Stadsträningen fortsätter

Både igår & idag har vi varit på stan & miljötränat. Igår var vi ensamma & då var Zoom mer osäker än han var idag när tjejligan var med. Han blir så himla stressad, flåsar & drar som satan i kopplet. Men det blir bättre, små små steg hela tiden (när tjejligan är med), så jag hoppas att rädslan släpper snart. Jag vet ju vad den beror på, den är ju inte ärftlig, för innan han blev skrämd så var han ju inte rädd för nåt. Jag vill ha tillbaka den säkerheten, även om jag är fullt medveten om att det kommer att ta tid.

Har som plan att åka ner till stan imorrn igen, om det är bra väder. Både igår & idag har solen lyst från en blå himmel & det känns verkligen att våren äntligen är på väg. Ett annat bra vårtecken är när allt grus på marken tas bort – för då börjar inlinessäsongen!! 😀 Men eftersom Zoom inte får köra fullt ut så väljer jag att avvakta med inlinesen, tills dess att han får springa ordentligt.

Är riktigt träningssugen, men mina 2 polare här i stan är båda sjuka. 🙁 Så jag får roa mig på egen hand, med min älskade Zoom. Funderar på att gå till grusplanen senare idag & köra ett träningspass. Om nu inte Zoom är trött resten av dagen, men det brukar han inte bli efter att ha varit på stan. Han är jättetrött en stund, men efter att ha sovit lite så brukar han studsa omkring igen. 😉

Ännu en sväng på stan

I solsken gick jag & Carina en stadspromenad med hela ligan. Men tro inte att det var varmt, ånej, det blåste som fan så vi fick hålla i hundarna så att de inte skulle blåsa bort. 😉 Speciellt lilla Lix.

Det är ju ingen hemlighet att Zoom att väldigt rädd på stan, men vi jobbar hela tiden med att stärka hans självförtroende & inse att han inte kommer att dö där. Så jag har verkligen fått bevisat för mig att händelser i tidig ålder kan ge ordentliga men! 10 veckor gammal var han när han skrämdes, & nu är han snart 1 & ½ år. Jag hoppas att han till slut blir av med rädslan helt.

För att stärka hans självförtroende så tränar vi dogparkour. Han får massa godis när han vågar hoppa upp på saker, även om det ibland bara blir med framtassarna. Och även idag tog han emot godis hela tiden!

Vi kom hem för en liten stund sen & Zoomen sover nu. Det tar minsann på krafterna att vara på stan & konfrontera sina rädslor.

Hemma igen efter några dagar borta

Nu är jag & Zoom hemma igen efter att ha bott hos Carina, tjejligan & resten av deras flock. 😉 Vi har haft det kanonbra, bortsett från en natt då jag verkligen inte kunde sova. Vi har gått lite promenader, varit & simmat hundarna, tittat på x antal filmer m.m. Zoom har lekt mycket med Lix, till hans stora glädje! Jäklar vad kul de har haft!

I förmiddags så var vi hos hundfysioterapeuten där Zoom fick laser & sen simma 2 x 3 minuter. Han tyckte att det var ganska jobbigt, men kämpade på bra. Finare simteknik nu än för 2 gånger sen. Och som alltid när han har simmat så får han på sig sin badrock som håller honom varm ett tag. 🙂 Den är perfekt då den drar åt sig det blöta så att hunden torkar mycket snabbare.

Resten av den här dagen blir nog lugn, med en tidig läggning i sängen ikväll, jag behöver sova ikapp lite. 😉 Jag skulle behöva städa, men no, no, det orkar jag inte nu. Direkt vi kom hem så gick jag in i duschen så nu känner jag mig fräschare igen, vilket är en härlig känsla. Så ja, det känns bra nu. 🙂

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Känns fortfarande overkligt

Ja, jag kan inte fatta det, min Zoom är hel igen. <3 Jag är så himla glad, & det är han också. 😉 Efter alla våra motgångar i stormen så är vi nästan i hamn nu. Nu väntar ”bara” rehab & sånt, vilket vi börjar med redan på torsdag. Jag vet ännu inte vad han kommer att få göra, det blir liksom en överraskning. 😉 Haha, jag litar fullt ut på hon som ska hjälpa oss.

Idag har vi varit hemma hos Carina & tjejligan. Vi har smidigt lite planer om framtiden, samt gått en promenad med hela ligan – i koppel. Vi gick inte särskilt långt (eftersom Zoom inte får det), men man märkte på Zoomen att han verkligen ville framåt, till varje pris, & det känns bra. 🙂 Allt går åt rätt håll känns det som.

Just nu är jag tom på ord. Inga ord i världen kan beskriva hur glad jag är inombords, så nu ska jag bara njuta av den här känslan, jag & min fantastiska vän Zoom. <3

Mitt första möte med Zoom. <3

Tråkigt att bara vänta hela tiden

Äntligen har tjejligan slutat att löpa! Så idag var jag & Zoom hemma hos Carina & ligan. 🙂 Vi kollade massa utställningar & räknade på priser osv. & jag vill verkligen komma iväg på många under året! Jag längtar mycket mer efter utställningarna än freestyletävlingar!! :O Jag måste ha blivit utställningsnörd, för inte kan väl JAG längta mer efter utställning än freestyle?! Någonting har gått snett, jag känner inte igen mig själv.

Om hans ben är läkt så börjar ju rehaben snart & jag vet inte hur lång tid den kommer att ta. Förhoppningsvis inte så länge eftersom han inte har varit skadad någon längre tid, utan ”bara” några veckor. Men vi får se, hälsan går i första hand! På måndag vet jag mer om det. 😉

Freestyle ska jag inte tävla innan sommaren då vissa rörelser innebär mycket tryck i benen. Som alla backa-rörelser, där måste hunden sätta benen under sig & jobba, så därför vill jag inte börja träna så mycket sånt dem första månaderna.

När det kommer till agility så får vi se när jag bestämmer mig för att börja träna igen. Det är ju så himla skoj med agility, men det kräver en hel del fysik. Vill inte riskera att börja för tidigt så att hans skada kanske går upp & så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så förmodligen blir det inte innan nästa vinter.

Seriöst, jag vill bara åka iväg NU, NU & NU!! Vill inte behöva vänta ett par månader till, jag hatar ju att bara vänta. 😛

Ingen koll

Idag hade jag ingen koll alls. 😛 Jag var helt övertygad om att bytet av bandaget skulle gå snabbt & lätt, eller rättare sagt, i min värld fanns inga andra tankar. Men jag hade helt fel. Jag fick lämna kvar honom där HELA dagen! För op. hade inte tid att ta honom på förmiddagen, därför fick han vara kvar så länge. Och självklart var dem tvungen att droga honom. 🙁 Allt hade sett bra ut när dem bytte bandaget bortsett från att ena skenan låg lite fel så att den skavdes mot hasen. Men nu ligger allting rätt & vi kan påbörja nedräkningen inför nästa bandagebyte som är onsdag nästa vecka. Då vet jag ju vad jag har att förvänta mig. 😉

Under tiden som Zoom var på djursjukhuset så var jag hemma hos Carina & tjejligan. Nästan alla löper där nu, så vi har inte umgåtts på ett tag. Men idag är Zoomen var ”borta” så passade jag på. 😉 Som ni ser på bilden nedan så var det väldigt lugnt där & Lix verkligen ÄLSKAR  sin tygbur!

Hur livet med Zoom kommer att se ut efter den här skadan har jag ingen aning om. Jag hoppas såklart att han blir helt återställd, men ”förbereder” mig på att det kanske inte blir så. Vi får se. Först ska ju frakturen läka & sen väntar rehab. Så håll tummarna för att allt går bra.

Tristessen äter upp oss inifrån

Dagarna bara fortsätter att gå som sirap. 🙁 Både jag & Zoom är uttråkade till max, men vad kan man göra? Idag fick han en aktiveringspyramid med godis i som han gillade mycket. 🙂

Saknar att umgås med Carina & tjejligan, men just nu så löper tjejerna så jag & Zoom kan inte vara där. Jag tycker helt klart att dem får vara färdiga med det där snart. 😉 Men de är ju 4 stycken så det tar säkert en stund till…

Imorrn startar vi tidigt med att åka till djursjukhuset här i Karlstad, då väntar bandagebyte för Zoomen. Kanske får jag veta då hur det verkar gå med hasen? Vill ju ha svar helst innan det hände! Får jag inga svar vid bandagebyte så får jag vänta på nästa CT, & det är ju några veckor kvar till det.

Jag vill bara åka ut & fota massor (kanske inte just nu, men på dagarna)!! Men jag kan ju inte ta med mig Zoomen ut i snön. 🙁 Och det är ju framför allt honom jag vill fota.

Någon gång måste ju detta bli bättre, för att leva såhär är fan hur tråkigt som helst! Snälla has, bara läk fort & bra nu.

Snöbus med tjejligan

En liten tur i skogen blev det även idag. Vi gick en väldigt kort sträcka, & det var för att dagens ”uppgift” var att fota hundarna. 😉 Dem hade hur skoj som helst! 😀

Imorrn är det julmarknad med tema hund! 🙂 Ska bli spännande att se vad som erbjuds, hundgrejer kan man ju aldrig få för mycket av! 😛

Vissa svårigheter i livet

När Zoom var väldigt liten så blev han skrämd ordentligt under en miljöträningspromenad i stan. Och efter det så sitter hans rädsla i, i en del situationer. Vi testade att gå på marknad en dag, vi kom ganska sent så det var inte så mycket folk eller liv där. Men det hjälpte inte, Zoomen hade panik & skulle bort därifrån till varje pris. 🙁 Jag TRODDE verkligen att han skulle fixa det, men det gjorde han inte. Tjejligan var med & dem gick med svansarna på topp & nosen i backen där dem letade efter ätbara saker. Så inte ens med deras lugn lyckades jag få honom att trivas.

Igår var det prideparad här i stan & förra året var ju jag & bästa Dee med & gick! Hon fotades i tidningarna & strålade helt klart mest av alla! (Inte ett dugg partisk nu.) 😉 Jag trodde inte att Zoom skulle fixa den miljön, inte mitt i smeten, men tänkte att jag kunde prova att iaf vara i närheten av allt. Men nope, han hade panik, tog inte emot godis (trots att jag hade korv!) & ville bara bort till varje pris. Stundtals lyckades jag (eller Malin) bryta honom & få honom att göra ”spinn” & ”snurr” & efter en sån rörelse så tog han emot lite korv. Men sen sket det sig igen & så höll det på. När vi kom hem så var han helt slutkörd, så han somnade i soffan direkt.

Jag måste på nåt sätt bygga upp hans självförtroende, men jag vet inte riktigt hur.? I vissa situationer så är han ju superkaxig, & andra gånger livrädd. Svårt att hitta en balans däremellan.

Jag börjar sakta inse att jag kanske inte kommer att kunna fullfölja mina planer med varken utställningar eller freestyletävlingar, & det gör ont som fan. :'( Mycket kan fortfarande hända, både till det positiva & det negativa. Men om det fortsätter som det är nu så tror jag inte att han kommer att fixa mässan i December. Och inte heller freestyletävlingen i November. Dessa tävlingar har jag längtat efter hur länge som helst & jag blir så ledsen över att jag kanske inte kan uppleva dem. Men vi har ju några månader på oss än, så bara jag visste HUR jag ska jobba med honom så skulle jag kunna jobba varje dag.

Jag vill att han ska trivas & njuta av tillvaron överallt, så att vi båda blir glada över att åka iväg på saker. Precis så jag vill ha det. Men kommer det nånsin att hända?