Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.

Ser framåt

Även om läget just nu är väldigt tråkigt så kan jag se framåt & längta efter allt som väntar mig & min finaste vän. <3 Jag vill bara sätta igång med träning, tävling & långa promenader. JAG behöver verkligen komma i form, men har noll motivation till det. 🙁 Vad hände med min gymträning? Ska ge den en chans till, nån gång…

Zoomen har fått lite hjärngympa i form av godispyramiden. Den var fylld med mat, men ändå gav han upp den efter en liten stund. Han äter mycket sämre nu, kanske kan vara någon biverkning för medicinen? Han dricker ordentligt & är pigg som vanligt, så jag vet inte riktigt varför han knappt äter. Kanske för att han inte känner att han behöver äta, nu när han inte kan jobba för att bli hungrig? Eller? Hur som helst, jag är inte ett dugg orolig för honom på den punkten. 😉

Igår var vi ju ute på en halvlång promenad med Malin & hennes grabbar. Zoom & Algot (som båda är skadade & inte får gå) fick åka i en varsin barnvagn. Algot älskar att åka barnvagn. Zoom var inte lika övertygad om att det var en bra idé. 😛 Haha. Med lite mer träning så kommer det nog att bli bra, om inte hans ben hinner läka snabbt så att han inte behöver åka barnvagn. 😉 *Önsketänkande*

Självklart kommer jag att låta veterinärerna säga vad dem tycker om träningar, tävlingar & promenader ett tag framåt, men lite får man ju tänka själv. 😉 Det känns som att vi får lägga agilityn på vila, för den är så ansträngande för kroppen & skadan får INTE gå upp igen! Freestyle kan man ju anpassa väldigt mycket själv, men några snurrar & sånt där kommer det ju att innehålla, så vi kommer att få ta det i lugn takt. Utställningar kommer nog att prövas först. 🙂 Bara han blir lika musklad på båda sidorna bak, för jag kan ju inte ställa honom med en musklad sida & en jättetunn svag sida. Haha, nope, han ska vara LIKA PÅ BÅDA SIDOR! Och det är ju faktiskt den tävlingsformen som är minst ansträngande för hunden.

Men innan dess så är det fortsatt vila & sen väntar rehab. Visst, jag är löjligt otålig, men det får ta den tid det tar, bara han blir helt bra igen. <3

Första rehabbesöket

Evidensia har stängt sin rehabavdelning fram t.o.m. September, så det blir inget vattentrask för Dee. 🙁 Idag har vi istället varit på Solstaden för en grundlig genomkoll samt en laserbehandling. Sjukgymnasten där tyckte om Dee & eftersom Dee fick massa godis av henne så fattade även hon tycke för henne. 😉 Om ni hängde med där? 😛 Nånting fel är det ju på ryggen & vänster bakben, Dee är inte den lättaste att hitta smärtpunkter på då hon är en väldigt smärttålig hund (minns ju bara för ett år sen när hon fick en pinne genom hakan, men inte sa hon nåt för det). Sen så hade inte hon (sjukgymnasten) samma tanke som veterinären på ReDog om hur Dee’s rehab ska se ut…Så ja, jag är lite vilsen just nu. Vi får nog helt enkelt göra alla övningar hemma & sen se hur allt går. Jag kunde räkna med att hon skulle bli sämre ikväll/imorrn eftersom hon provocerade fram massor idag. Hon är helt slut min lilla tjej. <3

20160615_195828

Imorrn har jag ett möte kl. 13 här hemma, annars har jag inget planerat. Borde hämta det sista i gamla lägenheten, körde ju faktiskt ett lass idag, men några få saker är kvar som jag ska spara.

Det finns lite till att berätta om Dee’s skada, men jag är så förbannat trött nu att hjärnan inte fungerar som den ska. 😛 Så jag får skriva ett bättre inlägg imorrn om det. 😉 God natt!

Årets julkort – check!

I år var vi verkligen ute i sista stund med julkorten, men det beror på att mina kläder inte har kommit tidigare. Men men, nu är det klart iaf. 🙂 Bjuder på ett av korten på bara Dee, det som jag ska använda som julkort lägger jag inte upp fören jag har skickat iväg några med posten till väl valda personer. 😉 Lite spänning måste det ju vara!

151211

Imorrn väntar en resa till Stockholm där jag ska gå på hundmässan! 😀 Ser verkligen fram emot den. Lilla Dee får stanna hemma hos Malin & Erik, hon har det roligare där än att trängas på en mässa när hon ändå inte ska tävla nånting.

Pratade med veterinären i telefonen idag också. Vi testar nu att sätta ut kortisonet HELT!! :O Spännande att se hur hon klarar sig utan det, håll tummarna för bästa resultatet! Det innebär att vi kan höja dosen Rimadyl till VARJE morgon & kväll, istället för varannan. För igår kväll (efter att jag hade uppdaterat här) så haltade hon rejält på vänster bakben igen. 🙁 Så om hon inte är bättre inom en vecka så ska vi träffa en ortoped på djursjukhuset. Min lilla fis, vill ju bara att hon ska få vara frisk & leva ett roligt hundliv! Men nån gång blir det hennes tur, vår tur, att glänsa, vänta ni bara.

Annars så kan jag bara säga att jag är redigt trött på folk som hela tiden tror sig känna mig bättre än jag känner mig själv. Såna som talar om för mig vad jag klarar av & inte klarar av. Hur fan kan dem säga såna saker när dem inte ens känner hela mig?! Jag blir så irriterad, snälla, bara var tysta & håll era tankar för er själva. Jag ska nog visa er alla att ni har fel, & efter det kanske ni kan vara tysta!

Jag måste ha full koll framöver!

Nu har jag äntligen fått lite svar! Vi var ju inne på djursjukhuset idag igen & röntgade benet igen eftersom den förra bilden ”försvann”. Och precis som jag trodde så var Dee spänd & rädd. 🙁 Vi fick slita lite med henne innan vi fick till bilderna, men till slut så var sköterskan nöjd.

Jag fick dock inget svar på resultatet direkt, utan min veterinär skulle ringa mig under kvällen & meddela hur bilden såg ut. Jag fick däremot svar på blodproven som togs i torsdags & dem visade att B12 låg på en normal nivå, men Folsyra låg lite lågt, så hon ska ta ett till sånt prov om typ 6 veckor.

Nu har veterinären precis ringt & det syns inget konstigt på bilden, utan det kan vara nåt ligament eller vad som helst som är skadat. Åter igen, man vet inte. Men hon är iaf satt på vila 2-3 veckor framöver & ska även gå på antiinflammatorisk medicin.

Eftersom hon redan går på Kortison så är det lite problem…Man kan nämligen inte blanda Kortison & antiinflammatoriskt medicin. 🙁 Så vi ska testa att sänka Kortisondosen från 1 tablett/dag till 1 tablett varannan dag. Och dem dagarna hon inte får Kortison så ska hon få Rimadyl morgon & kväll. Så ja, jag kommer att ha lite att hålla ordning på!

Förutom all koll på vilka tabletter hon ska ha när så måste jag fortsätta bevaka hennes mage noga, så att inte den spökar till det, för då måste vi hitta på något annat. Inte alls roligt att ha en så känslig hund, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. Rally’s lite känsliga magen klarade ju av Rimadyl i 30 dagar, visst, den är inte lika känslig som Dee’s, men ändå. Jag hoppas att det ska gå bra!

Veterinären skulle ringa upp mig om typ en vecka & kolla hur det går, både med hältan, magen & klådan.

Sen har veterinären även skrivit på alla papper om ansökan om dispens så att vi kan skicka in dem! Vi vet inte om det kanske är för tidigt, men vi chansar, för vi har ju inget att förlora på det. Visst, nu blir det inga tävlingar på minst 2 månader p.g.a vilan, medicinen & karenstiden, men det vore ändå skönt att få en dispensansökan klar så att vi bara kan köra igång sen, utan att behöva tänka på det.

Bild från i somras.

Bild från i somras.

Kan avsluta med att berätta att jag igår uppdaterade Dee’s sida här på hemsidan, så nu finns det lite nya bilder & ny text där. 🙂 Ska även ta tag i Rally’s har jag tänkt, & Java’s, men det får bli vid ett senare tillfälle.

1 år tillsammans + Ovisshet

Igår, för exakt 1 år sedan, så träffade jag Dee för första gången! Jag & Carina var nere i Polen & hämtade det lilla vilddjuret. Och idag, för exakt 1 år sedan, kom vi äntligen hem! (Och ja, eftersom hon var så skitig så blev det direkt en dusch. 😛 )

1411271

Igår var vi ju på djursjukhuset för lite olika undersökningar. Först kände veterinären genom hennes vänstra bakben & mycket riktigt så har hon fortfarande ont i det. Så vi fick gå in till röntgen & Dee skötte sig så himla bra! Sköterskan som röntgade sa ”tänk om alla hundar var såhär snälla, då skulle vi aldrig ha några problem”. 🙂 Så högsta betyg fick min lilla tjej där!

Direkt efter röntgen tog dem blodprov (B12, folsyra m.m.) & sen fick vi vänta en stund innan vi kom in till ultraljudet. Där blev Dee jätterädd! Hon försökte i panik slå sig fri, så vi fick hämta en extra sköterska som fick hjälpa till att hålla henne. Sen låg hon där, väldigt spänd & skakade hela tiden. 🙁 Jag tyckte så synd om henne, samtidigt som jag visste att jag inte fick visa det. Allt såg dock väldigt bra ut i magen på henne, så förmodligen har hon bara VÄLDIGT känslig mage & det hänger ihop med allergin. Så nej, i dagsläget blir det ingen biopsi utan vi låter det vara som det är.

Jag fick aldrig något svar från röntgenbilderna då min veterinär var tvungen att hoppa in på operation. Men hon skulle ringa senare under dagen & berätta läget.

När hon väl ringde så sa hon att den viktigaste bilder hade ”försvunnit”!! :O Min gissning är att nån har råkat radera den. Så på måndag måste vi komma in igen & ta en ny bild. 🙁 Jag behöver såklart inte betala nånting för det, men jag blev ändå så himla besviken. Jag ville ju ha svaret DIREKT!! Och jag är nu rädd för att Dee inte alls kommer att vara lika snäll som förra gången, med tanke på hur rädd hon blev på ultraljudet. Skulle det bli så illa att hon måste drogas så tänker jag INTE betala för det heller, för det är ju inte mitt fel att bilden ”försvann” & måste tas om.

Jag blir bara så trött, ledsen & besviken. Jag HATAR ovissheten, den är det värsta som finns! Den får mig att tänka massor på Java, som var ”veterinärernas mysterium”. Jag vill inte ha en till sån hund, & därför vill jag ha svar. Samtidigt som jag hoppas på att hon är hel i benet/tassen så hoppas jag ändå på att nånting är fel. Nånting som kan förklara varför hon är så halt efter vila. Men sen får det mer än gärna vara lättläkt så att man inte behöver göra nåt avancerat åt det. Det låter så fel när jag skriver det, att jag hoppas att dem ska hitta nåt, men jag tror att ni förstår hur jag menar? Eller? Så även denna helg kommer att kännas lång, en evig väntan på svar.

Idag har vi mest vilat, bortsett från en långis med Malin & Carina. Jag är helt ur form, men så är det ibland, man kan inte alltid ligga på topp.

Hoppas få lite svar imorrn!

Imorrn är det ÄNTLIGEN måndag & dags för ett veterinärbesök! Fast det är med skräckblandad förtjusning som jag kommer att åka dit, & försöka vara så redo jag kan för ett svar, oavsett om det är ett bra eller dåligt svar. För ni som står mig närmast vet att det inte bara är vaccinet som gäller imorrn, utan även en annan sak, exakt vad vill jag inte gå in på nu, utan det skriver jag om imorrn efter vi har varit hos veterinären.

Den här dagen har vi fördrivit hemma hos morsan & Farro. Vi gick bort till dem stora gräsmattorna så att hundarna fick springa som dem ville, vilket dem gjorde en liten stund. Vi var inte ute jättelänge p.g.a kylan, men lite frihet fick dem som sagt känna på.

Dee spanar in Farro.

Dee spanar in Farro.

Usch, kan inte kvällen bara gå fort så att det blir måndag snart? Jag vill så gärna veta hur framtiden ser ut för min lilla tjej. <3

Hundbilder & full fart

Idag har vi verkligen tagit tillvara på den fina dagen. 🙂 Vi började med laser på djursjukhuset & Rally verkar tycka att det är skönt på ryggen, tassarna är hon dock rädd om. Jag vet inte alls vad jag ska tro om hennes tillstånd just nu, hon är ju hur pigg som helst, men det är ju inte så konstigt när hon knappt har fått röra sig på ett par veckor. Jag fattar inte hur jag ska kunna vänta ytterligare 3 veckor(!!) innan jag får dem svaren jag så gärna vill ha. Det känns som att det är mycket som står på spel, mer än jag för tillfället vågar skriva om här…

Men men, vi skulle fokusera på den här härliga dagen. Jag lämnade Rally hemma hos Carina & Clara efter lasern för sen hade jag & Dee träff med polarna på Sörmon. Dem sprang som galningar i början, som alltid, sen lugnar dem ner sig. Men lite bilder fick jag på dem.

DSC_0008 DSC_0014 DSC_0015 DSC_0016 DSC_0123 DSC_0041 DSC_0053 DSC_0055 DSC_0059 DSC_0073 DSC_0080 DSC_0090 DSC_0122

Efter nån timme där ute så drog vi in till stan för en Hundliv’s-promenad. Dee skötte sig bra i stan, men det brukar hon ju göra. 😉 Sen åt vi en glass innan vi åkte hem igen.

Om ett par timmar ska vi ut igen, då för att springa. Så ja, idag ligger vi verkligen i! Och efter den turen så ska jag hämta hem Rally igen. <3

Imorrn startar vi med vallning på ett nytt ställe, & senare på eftermiddagen så blir det lite agility på klubben.

Det är precis såhär jag vill att livet ska vara, full fart nästan hela tiden! 😀 Det är då jag mår som bäst. Eller ja, Rally får gärna vara frisk & skadefri så att hon också kan vara med på allt. Man blir så himla låst när man har 1 skadad hund & 1 som behöver röra på sig. Det är jättejobbigt, men för det mesta kan jag lösa det genom att låta Rally vara hos Carina, men det funkar ju inte jämt. Plus att jag vill ha henne hemma. Jag tror att ni förstår hur jag menar, eller? För att kunna gå en längre promenad (med andra ord längre än 20 minuter) med båda två så har jag ju en barnvagn till Rally, men hur kul är det att släpa runt på den? Dem första dagarna var det lite roligt, men nu är jag bara trött på den. 🙁 Och tänk Rally, hon är VERKLIGEN trött på den!! Hon vill ju springa som hon brukar göra, & som dem andra får göra. Nej, livet är verkligen inte rättvist.