Duktig Koi!

Dagens miljöträning vid tivolit gick superbra! 😀 Koi skällde på ett par hundar & några skumma människor, men annars var hon helt oberörd av alla ljuden & sånt. Vi hade sällskap av Bea med Toker & Ludde, & även dem skötte sig strålande! 🙂

Det tog lite på krafterna hos den lilla valpen, för hon är fortfarande trött. 😛 Haha, fast hon & Zoom har ju även lekt en hel del. Det börjar bli lite lättare att bryta dem när jag tycker att det räcker, vill ju inte att Koi överanstränger sig. Men dem försöker tugga på varandra in i det sista. 😛

Rally & Clara är fortfarande här. 🙂 Det är mysigt med hela soffan full av hundar. Men 4 stycken är för mycket för mig, 2 passar perfekt. Var lagom trångt i sängen inatt, haha, alla skulle sova där. Har ju ”bara” 120 cm bred säng. Jag behövde inte oroa mig för att frysa om jag uttrycker det så. 😉

Imorrn har jag inga planer alls, så vi tar väl dagen som den kommer, ungefär så som det brukar vara. 😉 Kanske lite hundträning om vädret tillåter? Det märks.

Mina hjärtan

Koi har anpassat sig jättebra till mitt & Zoomens liv. 🙂 Vi har varit i skogen, träffat andra vovvar, lekt, ätit godis m.m. Och självklart sover hon på min kudde på nätterna. 😛 Haha.

Idag testade vi att träna lite tillsammans med Malin & Jenny utomhus. Koi tränade på att komma när jag ropar på henne, & Zoom fick köra lite freestylemoves. Zoomen var inte jättetaggad på träningen & det gjorde att jag inte heller blev det. 🙁 Han ville dock köra ”mellan” hela tiden, så vi la ner den mesta tiden där. Den hunden som inte tränade fick snällt sitta uppbunden & det var ljudliga protester från dem båda, så himla avundsjuka.

Nu blir det förhoppningsvis lugnt ett par timmar, jag är helt slut & behöver återhämta mig. Det tar på krafterna att ha valp! Men det går så bra så, jag ångrar inte mitt beslut alls. Det här känns rätt – det här är lycka för mig!

Duktig kille!

Idag fick Zoom en ny utmaning här i livet, jag trodde att han skulle tycka att det var läskigt, men nope, han var så tuff så. 😀 Första gången han har sett hästar så nära, plus att sitta på läktaren under hopptävlingen. Han gnällde pyttelite när han såg en annan hund på läktaren, annars helt tyst! 🙂

Efter tävlingen & lite tid hemma så åkte vi till morsan & Anders. Där blev det en promenad ute i blåsten, & om man bortser från vinden så var det lagom temperatur att gå i. Vi spelade även lite spel med högst blandade resultat. 😛 Som alltid, haha.

Under veckan som kommer så är det många tomma luckor. Så är det nån som vill hitta på nåt så är det bara att säga till. 😉 Bara Zoomen får vara med så kan vi göra nästan vad som helst.

Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

Vissa svårigheter i livet

När Zoom var väldigt liten så blev han skrämd ordentligt under en miljöträningspromenad i stan. Och efter det så sitter hans rädsla i, i en del situationer. Vi testade att gå på marknad en dag, vi kom ganska sent så det var inte så mycket folk eller liv där. Men det hjälpte inte, Zoomen hade panik & skulle bort därifrån till varje pris. 🙁 Jag TRODDE verkligen att han skulle fixa det, men det gjorde han inte. Tjejligan var med & dem gick med svansarna på topp & nosen i backen där dem letade efter ätbara saker. Så inte ens med deras lugn lyckades jag få honom att trivas.

Igår var det prideparad här i stan & förra året var ju jag & bästa Dee med & gick! Hon fotades i tidningarna & strålade helt klart mest av alla! (Inte ett dugg partisk nu.) 😉 Jag trodde inte att Zoom skulle fixa den miljön, inte mitt i smeten, men tänkte att jag kunde prova att iaf vara i närheten av allt. Men nope, han hade panik, tog inte emot godis (trots att jag hade korv!) & ville bara bort till varje pris. Stundtals lyckades jag (eller Malin) bryta honom & få honom att göra ”spinn” & ”snurr” & efter en sån rörelse så tog han emot lite korv. Men sen sket det sig igen & så höll det på. När vi kom hem så var han helt slutkörd, så han somnade i soffan direkt.

Jag måste på nåt sätt bygga upp hans självförtroende, men jag vet inte riktigt hur.? I vissa situationer så är han ju superkaxig, & andra gånger livrädd. Svårt att hitta en balans däremellan.

Jag börjar sakta inse att jag kanske inte kommer att kunna fullfölja mina planer med varken utställningar eller freestyletävlingar, & det gör ont som fan. :'( Mycket kan fortfarande hända, både till det positiva & det negativa. Men om det fortsätter som det är nu så tror jag inte att han kommer att fixa mässan i December. Och inte heller freestyletävlingen i November. Dessa tävlingar har jag längtat efter hur länge som helst & jag blir så ledsen över att jag kanske inte kan uppleva dem. Men vi har ju några månader på oss än, så bara jag visste HUR jag ska jobba med honom så skulle jag kunna jobba varje dag.

Jag vill att han ska trivas & njuta av tillvaron överallt, så att vi båda blir glada över att åka iväg på saker. Precis så jag vill ha det. Men kommer det nånsin att hända?

Nervös inför imorrn

Idag har Zoomen haft en tråkig matte. Han har fått vara ensam flera timmar i 2 omgångar. Jag har dels tränat på gymmet & så var jag i väg & fixade lite grejer som jag lär behöva imorrn. Träningen var asjobbig! Svetten rann åt alla håll & hela kroppen skakade, lite läskigt är det, men samtidigt skönt. Detta var mitt första tillfälle med det nya träningsprogrammet jag har fått & det är MYCKET tuffare än det jag började med! Men det kommer också att betyda att det gör mer nytta. 😉

Jag är så trött på att inte trivas i min egna kropp. 🙁 Så nu gör jag verkligen allt jag kan för att nå mina mål! Jag tränar rätt & kommer från & med imorrn även att äta rätt. Måste erkänna att jag är galet nervös inför kostschemat jag ska få imorrn. Jag är ju så jävla feg när det gäller att prova nya saker att äta, så jag kommer verkligen att ge allt. Låt det bära eller brista som man brukar säga.

Zoomen har som sagt varit mycket ensam hemma idag. Han HATAR när jag lämnar honom, men han är ändå tyst när jag går, & tyst när jag kommer hem igen. Han brukar ligga i sin tygbur när han är ensam, tror att han känner trygghet i den. Självklart är han inte instängd i den, utan den är stängd på 3 sidor & ”dörren” är öppen jämt. Så ni behöver inte oroa er för att han ligger instängd i en bur & inte kan ta sig nånstans.

Förutom träff med min PT & kostgenomgång så ska jag & Zoomen gå en långpromenad. Vet dock inte vart eller exakt när, men nån gång under dagen SKA vi gå! Zoomen har ju tid hela dagen. 😉 Själv har jag mötet & sen handling av mat. Men en långis ska vi nog fixa.

Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂

I need some help

6 Augusti skrev jag ett inlägg om att Zoom hade blivit besatt av att jucka på saker & ting, om han var besatt då, vad kallar man honom då nu?! :O

Det är skitsvårt att bryta honom, han bara försöker om & om igen, många gånger per dag. Det hjälper liksom inte att säga till honom, det är som att han inte hör nånting, han är helt låst. Han tar vad han får tag i, & bara juckar hela hela tiden. Som när vi ska sova, då försöker han ALLTID ta mitt täcke, han sliter & drar, flåsar som en tok & juckar så mycket han kan. När jag till slut får honom att ge upp kampen om täcket så går han ner till sin bädd & fortsätter med den! Jag kan liksom inte plocka bort hur mycket som helst, & han sover ju i sin hundbädd en stund varje natt, så det känns elakt att bara ta bort den. 🙁 Nån som har något bra förslag på vad jag ska göra? Eller är det bara att stå ut en period & sen försvinner det? Minns inte alls att nån annan hane jag har haft har hållit på så här.

Sen lite mer än en vecka tillbaka så äter han inte så bra heller. Han äter nästan aldrig upp maten har får både på morgonen & på kvällen, men till en början tänkte jag att han kanske var mätt. Men det är ganska skumt när han tigger, som han gjorde igår när jag åt kyckling. Då fick han smaka små bitar, men dem spottade han ut! :O Han ÄLSKAR kyckling (säg nån hund som inte gör det), så varför dissar han det nu? Ibland dissar han även all sin mat, även om han varje gång talar om att han vill ha den. Han är också sämre på att tugga på ben, det är lite samma sak där, han vill ha dem tills han får dem, då var dem inte längre nåt att ha.

Detta är som sagt nytt för mig, & jag vet inte hur jag ska gå vidare. Bli arg på honom, fortsätta som jag gör nu, ignorera honom, eller vad?! Om det inte vore för att han ska gå vidare i avel så hade jag testat att kastrera honom. Men nu är ju det INTE ett alternativ eftersom rasen är så liten, så inga såna tips tack. Kanske kan det bli bättre om han är mer trött i huvudet? Eller skulle det göra varken till eller från? Mina idéer börjar ta slut & det känns inte som att jag har kommit nånstans med att få honom att sluta. 🙁

Svårigheter i träningen

Igår började jag & Zoom på en trickskurs i Lervik. Den är på 4 träffar, varannan tisdag, så man hinner träna ordentlig emellan gångerna. Redan på första tillfället så fick jag en del tips som jag inte har hört tidigare. 🙂 Nu gäller det som sagt att träna på alla läxor vi fick, så att vi kan gå vidare nästa gång. Då ska vi jobba med såna där roliga saker som backa, front & vänd. 😀 Det tillfället vill jag INTE missa!!

Redan idag tränade jag & Malin igen, utomhus på en avlägsen plan så att vi fick vara ifred. Jag kände mig taggad till en början, men när Zoom inte var så intensiv som jag hade hoppats så försvann all lust från mig. Det kändes mest värdelöst att försöka träna när han inte ville vara med. (Och det är i precis dem stunderna som jag saknar mina tidigare bc’s som mest.)

Så vi bytte helt träningsfokus, istället för att jobba med läxorna & freestyle så fick han gå ett kort godisspår, för första gången. Han nosade på riktigt bra & verkade tycka att det var helt okej. 🙂 Inte så att han skulle vilja göra det varje dag, men det var ändå en sak vi kan köra lite ibland.

Godissök i träd är också nånting roligt om man frågar Zoom. Inte lika kul som att träna andra saker, men även det var helt okej. Han tycker inte om att jobba för mycket själv, förutom ibland, för då kan han BARA jobba själv! 😛 Ingen ordning på den vovven. 😉

Sen gömde jag mig i skogen & så fick Zoomen leta upp mig. Första gången såg han mig hela tiden, men andra gången så fick han leta lite. 🙂 Finns en liten film på det på min Instagram för den som är nyfiken.

Zoom väntar otåligt på sin tur.

Så vilka svårigheter stötte vi på idag? Jo, det gamla vanliga – en oengagerad matte ger en oengagerad hund. Jag TROR att jag belönar & leker tillräckligt mycket & att det är Zoomen som inte gillar det. Men jag har fel. Jag är fortfarande så låst vid att träna bc, där får man mer dämpa än att tagga upp & JAG tycker att det är lättare att dämpa än att tagga upp i träningen. Sen ska jag väl även erkänna att jag tycker att det är väldigt ”jobbigt” att vara ”överdrivet glad” & verkligen bjuda på mig själv. Mina tidigare erfarenheter skrämmer mig fortfarande. 🙁

Men som sagt, jag TROR att det är Zoomen’s ”fel”, men innerst inne vet jag att jag är orättvis mot honom genom att tänka så. Jag måste värdera honom lika högt i träningen som jag gör hela tiden annars. Han är min skatt, min dyrbaraste ägodel, min bästa vän, mittpunkten i mitt liv & det är omöjligt att älska honom mer än jag redan gör. Men på nåt sätt så försvinner det i träningen, & det är det jag måste se tidigt & sen jobba bort. För när dem tankarna sätter sig fast så är dem jävliga att bli av med! Så minsta tecken på sånt måste jag lära mig att se, & därefter hantera.

Jag säger att Zoom inte gillar att kampa så mycket, en liten stund funkar jättebra, men sen tröttnar han & vill inte ens titta på leksaken. MEN, & håll i er nu, med Malin så lekte han SUPERBRA idag!! :O wtf?! Hon vågar bjuda mer på sig själv & blir därför mer engagerad i leken än vad jag blir som inte vågar. Och när föraren är väldigt engagerad så verkar hunden också blir det… 😛

Så JAG måste träna på att VÅGA. Jag måste säga bye bye till alla hemska minnen, släppa dem & sen gå vidare utan dem. Men det är svårt, ojojoj, så svårt. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vet hur det är, & att jag inte vågar ”rocka loss”. För om Zoom ska få en bra belöning, så MÅSTE matte också vara med på tåget! Så bara släpp taget om det förflutna, låt det inte hindra dig nu, flera år senare. Det är inte värt det. Jag vet dock inte riktigt HUR jag ska göra för att vända det, jag bara vet att jag måste.