Jag är ledsen för att jag inte orkar allt jag vill

Svackan vägrar att släppa sitt grepp om mig. Det är oerhört tufft & jag gör mitt bästa för att ta mig igenom såväl dagar som nätter på ett så bra sätt som möjligt, men det är fan inte lätt. Börjar tro att jag har hamnat i en depression IGEN, men jag menar, hur jävla tätt kan dem komma?! Jag vill inte behöva läggas in för att fixa med nya mediciner, men snart ser jag inget annat val. Drar ut på det så länge jag bara kan, i hopp om att det ska vända ”på egen hand”.

Just nu är jag värdelös på att höra av mig & hålla kontakten med folk runt omkring mig, & jag är ledsen för det. Tänker speciellt på en person, du vet nog vem du är, ta det inte personligt, det är inte dig det är fel på. Dem enda jag pratar med nu är dem jag träffar, vilket är typ Carina…Och i samband med tollarträffen så träffade jag ju en del andra personer, men har sen dess inte pratat med nån av dem. Skulle vilja ha mer kontakt med min familj, men krafterna finns inte & därför uteblir det. Det betyder INTE att jag älskar dem/er mindre, det är bara det att jag just nu inte orkar med saker som dem flesta tar för givet att man alltid klarar av. Jag prioriterar Yori & gör mitt bästa för att ge honom roliga stunder, men efteråt blir jag mest liggandes i soffan/sängen resten av dagen. Läser man min blogg, alltså hunddelarna av den, så låter det som att vi är jätteaktiva, men så är det verkligen inte. Vi försöker att hitta på nånting per dag, men det är inte alltid det blir av. Idag t.ex. orkar jag ingenting, så Yori (& även Ilmo så länge jag har honom) får ha tråkigt, korta rastningsrundor är allt som händer. Senare idag ska han dock få åka hem till min farsa & där får han roligt! 😀 Dels med Zicco, men även med resten av alla som bor där. <3 Det är min tröst idag, ”han får det roligt senare”. Jag ska ju röntgas ikväll & imorron förmiddag, det är därför han ska få vara hos farsan under tiden, så slipper jag känna stress över att han är ensam hemma, för man vet ju aldrig hur lång tid det tar, om det är förseningar m.m. Så tack för att ni tar honom! <3

Igår fick han bada lite igen, träna lite på att faktiskt HOPPA från en brygga & inte bara ”plumsa i”. 😛 Haha. Lite race med tjejligan i ”skogen” roade han sig också med, medan jag & Carina satt & tittade på, lagom ansträngande. 😉 Han är så lycklig när han får göra saker & jag önskar så att jag orkade ge honom det varje dag, men det får komma längre fram. Nu är fokuset som sagt att ta mig igenom tiden på ett bra sätt, resten kommer senare.

Tollare för hela slanten (med film)!

Igår var vi som sagt på tollarträff med Värmlandstollarna & hade det hur roligt som helst! Idag bjuder jag mest på ett gäng bilder samt en film från gårdagen. 🙂

Dessa bilder är tagna av Maria Fridell:

Och dem här är tagna av Angela Olsson:

Det var det med överlämningar….

Anden-i-strumpan!

Och självklart filmen, som är filmad av Elin Lorenz:

Idag har vi gått en skogspromenad med tjejligan i värmen, shit, jag blev jättevarm! 😛 Haha, men samtidigt skönt att värmen äntligen har kommit! 😀 Yori den dåren sprang runt som en galning hela tiden, rullade sig massor av gånger & sprang sen vidare. Så han var nog ännu varmare när vi kom till bilen, haha. Tur att det fanns lite vatten kvar i bilen som hundarna kunde få, & sen blev det ac:n på hela vägen hem. 😉

Just nu är Ilmo här för första gången! Jag & Yori har ju träffat han (&  hans husse) & gått promenader vid 2 olika tillfällen tidigare, men nu är det första gången som dem träffas inomhus. Om allt går bra så kommer Ilmo att vara här på dagarna när hans husse jobbar, & hittills är det inga problem alls. 🙂 Så det är bara att hoppas att det fortsätter såhär.

ÄNTLIGEN kan man säga!!

Nu ÄNTLIGEN är han hemma igen, min vilda vän, mitt håriga ”barn”, min Yori! <3 Eftersom jag inte har haft feber sen i onsdags morse & känner mig superpigg idag så tog jag för givet att jag är frisk från det, & därför hämtade jag hem honom. Han var lika knäpp som vanligt när jag hämtade honom, skällde på mig när han såg mig genom glasrutan i dörren på trapphuset, & när han väl kom ut så sprang han bara rätt förbi mig & in i bilen där han la sig i sin bur…! Haha, tack för att du dissar mig liksom, det kunde inte ha blivit tydligare. 😛 Han gjorde likadant förra gången, så nästa gång ska jag fan filma så att ni får se hela kalaset. 😉

Bilden ovan är från vår träning den 4/4. Han skulle ta bollen-på-snöret, men fick syn på nånting annat & liksom ”missade” målet, haha.

En annan sak som jag verkligen säger ÄNTLIGEN över är att jag har fått en tid för magnetröntgen av min hjärna!! Och den tiden är på torsdag kväll nästa vecka, lite konstigt att få en tid 19:30, så jag ska dubbelkolla så att dem har skrivit rätt. Röntgen skulle ta mellan 60-90 minuter då den även ska göras med kontrast. Så snart får jag ÄNTLIGEN veta om jag har någon hjärntumör & hur stor den isf är. Nervös över det beskedet, men jag vill ha ett svar, den ovissheten som jag lever i nu är ju inte rolig alls. Jag har ju fått medicin som ska få tumören att krympa, men om det skulle visa sig att läkaren har fel & att den inte ens finns nån tumör, ja, då känns det onödigt att gå på den medicinen. Men vi får se, spännande är det, minst sagt.

Imorron väntar tollarträffen!! 😀 ÄNTLIGEN ska vi få hjälp att komma igång med apporteringen, så att vi på egen hand kan fortsätta träna det sen. Är så himla förväntansfull inför träffen & hur den kommer att gå, tänker ”bara Yori sköter sig”, vill ju gärna inte skämma ut mig redan på första träffen! 😛 Haha.

Hjälp, vilken bild är finast?!

Inatt när jag inte kunde sova så passade jag på att leta fram gamla bilder på Java från en av mina externa hårddiskar. Jag har ett projekt på gång, vill inte säga vad än, men jag behöver eran hjälp med att välja bild. 😛 Haha, jag har ett par favoriter bland dem 6 bilderna jag har valt ut redan, men det är alltid roligt att höra andras åsikter också. 🙂 Så vilken eller vilka bilder tycker ni mest om?

Jag tittade även på lite olika filmklipp där min lillebrorsa har ställt upp & följt med mig & Java till diverse ställen för att fota & filma oss. Så världens största tack(!!) till världens bästa bror, för tack vare han så lever minnena vidare på flera olika sätt. Och ibland behöver man få se allt igen, & inte bara minnas det i huvudet. Så åter igen – TACK!! <3 Några bilder & ett litet filmklipp finns nu att beskåda på vårt Instagramkonto.

Här hemma är det riktigt tyst & tomt. Yori har ju varit hos min farsa sen i måndag, eftersom jag fick feber då. 🙁 Hela måndagen, nästan hela tisdagen & morgonen igår har jag haft feber, men nu har jag bara huvudvärk, så det går ju åt rätt håll. 😉 Bara febern håller sig borta, vill ju kunna åka iväg på tollarträffen på lördag, men får jag nån mer feber så får jag ställa in den, inte mer med det. Det kommer ju fler träffar, men jag har ju sett fram emot lördagens. Men men, inte mycket jag kan göra åt det nu, utan jag får bara vänta & se hur det hela utvecklar sig.

Längtar tills allt detta är över & allt kan återgå till det normala igen, både vad det gäller mig själv, men också för resten av världen. Det är så många av mina möten som ställts in p.g.a. coronaviruset & jag behöver ha dem! Har märkt en försämring i mitt mående psykiskt, men det var ju det där med att aldrig ge upp, aldrig nånsin. Jag klarar det här, även om livet pissar mig i ansiktet just nu, så SKA det bara gå hela vägen! Jag ger mig inte, även om jag många gånger önskar att jag gjorde det. Jag har Yori, min familj & mina vänner, dem stöttar mig oerhört mycket hela tiden, dem ger mig nya krafter när mina håller på att ta slut & tillsammans borde vi kunna ta oss igenom allt. <3 Bara vi vågar tro på det tillräckligt mycket.

Saknar att kramas med min prinsessa. <3