Känslan på topp – poängen på bott

Ja, så kan man kort förklara dagens freestyletävling, den allra första för Zoom & min comeback efter att inte ha tävlat på 4-5 år!! Dem senaste gångerna vi har tränat program så har han stuckit av planen, hittat nåt mer intressant eller bara inte känt för att samarbeta. Ibland har vi lyckats bra även på träning, men långt ifrån alltid. Så mitt mål med Zoom den här dagen var att få honom att stanna kvar på planen, något som vi lyckades med!

Som vanligt när jag tävlar freestyle så har jag en ”plan B” i huvudet hela tiden, så någon i publiken står med en leksak som han älskar, redo att kasta in den till mig om jag vinkar till personen. Detta för att kunna belöna på planen & få hunden att se positivt på hela saken, & detta gjorde jag även idag. MEN jag behövde aldrig använda den, jag fick honom att stanna ändå! 😀 Och visst, vi fick många missar & det hackade sig fram lite här & där, men jag är så nöjd över Zoom att jag blir tårögd bara jag tänker på det. <3 Såhär såg vår första start ut!

Vi startade en klass till, men då hade lundehundshjärnan stängt av & var svår att nå. Men han var fortfarande superduperglad & jag fick honom att stanna utan leksak även denna gång, fast istället så lekte jag med mina händer. Jag insåg snabbt att det inte skulle funka så jag valde att diska oss genom att då ta i honom, ”butta” honom åt sidan så som han går igång på. Och jag är övertygad om att vi båda trivdes bra där. 🙂

Trots poäng i botten så fick vi fina kommentarer från domarna:

*Domare 1: Lite okoncentrerad, men matte är duktig & ”räddar” det hela väl. Bra låtval som passar denna busiga vovve bra! 🙂

*Domare 2: Fint slalom & fin glädje. Du jobbar så fint & mjukt med hunden. Träna lite mer fokus & miljöträning.

Jag kan villigt erkänna att jag ibland på träning ”tappar humöret” mot Zoom, inte så att jag blir elak mot honom, verkligen inte, men jag blir irriterad när det känns som att han bara skiter i mig, något han är jättekänslig för! Så att få dem där orden från domarna värmde oerhört mycket! Det visar ju att vi är på helt rätt väg, något som Malin har tjatat om flera gånger under en längre tid. 😛 Men vissa saker har jag svårt att förändra, det bara är så, men det betyder ju inte att jag inte försöker.

Vi båda är helt slut efter denna resan, så imorrn blir det en dag i sömnens tecken tror jag. För jag antar att det inte bara är jag som kommer att vara superseg då? 😉

Färre hundar här nu

Nu har jag ”bara” 3 hundar här hemma, för Rally åkte hem till sig tidigare idag. 🙂 Storm & Boss åker hem imorrn eftermiddag. Jag längtar efter att få vara själv med Zoom, trots att han nog tänker tvärtom. 😛 Haha, han & Boss leker som tusan, & tro på fan att Zoom är den som leker mest hårdhänt. Boss skriker till emellanåt & då släpper Zoom sitt tag i honom, för en sekund ungefär. Sen tar han ett nytt grepp. 😉 Haha.

Visst kan det vara mysigt med 2 eller fler hundar, men jag längtar som sagt tills det bara jag & min Zoom här. Jag har än en gång ”upptäckt” att jag bara vill ha en hund som läget är nu. Det är så mycket jag vill uppleva med honom, så att skaffa en hund till har jag liksom inte tid med. 😛 Så nej, det blir bara enbart jag & Zoom ett tag framöver. 🙂

Om en vecka så gör Zoom sin ”tävlingsdebut”, en inofficiell utställning här i Värmland. Han skulle ju ha gjort den premiären för några veckor sen, men vi fick ju skippa den då han skadade sig med pinnen. Ett stort plus till är att Mumrik kommer hit & gör sin debut där även han. 😀 Zoom kommer garanterat att bli överlycklig när han får träffa Mumrik igen, det är liksom hans absolut bästa vän! (Tätt därefter kommer Hippo & Lix. 😛 )

Annars så ser jag en hel del på WAO på Youtube, & längtar ännu mer efter att få tävla hund igen. Jag saknar tävlingarna som satan, & så tvingas jag vänta eftersom Zoom inte är tillräckligt gammal än. Så kan någon vara snäll & spola fram tiden?

En hemsk mardröm – som är sann

Jag kan knappt tro att det är sant, finns det verkligen ingen som helst vändning när det gäller min otur?! 🙁 Rädslan att Dee är sämre är enorm, för idag blev hon sådär blockhalt igen. Hoppade omkring på 3 ben en liten stund & gick sen som vanligt, men ömmade i ryggen när jag klämde lite på henne. Och då är detta en hund som nästan aldrig visar nån smärta!! Behöver jag påminna er om olyckan för ett år sen med pinnen i hakan?

Om 4 veckor ska vi ju göra vår tävlingsdebut & som jag har längtat efter den! Men nu hopar sig molnen – åter igen – & jag är inte helt säker på att jag kommer att kunna åka. 🙁 Och jag känner mig riktigt jävla hemsk mot en nära vän som blir lidande p.g.a. mig om jag nu inte kan åka. Förlåt säger jag redan nu, jag hoppas så innerligt att jag kommer iväg, men just nu ser det mörkt ut. :'(

Jag är så ledsen, mitt hjärta gråter hela tiden & jag försöker att hålla masken, men sanningen är att när ingen ser så rinner tårarna längs med kinderna. Så har det varit i flera dagar, & nu, när Dee är sämre, så kan ni ju bara tänka er vilka floder av tårar som rinner.

Om 2 veckor hade vi en tid till sjukgymnasten, men jag ringde & lyckades få en tid redan nu på måndag. Jag vill få domen så fort som möjligt, jag vill veta hur mycket sämre hon är & hur vår framtid kommer att se ut. Och JA, åter igen målar jag fan på väggen direkt, men ni som känner mig förstår nog varför. Hur mycket ska man orka med? När går gränsen för vad ens hjärta klarar av? Och hur vet man det innan det är för sent?

Mina katastroftankar skriker högt att hon aldrig kommer att bli smärtfri igen, för oavsett vad vi än gör så kommer hon ju ALLTID att ha sin missbildning i ryggen. Det går inte att komma ifrån den. Jag hoppades så mycket på att hon skulle hålla som freestylehund, men det hoppet håller på att dö ut nu. 🙁 Jag vet att jag går händelserna i förväg, jag vet att det inte behöver sluta på värsta sätt, men i mitt huvud gör det det, hela tiden, om & om igen. Jag är helt låst i dem negativa tankarna, så himla rädd för att mista min bästa vän. <3

160802

Tillbaka på banan!

Jag behövde inte vara ”borta” en hel vecka, utan det räckte med några dagar. 🙂 Nu rullar livet på som vanligt igen, jag & Dee är tillsammans & tillsammans är vi starka. <3

160714

På söndag eftermiddag åker vi till Gotland med morsan, Anders & Farro. Ska bli superskoj! 😀 Bara att hoppas på bra väder så att man kan vara ute & njuta riktigt mycket. Jag ska försöka hålla igång träningen en del där borta, men inte lika intensivt som här hemma, Dee kanske också behöver en liten semester? Det har hon i och för sig haft nu, men ja, ni förstår.

Direkt vi kommit hem från Gotland så kör vi igång stenhårt med träningen inför debuten i freestyle den 28 Augusti i Kungsör!! Första gången jag skulle dit & tävla så blev Java sjuk, andra gången (förra året) fick Dee en pinne genom hakan, så vi kan väl hoppas på tredje gången gillt? 😛 Jenny ska ju åka med mig dit & hem, så jag MÅSTE komma iväg, så håll alla tummar ni kan för det! Sen hoppas vi såklart att även Malin följer med, även om hon inte ska starta.

Efter Kungsör har vi en månad på oss att förbereda oss inför nästa tävling som blir en dubbel klass 1 i Skövde. Efter dem starterna HOPPAS jag vara i klass 2 så att vi får in lite fler starter i år. 😉 Plus att jag vill ju klättra i klasserna, jag siktar på toppen, det är det ingen tvekan om. Och eftersom jag & Dee fick instruktören på lägret att gråta till vårt program så känns det hoppfullt! 😀 Att se nån bli så rörd över nånting som JAG har gjort gör att tårarna smittar till mig. <3 Och min kärlek till Dee blir knappast mindre då.

Min tjej hör till dem bästa!

Jag är så stolt & glad att jag tror jag spricker snart! 😀 Min allra finaste tjej var såå himla duktig idag på träningen. Visst, lite oflyt i programmen ibland, & man märker på henne att hon inte är i bästa form, varken med huvudet eller kroppen. Men om man tänker på hur omständigheter är, så kan jag inte vara annat än nöjd med min brud!

160703

3 duktiga hundar från dagens träning. Leo, Dee & Jax

Jag har fått göra om programmet lite eftersom hennes rygg inte är helt okej. Så rörelser som ”om” (när hon backar runt mig) är helt borttagna, & jag tränar inte alls på alla ”hopp”. När vi debuterar, vilket blir 28 Augusti i Kungsör så hoppas jag att vi kan ha med hoppen i vårt program, men vi tränar dem inte i dagsläget som sagt.

På tal om Kungsör, det är stället jag aldrig kommer till. Först var det med Java, som blev mycket sämre, förra året fick Dee en pinne genom hakan & den här gången får vi se om vi tar oss iväg eller inte. Tredje gången gillt hoppas jag! 😉 Sen att Malin & Jenny ska åka med gör det hela bara ännu roligare! 😀 Det kommer bli som förr i tiden, när man hade en tillräckligt frisk hund för att kunna åka runt på tävlingar & tävla, shit vad jag saknar den tiden.

Men jag vet mycket väl att jag måste vara rädd om Dee om hon ska hålla. Vi kör våra rehabövningar flera gånger i veckan precis som sjukgymnasten har sagt. Och jag kommer att träffa henne igen innan debuten så skulle det visa sig då att Dee är sämre (& jag inte har sett det på nåt annat sätt) så ställer vi såklart in, men nu hoppas vi på det bästa!

Innan det är dags för tävling så är det dags för ett freestyleläger! 😀 Och det börjar redan nu på fredag & håller på i 4 dagar! Jag hoppas att jag & Dee utvecklas mer tillsammans & blir mer synkade. Sen att både Malin & Jenny också ska gå lägret gör ju inte saken sämre precis! Jag är så glad över att Dee är bättre & vi kan göra lite saker igen, men som sagt, jag måste vara på min vakt & tänka mig för hela tiden. Vara noga med uppvärmning & nedvarvning. Och vi använder oss av BoT-nättäcket. Just det ja, på tal om det, jag har fortfarande inte hört nåt från SKK angående det, så jag får nog ringa dem imorrn. Bara så att jag vet vad som gäller i Dee’s fall.

Resten av den här dagen blir lugn iaf, ingen mer hundträning, varken psykisk eller fysisk. Så laddar vi krafterna tills imorrn då det blir träning utomhus med Hundliv på kvällen. Då ska vi träna på ”fram” & stabilitetsövningar! (Sen så måste jag svänga förbi stan också & köpa en kalender till Dee!)