Saknar henne

Ja, saknaden efter Nika är emellanåt väldigt stor. Jag får bilder & små filmer på henne från hennes nya ägare & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar henne när jag ser dem! 🙁 Tänk att hon var MIN. Men trots smärtan så ångrar jag inte att jag sålde henne, & hon har det ju superbra i sitt nya hem, så allt slutade bra, även om hjärtat inte alltid håller med.

När jag inte tänker på Nika så tänker jag på Zoom & vår framtid tillsammans. Imorrn är det ju ÄNTLIGEN måndag & jag kommer att få svar på exakt hur läget är med Zoom & vad som väntar oss. Jag kommer att veta hur vi ska gå vidare & hur lång tid det kan tänkas ta innan han är helt återställd. Så håll tummarna nu alla ni som läser det här, för vi hoppas på ett mycket positivt besked! <3

Jag kommer att sakna henne så

Det går inte att beskriva hur delad jag är inför morgondagen. 🙁 Att säga hejdå till det svartvita vilddjuret, även om jag vet att hon får det bra i sitt nya hem. Jag kommer att sakna alla race (finns film på det på min Instagram), alla hennes hopp & snurrar som hon gör varje gång man gör ordning maten, att ha henne liggandes över min kudde på nätterna, att hon skuttar omkring överallt osv. Och jag vet att även Zoomen kommer att sakna henne.

Hon kommer att få med sig hennes 2 favoritleksaker, för hon älskar dem så. En liten rund ”fotboll” samt fiskpipen. Hon leker med dem varje dag, & har dem även med i sin race. 😉

Det är redan jobbigt, & värre kommer det att bli. Jag kommer säkert bryta ihop när hon åker, eller precis efteråt, men då har jag ju min älskade Zoom kvar. <3 Han kommer att vara min stöttepelare genom den här fasen.

Så eftersom jag nu tycker att det här är så jobbigt, varför säljer jag henne då? Svaret är lätt, vi passar inte ihop. Därmed inte sagt att vi inte älskar varandra, det är STOR skillnad!! Jag önskar så att vi skulle ha samma känsla som jag & Zoom har, men det har vi tyvärr inte. Så därför blir det bäst såhär.

Saknad

Jag förstår inte, kommer jag aldrig att känna sån där underbar glädje för att träna hund igen? Gårdagens pass var riktigt skoj, men det känns hela tiden som att något saknas. Eller rättare sagt, NÅGON saknas!

Min galenpanna, fy fan vad jag saknar henne!! 🙁 Och just nu befinner jag mig i ett läge där jag hela tiden jämför Zoom med henne, & det blir liksom aldrig bra hur jag än vrider & vänder på det. Jag måste se Zoom för DEN HAN ÄR, ge honom en ärlig chans & inte bara känna mig missnöjd med honom. (Jag ångrar inte att jag köpte honom, ånej, jag älskar honom hur mycket som helst, men just träningsmässigt blir det jobbigt.) För det är klart att går jag in med inställningen att ”det är inge roligt att träna” så nog fan kommer det inte att bli det heller! Han känner av mig, & i just dem situationerna så är jag inte ett dugg svårläst. Jag vill ge honom en riktig chans, men jag saknar galenskapen. Mycket.

Imorrn får vi se vad som händer på förmiddagen/dagen, har inget spikat, men på eftermiddagen drar vi till Skutberget & försöker oss på lite GLÄDJEFYLLD träning! Sen hur det går återstår att se.

Snart får himlen tillbaka sin ängel

Veterinären har ringt nu & Dee’s vävnadsprover från magen var inte så bra. Kronisk gastrit plus kroniskt nånting mer. Veterinären sa att hon ALLTID kommer att ha problem med magen, & när det gäller klådan så finns det bara 1 alternativ kvar; Atopika. Men jag har tyvärr inte råd att låta henne få den medicinen, så då finns det inte så många andra val…Tyvärr…

Så med det som facit, plus senskadan som man ännu inte vet hur allvarlig den är, så har jag i samråd med veterinären beslutat mig för att släppa henne fri. I slutet av veckan ska jag beställa en tid för avlivning & fram tills dess ska hon få leva livet! Allt kommer självklart att ske på hennes villkor, men oj vad kul hon ska få ha!

Redan ikväll kör vi med träningen med Hundliv & där ska hon få göra alla övningar som hon vill. Det är livskvalité som gäller nu framöver, något hon har saknat länge.

Jag vet inte riktigt hur JAG ska överleva det här, men det får vi ta när det kommer, nu är det Dee som prioriteras först & främst. Min fina galenpanna, livet kommer att bli tomt utan dig. <3

dsc_0129 dsc_0727 dsc_0704 dsc_0751 11873899_10206596193556478_1899867859_n

Och jag ber er nu om att vara snälla, har ni spydiga kommentarer så håll dem för er själva. Jag har det nog jobbigt som det är & ingenting kan ändra mitt beslut.

Dagens uppdatering om Dee

Eftersom jag vet att alla som läser bloggen inte har Facebook så uppdaterar jag även här om läget med Dee.

Djursjukhuset ringde tidigare idag. Dee är fortfarande pigg, har inte spytt nånting mer (men hon ha fortfarande inte fått äta nånting) & nästa steg blir en gastroskopi samt endoskopi på måndag.

Men jag ska hämta hem henne imorrn & komma tillbaka med henne på måndag, sen stannar hon där tills på tisdag, detta för att dra ner kostnaden lite. Men hon får inte äta nånting alls under tiden som jag har henne hemma, så det blir ju inte helt lätt.

Veterinären tyckte att man skulle gå vidare med just dessa behandlingar om jag vill ha svar på varför hennes mage är som den är, & det vill jag verkligen veta! Det kommer att bli en dyr resa detta, men min tjej är värd allt & lite till. <3 Bara hon blir bra igen, min älskade lilla skrutt, tänk att det måste vara nånting hela tiden. 🙁

160903

Jag saknar min tjej så otroligt mycket, lägenheten här hemma är så tom & tyst. Jag spelar musik nonstop, men det hjälper inte så mycket. Jag vill bara ha hem min tjej, helst så frisk hon bara kan bli.

Jag är så rädd för hur hon ska reagera på allting som händer, & vad proverna kommer att visa för svar. Det är många orosmoment i mig nu. Natten gick sådär, jag vaknade vid halv fyra & låg vaken en stund & grät innan jag lyckades somna om. Inte kul nånstans. 🙁 Jag är även rädd för att kollapsa själv då jag inte är så jävla stabil just nu. Men bara Dee blir bättre så kommer jag också att bli det. Mardrömmen om att hon inte ska överleva lever dock kvar i allra högsta grad. Ni vet ju att jag alltid målar fan på väggen så fort jag får chansen.

Men fortsätt att hålla alla tummar ni kan för att det här ska sluta bra! Imorrn får jag iaf hem henne över natten & då ska vi mysa! <3 Jag saknar min underbara vän som kramar om mig flera gånger varje dag, jag saknar dessa kramar sjukt mycket. Jag saknar allt med min finaste Dee.

2 år av saknad

1408151

Idag är det exakt 2 år sedan min fina svartvita prinsessa lämnade mig och jorden. Jag saknar henne varje dag och det känns omöjligt att nånsin kunna känna sig hel igen. 🙁 Visst har jag Dee nu och älskar henne över allt annat, men hon kan inte ersätta Java på nåt sätt.

Och inte känns det bättre när Dee är skadad och sjuk för livet. Hon kommer alltid att ha sin allergi, samt sin missbildning i ryggen. Oavsett vad vi än gör så kommer hon ALDRIG att bli helt frisk, och det gör ont som fan. Men jag har inte gett upp hoppet helt än, hon bara måste bli bättre. Magen har lugnat sig lite nu, så det är ju bra. Men vi får se vad som händer framöver, hur rehaben går och när pengarna tar slut, för JA, hur jävla hemskt det än låter så är ekonomin en viktig del i det hela. Jag är sjukskriven på heltid och får inte ut så himla mycket pengar, så jag kan inte gå hur långt som helst heller, även om jag vill. Men men, nu tar vi en vecka i taget och ser hur det ser ut. Förhoppningsvis blir det bättre.