Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Jobbig & farlig promenad i skogen, men lite skönt var det ändå

Malin övertalade mig att följa med på en längre promenad i skogen, något jag kände att jag ångrade flera gånger. 😛 Haha, men det var lite skönt också, & nu behöver jag inte ha dåligt samvete för Zoom, som vid det här laget ligger däckad i soffan bredvid mig. Själv har jag precis duschat klart & sitter i soffan & ska se på fotbollen på tv:n. 🙂

Finaste Zoomen skötte sig galant!

Bortsett från att det var galet varmt så höll vi alla på att trampa på en huggorm!! Den var liten, så jag missade den (hur nu det gick till med tanke på att jag ”letar” ormar hela tiden jag går vid skog) & Zoom höll på att trampa på den. Men jag & Zoomen kom förbi, när Erik & Jax gick förbi så följde den dem med sitt huvud & jag trodde för en stund att den skulle hugga. Men dem kom förbi, sen var det Malin & Algot som skulle förbi också, men det gick bra då den gick ut en bit i gräset. Läskigt värre!!

Lite bus på ängen.

Hundarna fick gå mestadels i koppel, något jag inte brukar ha på Zoom i skogen, men idag fick det bli så eftersom vi gick på en ”populär” stig. Självklart mötte vi inte någon, men hade vi haft dem lösa hela tiden så hade det banne mig kommit flera stycken! Haha. Koppelträning kanske är bra emellanåt?

Koppelgående som sagt.

Underbart i skogen idag!

Idag har vi gått en promenad i skogen med tjejligan, helt underbart! 😀 Alla njöt av den, så vi borde åka ut oftare. Fast det har ju varit tokvarmt länge, så det är först nu när det är svalare ute som man kan gå på promenad dagtid.

Till helgen åker vi hemifrån & blir borta nästan en vecka. Både jag & Zoomen behöver komma bort ett tag av olika anledningar. Så jag ser fram emot resan, hoppas att den blir lika lyckad som jag hoppas!

Blir det en rallylydnadsdebut snart tro?

Dem senaste dagarna har jag varit extremt orkeslös & inte mått så bra. 🙁 Kroppen har inte alls samarbetat & jag har fått gå & lägga mig flera gånger på dagarna, trots att jag sover hela nätterna. Jag vet inte om det beror på vädret eller vad det kan vara. Jag bara hoppas att det vänder snart!

Igår bet jag ändå ihop & åkte ner till hundpromenaden i stan, eller ja, vi möts i stan, sen går vi olika rundor omkring stan. Jag var inte alls taggad på det, men åkte som sagt dit ändå & det är jag glad för eftersom jag mådde så mycket bättre efteråt, eller ja, redan efter en kort tid från det att promenaden startade.

Idag har jag mått, om möjligt, ännu sämre. Har inte varit uppe särskilt många timmar sammanlagt & det är inte alls roligt när kroppen strejkar. 🙁 Så jag hade bestämt mig för att inte åka till träningen idag, men jag ändrade mig även idag & jösses vad bra! 😀 Jag är så himla stolt över mig själv att jag vann kampen i mitt huvud, så ni anar inte. Och träningen gick super, vi körde en rallylydnadsbana & Zoom fick även träffa vilt för första gången. Han tyckte att kråkorna var spännande, men samtidigt liiite läskiga. 😛 En kort film på det ”mötet” finns på min Instagram.

Superfin kontakt!

Efter träningen så gick vi en promenad i skogen & det är så härligt att alla hundarna bara accepterar nya hundar utan större problem, så att man kan gå tillsammans utan att behöva oroa sig för att det ska bli bråk. Zoom sprang med dem flesta, tills han insåg att border collien Min var en tik. 😛 Haha, han fjäskade en del om jag säger så. 😉

Hela ligan! Linus, Min, Zoom, Algot & Jax. 🙂

Nu har vi landat hemma & Zoomen sover. Själv ska jag försöka lägga mig ganska snart, även om jag JUST NU inte är trött. Ute blåser & regnar det & det är så mysigt när man sitter inne & är nöjd över att ha gjort saker, för då kan det regna bäst det vill!

Äntligen fri!

Ja, det är nog ungefär så Zoom tänkte tidigare idag, när han för första gången sen skadan fick springa lös. 😀 Han sprang inte mycket, & inte tillsammans med nån annan hund, så det var en liten ”mjukstart” även om han satsade helhjärtat i varje språng.

Man kan ju undra vad han gör med öronen?

Skönt att sträcka ut!

Min fina kille!

Han måste ha blivit trött eftersom han la sig frivilligt efter hans tur. 😉

Förutom bilderna här i inlägget så har jag gjort en ny header, tyckte att det var hög tid att ta bort vinterbilden & ersätta den med en vårbild. 🙂 Nu när vi äntligen går mot ljusare tider.

 

Spark-åkning

Idag har det varit bra väder, så vi var ute några timmar i dagsljuset. Hundarna sprang som de ville, helt fria och det är så dem trivs bäst. 😉 Zoomen är hur duktig som helst på att komma på inkallning, oavsett vem som ropar vad. 😛 Haha, min lilla godisråtta tar alla chanser han får när det gäller att ta godis, även dem godisarna som ligger i munnen på en annan hund, i det här fallet Mumrik.

Det blev lite spark-åkande också. Jag var typ lika rädd som vanligt. 😛 Men se, jag överlevde! Zoomen tyckte nog att det där med en spark kunde man klara sig bättre utan. 😉

Vi hittade en topp på ”våran” väg där det var bra utsikt. Vi har ju hittat några såna under vår vistelse här.

Imorrn väntar hemfärd, med en liten omväg för att besöka ett par affärer. 😛 Precis som jag skrev igår så längtar jag hem, men det betyder inte att jag inte trivs här. Jag saknar alltid hemmet när jag är iväg och när jag är hemma så längtar jag bort. Haha, jag blir aldrig nöjd. 😛

Varför leta när man redan har allt?

Mitt huvud fungerar inte alltid som det ska. 😛 Trots att jag redan har allt jag vill ha så fortsätter jag att leta efter mer. Varför? Varför får jag en ”kick” av att leta, när jag redan har det jag söker efter? Varför inte bara vara nöjd med det? Varför hela tiden fortsätta söka? Jag har inga bra svar på det, faktiskt.

Zoomen blir allt duktigare på flera plan. 🙂 När man är ute så skäller han MYCKET MINDRE på andra hundar, så himla skönt att det går åt rätt håll. På uteplatsen eller inne så vaktar han mycket, & skäller en hel del, men även här börjar jag se ett litet ljus.

Han är så duktig & underbar, & jag älskar honom mer än nåt annat. Vi är perfekta för varandra, men det betyder inte att vi inte har olika åsikter om saker här i livet. 😉 Haha, & vi båda är lika envisa & vägrar att ge oss, men trägen den som vinner säger man ju. 😛

Vi ska försöka lägga mera tid på miljöträning då han är ganska känslig för vissa saker. Jag vill få honom helt trygg i alla lägen, men det kommer garanterat att ta ett tag. Jag ska lära mig hur jag ska hjälpa honom att övervinna sina osäkerheter & rädslor. Det kommer säkert att ta tid, men när vi har lyckats så kommer det att vara så värt det.

Och nästa år är det ju tänkt att vi ska börja tävla! 😀 Vi har bara lite saker att fixa innan vi ger oss ut på dansplanen, för freestyle ska vi satsa högt på!! 😀

Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Livet på landet

Idag har Zoom fått en ny erfarenhet – livet på landet. Vi följde med Malin, Erik & grabbarna till Malins syster m.fl. Zoom var nog i sjunde himlen när han fick springa helt fritt på gården & göra vad han ville. Han tog glädjerus, sprang in till hästarna (& när han insåg att hästarna kom efter honom så sprang han fort som fan ut igen, haha), rullade sig i massa ”goda” lukter & så gick vi mycket i skogen. För vi plockade svamp, sammanlagt fick vi ihop typ 20 liter kantareller.

Nu är han helt slut. Han somnade t.o.m. i bilen på väg hem! :O Men jag förstår honom, för jag är också ganska sliten nu. Det får helt enkelt vara sängdags snart.

Hundarnas paradis (Bildbomb)

Idag har jag, Carina & hundligan varit i hundarnas paradis. Vi startade med vattenlekar & avslutade med porträtt i skogen. Efteråt var alla hundarna helt slut, men förhoppningsvis lyckliga. 🙂

Rallan-brallan

Godissök i vattnet.

Haha, diggar Claras stil. 😛

Zoom & Clara.

Ligan väntar på mer godis.

Rally har lärt sig av Clara. 😛 Haha.

Lix

Zoom

Hippo

Dem där två. 😛

Har ni tidigare nån gång sett en späckhuggare med en pinne i munnen? Om inte så har ni gjort det nu. 😉

Promenad på spångarna.

Äkta kärlek.

Har nu anmält Zoom till ännu en utställning, denna gång i Ljungskile 27 Augusti. Jag & Carina tar med oss ”småttingarna” & åker dit. Jag längtar redan nu! Först gäller ju Askersund 12 Augusti, på Zoomens 9-månadersdag.  Så lite mindre än 2 veckor kvar tills det är dags att visa framtassarna i ringen. 😉 Jag har verkligen saknat att tävla, även om utställningar inte riktigt är vad jag brukar kalla tävlingar. Men just nu duger dem fint, i väntan på freestylen & agilityn. Om han kommer att gå bra på utställningar så kommer jag med största säkerhet att fortsätta ställa honom även när han får tävla på andra sätt.

Som avslutning på det här inlägget så bjuder jag på en bild från lundehundsracet, snacka om att Zoomen tar i!

Zoom närmast kameran.