efter den här vistelsen. 😉

Idag gick vi upp på ett högt berg, inte mindre än cirka 430 meter högt! I djup snö, med alldeles för mycket kläder. 😛 Jag ville ge upp flera gånger, men hade inte det alternativet möjligt. Så det var bara att trampa på. Zoomen som inte heller är van att gå såhär mycket blev också helt slut. Utsikten på toppen var skitfin! 🙂 Men jag vette fan om det var värt det. 😛 Haha.

Foto: Hanna Munkhammar

Imorrn blir det sista heldagen här, så vi får se vad som väntar då. Det beror ju lite på väder och sådär. För i övermorgon väntar färden hem och ja, jag längtar dit. Saknar värmen och min underbara säng. Och framför allt så saknar jag Nika! Men jag vet att hon har det bra hos tjejligan, så ingen oro över huvudtaget.

Jag BORDE ju se till att hålla igång träningen när jag kommer hem, men om jag känner mig själv rätt så lär det väl inte bli så. 😛 Jag har ju tänkt att börja träna på gymmet igen, men först måste Nika lära sig att vara ensam hemma. För det är på tok för kallt för att sitta i bilen! Så jag MÅSTE lägga ner mer träning på det så snart som möjligt. För att vara såhär ”låst” som jag är nu är inget jag vill fortsätta vara.