Vi ska till ReDog igen!

Dee’s prover såg bra ut, vilken lättnad! 😀 Även om ryggen fortfarande är sämre, så är det skönt att NÅNTING faktiskt ser bra ut på/för henne.

Enbart lugna korta promenader har det blivit av sen sist, typ en 20 minuters promenad/dag. Hon lunkar mest fram, travar lite, nosar, kissar, travar vidare & sådär, så inga race eller vilda hopp. Jämt nyss så var hon blockhalt igen på sitt vänstra bakben & det är inte långt undan att jag bryter ihop. Jag tycker så fruktansvärt synd om min galenpanna, & jag är så förbannat rädd för att förlora henne. 🙁 Det är inte många som förstår, eller det känns inte som det iaf, men jag vet att jag har några få som förstår mig, & tack till er, för att ni finns där för mig nu. <3

Igår tog jag beslutet att, åter igen, åka till ReDog & låta Stefan Rosén känna igenom damen & säga vad han tror om hennes framtid. Första gången jag träffade Stefan så var det här i Karlstad, & det var med min kung Magic. Magic var kanondålig & efter 7 långa månader med utredningar så stod alla på djursjukhuset handfallna & visste inte alls hur dem skulle kunna hjälpa honom. Då kom Stefan dit & hittade felet DIREKT!! Så sen dess har jag fullt förtroende för honom, finns det nåt fel så hittar han det. Och jag vet att han är såpass ärlig att han säger precis hur det är, något som känns väldigt tryggt för mig som djurägare. Så tisdag den 30 Augusti åker vi till Västerås & ReDog & låter experten själv känna igenom madam & säga vad han tror, tycker & tänker. Han har aldrig känt igenom henne förut, för sist när vi var på ReDog så var vi hos en veterinär där, & Stefan är ju fysioterapeut. Men dem har beställt alla journaler från både djursjukhuset här & Strömsholm, så att han får all info som finns att få.

Fast redan nu på måndag så ska vi ju in till Solstaden här & kolla upp damen i fråga. Jag ska även, som sagt, fråga sjukgymnasten här vad hon tror om Dee’s framtid, & sen kunna överväga det mot Stefan’s dom. Jag hoppas att hon inte är alltför dålig nu, Dee alltså, men eftersom hon haltade för bara nån halvtimme sen så känns det rätt så mörkt. 🙁 Ska dock bli skönt att kolla henne igen & höra hur mycket värre det är, & efter besöket på måndag så blir det inga mer djursjukhusbesök fören vi ska till ReDog. Jag måste spara lite på pengarna, men SJÄLVKLART kommer jag att åka in om hon blir akut dålig, men det hoppas jag att hon inte blir.

Magen är JUST NU under kontroll & har varit det ett par dagar. Så jag hoppas att den fortsätter att vara det. Nånting måste väl få gå åt rätt håll med Dee?

Imorrn blir det höstmarknad på förmiddagen tillsammans med Malin, Erik & hundarna. Efter det blir det bara lugnt & på måndag är det ju sjukgymnastbesök som väntar. Utöver dessa planer så finns det inget planerat, utan vi kan ta dagen lite som den kommer & göra det vi känner för att göra, beroende på både hälsan & humöret.

20160820_155721

Hur ser Dee’s framtid ut?

Ni som är vänner med mig på Facebook vet att Dee blivit sämre sen jag uppdaterade här senast. Redan i förrgår kväll så var hon kanonhalt på vänster bak efter att ha fått plaskat lite i vattnet. Så gissa om jag bannade mig själv då för att jag lät henne göra det? Jag vill så mycket, men så blir det så fel ibland. 🙁 Och jag hatar det.

Igår på förmiddagen ringde jag djursjukhuset & bokade en tid till sjukgymnasten redan samma dag, fick tid 18:20. Men under hela dagen så var Dee orolig, hon gnällde, flåsade en hel del & hade en liten skvätt feber. Så jag ringde djursjukhuset igen (som den hönsmamman jag är!!) som då tyckte att vi skulle komma in till en veterinär 18:20 istället, så så blev det. Men redan när vi kom in så hade hon lugnat ner sig, & febern var borta. Då var hon mer sitt (numera) vanliga jag igen. Veterinären klämde lite på henne & så togs det blodprover, jag skulle få svar på dem i morse, men veterinären har fortfarande inte ringt. Så jag väntar en liten stund till, sen ringer jag djursjukhuset & frågar om provsvaren. Eftersom hon går på såpass mycket kortison som hon gör så kan ju lever & njurar bli sämre, så det är framför allt dem svaren jag vill ha.

160818

Hon är bättre idag, både vad det gäller gnällande/flåsigheten & ryggen. Men det blir enbart korta promenader innan vi ska in till sjukgymnasten på måndag kl. 13. Vågar INTE riskera att låta henne göra nånting annat än att bara ta det lugnt. Ska då våga fråga sjukgymnasten vad hon tror om Dee’s framtid, ett svar jag väldigt gärna vill ha samtidigt som jag är löjligt rädd för det. Jag måste veta att det är värt det, jag vill liksom ha lite ”garantier”, även om det såklart är individuellt. Men ett litet hum om det hela borde hon ha.

Annars idag så har jag haft ett möte som jag trodde skulle gå mycket sämre än vad det faktiskt gjorde, så det har stärkt mig lite. 🙂 Inte så att jag känner mig oövervinnerlig, men jag krälar inte heller på marken.

Jag vill så gärna tro på en framtid TILLSAMMANS MED DEE, men samtidigt är jag livrädd för att hoppas på för mycket, ifall det skiter sig. Hon har ju sina skador/sjukdomar, precis som jag har, vi måste ”bara” hitta ett sätt att kunna leva med dem på ett bra sätt. Och inte låta dem förhindra mer än nödvändigt. Jag kräver inte att hon ska vara perfekt, för det är orimligt, men jag kräver att hon ska kunna leva ett bra liv, trots sina begränsningar. Livskvalité är det viktigaste, jag skulle ALDRIG behålla en hund i livet enbart för min egen skull, för isf hade jag haft kvar dem allihop!! Hunden måste kunna leva ett värdigt & bra hundliv, annars är det inte värt det. Med det sagt så ska jag nu luta mig tillbaka i soffan & mysa med Dee (eller Algot som är här tillfälligt). Och såklart hålla tummarna för att Dee’s provsvar ser bra ut!

Det blev en dag på stranden

Ja, idag har vi varit ute nästan hela dagen. Det har varit fint väder och hundarna har fått doppa sig i sjön några gånger. Det är ett väldigt fint ställe vi är på. 🙂 Och hundarna kan vara lösa när dem är i vattnet. Även om Dee just nu inte får springa lös så fick hon iaf gå lite i vattnet. Jag tycker att hon rör sig konstigt bak när hon går i vatten, men jag vet inte vad det kan bero på? Jag hinner ju tänka tusen tankar på en sekund om vad det kan vara för fel, men hon kanske bara lyfter mer på benen när hon går i vatten?

20160814_132204

Imorrn ska hon in till sjukgymnasten igen och få en genomgång plus laser. Och efter det väntar vaccinering för madam. Sen händer det antagligen inte så mycket mer imorrn, det återstår att se.

Ny header m.m.

Ja, som ni ser ovan så har jag numera en ny header, & till skillnad från den gamla så är ENBART Dee med istället för alla hundar som jag har ägt. Visst var det roligt att ha med alla hundarna, men samtidigt jobbigt för då påminns man om dem & saknar dem varje gång man kommer in på hemsidan. Så det är en av anledningarna till att jag bytte nu. Jag vill egentligen ta nya bilder på Dee & göra en snygg header av, men eftersom hon inte får springa vind för våg så fick jag nöja mig med gamla bilder så länge.

Dee har ju varit hos sjukgymnasten idag & det gick bättre än väntat. Visst har hon ont & sådär, men inte riktigt så illa som jag trodde, eller också visade hon bara inget där. Det är ju så svårt med såna här hundar, som ska visa sig så starka hela tiden. I vilket fall som helst så ska hon in till veterinären imorrn på förmiddagen, så får vi se vad som händer sen.

I övrigt så smider jag planer inför framtiden, planer som på sikt ska få mig att må bättre. Resan blir inte den lättaste, men jag har Dee med mig & tillsammans är vi starka! <3 Jag kommer att berätta mer om planen när jag har kollat upp lite mer saker kring den, för det är många bitar som ska på plats för att den ska kunna bli av.

160808

Nån mer som har svårt med förändringar?

Jag har ju väldigt svårt för förändringar, men jag tränar vidare på det så gott jag kan. Som nu, när jag är hundvakt åt Rally & Clara några dagar. Jag vet egentligen att jag klarar av det utan problem, men ändå får jag ångest & oroar mig för att jag inte ska klara av det. Men som sagt, träning, träning & åter träning.

20160807_144815

Är det nån av er som läser här som också har svårt med förändringar, även om det är positiva förändringar? Skulle gärna vilja utbyta lite tankar & erfarenheter med nån som vet hur det känns.

Senare idag tänkte jag ta en lugn promenad med alla tjejerna, jag hoppas att jag får med mig Malin & hennes grabbar. 😉 Dee vilar ju egentligen, men en lugn promenad kan väl inte skada så mycket? Imorrn bitti ska hon ju in till sjukgymnasten så efter det vet jag mer om hur hennes närmsta framtid ser ut.

I övrigt så är det mycket psykiska saker som tär på mig, & vem vet, det kanske väntar ännu en förändring i mitt liv, inom någorlunda snar framtid? Det vet man inte. Jag håller på att kolla upp lite olika saker i hopp om att hitta nåt som kan passa mig. Jag vill jobba med mig själv & komma vidare, just nu känns det som att jag mest står stilla, eller t.o.m. ibland går bakåt. Och det är ingen rolig känsla.

När det gäller tävlingar med Dee så har jag lagt ner dem tankarna helt för tillfället. Jag tror inte att vi kommer ut på nån tävlingsplan det här året, tyvärr. 🙁 Jag hoppas att jag har fel, men känslan säger ändå så. Men när vi väl får tävla, då ska vi vara väl förberedda & prestera på topp! Haha, nja, vi får se helt enkelt. 😉 Först måste vi må bättre, både jag & min fina Dee. <3

Höll nästan på att glömma att berätta att skonkosten & FortiFloran till slut har gett ett bra resultat! 😀 Så numera går det, utan problem, att plocka upp bajset efter Dee, & det är en lycka som bara hundägare kan förstå. 😛 Och bland det bästa av allt – vi får sova hela nätterna utan att behöva springa ut flera gånger.

Det gör så jävla ont

Titta bara på den här blicken, det uttrycket, den underbara varelsen:

20160729_202129

Hur ska jag klara av att säga nej till henne när hon bjuder upp till lek? Hur ska jag få henne att förstå att hon inte får hoppa omkring & kasta leksaker hej vilt? Hur ska jag förklara att hon inte får göra nånting som hon tycker är roligt? Strikta regler, varje millimeter räknas.

En kompis till mig kände igenom Dee igår & hon sa att det kommer att ta lååång tid innan hon blir bättre, om hon blir det. Hon sa att jag skulle räkna med 6 veckor i koppel & fram tills dess att hon ska in till sjukgymnasten på måndag så får hon bara rastas korta turer & that’s it. Även om min vän inte är färdigutbildad hundfysioterapeut än så litar jag på hennes omdöme & kunskap. Plus att jag ser ju själv hur Dee reagerar vid olika tryck, & att hon rör sig stelt. Det behöver man inte vara utbildad för att kunna se.

Så på måndag blir det sjukgymnasten på djursjukhuset, & på tisdag en veterinär. För Dee har såpass ont att vi måste testa nåt smärtstillande på henne, & ingen veterinär får ju skriva ut det utan att ha sett på henne själv, därför får vi åka dit 2 dagar i rad. Tur att det inte är så långt bort.

Det känns som att allting bara går åt fel håll med Dee nu. 🙁 Hon får träningsschema för att bygga muskler, samtidigt som hon äter kortison som bryter ner muskler. Magen har kraschat totalt & hon måste ut flera gånger per natt (& även på dagarna såklart). Jag har försökt att inte se på det för mycket, utan har tänkt att ”jaja, det går nog över snart”, men sanningen är den att jag inte tror det, för ingenting blir bättre, utan allt blir bara sämre. Hon har fått en spruta med Pro-Kolin men den hjälpte inte alls, så nu får hon FortiFlora varje dag, & så hoppas vi att magen stabiliserar sig lite. Har den inte gjort det efter helgen så får jag köpa skonkost till damen som hon får äta.

Jag hoppades & ville så jävla mycket, därför ”valde” jag att inte se dem små tecknen hon har visat. Tävlingen i Kungsör kan jag (för tredje gången!!) glömma, den blir inte av, inte en chans på millen. Och det slår hårt, som en knytnäve rätt i magen & man får blodsmak i munnen. Jag har ju drömt om att få tävla med Dee sen innan jag hämtade henne. Men hela jävla tiden dyker det upp nånting som hindrar oss från att göra det. Tävlingar är inte allt, men dem betyder oerhört mycket, & ni som inte förstår det behöver inte ens uttala er om saken.

Jag känner mig bara så sliten, så förstörd, helt krossad inombords. Mina drömmar bara spricker & hoppets låga håller på att slockna. Jag försöker vara stark, så som alla säger att jag är, men jag känner mig fan inte stark. Jag känner mig som en rädd liten unge vilse i djungeln & har inget som helst skydd mot alla faror. Det är ingen trevlig känsla, & jag hoppas att den snart lämnar mig. Annars vet jag inte hur jag ska klara av att hålla mig på benen.

En hemsk mardröm – som är sann

Jag kan knappt tro att det är sant, finns det verkligen ingen som helst vändning när det gäller min otur?! 🙁 Rädslan att Dee är sämre är enorm, för idag blev hon sådär blockhalt igen. Hoppade omkring på 3 ben en liten stund & gick sen som vanligt, men ömmade i ryggen när jag klämde lite på henne. Och då är detta en hund som nästan aldrig visar nån smärta!! Behöver jag påminna er om olyckan för ett år sen med pinnen i hakan?

Om 4 veckor ska vi ju göra vår tävlingsdebut & som jag har längtat efter den! Men nu hopar sig molnen – åter igen – & jag är inte helt säker på att jag kommer att kunna åka. 🙁 Och jag känner mig riktigt jävla hemsk mot en nära vän som blir lidande p.g.a. mig om jag nu inte kan åka. Förlåt säger jag redan nu, jag hoppas så innerligt att jag kommer iväg, men just nu ser det mörkt ut. :'(

Jag är så ledsen, mitt hjärta gråter hela tiden & jag försöker att hålla masken, men sanningen är att när ingen ser så rinner tårarna längs med kinderna. Så har det varit i flera dagar, & nu, när Dee är sämre, så kan ni ju bara tänka er vilka floder av tårar som rinner.

Om 2 veckor hade vi en tid till sjukgymnasten, men jag ringde & lyckades få en tid redan nu på måndag. Jag vill få domen så fort som möjligt, jag vill veta hur mycket sämre hon är & hur vår framtid kommer att se ut. Och JA, åter igen målar jag fan på väggen direkt, men ni som känner mig förstår nog varför. Hur mycket ska man orka med? När går gränsen för vad ens hjärta klarar av? Och hur vet man det innan det är för sent?

Mina katastroftankar skriker högt att hon aldrig kommer att bli smärtfri igen, för oavsett vad vi än gör så kommer hon ju ALLTID att ha sin missbildning i ryggen. Det går inte att komma ifrån den. Jag hoppades så mycket på att hon skulle hålla som freestylehund, men det hoppet håller på att dö ut nu. 🙁 Jag vet att jag går händelserna i förväg, jag vet att det inte behöver sluta på värsta sätt, men i mitt huvud gör det det, hela tiden, om & om igen. Jag är helt låst i dem negativa tankarna, så himla rädd för att mista min bästa vän. <3

160802

Min tjej hör till dem bästa!

Jag är så stolt & glad att jag tror jag spricker snart! 😀 Min allra finaste tjej var såå himla duktig idag på träningen. Visst, lite oflyt i programmen ibland, & man märker på henne att hon inte är i bästa form, varken med huvudet eller kroppen. Men om man tänker på hur omständigheter är, så kan jag inte vara annat än nöjd med min brud!

160703

3 duktiga hundar från dagens träning. Leo, Dee & Jax

Jag har fått göra om programmet lite eftersom hennes rygg inte är helt okej. Så rörelser som ”om” (när hon backar runt mig) är helt borttagna, & jag tränar inte alls på alla ”hopp”. När vi debuterar, vilket blir 28 Augusti i Kungsör så hoppas jag att vi kan ha med hoppen i vårt program, men vi tränar dem inte i dagsläget som sagt.

På tal om Kungsör, det är stället jag aldrig kommer till. Först var det med Java, som blev mycket sämre, förra året fick Dee en pinne genom hakan & den här gången får vi se om vi tar oss iväg eller inte. Tredje gången gillt hoppas jag! 😉 Sen att Malin & Jenny ska åka med gör det hela bara ännu roligare! 😀 Det kommer bli som förr i tiden, när man hade en tillräckligt frisk hund för att kunna åka runt på tävlingar & tävla, shit vad jag saknar den tiden.

Men jag vet mycket väl att jag måste vara rädd om Dee om hon ska hålla. Vi kör våra rehabövningar flera gånger i veckan precis som sjukgymnasten har sagt. Och jag kommer att träffa henne igen innan debuten så skulle det visa sig då att Dee är sämre (& jag inte har sett det på nåt annat sätt) så ställer vi såklart in, men nu hoppas vi på det bästa!

Innan det är dags för tävling så är det dags för ett freestyleläger! 😀 Och det börjar redan nu på fredag & håller på i 4 dagar! Jag hoppas att jag & Dee utvecklas mer tillsammans & blir mer synkade. Sen att både Malin & Jenny också ska gå lägret gör ju inte saken sämre precis! Jag är så glad över att Dee är bättre & vi kan göra lite saker igen, men som sagt, jag måste vara på min vakt & tänka mig för hela tiden. Vara noga med uppvärmning & nedvarvning. Och vi använder oss av BoT-nättäcket. Just det ja, på tal om det, jag har fortfarande inte hört nåt från SKK angående det, så jag får nog ringa dem imorrn. Bara så att jag vet vad som gäller i Dee’s fall.

Resten av den här dagen blir lugn iaf, ingen mer hundträning, varken psykisk eller fysisk. Så laddar vi krafterna tills imorrn då det blir träning utomhus med Hundliv på kvällen. Då ska vi träna på ”fram” & stabilitetsövningar! (Sen så måste jag svänga förbi stan också & köpa en kalender till Dee!)

Igår vila, idag motion

Igår hade vi vilodag, gick ingen längre promenad, men tränade några korta stabilitetspass inomhus. Såna övningar som jag har fått av sjukgymnasten. Dee var riktigt duktig & börjar fatta ”stilla” nu. Sen behöver vi som sagt jobba mycket med det innan det sitter till 100%, om man nån gång kommer så långt.

På kvällen kom morsan & Farro hit ett par timmar. Farro roade sig själv ute på min uteplats, Dee sov större delen av tiden, & jag & morsan rensade & gjorde ordning i min klädkammare. Vi slängde även sopor & bokade tid till tvättstugan. Så snart kanske det kan se lite bättre ut här hemma (så att man vågar ta hit folk).

Idag har vi varit desto aktivare. Först en 45 minuters promenad med Malin & hennes grabbar, sen vila, innan vi gav oss iväg på ännu en promenad, den gången med en annan kompis. Första halvan av andra promenaden så spöregnade det & då var jag glad över att jag hade regnkläder på mig, men sen när solen kom fram så blev det jättevarmt istället. 😛 Haha, så jag blev helt blöt av svett & styrde stegen direkt in i duschen när jag kom hem.

20160701_150443

Dee är helt slut nu, hon ligger här bredvid mig i soffan & sover, småskäller lite emellanåt, så söt så. 🙂 Imorrn har jag tänkt att Dee ska få simma igen, oavsett väder. Sen om jag får med mig nån eller åker själv vet jag inte, men Dee måste simma, så är det bara, & jag får passa på nu medan hon kan göra det gratis utomhus!