Tråkigt att bara vänta hela tiden

Äntligen har tjejligan slutat att löpa! Så idag var jag & Zoom hemma hos Carina & ligan. 🙂 Vi kollade massa utställningar & räknade på priser osv. & jag vill verkligen komma iväg på många under året! Jag längtar mycket mer efter utställningarna än freestyletävlingar!! :O Jag måste ha blivit utställningsnörd, för inte kan väl JAG längta mer efter utställning än freestyle?! Någonting har gått snett, jag känner inte igen mig själv.

Om hans ben är läkt så börjar ju rehaben snart & jag vet inte hur lång tid den kommer att ta. Förhoppningsvis inte så länge eftersom han inte har varit skadad någon längre tid, utan ”bara” några veckor. Men vi får se, hälsan går i första hand! På måndag vet jag mer om det. 😉

Freestyle ska jag inte tävla innan sommaren då vissa rörelser innebär mycket tryck i benen. Som alla backa-rörelser, där måste hunden sätta benen under sig & jobba, så därför vill jag inte börja träna så mycket sånt dem första månaderna.

När det kommer till agility så får vi se när jag bestämmer mig för att börja träna igen. Det är ju så himla skoj med agility, men det kräver en hel del fysik. Vill inte riskera att börja för tidigt så att hans skada kanske går upp & så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så förmodligen blir det inte innan nästa vinter.

Seriöst, jag vill bara åka iväg NU, NU & NU!! Vill inte behöva vänta ett par månader till, jag hatar ju att bara vänta. 😛

Typ vilodag

Vi har tagit det ganska lugnt ett par dagar nu. Idag gick vi bara en liten runda med tjejligan, men det sägs att det är bra att variera promenadlängderna. 😛 Speciellt för lilla Zoom som inte är så gammal än.

Fast idag har vi tränat ett par korta freestylepass här hemma, så Zoomen blev trött mentalt efter dem. Nu för tiden så tränar vi ju inte varje dag, men jag hoppas att vi (eller ja, JAG) ska komma tillbaka till det. För det är himla roligt när man väl sätter igång. Det viktigaste i träningen är att ha tålamod & det är där det oftast brister för mig. Och känner jag mig minsta lilla irriterad så tränar jag inte alls, för det känns inte rätt mot Zoomen. Han kan ju inte hjälpa att jag inte är på topp, därför känns det bäst att inte träna alls i dem lägena.

Åh, jag vill bara att tiden ska gå snabbare. Jag längtar tills Zoom är fullvuxen & kan gå låånga promenader. Och tävla, jösses vad jag vill tävla!! Om typ 1,5 månader så drar ju utställningarna igång & ingen längtar dit lika mycket som jag gör. 😛 Så snälla tiden, bara öka takten!

Övervinner kärleken allt?

För i så fall kommer jag & Dee att bli grymma i framtiden!!

20160909_121320

Fast den senaste tiden har varit väldigt jobbig för oss båda, på olika sätt. Jag har t.o.m. funderat på att inte ha nån hund alls, ett alternativ som jag vet inte skulle funka alls för mig. Men det är bara för att jag är så rädd för att förlora min fyrbenta följeslagare. <3 Det är lättare att lämna än att lämnas, det kommer man aldrig ifrån.

Idag har vi tagit en promenad på typ 20 minuter & jag har tänkt att vi ska hinna/orka med en till. Vi måste ju börja komma igång nu inför rehaben. Då ska vi ju gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag. Men anledningen till att vi kom ur det var ju att Dee’s mage kraschade fullständigt, så det är ju inte så konstigt. Men vi ska hitta tillbaka dit, helt klart.

Som jag skrev på Facebook igår så slits jag mellan hopp & förtvivlan hela tiden. Ena stunden drömmer jag om tävlingar, & i nästa stund är jag övertygad om att hon har en obotlig sjukdom i sin mage som gör att jag måste ta bort henne. Ni kan ju tänka er själva att kastas mellan dessa ”lägen”.

Om en vecka borde jag få provsvaren, då borde jag få veta vad det är för fel på Dee’s mage & hur vi ska gå vidare. Som det är nu så misstänker veterinären att hon även har foderallergi, eftersom klådan börjar komma tillbaka. 🙁 Hon kliar inte sönder sig, men hon går runt & gnuggar ansiktet mot möblerna samt slickar/biter sig lite överallt på kroppen (bortsett från såren på armbågarna, för dem vet hon att hon inte får röra). Så hon kliar sig inte frenetiskt, men mer än normalt.

Framtiden ser väldigt oklar ut just nu, jag har ingen aning om vad som kommer att ske, eller ens när det kommer att ske saker. Men det är väl ”bara” att göra sitt bästa för att ta sig dit på ett så bra sätt som möjligt. Vad kan man annars göra?

Nu blir det ordentligt!

Ja, dags att verkligen kontrollera motionen, magen & träningen med Dee. Inatt kraschade hennes mage igen & den har fortfarande inte återhämtat sig. Sen så har vi varit ute på 2 promenader idag, den första på typ 15 minuter & den andra på cirka 10 minuter. Hon ska ju egentligen gå 20 minuter/promenad, men det är inte alltid det funkar. För att lättare hålla reda på exakta tider så har nu jag införskaffat mig en ny klocka!! 😀 Jag älskar den, blev kär i den direkt jag såg det i affären (om man nu kan bli kär i en klocka 😛 ).

20160831_145255

Men åter till Dee. Jag har ju köpt en kalender till henne för att kunna skriva ner alla träningssaker, så det är hög tid att börja anteckna i den. Dels hur magen är, & dels hur mycket motion hon får varje dag. Där kan jag även skriva ner om hon haltat nånting, & självklart dem få trickträningarna som vi kör. Då kan jag lättare få en bra överblick över allting, & har man som mig, ett stort intresse av kontroll, så känns det väldigt bra.

Det blir nog bara 1 promenad till idag, det beror på när Malin vaknar. Visst kan jag gå själv, men det är ju så mycket roligare med sällskap! Om jag inte åker hem till nån annan, det återstår att se.

20160831_145317

Idag för exakt 1 år sedan så började lilla madam att löpa för första gången, & nu väntar jag på att hon ska sätta igång igen. Fast jag har ju väntat i flera månader. 😛 Haha. Vissa hundar har ju typ 1 år mellan löpen, men ändå, jag vill bara få det överstökat.

När det kommer till tävlingar så har jag bestämt att vi inte ska tävla nåt i år, oavsett hur bra hon blir. Jag vill att vi båda ska vara väl förberedda & jag vill känna att Dee är såpass hel att hon inte riskerar fler skador. Exakt när vi börjar med agilityn igen (om hon nu blir helt återställd) vet jag inte nu, jag kommer att vänta med det ganska länge, förmodligen till våren 2017, som kortast. Detta för att försöka undvika nya eller nygamla skador.

Sen KANSKE det blir en förändring för mig & Dee vardagsmässigt, men det återstår att se. Får jag som jag vill så kommer vi att bo på en annan ort ett tag. Mer om detta berättar jag när jag vet mer hur det blir. Men det kommer självklart att påverka träningen för Dee, & då tänker jag på freestyle- & agilityträningen. Det är också en av anledningarna till att jag skjutit fram alla tävlingar till nästa år. Jag måste ju faktiskt tänka en del på mig själv också, för oavsett hur bra/dålig Dee är så måste ju JAG också orka med allting! Vi är ju faktiskt 2 individer som ska fungera bra. 🙂

Nån mer som har svårt med förändringar?

Jag har ju väldigt svårt för förändringar, men jag tränar vidare på det så gott jag kan. Som nu, när jag är hundvakt åt Rally & Clara några dagar. Jag vet egentligen att jag klarar av det utan problem, men ändå får jag ångest & oroar mig för att jag inte ska klara av det. Men som sagt, träning, träning & åter träning.

20160807_144815

Är det nån av er som läser här som också har svårt med förändringar, även om det är positiva förändringar? Skulle gärna vilja utbyta lite tankar & erfarenheter med nån som vet hur det känns.

Senare idag tänkte jag ta en lugn promenad med alla tjejerna, jag hoppas att jag får med mig Malin & hennes grabbar. 😉 Dee vilar ju egentligen, men en lugn promenad kan väl inte skada så mycket? Imorrn bitti ska hon ju in till sjukgymnasten så efter det vet jag mer om hur hennes närmsta framtid ser ut.

I övrigt så är det mycket psykiska saker som tär på mig, & vem vet, det kanske väntar ännu en förändring i mitt liv, inom någorlunda snar framtid? Det vet man inte. Jag håller på att kolla upp lite olika saker i hopp om att hitta nåt som kan passa mig. Jag vill jobba med mig själv & komma vidare, just nu känns det som att jag mest står stilla, eller t.o.m. ibland går bakåt. Och det är ingen rolig känsla.

När det gäller tävlingar med Dee så har jag lagt ner dem tankarna helt för tillfället. Jag tror inte att vi kommer ut på nån tävlingsplan det här året, tyvärr. 🙁 Jag hoppas att jag har fel, men känslan säger ändå så. Men när vi väl får tävla, då ska vi vara väl förberedda & prestera på topp! Haha, nja, vi får se helt enkelt. 😉 Först måste vi må bättre, både jag & min fina Dee. <3

Höll nästan på att glömma att berätta att skonkosten & FortiFloran till slut har gett ett bra resultat! 😀 Så numera går det, utan problem, att plocka upp bajset efter Dee, & det är en lycka som bara hundägare kan förstå. 😛 Och bland det bästa av allt – vi får sova hela nätterna utan att behöva springa ut flera gånger.

Saker & ting börjar landa nu

Jag & Dee åkte hem till Carina & gänget igår & firade midsommar där. Vi tog en halvlång skogspromenad (Dee i koppel), grillade & gick sen ner till ett gäng bekanta till Carina & dem. 😉 Dee var den enda hunden som fick följa med ner dit på kvällen & jösses vad fullt upp hon hade! Eller ja, först så spanade hon på katten, sen sov hon, sen fick hon godis av några olika personer & sen bestämde hon sig för att hitta en egen husse. 😛 Dee är ju otroligt svag för män, hon älskar verkligen både Erik & Vicktor, & visst älskar hon många kvinnor också, men hon har nåt speciellt med män, haha. Hon hoppade upp i knät på flera män & pussade dem så mycket hon bara orkade. Hade hon fått bestämma så hade väl någon följt med hem, hahahaha. Speciellt Markus som kliade på henne hur mycket som helst, ojoj, snacka om att Dee föll för honom.

Men hem kom vi själva till slut, vid typ halv ett på natten. 😛 Så idag är vi väldigt slitna & behöver ta igen oss. Jag hade först tänkt att låta Dee simträna, men vi är helt enkelt för trötta för det. Så vi får ta det en annan dag, kanske redan imorrn?

Nu börjar även saker & ting landa i huvudet på mig. Saker som att vi aldrig kommer att få tävla agility på riktigt. :'( Agilityn betyder så mycket för mig, även om freestylen är det som står närmast hjärtat så finns agilityn också där. Det är oerhört tufft, hårt & orättvist att det är som det är, när ska min otur försvinna?! Och jag vill ju tävla MASSOR, men det finns tyvärr inte så många freestyletävlingar/år, om man jämför med andra grenar. Så jag tror bestämt att vi får satsa ordentligt på lydnaden också, för där finns det mååånga tävlingar inom rimliga avstånd. Jag måste bara hitta motivationen först.

När det gäller användandet av BoT-nättäcket så håller jag på att kolla upp med SKK vad som gäller i Dee’s fall. Hon måste ju inte ha täcket för att vara smärtfri, men det skulle underlätta uppvärmningen & nedvarvningen. Veterinären sa inte ett ord om BoT fören jag frågade om det skulle kunna hjälpa henne, det var då som hon rekommenderade det. Men skulle SKK säga att det klassas som doping i Dee’s fall så får jag bara tänka på att inte använda det när tävlingar närmare sig. Så oavsett svar så ska det INTE få hindra oss från att tävla!

20160625_172822

Är det nån av er som läser som har tips på MJUKA kalorisnåla godisar till hund? Och då tänker jag inte på köttbullar (som för övrigt innehåller lök som är giftigt för hundar!) & korv & såna saker, utan godisar man kan ha med sig överallt utan att dem blir dåliga. Anledningen till att jag vill att dem ska vara mjuka är för att Dee, som inte alltid tuggar, hostar upp hårda godisar emellanåt, så jag tänkte försöka undvika det så gott det går.

Tunga tankar

En veterinär från Djursjukhuset i Kumla ringde upp mig igår eftermiddag, & tyvärr så lät det första lite för bra för att vara sant. 🙁 Lix var det inga problem med att boka in, men Dee ville dem inte göra undersökningen på. Hon förklarade att ryggproblem var så stort & att OM det är så att nån nerv eller så ligger i kläm så krävs en operation & dem har inte tillräckligt mycket resurser för att kunna genomföra en sån. 🙁 Och då sa hon att även om dem skulle göra en CT på Dee, & så visar det sig att hon måste opereras, då kommer Strömsholm vilja ta egna CT-bilder (fråga mig inte varför, men så gjorde dem med Java’s vanliga röntgenbilder). Så veterinären tyckte att jag nu till veckan skulle ringa Strömsholm & få en akuttid för Dee där, för som hon sa, eftersom hon inte är bättre trots smärtstillande så är det förmodligen nånting som ligger fel. Och så kan hon inte gå en hel sommar, & det kan jag bara hålla med om.

Tävlingsmänniskan i mig gråter, för en operation skulle hindra mina drömmar väldigt mycket. Inte nog med att själva operationen skulle göras, utan sen massa rehab & sen söka dispenser för det. Jag vet ju bara hur krångligt det var att få dispens för hennes allergi!

Jag & Malin var ju & tittade på en freestyletävling i förmiddags & suget efter att själv starta blev ju inte mindre direkt…Det var kul att titta då, mindre kul nu när man inser att jag & Dee kanske aldrig kommer att kunna tävla nånting alls. 🙁 (Ja, nu målar jag fan på väggen igen!)

160618

Självklart är hennes hälsa viktigast & hon äger mitt hjärta oavsett hur sjuk/skadad hon än är. Men tävlingarna är en så stor del av mig & mitt liv, & jag har svårt att föreställa mig ett liv helt utan dem. Okej om hon aldrig kommer att få tävla det hon tycker är roligast, nämligen agility. Det kan jag leva med, tror jag, men tanken att inte få tävla freestyle skrämmer mig oerhört mycket. Sen vill jag ju kunna tävla lydnad, kanske rallylydnad & kanske, kanske vallning. Men tänk om det ALDRIG blir nån tävling för oss, vad fan gör jag då?!

Jag vet att många av er som läser inte förstår hur jag ens kan tänka tävling när hunden inte mår bra, men det är bara för att ni inte känner mig tillräckligt mycket. Ni förstår inte hur viktiga tävlingarna är för mig, & ett aktiv liv, långa promenader & mycket träningar. Det är det jag brinner för här i livet, & att riskera att ”förlora” det är inte kul nånstans. 🙁

Shopping, planer & förklaring

Lite shopping stod på dagens schema. 🙂 Dee & Lix fick nya halsband & koppel från Hurtta. Självklart måste dem ju kunna matcha varandra i framtiden, haha. Dee kan ju ha sina grejer redan nu, Lix däremot måste växa en del först. Jag valde ändå att köpa grejerna redan nu då dem var nya & endast kommit ut i en begränsad upplaga. Vågade med andra ord inte riskera att dem skulle ta slut! Det är reflex i kopplen & på halsbanden finns det en liten bricka där jag ska gravera in deras namn. 🙂

20160326_123718

Snart är valparna 7 veckor gamla & då är det dags att åka till djursjukhuset för chippning, vaccinering & fixa ett pass till Sessan. Besiktningen görs lite senare eftersom Sessan inte flyttar fören 10 April & som ni vet så får besiktningen vara MAX 7 dagar gammal. Så den 10:e April skrivs det även papper på Hippo, & sen, på kvällen, så flyttar jag, Dee & Lix hem till oss. Det är något jag verkligen ser fram emot, även om jag vet att det kommer att bli en del jobb. Jag kommer dock att satsa på att vara ute mycket (när vädret tillåter) & på så sätt ha trötta hundar hemma, haha. 😛 Ska ju verkligen komma igång på allvar med den seriösa hundträningen, oavsett om vi ska tävla eller inte.

När vi ändå är inne på detta med att tävla så kan jag förklara mig lite angående svängningarna med Dee. En del hänger inte alls med, ena stunden är det på gränsen till att jag tar bort henne, & sen helt plötsligt så vill jag tävla med henne. För mig är det inte alls konstigt, jag har längtat efter att få tävla med henne sen jag tog bort Java. Sen var vi ju ÄNTLIGEN på väg ut på tävlingsbanorna förra sommaren/hösten, men då skadade hon sig i skogen & fick inte tävla. 🙁 Sen blev allergin värre & efter det har det inte funnits varken pengar, motivation eller möjlighet, men längtan har alltid funnits där! Folk säger ”varför har du så bråttom?” & ”ta det lugnt, till slut blir det er tur”. Men dem förstår inte, jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna & nu har jag ju INGEN att tävla med!! Jag saknar tävlingarna så sjuuukt mycket & längtar tills det är vår tur att äntra scenen. Och för att kunna ge mina hundar den träningen dem vill ha så MÅSTE jag ha en stark motivation & den kommer från tävlingarna. Så några fler funderingar på det? 🙂