Första rehab-besöket

Idag har vi varit på djursjukhuset på rehab! Zoom var högst skeptisk till en del av dem sakerna vi gjorde, som typ laser, mätning av muskler & benviktsmanshetter. Och när han hade överlevt det så blev det ett dopp i poolen.

Så ja, hade Zoom haft egen telefon så hade han garanterat ringt efter hjälp! Det vi gjorde var i hans tycke inte alls okej.

Fram till på tisdag så ska han gå 2-3 stycken 10 minuters promenader/dag, varav 2 av dem med benviktsmanshetterna på bakbenen. Sen ska jag massera 2 ggr/dag, passivt böja & sträcka 2 ggr/dag, samt köra cavaletti (5-10 cm).

På tisdag förmiddag ska vi dit igen.

Rehab-fysioterapeuten trodde att det kommer att ta lång tid innan han får tillbaka full rörlighet i hasen – om han nån gång får det! 🙁 Så det är bara att kämpa på & göra det man ska varje dag, & hoppas på det bästa.

Med andra ord så har jag skjutit bort freestyledebuten ännu mer. Tidigast 6 Juni blir vår debut av. Så att han hinner bli helt bra & komma igång ordentligt med träningen, för vi måste ju se till att ha en bra chans på tävlingen. 😉

Det blir bättre

Större delen av dagen idag har varit kanonbra. Jag har umgåtts med Carina & vi smider lite planer inför den närmsta framtiden. 🙂 Med andra ord, jag borde må bra.

Men dem senaste timmarna har varit riktigt jobbiga, & är det än. Jag försöker motarbeta all ångest som rusar genom kroppen, men den är svår att hejda. I huvudet slåss det positiva mot det negativa, i hopp om att vinna. Men fighten är tuff. Jag bara gör allt jag kan för att rida ut den här stormen, för JA, jag VET att detta går över, även om det inte känns så just nu. Det är en sak som jag har lärt mig genom åren, att allt förändras, hela tiden. Det jobbiga försvinner, det som är bra försvinner, all tveksamhet försvinner osv. Allt kommer & går, bara för att jag har några tuffa timmar nu så betyder det inte att jag ligger livlös på botten, inte längre, sånt är historia & ska aldrig mer bli framtid.

Imorrn väntar första rehab-besöket för Zoom. Jag har ingen aning om vad vi kommer att göra, så det känns väldigt spännande. Vi kommer förmodligen att få massa tips på saker som vi ska träna på, så jag går dit med öppet sinne. 😉 Det blir bra det här.

Tråkigt att bara vänta hela tiden

Äntligen har tjejligan slutat att löpa! Så idag var jag & Zoom hemma hos Carina & ligan. 🙂 Vi kollade massa utställningar & räknade på priser osv. & jag vill verkligen komma iväg på många under året! Jag längtar mycket mer efter utställningarna än freestyletävlingar!! :O Jag måste ha blivit utställningsnörd, för inte kan väl JAG längta mer efter utställning än freestyle?! Någonting har gått snett, jag känner inte igen mig själv.

Om hans ben är läkt så börjar ju rehaben snart & jag vet inte hur lång tid den kommer att ta. Förhoppningsvis inte så länge eftersom han inte har varit skadad någon längre tid, utan ”bara” några veckor. Men vi får se, hälsan går i första hand! På måndag vet jag mer om det. 😉

Freestyle ska jag inte tävla innan sommaren då vissa rörelser innebär mycket tryck i benen. Som alla backa-rörelser, där måste hunden sätta benen under sig & jobba, så därför vill jag inte börja träna så mycket sånt dem första månaderna.

När det kommer till agility så får vi se när jag bestämmer mig för att börja träna igen. Det är ju så himla skoj med agility, men det kräver en hel del fysik. Vill inte riskera att börja för tidigt så att hans skada kanske går upp & så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så förmodligen blir det inte innan nästa vinter.

Seriöst, jag vill bara åka iväg NU, NU & NU!! Vill inte behöva vänta ett par månader till, jag hatar ju att bara vänta. 😛