Tävlingsmänniskan i mig vann

Ja, jag gav, åter igen, efter för tävlingsmänniskan i mig & anmälde mig till dem 3 lydnadstävlingarna jag hade tänkt från början. Sen hur det kommer att gå vet jag inte, haha, vi ska försöka träna ordentligt, men det är ju ingen garanti för att tävlingarna kommer att gå bra. 😛 Men hoppas kan man ju alltid göra, haha.

Idag har vi tränat ett pass här hemma inomhus. Vi började med lydnad där jag tänkte fokusera på apporteringen, men den vanliga apportbocken som vi brukar köra med ligger i bilen, så jag tänkte ta en gammal, men nope, den dög inte alls för Yori. Han tog emot den & höll den när jag gav honom den i handen, men att plocka upp den från golvet, no way. Så efter apporteringen & lite fotingångar så gick vi över till freestyle. 😉 Yori var taggad & försökte sitt bästa, vi körde ”över” & det funkade bra idag med, sen helt plötsligt så kunde han ”skäms” när han satt upp!! :O Jag har ju lärt in det när han ligger ner på sidan & han har därför aldrig kunnat göra det när han har nån annan position, fören idag när han som sagt satt upp. Han gjorde det dessutom flera gånger, men om han minns det till nästa träningspass vet man aldrig. 😛 Haha.

Efter att ha tränat lite så åkte vi hem till farsan några timmar & nu har vi precis kommit hem igen. Funderar lite på vad jag ska hitta på imorron, har ingenting bokat, men Yori vill ju göra nåt. 😉 Så vi får se om det blir nån träning kanske, ska fråga träningsgänget om nån vill träna, blir ju mer seriöst om man är flera. 😛 Så jag hoppas att nån vill & kan!

Satsa eller fega ur? Jag kan inte bestämma mig!

Ja, vad säger man? Tollarträffen blev av & vi åkte dit, men själva träningen gick inte så bra. 🙁 Yori hade helt glömt bort allt vad avlämningar heter, han hämtade dummiesarna en bit, sen dumpade han dem & hade liksom bättre saker för sig. Och när dem andra tränade så skrek han rakt ut för att han blev så taggad & avundsjuk. Jag tänkte då ”varför blir du så avundsjuk när du ändå inte vill jobba fullt ut?”. 😛 Haha, jag skämdes en del kan jag säga, jösses, känslan på botten, men jag fick en del tips som vi ska jobba på, & så hoppas vi att hjärnan på Yori följer med nästa gång, för nu tror jag att den blev kvar hemma…

I torsdags skrev jag ju att jag hade bestämt mig för att INTE tävla nån lydnad den närmsta tiden, men tävlingsmänniskan i mig har vaknat till liv. 😛 Haha, så jag funderar på att köra på dem jag hade tänkt ändå. Jag är lite tveksam, för jag vet ju inte hur jag mår om 3 veckor, eller hur Yori’s form är då, men nån gång måste man ju chansa, eller hur? Man vet ju aldrig i förväg hur nånting kommer att vara, man kan förbereda sig på bästa sätt, men vad som händer på själva dagen vet man aldrig. Anmälningstiden går ut idag, så jag har bara några timmar på mig att bestämma mig. 😛 En del av mig vill, en annan del är tveksam. Skulle vi verkligen klara av det? Vad är det värsta som kan hända? Skulle det inte funka alls så kan man ju bryta, världen går inte under för det, även om en liten del av mig säger det. Får helt klart tänka lite till på det, har ju som sagt några timmar på mig. 😉

Jag har förändrats

Ja, det har jag, & det måste jag inse, på alla sätt & vis. Första gången som jag träffade Java’s uppfödare (oktober 2010) så frågade hon vad jag hade för mål, mitt svar kom snabbt & självsäkert – ATT BLI BÄST!! Sen dess har jag haft det som inställning i allt jag gör, jag har pressat mig själv till gränsen & ibland t.o.m. över den. Jag har ”sett förbi” saker i min väg för att nå närmare mitt mål, & det har skadat både mig & andra, men jag har inte kunnat sett det tidigare.

Årets mål med Yori är HÖGA, satsningen är/var att vinna ”Årets nybörjare i freestyle” & hela mitt tankesätt har kretsat kring tävlingar & ekonomin som det kräver, vilket faktiskt nästan har drivit mig till vansinne. Det har inte varit roligt att träna, för jag har hela tiden känt pressen att jag MÅSTE lyckas, att jag inte duger om jag inte når mitt mål, & att jag kommer förlora mina vänner om jag inte hela tiden visar hur mycket jag kan & lyckas med allt. Det mesta hänger såklart i min ”tävlingsmänniska”-personlighet, men det finns även krav som har kommit & växt längs vägen, inte minst i samband med allt som hände kring Dee.

Bara för några dagar sen så satt jag med paniken ”jag måste åka på alla tävlingar som finns, annars kommer jag inte att bli bäst” & ni anar inte vilken stress jag har inombords p.g.a. det! För att inte snacka om ångesten jag har haft för att Yori går av planen!!

Både igår & idag har jag pratat med nära & kära & allt har börjat landat i huvudet & jag har förstått hur det har legat till, fram tills nu. Och jag är nu redo att göra allt jag kan för att ändra det. Jag är inte samma person som jag var för 10 år sedan, jag har förändrats & därför måste även mitt tävlingstänk ändras, för det är knappast sunt att gå runt såhär. Och även om en stor förändring redan har skett så är jag inte klar på långa vägar.

Därför har jag bestämt mig för att INTE ha några tävlingsmål under året! Jag ska ta bort den sidan helt här på hemsidan, för den stressar mig bara. Jag vet inte när jag & Yori kommer att tävla nästa gång, det får tiden visa. Jag ska inte ha bråttom, det finns så mycket mer man kan göra i livet än att tävla, saker som jag har missat helt i jakten på förstapriset. Saker som att njuta av vår tid tillsammans, hitta på saker, som att bara gå runt i skogen & njuta av friheten. Och sen, när jag är redo, så kan jag börja träna försiktigt igen. Det kommer att bli svårt att då hålla träningen på en normal nivå i huvudet & inte låta allt skena iväg, men förhoppningsvis är jag ännu starkare då. För jag tänker inte låta någon, varken mig själv eller någon annan, dra ner mig till botten på det här sättet igen.

Sen händer det även otrevliga saker utanför hundvärlden just nu, men det är nåt jag håller för mig själv, min familj & mina vänner tills dess att jag känner mig redo att dela med mig av det – OM jag nån gång kommer att göra det.

Detta med höga krav

Så länge jag kan minnas så har jag varit tävlingsmänniska & sett det som en av mina bästa egenskaper, men jag är inte helt säker på det längre. Att jag är tävlingsmänniska ja, men inte att det är bland det bästa. När man är en så ”utpräglad” tävlingsmänniska som jag är så jämför man alltid allting med andra & man gör allting till en tävling, på gott & ont. Och det värsta är att man nästan aldrig känner sig nöjd, utan man strävar hela tiden efter mera.

Den senaste tiden har jag tappat glädjen i träningen med Yori. Jag har hela tiden jämfört mig (& honom) med andra & när vi då inte har kunnat prestera som andra så har det bara känts värdelöst. Sen att Yori bara är 1 år & dem andra hundarna är äldre, det spelar ingen roll. När våra träningskompisar har frågat om vi har velat följa med & träna så kändes det alltid jobbigt, för jag ville ju inte träna, det var ju inge roligt längre, men det kunde jag ju inte erkänna för någon! Så jag åkte iväg på en del träningar, eller snarare, jag TVINGADE mig iväg på några träningar. Detta gjorde det inte rättvist mot Yori på nåt sätt, han har inte farit illa, men han har blivit lite understimulerad.

Nu är jag högst medveten om mina höga krav, så det är dags att göra nånting åt dem. Jag ska verkligen FÖRSÖKA tänka att vi tränar & tävlar för att det är ROLIGT & jag vill hitta tillbaka till glädjen, till den där underbara känslan där man känner sig som ETT med hunden. Men det lär inte bli helt lätt, dem flesta gånger tänker jag inte på kraven fören det är ”för sent”. Om inte kraven kommer från någon annan dvs men oftast kommer dem bara från mitt huvud, även om jag många gånger är mer eller mindre övertygad om att andra tänker likadant & ställer samma krav på mig. Så det blir ett hårt jobb för mig framöver.

Annars så är det ganska lugnt nu, vi promenerar & Yori badar, sen så tränar vi emellanåt, det har ju blivit väldigt dåligt med uppdatering både här & på Instagram, men vi lever. 😉 Tanken är att jag ska komma igång & uppdatera mer, samt börja med massa Youtube-filmer igen, men allt har sin tid.

Nästa helg, om allt går som planerat så åker jag, Yori & Loppis ner till Sölvesborg för att tävla freestyle!! 😀 Det blir min & Yori’s debut i freestyle så allt kan hända, haha. Det blir 2 starter & vi har nummer 6 i båda klasserna, så det blir lätt att komma ihåg. Självklart är jag redan lite nervös, så redan nu får jag anstränga mig med mina tankar ”vi gör det för att det är roligt”. Jag har en tydlig plan för hur jag ska hantera diverse konstigheter på planen, men när det gäller Yori så vet man ju aldrig, det kan dyka upp nåt helt nytt & oväntat, haha. Så det blir ett litet ”test” kan man säga, i jakten på att sänka kraven på mig själv.