Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

Positiva förändringar

Jag kan knappt tro att jag gör det jag gör nu! 😀 Det känns liksom för bra för att vara sant. Efter alla år som jag har klankat ner på mig själv & hatat mig på alla sätt & vis, samt förstört allt som kunde få mig att må bättre, så ser det nu ut att börja ljusna. Jag förstörde det inte medvetet, så jag insåg det inte då, men nu kan jag se det klart & tydligt.

Idag hade jag möte med boendestödet & vi ska nu avsluta kontakten då jag känner att jag klarar mig på egen hand. 🙂 Det trodde jag aldrig skulle hända! Men samtidigt som jag är glad över det så är jag även rädd för hur det ska bli. Detta med förändringar är ju inte riktigt min grej, vare sig dem är positiva eller negativa. Fast visst vore det coolt om jag kunde vänja mig vid positiva förändringar, tänk vilken ny värld man skulle kunna upptäcka. 😀

På torsdag morgon/förmiddag så är det som sagt dags för första mötet med min PT. Då är det massa prat, vägning, mätning samt kostschema. Det sistnämnda vågar jag knappt tänka på. 😛 Haha, maten är ju långt ifrån min starka sida, men vill jag ha en helförändring så är det bara att satsa! Jag ska göra mitt bästa, & skulle jag inte klara av det så finns det ju alltid ”det här” att gå tillbaka till (även om det skulle kännas skit att misslyckas!).

Men den största resan sker inom mig. Att peppa, heja & hjälpa mig själv framåt istället för bakåt kommer att göra stor skillnad. Allt det negativa, allt det sjuka, allt det ska bort! Jag har dragits med det alldeles för många år, det har nästan tagit död på mig & det har satt djupa ärr både på kroppen & inombords. Så det är dags att släppa taget nu. Släppa allt det där som ändå har varit en ”trygghet” för mig. Jag har alltid varit bra på att knäcka mig, så det är ett stort steg att förändra den bilden. Men jag tror på mig själv den här gången, nu ska det bli bra. 🙂