Vår allra första tollarträff!

Idag var då den stora dagen då jag & Yori skulle åka iväg på vår allra första tollarträff, & den blev (såklart) tillsammans med Värmlandstollarna!

Vi startade tidigt i morse, åkte & hämtade upp Elin & Muffin innan vi styrde bilen mot Torsby. Väl där så blev det ”frukost” samt genomgång om hur dagen skulle se ut. Fint väder & trevligt folk, kunde det bli mycket bättre?

Vi började med lite passivitetsträning, som gick ut på att vi stod i en stor cirkel, & hundarna skulle stanna kvar medan vi kastade ut dummies till mitten av ringen. Yori var superduktig fram tills dess att jag började kasta…Ojojoj, vad svårt det blev för den vilda då! Han ville så gärna ta den & förstod inte alls varför han inte fick göra det. Så helt klart en mycket nyttig övning för oss!

Vi fortsatte sedan med dummysök, Yori har ju vid något enstaka tillfälle letat efter någon leksak, men aldrig en dummy & aldrig ”seriöst”. Och med tanke på vår okunskap så ställde jag nog tusen frågor om HUR man skulle göra, samt bad dem som kunde, att visa mig hur det hela skulle gå till. När det sedan var vår tur så hamnade jag i nåt chockläge en kort sväng, för jäklar vad lugn & fokuserad Yori var när han letade efter dummyn!! :O När han sen hittade den så var han ju bara ”tvungen” att ta ett ärevarv ute på den stora gräsytan. 😉 I omgång nummer 2 så hade han fattat vad det hela gick ut på, så han hittade dummyn snabbare & bestämde sig sen för att köra flera ärevarv på gräset, helt överlycklig var han & mitt hjärta kunde inte älska honom mer. <3

Sen blev det lunch & massa prat för oss tvåbeningar medan dem fyrbenta fick vila i bilarna.

Efter lunchen testade vi på tolling, men det var visst inte vår starkaste sida…Yori hittade mer intressanta lukter i marken än dummyn som jag kastade. Sen, när han väl hade tagit den, så tänkte han, åter igen, dra på ärevarv, men då fick jag honom att ångra sig & istället komma till mig. Med andra ord behöver vi VERKLIGEN träna på avlämningar!!

När det sedan blev vattenmarkering så var jag övertygad om att det skulle vara Yori’s paradgren, men ajaj, fel igen. Han tvekade på att hoppa i vattnet (när hände det senaste liksom?) & sen ville han inte ta med dummyn in till land! :O Istället fortsatte han att leta efter något & jag TROR att han letade efter tennisbollen, för jag brukar ju alltid kasta i en tennisboll till honom när han badar. Så jag måste helt klart träna på att kasta dummies till honom! Fast inte ”vanliga kast” har jag fått lära mig. 😛

Sist, men inte minst, så fick Yori bekanta sig med vilt (en död and). Hans tidigare erfarenheter av vilt går ju helt klart att diskutera med tanke på att han är en jakthund som SKA apportera döda fåglar. Jag TROR att han har apporterat fågelvinge när han var bebis, innan han kom till mig, men jag är inte helt säker. Under tiden som jag har haft honom så har han iaf fått nosa på ett renhorn & han var LIVRÄDD för det! Skällde som en galning, reste ragg, kröp omkring på marken osv. så jag hade inte jättehöga förväntningar på dagens viltbekantskap. Efter att ha skällt ut anden ordentligt så vågade han, med min hjälp, till slut gå hela vägen fram & nosa på den! Duktiga killen! Sen fick han även träffa ”anden-i-strumpan” & den tog han t.o.m. i munnen efter lite lek!! 😀 En chockad, men lycklig matte såg sin hund springa omkring med anden i munnen, hur stolt som helst.

Efter det åkte alla hem utom jag & Elin, vi släppte hundarna lösa & gick en skogspromenad så att dem fick rejsa av sig det sista lite som dem ville, & jävlar i havet vad dem sprang! Snacka om att sträcka ut, & äntligen hade Yori en hund med sig som var lika snabb som han själv är. 😉

Jag tror att det var längesen Yori var så lycklig som han har varit den här dagen, & så himla duktig! Vi har haft så sjukt skoj & kommer garanterat att komma på fler träffar, samt träna vidare hemma på allt vi har lärt oss idag. Så STORT TACK till alla som var med idag, jag har som sagt frågat miljarder saker & faktiskt fått svar på allt, så tack för ert tålamod. <3

Nu har Yori checkat ut för dagen, han ligger med andra ord i min säng & sover. Själv väntar jag på att filmen från dagens alla övningar ska laddas upp klart, men det tar tid. 🙁 Så i morgondagens blogginlägg kommer en film om hur allting såg ut under dagen, så titta gärna tillbaka då!

Svårigheter i träningen

Igår började jag & Zoom på en trickskurs i Lervik. Den är på 4 träffar, varannan tisdag, så man hinner träna ordentlig emellan gångerna. Redan på första tillfället så fick jag en del tips som jag inte har hört tidigare. 🙂 Nu gäller det som sagt att träna på alla läxor vi fick, så att vi kan gå vidare nästa gång. Då ska vi jobba med såna där roliga saker som backa, front & vänd. 😀 Det tillfället vill jag INTE missa!!

Redan idag tränade jag & Malin igen, utomhus på en avlägsen plan så att vi fick vara ifred. Jag kände mig taggad till en början, men när Zoom inte var så intensiv som jag hade hoppats så försvann all lust från mig. Det kändes mest värdelöst att försöka träna när han inte ville vara med. (Och det är i precis dem stunderna som jag saknar mina tidigare bc’s som mest.)

Så vi bytte helt träningsfokus, istället för att jobba med läxorna & freestyle så fick han gå ett kort godisspår, för första gången. Han nosade på riktigt bra & verkade tycka att det var helt okej. 🙂 Inte så att han skulle vilja göra det varje dag, men det var ändå en sak vi kan köra lite ibland.

Godissök i träd är också nånting roligt om man frågar Zoom. Inte lika kul som att träna andra saker, men även det var helt okej. Han tycker inte om att jobba för mycket själv, förutom ibland, för då kan han BARA jobba själv! 😛 Ingen ordning på den vovven. 😉

Sen gömde jag mig i skogen & så fick Zoomen leta upp mig. Första gången såg han mig hela tiden, men andra gången så fick han leta lite. 🙂 Finns en liten film på det på min Instagram för den som är nyfiken.

Zoom väntar otåligt på sin tur.

Så vilka svårigheter stötte vi på idag? Jo, det gamla vanliga – en oengagerad matte ger en oengagerad hund. Jag TROR att jag belönar & leker tillräckligt mycket & att det är Zoomen som inte gillar det. Men jag har fel. Jag är fortfarande så låst vid att träna bc, där får man mer dämpa än att tagga upp & JAG tycker att det är lättare att dämpa än att tagga upp i träningen. Sen ska jag väl även erkänna att jag tycker att det är väldigt ”jobbigt” att vara ”överdrivet glad” & verkligen bjuda på mig själv. Mina tidigare erfarenheter skrämmer mig fortfarande. 🙁

Men som sagt, jag TROR att det är Zoomen’s ”fel”, men innerst inne vet jag att jag är orättvis mot honom genom att tänka så. Jag måste värdera honom lika högt i träningen som jag gör hela tiden annars. Han är min skatt, min dyrbaraste ägodel, min bästa vän, mittpunkten i mitt liv & det är omöjligt att älska honom mer än jag redan gör. Men på nåt sätt så försvinner det i träningen, & det är det jag måste se tidigt & sen jobba bort. För när dem tankarna sätter sig fast så är dem jävliga att bli av med! Så minsta tecken på sånt måste jag lära mig att se, & därefter hantera.

Jag säger att Zoom inte gillar att kampa så mycket, en liten stund funkar jättebra, men sen tröttnar han & vill inte ens titta på leksaken. MEN, & håll i er nu, med Malin så lekte han SUPERBRA idag!! :O wtf?! Hon vågar bjuda mer på sig själv & blir därför mer engagerad i leken än vad jag blir som inte vågar. Och när föraren är väldigt engagerad så verkar hunden också blir det… 😛

Så JAG måste träna på att VÅGA. Jag måste säga bye bye till alla hemska minnen, släppa dem & sen gå vidare utan dem. Men det är svårt, ojojoj, så svårt. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vet hur det är, & att jag inte vågar ”rocka loss”. För om Zoom ska få en bra belöning, så MÅSTE matte också vara med på tåget! Så bara släpp taget om det förflutna, låt det inte hindra dig nu, flera år senare. Det är inte värt det. Jag vet dock inte riktigt HUR jag ska göra för att vända det, jag bara vet att jag måste.

En heldag i skogen

Idag har vi varit & tränat sök i skogen. 🙂 Vi har hittat dummies, dockor & levande personer. Zoom har varit superduktig, men jag har inte skött mig helt bra. 😛 Haha, åter igen (som alltid när jag spårar med nån hund) så måste jag lita mer på hunden än på mig själv. Han hade rätt & jag hade fel helt enkelt.

Nu sover han här i soffan, efter ett stolleryck där han bet på allt. Dessa sylvassa valptänder, kan han inte bara byta ut dem nu? 😛 Jag vill inte att han ska ha kvar dem, haha.

Imorrn blir vildbasingen 3 månader & då måste jag såklart väga, mäta & fota honom. Allt för att följa ”liten blir stor”. Det är så skoj att kunna se tillbaka på korten & även följa cm & kg. Så det blir väl morgondagens projekt.