Snart står vi på lydnadsplanen!

Den senaste tiden har vi ju mest tränat lydnad och det beror på att min motivation är starkast åt lydnaden just nu, och vi kommer att debutera i startklassen lördag 5 oktober! 😀 Jag har inte stått på lydnadsplanen sen 26 april 2013 och då slutade det i katastrof, men ändå saknar jag det så mycket. Och det blir ju allra första gången för Yori. 🙂 Och vi kommer att debutera på min gamla hemmaklubb Forshaga, vilket också känns speciellt.

Vi kommer att debutera i freestyle i mars nästa år, och det känns skönt att tänka så. Mina mål och drömmar är ju så galet höga inom freestylen, även om jag aktivt jobbar med att sänka dem, så jag har inte samma lätta känsla i den träningen nu, därför ”vilar” vi lite, trots att vi är i full gång med freestylesatsningen. Men det ska vara ROLIGT att träna, annars är det inte värt det, så det ligger som prio ett hos mig nu.

Imorron är det dags för näst sista tillfället på freestylesatsningen, en kurs som har känts väldigt bra på själva träffarna (som varit en gång/månad), men väldigt jobbig mellan dem. Detta beror såklart på mina egna mål, som har varit för höga för att vara sunda, men det jobbar jag som sagt febrilt med just nu. 😉

Detta med höga krav

Så länge jag kan minnas så har jag varit tävlingsmänniska & sett det som en av mina bästa egenskaper, men jag är inte helt säker på det längre. Att jag är tävlingsmänniska ja, men inte att det är bland det bästa. När man är en så ”utpräglad” tävlingsmänniska som jag är så jämför man alltid allting med andra & man gör allting till en tävling, på gott & ont. Och det värsta är att man nästan aldrig känner sig nöjd, utan man strävar hela tiden efter mera.

Den senaste tiden har jag tappat glädjen i träningen med Yori. Jag har hela tiden jämfört mig (& honom) med andra & när vi då inte har kunnat prestera som andra så har det bara känts värdelöst. Sen att Yori bara är 1 år & dem andra hundarna är äldre, det spelar ingen roll. När våra träningskompisar har frågat om vi har velat följa med & träna så kändes det alltid jobbigt, för jag ville ju inte träna, det var ju inge roligt längre, men det kunde jag ju inte erkänna för någon! Så jag åkte iväg på en del träningar, eller snarare, jag TVINGADE mig iväg på några träningar. Detta gjorde det inte rättvist mot Yori på nåt sätt, han har inte farit illa, men han har blivit lite understimulerad.

Nu är jag högst medveten om mina höga krav, så det är dags att göra nånting åt dem. Jag ska verkligen FÖRSÖKA tänka att vi tränar & tävlar för att det är ROLIGT & jag vill hitta tillbaka till glädjen, till den där underbara känslan där man känner sig som ETT med hunden. Men det lär inte bli helt lätt, dem flesta gånger tänker jag inte på kraven fören det är ”för sent”. Om inte kraven kommer från någon annan dvs men oftast kommer dem bara från mitt huvud, även om jag många gånger är mer eller mindre övertygad om att andra tänker likadant & ställer samma krav på mig. Så det blir ett hårt jobb för mig framöver.

Annars så är det ganska lugnt nu, vi promenerar & Yori badar, sen så tränar vi emellanåt, det har ju blivit väldigt dåligt med uppdatering både här & på Instagram, men vi lever. 😉 Tanken är att jag ska komma igång & uppdatera mer, samt börja med massa Youtube-filmer igen, men allt har sin tid.

Nästa helg, om allt går som planerat så åker jag, Yori & Loppis ner till Sölvesborg för att tävla freestyle!! 😀 Det blir min & Yori’s debut i freestyle så allt kan hända, haha. Det blir 2 starter & vi har nummer 6 i båda klasserna, så det blir lätt att komma ihåg. Självklart är jag redan lite nervös, så redan nu får jag anstränga mig med mina tankar ”vi gör det för att det är roligt”. Jag har en tydlig plan för hur jag ska hantera diverse konstigheter på planen, men när det gäller Yori så vet man ju aldrig, det kan dyka upp nåt helt nytt & oväntat, haha. Så det blir ett litet ”test” kan man säga, i jakten på att sänka kraven på mig själv.

Polletten trillade ner!

Idag åkte jag, killarna & Loppis till Mariebergsskogen där vi gick en promenad, & åt glass efteråt. Hundarna fick även bada på ett ställa längs vägen då det stundtals var väldigt varmt. Yori SIMMADE för första gången!! 😀 Tidigare har han bara försvunnit under ytan, men idag fattade han att han faktiskt kan simma. Han behöver dock jobba på sin teknik, men nu går det ju iaf åt rätt håll! 😉 Film finns på min Instagram.

Resten av dagen blir nog lugn, kanske nåt litet trickpass, vi får se. Men inget ansträngande eftersom vi redan har varit ute i ett par timmar. 🙂

Just nu pågår det en tävling på min Instagram där vinnaren får en 15 kg säck med torrfoder från Alggutten’s Hundmat!! 😀 Mina killar älskar det fodret, så är ni sugna på att vinna en sån säck, gå in på min Instagram & var med & tävla!

Född till stjärna!

Ja, lilla Yori måste vara det!! :O Idag på träningen så skulle jag börja med rörelsen ”mellan”, men räknade inte med att han skulle fatta så fort som han gjorde!! Han lärde sig både ingång, position & att gå några steg. Vilken stjärna han är! 😀

Vi tränade även störning, dels samtidigt som vi tränade, men också genom inkallning mellan andra hundar. Det gick kalasbra! 😀 När Malin sen satt mitt i vägen så var det mycket svårare att bara springa förbi henne, men efter ett kort stopp så kom han till mig i full fart. Så vi fick göra det lite lättare så att han lyckades, sånt är ju JÄTTEVIKTIGT!! Men han är så underbar. <3

Efter träningen blev det en kort promenad där jag insåg att jag behöver träna inkallning bland andra hundar. Han kom nästan varje gång, men jag vill ha det EXAKT VARJE GÅNG! 😉 Dagens gruppfoto var inte det lättaste, Yori’s hjärna hade lagt av helt så han kunde inte sitta stilla. 😛 Så här är den bästa bilden:

Zoomen var inte med idag, han var hos ”mommo” under tiden. Vi har en paus från freestylen, eller ja, från all typ av sån träning, så därför var det bättre för honom att vara hos ”mommo” än att sitta i bilen & bli kall. Plus att det är skönt att bara åka med en hund. Snart kommer den gången då Yori får vara hos någon medans jag & Zoomen har egentid, något som är viktigt att BÅDA får.

Imorrn väntar 3 blåbärsklassen i agility i Herrljunga. Jag hoppas att Zoomen vill vara med på det, men det återstår att se. Yori kommer att hänga med för lite miljöträning. 🙂 Det kan man aldrig få för mycket av.

Miljöträning även idag

Idag följde morsan med till stallet, så även hennes finska lapphund Farro. Zoomen kände sig mer trygg idag, vilket betydde att han vid 2 tillfällen skällde på andra hundar som gick förbi på läktaren. Ajjabajja!! Han var även lugnare & gnällde nästan inte alls, kanske för att han hade trygga Farro vid sin sida.

Zoom ligger tryggt intill Farro.

Yori är ju så galet söt så det kommer fram många som vill hälsa & klappa lite på honom. Är han vaken så får dem gärna hälsa, men om han sover, eller bara ligger ner, så säger jag ej till dem. Och alla har hittills accepterat det. 🙂

Man kan ju undra vad dem pratar om. 😛

Såhär kan man också sova när man är riktigt trött. 😉

Imorrn ska vi dit igen, är ju sista dagen, sen dröjer det ännu 1 år innan det är dags igen, så man måste ju passa på. 😛 Och eftersom hundarna är såå underbara att ha med så blir det inga problem.

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀