Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.

Ser framåt

Även om läget just nu är väldigt tråkigt så kan jag se framåt & längta efter allt som väntar mig & min finaste vän. <3 Jag vill bara sätta igång med träning, tävling & långa promenader. JAG behöver verkligen komma i form, men har noll motivation till det. 🙁 Vad hände med min gymträning? Ska ge den en chans till, nån gång…

Zoomen har fått lite hjärngympa i form av godispyramiden. Den var fylld med mat, men ändå gav han upp den efter en liten stund. Han äter mycket sämre nu, kanske kan vara någon biverkning för medicinen? Han dricker ordentligt & är pigg som vanligt, så jag vet inte riktigt varför han knappt äter. Kanske för att han inte känner att han behöver äta, nu när han inte kan jobba för att bli hungrig? Eller? Hur som helst, jag är inte ett dugg orolig för honom på den punkten. 😉

Igår var vi ju ute på en halvlång promenad med Malin & hennes grabbar. Zoom & Algot (som båda är skadade & inte får gå) fick åka i en varsin barnvagn. Algot älskar att åka barnvagn. Zoom var inte lika övertygad om att det var en bra idé. 😛 Haha. Med lite mer träning så kommer det nog att bli bra, om inte hans ben hinner läka snabbt så att han inte behöver åka barnvagn. 😉 *Önsketänkande*

Självklart kommer jag att låta veterinärerna säga vad dem tycker om träningar, tävlingar & promenader ett tag framåt, men lite får man ju tänka själv. 😉 Det känns som att vi får lägga agilityn på vila, för den är så ansträngande för kroppen & skadan får INTE gå upp igen! Freestyle kan man ju anpassa väldigt mycket själv, men några snurrar & sånt där kommer det ju att innehålla, så vi kommer att få ta det i lugn takt. Utställningar kommer nog att prövas först. 🙂 Bara han blir lika musklad på båda sidorna bak, för jag kan ju inte ställa honom med en musklad sida & en jättetunn svag sida. Haha, nope, han ska vara LIKA PÅ BÅDA SIDOR! Och det är ju faktiskt den tävlingsformen som är minst ansträngande för hunden.

Men innan dess så är det fortsatt vila & sen väntar rehab. Visst, jag är löjligt otålig, men det får ta den tid det tar, bara han blir helt bra igen. <3