En tuff tid, men kan min dröm bli sann?

Har åter igen en tuff period här i livet, dem kommer & går, hela tiden. Jag tvingas jämt ta beslut som både gör mig gladare & som gör mig ledsen, men jag hoppas att alla är för mitt eget bästa.

Igår hände inte mycket alls, jag låg i sängen större delen av dagen, men så var det ju tokvarmt ute hela dagen så man kunde ju inte vara ute & gå heller. 🙁 Ensamheten är jobbig, jättejobbig, så det är tur att jag i alla fall har Yori här. <3 Han kommer aldrig att kunna ersätta en annan människa, men han gör mitt liv bättre ändå, så gott han bara kan. Som igår morse när jag bröt ihop & fick en stark ångestattack, då kom han upp till mig i sängen & la sitt huvud i mitt knä & tittade på mig med sina stora ögon & bara fanns där vid min sida. Då rann tårarna ännu mer, av kärlek för att jag har en sån fin vän. <3

Idag har det varit en mycket bättre dag! 🙂 Vi har varit ute & gått en timme med en nygammal nära vän & jag hoppas att vi kommer att ta många fler promenader tillsammans. Så himla mycket roligare att gå när man har nån man kan prata med längs vägen. Och detta var första gången som Yori fick träffa min vän, men man kunde tro att dem kände varandra för Yori blev JÄTTEGLAD när min vän kom & mötte oss! :O Hoppade på honom & skulle busa, haha. Yori som ibland har så svårt för främmande människor.

Det är dagar som denna som drömmen om att utbilda honom till assistanshund vaknar till liv igen. Han har mycket han måste lära sig, men han blir bara bättre & bättre (bortsett från svackor som vi alla har) & det är hög tid för mig att bygga upp en plan för honom, eller för oss. Första steget blir att hälsa på folk & låta sig hanteras. Steg nummer 2 blir att bota hans rädsla för djursjukhus, vi måste bara vänta ut coronan lite till, har fan väntat i all evighet. 🙁 Men jag tänkte höra av mig till djursjukhuset & göra upp en plan med dem, om dem nu vill hjälpa mig, vilket jag hoppas & tror. Sen jobbar vi såklart vidare på koppelgående (vilket går kalasbra när vi går själva, men så fort nån annan är med så blir det jobbigare) & vardagslydnaden. Han bryr sig inte längre om barnen som skriker & springer åt andra hållet när vi är ute, men springer dem MOT oss så blir han lite osäker, men vi jobbar på det med. Det var längesen han skällde ut nån nu, så ja, det går verkligen framåt. 😀 Han fyller snart 2 år & senast när dem är 5 år måste dem göra provet, så vi har 3 år på oss & med tanke på vilken skillnad det är på honom nu så tror jag faktiskt att vi kan klara det!! Jag måste ha tålamod & låta det ta den tid det tar, synd bara att jag har så himla svårt för det. 😛 Haha, allt ska ju ske senast igår om man frågar mig. 😉

Han är så förstående, han är så genomsnäll, shit vad jag älskar honom! Det spelar ingen roll om jag mår bra eller åt helvete, han finns alltid där ändå. Orkar jag inte aktivera honom på några dagar så är det helt okej, & när jag vill träna så hänger han snabbt på! Han anpassar sig så himla bra efter mig & mitt mående, i alla dem svängningarna jag har. Jag skulle vilja ge hela världen till honom, men det kan jag inte, tyvärr, men jag kan ändå ge honom så mycket som möjligt. Dem senaste dagarna har jag insett att jag inte bara behöver honom, utan han behöver även mig! Vi är som sagt inte perfekta nån av oss, men tillsammans är vi bättre. Vi trivs inte att vara ifrån varandra, utan vi hör ihop, jag & min Yori.

Det är nästan så att tårarna rinner nu, dem tränger sig på, för jag älskar honom så mycket. <3 Det finns liksom inga ord som kan beskriva vår kärlek & jag hoppas att vi har många härliga år kvar tillsammans. Det är som sagt tufft just nu, men vi behöver ”bara” hålla ut, för det vänder & blir bättre igen, det måste det bli. Jag får inte sluta tro, varken på mig själv eller på honom, eller på oss, för tillsammans kan vi fan klara allt!

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

En dag i tårar

Ja, fy fan vilken jävla dag det har varit. 🙁 Jag hade planerat att åka till hallen & träna med Yori, men istället har jag legat hemma i soffan/sängen & bara gråtit tills jag somnat av ren utmattning. Jag vill så gärna bara sätta mig i bilen, åka ner till Zoom, & ta med honom med igen. Men han har ett nytt hem nu, men en ny matte, & det är väldigt svårt för mig att acceptera. Kollade på SKK Hunddata & nu är ägarbytet genomfört, & det var liksom droppen som fick den berömda bägaren att svämma över. Tårarna hade inget slut.

Jag vet att han har det bra, han har det t.o.m. superbra, men det hjälper tyvärr inte mig i min smärta. Jag unnar honom ett fritt liv på landet, samtidigt som jag som sagt bara vill hämta hem honom. Så ja, det är väldigt dubbelt. Jag saknar min Zoom. <3

Yori har fått haft en jättetråkig dag, men vissa dagar är så, tyvärr. Han är väldigt snäll som bara accepterar det, lägger sig bredvid mig i sängen & jag kan krama honom hur hårt jag vill, vilket jag många gånger gör för att försäkra mig om att han finns kvar hos mig, att inte han också är borta. Det går inte att på långa vägar beskriva den smärtan jag går igenom just nu, & utan Yori så vet jag inte hur jag skulle klara av den. Min fina fina Yori. <3 Guldhunden som håller mitt huvud ovanför vattenytan när resten av kroppen sjunker.

Igår blev det dock bestämt att jag & Yori ska åka iväg till Stockholm på onsdag! Så nånting positivt har funnits med i tankarna under dagen. Vi ska åka tåg, så det blir första gången för Yori, vilket ska bli spännande. Jag tror inte att han kommer att ha några problem med det, men man vet aldrig. Bra träning blir det i vilket fall som helst.

Och imorron blir det en rolig dag, för då är det träff med freestylesatsningen! 😀 Så en heldag i Lervik med underbara människor & massa freestyle, kan inte bli så mycket bättre faktiskt. Så den här dagen arkiverar jag snart, & satsar på en morgondag som bara kan bli bättre.

Jag saknar honom så mycket

Igår kväll gick jag & la mig tidigt, inte för att jag var trött, utan för att jag inte ville vara vaken. Men när jag låg där i sängen & inte kunde sova så orkade jag inte hålla emot längre, utan tårarna rann som floder längs med kinderna, för saknaden efter Zoom gjorde så ont, jag saknar honom så mycket! Jag vet att han har det kanonbra i sitt nya hem, & jag vet att det här beslutet var rätt, & jag ångrar det inte, men jävlar vad jag saknar honom! <3 Efter att ha gråtit i halvt panik i 1-1,5 timmar så somnade jag till slut, gråtandes. Fy fan rent ut sagt, tur att jag hade en Yori som låg tätt intill mig under tiden, annars vet jag inte hur jag hade hanterat det på ett bra sätt.

Idag däremot har det varit mycket, mycket bättre! Jag & Yori har varit med morsan, Anders, Jimmy & Farro ute på sjön typ hela dagen. Detta var allra första gången som Yori åkte båt & han klarade av det riktigt bra! 😀 Efter pizzastoppet så var han lugnare i båten & satt mest stilla bredvid mig & spanade ut på allt som fanns att titta på. När vi kom ”hem” så blev det bad för allihop & det var helt underbart! Shit, vad skönt det var i vattnet. Yori är dock inte så rolig att simma med i koppel då han hela tiden försöker att klättra upp på min rygg när jag simmar…Han förstår inte det där med ”personal space” om jag uttrycker det så. 😛 Haha. Och det var så mycket folk där att jag inte kunde släppa honom lös heller, för då hade han väl simmat på nån annan stackare, hahaha.

Det var först nu vid halv fem som vi kom hem, & jag gick raka vägen in i duschen, så nu känner jag mig ren & fräsch. 🙂 Yori styrde stegen direkt mot sängen & där ligger han än, haha. Det är faktiskt skönt att han kan ligga i sovrummet trots att jag är i vardagsrummet, det klarade inte Zoom av, han skulle vara i samma rum hela tiden, bortsett från toaletten. Och Yori har precis börjat klara av det, för bara ett par månader sen så flög han upp direkt jag reste mig för att han skulle följa med mig, även in på toan, så det har hänt mycket på kort tid i hans hjärna.

Imorron kanske det blir minigolf på eftermiddagen/kvällen, annars är det inget planerat. På söndag väntar besök i Ransäter på hundutställningen. Yori ska såklart inte ställas, men lite miljöträning blir bra när jag ändå vill dit & se tollarna. Och morsan & Anders vill se finnarna, så dem följer också med, vi har tur att dem går samma dag. 😉 Båda raserna går först på dagen så vi stannar inte kvar så länge, inte med tanke på värmen för både oss & hundarna. Först så hade jag en tanke om att även se lundisarna, men det är för tidigt för mig, speciellt med tanke på gårdagens alla tårar. Så det får bli längre fram, för ja, jag älskar fortfarande rasen & kommer alltid att göra det, men som sagt, det är för tidigt just nu.

Dem enda lundisarna jag vill hälsa på är tjejligan & Rally’s puppisar! 😀 Men även det får vänta lite tills puppisarna är lite äldre, har sett bilder på dem & speciellt hanen är såå himla vacker! Men nej, jag ska inte ha honom, jag ska bara ha Yori, men hanen är lika fin för det. 😉