Stamtavla – check!

Har fortfarande inte hört ett ljud från Strömsholm! 🙁  Och jag satte ut hans smärtstillande tidigare idag istället för att vänta. Skulle jag följa ”schemat” från djursjukhuset så skulle jag sluta med dem till helgen, men det vill jag inte just för att det är helg då. Så skulle han bli sämre direkt så vill jag ju kunna hjälpa honom. Visst man kan åka in akut, men slipper vi det så är ju det att föredra.

Idag testade vi att träna lite & jösses vad taggad han var!! :O Jag tänkte köra trick typ när han ligger ner (korsa framtassarna), men han tränade mest på backa & buga. 😛 Sen när jag fick honom på min bana igen så såg jag att han inte alls kände sig bekväm med att ligga ner (vanligt, ligger han helt på sidan så är det en annan sak), förmodligen gjorde det ont, så jag la ner det direkt. Han tyckte ju verkligen att det var ASROLIGT!! Men hälsan går före träning, alltid.

Så vi får fortsätta att bara vänta. Imorrn lär jag ju märka om han får mer ont nu utan medicinen, & skulle han bli mycket sämre så åker jag banne mig in till Strömsholm! Om jag så ska åka ensam i snöstorm så gör jag det för min grabb. <3 Men förhoppningsvis har han inte så ont att det behövs, vi får se.

Under typ ett dygn så har jag kämpat med html-koder för att kunna göra en stamtavla med bilder här på hemsidan. Idag lyckades jag, till slut!! 😀 Jag fick kombinera 2 olika modeller för att få ihop det, men nu är jag mer än nöjd med den! Vill ni se den så gå in på ”Hundar” – ”Zoom”- ”Stamtavla”. Söker fortfarande efter bilder på några släktingar, men jag hoppas att kunna få tag i dem, vore skoj med en komplett stamtavla. 🙂

Orättvisa värld!

Inatt har det snöat hur mycket som helst! Det var såpass mycket snö att jag fick kämpa för att få upp altandörren. 😛 Först så ville inte Zoom gå ut, men när jag väl hade krattat bort massa snö från plattorna så ville han köra race! Men p.g.a sin skada så var jag tvungen att avbryta honom. 🙁 Livet är så orättvist. Kan han inte bara få bli bra igen?

Bild från tidigare.

Har noll motivation till att göra vadsomhelst. Försökte träna lite med Zoom (bara på några få saker som inte belastar hasen), men tröttnade pinsamt för snabbt. Jag tycker så synd om min lilla grabb, våra dagar känns mest långa & tråkiga.

Vad kan man hitta på med en hund som inte får röra sig? Tänkte att vi kunde miljöträna lite, men då behöver han få gå lite längre sträckor än han får nu. Det är så svårt att komma på saker man kan göra som INTE inkluderar belastning för hasen.

Tycker bara att Strömsholm kan ringa! Som läget är JUST NU så är han ganska smärtfri verkar det som, men så går han på höga doser smärtstillande, så det är med största säkerhet därför. Han haltar lite i så gott som varje steg, men han lägger lite tyngd även på höger bak. Om 2 dagar ska han sluta helt med dem smärtstillande tabletterna, så hur fan ska det gå då?! :O Jag tror ju att han kommer att bli mycket sämre på väldigt kort tid. För skadan har ju knappast läkt då…Skulle det inträffa, att han blir mycket sämre så tänker jag fan åka till Strömsholm direkt, oavsett om dem har ringt & bokat en tid eller inte. Min lilla kille förtjänar att leva ett liv utan smärta, & jag ska göra allt jag kan för att det ska vara så.

Denna eviga väntan

Igår flyttade vilddjuret till Skåne. Hon hälsade glatt på sin nya ägare när de var här för att hämta henne. Pusskalas i ansiktet. 😉 Men så går det när man har en social valpis.

Direkt efter att Nika åkte så började jag städa ordentligt. Tog nånstans mellan 2-3 timmar! Men nu är det fint här hemma, utom i köket, för det orkade jag inte ta. 😛 Så får bakläxa på det.

Annars så väntar vi mest på att få en tid på Strömsholm, men det verkar gå väldigt trögt…Kan dem inte bara ringa?! Jag vill ju veta när det blir av. Och stackars Zoom vill bli smärtfri. Jag förbereder mig på att få åka in akut med honom, precis som jag fick göra med Dee när hon hade ryggproblem. För då var det lååång väntan på en CT, tror att jag skulle fått vänta nånstans runt 2 månader! Så för att slippa vänta så länge så åkte jag in akut med henne, det var t.o.m. så att personalen som jag pratade med i telefonen rådde mig att göra så. Så skulle det vara väldigt lång kö igen så är det bara att sätta sig i bilen & köra. Allt för att min grabb ska få bli smärtfri så fort som möjligt.

Här händer det grejer

Som jag skrev igår så är Zoomen skadad. 🙁 Trots smärtstillande sen i söndags eftermiddag så har han fortfarande väldigt ont. 🙁 Han går runt & gnäller emellanåt, & är inte alls nöjd med livet. När vi var inne på djursjukhuset i söndags så ville jag vänta med röntgen, så den kommer att ske imorrn. Det är bara att hoppas på att inget är trasigt där inne. När han är på djursjukhuset så låser han sig & visar ingen smärta, så det är svårt för veterinärerna att få fram ”rätt” reaktioner. Jag vill bara att han ska bli smärtfri, ingen förtjänar att gå runt med smärta, & speciellt inte min lilla grabb! <3

Zoom på nyår, inte alls lycklig över att ha fluga på sig. 😛 Haha

Ni som har mig på Facebook &/eller Instagram vet vid det här laget att Nika söker ett nytt hem. Anledningen är väldigt enkelt – vi passar inte ihop. Jag har haft henne i typ 4-5 veckor & ingenting stämmer mellan oss. Jag tycker att hon är helt galen & underbar, men tyvärr inget för mig. Zoomen kommer att bli mest knäckt, för han står Nika närmast av oss. 🙁 Jag har KANSKE redan hittat det perfekta hemmet till henne, så håll tummarna för att det går hela vägen. Hon förtjänar nån som hon klickar med, det förtjänar alla. Även om det kommer att bli tomt (& stilla!!) här hemma.

Så jag ska mysa massor med Nika nu innan hon flyttar, jag kommer att sakna henne, det är en sak som är säker. Fast det är lite svårt att mysa med henne, utan vassa valptänder kan man ju INTE mysa! 😛 Haha, piraya-tänder.

2 år av saknad

1408151

Idag är det exakt 2 år sedan min fina svartvita prinsessa lämnade mig och jorden. Jag saknar henne varje dag och det känns omöjligt att nånsin kunna känna sig hel igen. 🙁 Visst har jag Dee nu och älskar henne över allt annat, men hon kan inte ersätta Java på nåt sätt.

Och inte känns det bättre när Dee är skadad och sjuk för livet. Hon kommer alltid att ha sin allergi, samt sin missbildning i ryggen. Oavsett vad vi än gör så kommer hon ALDRIG att bli helt frisk, och det gör ont som fan. Men jag har inte gett upp hoppet helt än, hon bara måste bli bättre. Magen har lugnat sig lite nu, så det är ju bra. Men vi får se vad som händer framöver, hur rehaben går och när pengarna tar slut, för JA, hur jävla hemskt det än låter så är ekonomin en viktig del i det hela. Jag är sjukskriven på heltid och får inte ut så himla mycket pengar, så jag kan inte gå hur långt som helst heller, även om jag vill. Men men, nu tar vi en vecka i taget och ser hur det ser ut. Förhoppningsvis blir det bättre.

Det gör så jävla ont

Titta bara på den här blicken, det uttrycket, den underbara varelsen:

20160729_202129

Hur ska jag klara av att säga nej till henne när hon bjuder upp till lek? Hur ska jag få henne att förstå att hon inte får hoppa omkring & kasta leksaker hej vilt? Hur ska jag förklara att hon inte får göra nånting som hon tycker är roligt? Strikta regler, varje millimeter räknas.

En kompis till mig kände igenom Dee igår & hon sa att det kommer att ta lååång tid innan hon blir bättre, om hon blir det. Hon sa att jag skulle räkna med 6 veckor i koppel & fram tills dess att hon ska in till sjukgymnasten på måndag så får hon bara rastas korta turer & that’s it. Även om min vän inte är färdigutbildad hundfysioterapeut än så litar jag på hennes omdöme & kunskap. Plus att jag ser ju själv hur Dee reagerar vid olika tryck, & att hon rör sig stelt. Det behöver man inte vara utbildad för att kunna se.

Så på måndag blir det sjukgymnasten på djursjukhuset, & på tisdag en veterinär. För Dee har såpass ont att vi måste testa nåt smärtstillande på henne, & ingen veterinär får ju skriva ut det utan att ha sett på henne själv, därför får vi åka dit 2 dagar i rad. Tur att det inte är så långt bort.

Det känns som att allting bara går åt fel håll med Dee nu. 🙁 Hon får träningsschema för att bygga muskler, samtidigt som hon äter kortison som bryter ner muskler. Magen har kraschat totalt & hon måste ut flera gånger per natt (& även på dagarna såklart). Jag har försökt att inte se på det för mycket, utan har tänkt att ”jaja, det går nog över snart”, men sanningen är den att jag inte tror det, för ingenting blir bättre, utan allt blir bara sämre. Hon har fått en spruta med Pro-Kolin men den hjälpte inte alls, så nu får hon FortiFlora varje dag, & så hoppas vi att magen stabiliserar sig lite. Har den inte gjort det efter helgen så får jag köpa skonkost till damen som hon får äta.

Jag hoppades & ville så jävla mycket, därför ”valde” jag att inte se dem små tecknen hon har visat. Tävlingen i Kungsör kan jag (för tredje gången!!) glömma, den blir inte av, inte en chans på millen. Och det slår hårt, som en knytnäve rätt i magen & man får blodsmak i munnen. Jag har ju drömt om att få tävla med Dee sen innan jag hämtade henne. Men hela jävla tiden dyker det upp nånting som hindrar oss från att göra det. Tävlingar är inte allt, men dem betyder oerhört mycket, & ni som inte förstår det behöver inte ens uttala er om saken.

Jag känner mig bara så sliten, så förstörd, helt krossad inombords. Mina drömmar bara spricker & hoppets låga håller på att slockna. Jag försöker vara stark, så som alla säger att jag är, men jag känner mig fan inte stark. Jag känner mig som en rädd liten unge vilse i djungeln & har inget som helst skydd mot alla faror. Det är ingen trevlig känsla, & jag hoppas att den snart lämnar mig. Annars vet jag inte hur jag ska klara av att hålla mig på benen.

Diagnoser på Lix & Dee

Nu så, ska jag försöka sammanfatta allting, vi får se hur det går.

Dem blev ju inlagda på eftermiddagen i förrgår, för att dem skulle få dropp, smärtstillande, fasta & kunna göra CT-röntgen så fort som möjligt på morgonen därpå. Lix försvann först, sen fick vi vänta ytterligare en stund innan dem tog Dee.

På morgonen igår så ringde dem & sa att dem kanske inte skulle göra en CT på Dee ändå, för då visade hon ingen smärta i ryggen. Jag sa då till på skarpen att JO, HON SKA GÖRA EN CT!! Jag sa att hon visar oerhört små tecken på smärta, så dem kan vara svåra att se om man inte känner henne. Plus att har dem gett henne smärtstillande hela natten så har hon kanske inte så ont JUST DÅ. Och jag fick som jag ville, för när dem undersökte henne några timmar senare så visade hon smärta i ländryggen & bäckenet. Så hon fick sin CT till slut.

Med Lix var det också lite krångel, för dem ville göra ett nytt ultraljud på henne innan en eventuell CT-röntgen. Så även där fick vi säga till dem att hon SKULLE GÖRA EN CT!! Och inget ultraljud eftersom hon gjorde ett sånt för några veckor sen här hemma. Det var inte lätt, men till slut fick vi vår vilja fram ändå, så dem gjorde inget ultraljud, men en CT.

Vi fick hämta dem små liven sent på eftermiddagen igår & då fick vi även lite svar på saker & ting. Jag tar en i taget för att det ska vara lättare för er att förstå.

Vi börjar med Lix:
Hon har ingen shunt i levern, däremot har hon ett extra kärl mellan levern & hjärtat, vilket dem brukar ha om dem har en shunt i levern…Men ingen shunt som sagt. Dem röntgade även hjärnan på henne för att se om hon hade vattenskalle eller nånting sånt, men nope, inte det heller. Däremot hittade dem en LITEN LITEN ”skada” på hennes högra hjärnhalva, som förklarar varför hennes vänstra ben krånglar ibland. Förutom det så hittade dem ingenting som kan förklara kramperna eller hennes skyhöga gallsyrevärden. Hon ska gå på veterinärfoder & ta det lugnt i 2-3 veckor, sen ska hon ta nya gallsyreprover för att se hur dem ligger då, men detta kunde vi göra i Karlstad. Är dem fortfarande höga då så blir det fortsatt utredning för att försöka hitta felet. Så med andra ord; diagnos Okänd.

Så har vi kommit till Dee:
Hon har inget diskbråck, vilket var både bra & dåligt. Bra för att det inte är en rolig skada alls, men dåligt för att då hade man kunnat operera. Dem hittade en liten missbildning i ländryggen som förklarar hennes smärta, & den kan dem inte göra nånting åt, nånsin, utan den kommer hon att få leva med resten av livet. För att hon ska kunna leva ett normalt liv ändå så krävs det mycket planering & noggrannhet från min sida. Hon MÅSTE värmas upp ordentligt innan ALL FORM AV ARBETE, plus ha ett BoT-nättäcke på sig så mycket som möjligt när hon tränar. Den allra allra värsta rörelsen hon kan göra är agilityslalom, så den bör hon undvika så mycket det bara går resten av livet, med andra ord, vi kommer inte att kunna tävla massa agility. 🙁 Men det var jag ju lite beredd på. Hon kan träna agility ibland (när hon är ORDENTLIGT uppvärmd!!), men inte massa slalomträning då. Men hopp & tunnlar & såna saker kan hon få göra för skojs skull. När det kommer till freestylen så kan hon hålla för det, beroende på hur duktig & noggrann jag är med uppvärmningen & sådär. Men jag kommer att få ha stenkoll på henne framöver, & verkligen planera in allt ordentligt. Hon kommer att kunna få busa med sina polare också, men samma sak där, uppvärmning!! Egentligen hade veterinären velat satt in Rimadyl på henne, men eftersom hon går på Prednisolon för sin allergi så gick inte det. Och eftersom hon inte svarade alls på den smärtstillande medicinen som hon fick efter besöket på ReDog så får hon vara utan. När vi ändå är inne på detta med ReDog så måste jag ringa till dem på måndag & på nåt sätt få ett rehabupplägg från dem. Så om vi måste åka dit igen eller inte vet jag inte nu, utan det får jag veta på måndag när jag ringer & pratar med dem. Det allra, allra viktigaste i Dee’s liv är att hon ALDRIG NÅNSIN får bli fet!! Hellre 1 kg för lite & 1 kg för mycket, för annars kommer inte ryggen att hålla. Så veterinären tipsade om kalorisnålt godis vid träning (så länge man inte kan belöna med leksak) & mycket uppbyggande av muskler, speciellt i bakpartiet. Hon får mer än gärna simma 3 dagar/vecka & än så länge funkar ju det kanon utomhus. Sen ska hon även gå på ett kosttillskott resten av livet. Sammanfattning av Dee: ingen agilitykarriär, men kan hålla för ett aktiv liv i övrigt om vi sköter allting rätt!

Nu tror jag inte att jag har missat något, har ni några frågor så är det bara att fråga på, så ska jag svara så gott jag kan. Jag är fortfarande hela slut i huvudet efter dessa dagar, men kände att jag behövde skriva allting här i bloggen så att ni får veta. Jag vet ju att det är många som följer oss just nu, så istället för att besvara er en & en så gör vi såhär. 😉

20160623_210516

Imorse när jag vaknade så hittade jag 2 ganska stora blodpölar i sovrummet. :O Jag tänkte direkt ”nu löper hon”, men nope, inget löp där inte. Jag undersökte henne, men hittade ingen förklaring till blodet. Så jag fick ringa Strömsholm & fråga, men dem hade inte heller nån aning om vart det kunde komma ifrån. I övrigt så är även hon sliten, men hon har ingen feber så veterinären på Strömsholm & veterinären här i Karlstad tyckte att jag skulle avvakta & hålla koll, blir hon sämre så får vi åka in. Men inget mer blod sen dess & hon är lite lugnare nu, så jag hoppas att vi ska slippa åka in.

Idag är det ju midsommarafton & jag & Dee skulle eventuellt ha varit med Hundlivsadmin, men jag vet inte om jag vågar chansa på det. För det blir isf många hundar & Dee behöver vila, så det blir nog inget sånt för oss. Jag vet inte om vi blir själva eller om vi kanske ska träffa nån/några andra.

När jag är piggare & förstår vad jag själv tänker så ska jag läsa på mycket om uppvärmning & såna saker på hund, jag kan ju en del sen hästtiden, & jag antar att det inte är jättestor skillnad mellan häst & hund. Men man kan nog inte läsa för mycket om sånt. 🙂

Finns inget slut på oturen!

Livet är fan inte rättvist nånstans! :'( Min lilla Lix, min valp, min blivande stjärna har problem med bägge frambenen. Värst är det vänstra som ibland låser sig och inte kan sträcka ut. Hon skriker högt av smärta och vill sen gömma sig.

Idag var vi inne på djursjukhuset och röntgade bägge benen, men dem såg inget förutom en svullnad i vänster ”handled”. Hon ska tillbaka dit och träffa en ortoped på måndag förmiddag och sen får vi se vad han säger. Fram tills dess ska hon hållas stilla plus att hon får Metacam.

20160421_142756

Många gånger funderar jag allvarligt på att sluta ha djur, för dem blir ju bara sjuka/skadade hela tiden. Och jag orkar inte hur länge som helst. Men hur skulle jag klara mig utan djur? Dem är ju mitt allt. <3

Nu är vi äntligen igång!!

Så äntligen var måndagen här! Vi startade dagen med en långis längs Frödingleden (inte hela) tillsammans med Malin & hennes grabbar. Jätteskönt att starta dagen så, det måste helt klart göras om!

Sen blev det lite väntan hemma innan det var dags att åka till djursjukhuset för att hämta ut Dee’s vaccin. Veterinären visade hur man skulle göra & så fick jag testa sen. Trots min sprutskräck så tror jag att det kommer att gå bra att ge henne här hemma, annars får jag hjälp av Malin. 😉 Men det var verkligen lätt. Så jäkla skönt att vi ÄNTLIGEN är igång med detta, så att vi kommer nånstans!!

20151123_152837

Vi har bara varit hemma en liten stund, men Dee har redan kliat sig några gånger. Men veterinären sa att det kunde bli värre först, så vi får ha lite tålamod. Ni vet, min allra starkaste sida. 😛 Haha.

På torsdag blir nästa besök till djursjukhuset, då för ultraljud av magen/tarmarna. Nu har ju magen varit bättre den senaste tiden, men det är ändå skönt att få den kollad. Fortsätter den lika bra som den är nu så behövs dock ingen biopsi göras, så håll tummarna för det!

Förutom ultraljudet på torsdag så blir det även röntgen av vänster baktass då hon ömmar där. Den senaste tiden har hon varit blockhalt på vänster bakben efter vila, men bara några steg, sen har hon varit som vanligt igen. Bortsett från att hon avlastar vänster bakben så mycket hon kan vid hopp upp & ner från bilen m.m. Så veterinären fick känna igenom benet ordentligt, jag trodde att det var knät som spökade, men nope, det är tassen som inte är helt okej. Så vi får se vad den röntgen visar.

Det är ju lite kämpigt just nu när det är så mycket kring Dee. Allergin, magen & nu tassen, finns det liksom inget slut? Jag hoppas att det i tassen inte är nåt allvarligt & att det går över snabbt. Även om jag tror nånting helt annat…