Övervinner kärleken allt?

För i så fall kommer jag & Dee att bli grymma i framtiden!!

20160909_121320

Fast den senaste tiden har varit väldigt jobbig för oss båda, på olika sätt. Jag har t.o.m. funderat på att inte ha nån hund alls, ett alternativ som jag vet inte skulle funka alls för mig. Men det är bara för att jag är så rädd för att förlora min fyrbenta följeslagare. <3 Det är lättare att lämna än att lämnas, det kommer man aldrig ifrån.

Idag har vi tagit en promenad på typ 20 minuter & jag har tänkt att vi ska hinna/orka med en till. Vi måste ju börja komma igång nu inför rehaben. Då ska vi ju gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag. Men anledningen till att vi kom ur det var ju att Dee’s mage kraschade fullständigt, så det är ju inte så konstigt. Men vi ska hitta tillbaka dit, helt klart.

Som jag skrev på Facebook igår så slits jag mellan hopp & förtvivlan hela tiden. Ena stunden drömmer jag om tävlingar, & i nästa stund är jag övertygad om att hon har en obotlig sjukdom i sin mage som gör att jag måste ta bort henne. Ni kan ju tänka er själva att kastas mellan dessa ”lägen”.

Om en vecka borde jag få provsvaren, då borde jag få veta vad det är för fel på Dee’s mage & hur vi ska gå vidare. Som det är nu så misstänker veterinären att hon även har foderallergi, eftersom klådan börjar komma tillbaka. 🙁 Hon kliar inte sönder sig, men hon går runt & gnuggar ansiktet mot möblerna samt slickar/biter sig lite överallt på kroppen (bortsett från såren på armbågarna, för dem vet hon att hon inte får röra). Så hon kliar sig inte frenetiskt, men mer än normalt.

Framtiden ser väldigt oklar ut just nu, jag har ingen aning om vad som kommer att ske, eller ens när det kommer att ske saker. Men det är väl ”bara” att göra sitt bästa för att ta sig dit på ett så bra sätt som möjligt. Vad kan man annars göra?

Lyckan för små saker

Idag har Dee bajsat NORMALT! 😀 Alltså lyckan av att kunna plocka upp bajset går inte att beskriva! Så nej, ibland behövs det inte mycket för att göra mig glad. 😉

20160908_152900

Hon är piggare idag också, har fått mat flera gånger & än så länge håller magen sig lugn. Men detta är långt ifrån över, så jag vågar inte andas ut helt än, för jag vet hur snabbt det kan vända. Men lite glad vågar jag vara. 🙂

När magen är bättre så är det dags att ta tag & rehabilitera hennes senskada, & det blir också en process. Jag har ju förhoppningar om att vi ska kunna tävla i Februari nästa år, men vi får se hur det går med den saken. Det är många bitar som måste falla på plats för att det ska vara möjligt.

Många gånger är Facebook väldigt jobbigt, för där ser & läser man om alla som har så roligt med sina hundar, tränar, tävlar, går långisar m.m. Och här sitter jag med en nästan ständigt sjuk/skadad hund. 🙁 Jag vet att Facebook inte visar hela sanningen, att alla inte mår lika häftigt som det verkar på nätet, men dem gör ändå dem där roliga sakerna som jag saknar så mycket.

Idag har vi varit ute & gått i typ 15-20 minuter i långsam takt. Det var lagom för mig & Dee, vi båda är ju ganska slitna vid det här laget. Fast det blir en liten promenad till idag, för jag måste till affären en sväng. Ska dock möta upp Malin & Åsa där, för NEJ, jag binder inte fast Dee utanför utan bevakning! Hon skulle lätt följa med vem som helst & nåt sånt vågar jag verkligen inte riskera.

Rehab idag igen + paket till mig!

Dagens rehab-besök gick bra, Dee älskar att komma dit, för hon får massa godis & sånt där. 😛 Även om vi faktiskt snålade på det idag, p.g.a. hennes mage. Men hon fick massage, laser & så tränade vi lite stabilitet. Vi kunde snabbt konstatera att hon är väldigt ojämn i musklerna, det märktes jättetydligt på stabilitetsövningarna.

Hem & lämna Dee, sen iväg på ett möte & när jag kom hem så hade jag fått paket! 😀 Som jag har väntat, med spänning, på detta paketet, nu har jag lätt det snyggaste mobilfodralet som finns!!

20160822_162535

Nu sitter jag här i soffan & tycker att tisdag nästa vecka känns långt borta. Jag fick ju inga direkta svar från sjukgymnasten idag, om vad hon trodde om Dee’s framtid. Hon tyckte att vi skulle köra några fler laserbehandlingar & om hon fortfarande inte blir bättre så ville hon sätta nålar. Jag tror ju inte att några laserbehandlingar till kommer att göra nån skillnad, tyvärr, eftersom jag upplever att hon blir sämre. Kanske inte p.g.a lasern, men bättre blir hon då inte. 🙁 Så det är med skräckblandad förtjusning som jag styr bilen till Västerås nästa tisdag, med mig har jag förutom Dee, Jenny & hennes grabbliga. Så himla skönt med sällskap, är så drygt att köra så långt helt själv. Plus att eftersom jag inte alls vet vad det blir för besked jag får där, så vill jag ha lite mentalt stöd med mig också. Och det har jag i Jenny, så tack på förhand vännen! <3

Resten av kvällen blir lugn, både jag & Dee är slitna efter dem senaste dygnens spring ut & in. Magen är bättre idag, ganska mycket bättre, men jag vågar verkligen inte hoppas på att den kommer att fortsätta vara så. Jag förväntar mig att den kraschar inatt/imorrn igen, men jag skulle bli oerhört lättad om det inte hände.

Annars så har jag massa jobbiga beslut som måste tas, jag har ingen som helst aning om HUR det ska gå till att fatta dem, jag bara vet att jag MÅSTE. Jag kan inte skjuta fram dem hela tiden, men jag är så rädd för att välja fel. Jag har sån beslutsångest så det är nåt i hästväg kan man milt uttryckt säga. Jag måste på nåt sätt känna efter vad som känns mest rätt, eller minst fel. Men det är bara så jävla svårt.

2 år av saknad

1408151

Idag är det exakt 2 år sedan min fina svartvita prinsessa lämnade mig och jorden. Jag saknar henne varje dag och det känns omöjligt att nånsin kunna känna sig hel igen. 🙁 Visst har jag Dee nu och älskar henne över allt annat, men hon kan inte ersätta Java på nåt sätt.

Och inte känns det bättre när Dee är skadad och sjuk för livet. Hon kommer alltid att ha sin allergi, samt sin missbildning i ryggen. Oavsett vad vi än gör så kommer hon ALDRIG att bli helt frisk, och det gör ont som fan. Men jag har inte gett upp hoppet helt än, hon bara måste bli bättre. Magen har lugnat sig lite nu, så det är ju bra. Men vi får se vad som händer framöver, hur rehaben går och när pengarna tar slut, för JA, hur jävla hemskt det än låter så är ekonomin en viktig del i det hela. Jag är sjukskriven på heltid och får inte ut så himla mycket pengar, så jag kan inte gå hur långt som helst heller, även om jag vill. Men men, nu tar vi en vecka i taget och ser hur det ser ut. Förhoppningsvis blir det bättre.

Min livräddare

Idag höll jag på att falla ännu djupare ner i skiten, men lyckades med hjälp av några vänliga själar hålla mig flytande. Och Dee såklart, hon är min bästa livräddare. <3

SuperPhoto_160728182316

Blir galen på att jag fortfarande inte har fått nån tid till vårdcentralen. Jag blev ju lovad en tid SENAST nästa vecka, så borde jag inte ha fått den vid det här laget då? Tänkte ringa dit imorrn & höra med dem, så att det inte har blivit något fel nånstans.

Shit, nu blev jag nojig för det. Tänk om dem har skickat en tid till mig som var idag eller imorrn, men så har dem bara min gamla adress?! :O Jag har ju ingen eftersändning så jag hoppas inte att så är fallet. Så JA, imorrn MÅSTE jag ringa & kolla läget, samt försäkra mig om att dem har rätt adress!

Dee har fått träna lite stabilitetsövningar idag, mer än så har jag inte orkat med. Åh, vad jag längtar efter att må bättre & därmed orka med roliga saker på dagarna. Imorrn pratade jag & Carina på att ses, men vi får se hur min dagsform är då. Är det lika illa, eller värre, som idag så måste jag nog tyvärr ställa in. Men vi är inte där än, så hoppet lever ett tag till.

Min tjej hör till dem bästa!

Jag är så stolt & glad att jag tror jag spricker snart! 😀 Min allra finaste tjej var såå himla duktig idag på träningen. Visst, lite oflyt i programmen ibland, & man märker på henne att hon inte är i bästa form, varken med huvudet eller kroppen. Men om man tänker på hur omständigheter är, så kan jag inte vara annat än nöjd med min brud!

160703

3 duktiga hundar från dagens träning. Leo, Dee & Jax

Jag har fått göra om programmet lite eftersom hennes rygg inte är helt okej. Så rörelser som ”om” (när hon backar runt mig) är helt borttagna, & jag tränar inte alls på alla ”hopp”. När vi debuterar, vilket blir 28 Augusti i Kungsör så hoppas jag att vi kan ha med hoppen i vårt program, men vi tränar dem inte i dagsläget som sagt.

På tal om Kungsör, det är stället jag aldrig kommer till. Först var det med Java, som blev mycket sämre, förra året fick Dee en pinne genom hakan & den här gången får vi se om vi tar oss iväg eller inte. Tredje gången gillt hoppas jag! 😉 Sen att Malin & Jenny ska åka med gör det hela bara ännu roligare! 😀 Det kommer bli som förr i tiden, när man hade en tillräckligt frisk hund för att kunna åka runt på tävlingar & tävla, shit vad jag saknar den tiden.

Men jag vet mycket väl att jag måste vara rädd om Dee om hon ska hålla. Vi kör våra rehabövningar flera gånger i veckan precis som sjukgymnasten har sagt. Och jag kommer att träffa henne igen innan debuten så skulle det visa sig då att Dee är sämre (& jag inte har sett det på nåt annat sätt) så ställer vi såklart in, men nu hoppas vi på det bästa!

Innan det är dags för tävling så är det dags för ett freestyleläger! 😀 Och det börjar redan nu på fredag & håller på i 4 dagar! Jag hoppas att jag & Dee utvecklas mer tillsammans & blir mer synkade. Sen att både Malin & Jenny också ska gå lägret gör ju inte saken sämre precis! Jag är så glad över att Dee är bättre & vi kan göra lite saker igen, men som sagt, jag måste vara på min vakt & tänka mig för hela tiden. Vara noga med uppvärmning & nedvarvning. Och vi använder oss av BoT-nättäcket. Just det ja, på tal om det, jag har fortfarande inte hört nåt från SKK angående det, så jag får nog ringa dem imorrn. Bara så att jag vet vad som gäller i Dee’s fall.

Resten av den här dagen blir lugn iaf, ingen mer hundträning, varken psykisk eller fysisk. Så laddar vi krafterna tills imorrn då det blir träning utomhus med Hundliv på kvällen. Då ska vi träna på ”fram” & stabilitetsövningar! (Sen så måste jag svänga förbi stan också & köpa en kalender till Dee!)

Rehabträningen är igång på allvar!

Ett tag såg det ut som om jag skulle åka iväg själv med Dee & låta henne simma, men sen sa Malin att hon & Jax gärna följde med. 🙂 Så vi åkte ut till Skutberget där de fick simma efter tennisbollar i vågorna.

20160702_160927

Annars idag så har jag köpt en hylla till köket, gjort i ordning där så man inte behöver skämmas längre, plus att jag har burit bort lite grejer till förrådet. Så det blir bättre, snart behöver jag inte skämmas för nån del i lägenheten! 😀 Sen är inte allt fixat i garderoberna & byrålådorna & sådär, men det ligger inte som prio ett just nu, utan det är att få ordning så att det ser snyggt ut. När morsan & Anders kommer hem från sin semester så ska de hjälpa mig att sätta upp tavlor & sådär på väggarna, så då är det bra om så mycket som möjligt är i ordning så att jag vet vilken tavla jag ska ha vart. 😉 Sånt underlättar, haha.

Jag tänkte köra lite stabilitetsövningar med Dee idag igen, för vi gjorde ju inga igår. Sen ska jag försöka lära henne att ”skämmas”, vi får se om det går. 😛 Hur morgondagen ser ut vet jag ännu inte, det beror nog på vädret & om jag får med mig nån på en rolig hundaktivitet eller inte. 😉 Allt blir ju så mycket roligare när man har med sig nån!

Men jag har helt klart kommit igång med hennes rehab ordentligt, måste bara köpa en träningskalender till henne så att jag kan skriva ner där varje dag vad vi har gjort, för på så sätt blir det lättare att följa allt. Så ja, en tripp ner till stan får det bli någon dag väldigt snart.

Laddar inför tävlingar!!

Idag upptäckte jag nånting riktigt roligt! Det finns numera en till freestyletävling inom rimligt avstånd med dubbla starter!! 😀 😀 😀 Så 1 Oktober styr vi bilen mot Skövde & 2 freestylestarter på samma dag. Men lite flyt & bra träningsupplägg så kan vi få titeln FD1 då & sen kunna starta klass 2 i November här i Karlstad. Det är mitt mål, för första tävlingen blir ju i Kungsör 28 Augusti.

160626

Jag saknar tävlingarna så himla mycket, jag ser fram emot dem sjukt mycket, men nu först blir det ett freestyleläger här i Karlstad i Juli. 🙂 Där hoppas jag få lära mig & Dee att synka varandra mer samt få flyt i programmet.

Fast allra först väntar en agilitytävling för mig & Rally & den är imorrn! Dee kommer även att få starta, fast bara några få hinder & på small-höjd. Hon blir så ledsen annars om jag bara kör med Rally. Så det blir NOGGRANN uppvärmning av madam, så får vi se hur resultatet blir efteråt.

Måste ringa till ReDog & prata om hennes rehabplan också, om vi måste åka dit igen eller om vi kan lägga upp en plan ändå. Jag hoppas såklart att vi slipper åka dit igen redan nu, men är ändå beredd att göra det ifall det är vad som behövs. Allt för min fina tjej vet ni. <3

Diagnoser på Lix & Dee

Nu så, ska jag försöka sammanfatta allting, vi får se hur det går.

Dem blev ju inlagda på eftermiddagen i förrgår, för att dem skulle få dropp, smärtstillande, fasta & kunna göra CT-röntgen så fort som möjligt på morgonen därpå. Lix försvann först, sen fick vi vänta ytterligare en stund innan dem tog Dee.

På morgonen igår så ringde dem & sa att dem kanske inte skulle göra en CT på Dee ändå, för då visade hon ingen smärta i ryggen. Jag sa då till på skarpen att JO, HON SKA GÖRA EN CT!! Jag sa att hon visar oerhört små tecken på smärta, så dem kan vara svåra att se om man inte känner henne. Plus att har dem gett henne smärtstillande hela natten så har hon kanske inte så ont JUST DÅ. Och jag fick som jag ville, för när dem undersökte henne några timmar senare så visade hon smärta i ländryggen & bäckenet. Så hon fick sin CT till slut.

Med Lix var det också lite krångel, för dem ville göra ett nytt ultraljud på henne innan en eventuell CT-röntgen. Så även där fick vi säga till dem att hon SKULLE GÖRA EN CT!! Och inget ultraljud eftersom hon gjorde ett sånt för några veckor sen här hemma. Det var inte lätt, men till slut fick vi vår vilja fram ändå, så dem gjorde inget ultraljud, men en CT.

Vi fick hämta dem små liven sent på eftermiddagen igår & då fick vi även lite svar på saker & ting. Jag tar en i taget för att det ska vara lättare för er att förstå.

Vi börjar med Lix:
Hon har ingen shunt i levern, däremot har hon ett extra kärl mellan levern & hjärtat, vilket dem brukar ha om dem har en shunt i levern…Men ingen shunt som sagt. Dem röntgade även hjärnan på henne för att se om hon hade vattenskalle eller nånting sånt, men nope, inte det heller. Däremot hittade dem en LITEN LITEN ”skada” på hennes högra hjärnhalva, som förklarar varför hennes vänstra ben krånglar ibland. Förutom det så hittade dem ingenting som kan förklara kramperna eller hennes skyhöga gallsyrevärden. Hon ska gå på veterinärfoder & ta det lugnt i 2-3 veckor, sen ska hon ta nya gallsyreprover för att se hur dem ligger då, men detta kunde vi göra i Karlstad. Är dem fortfarande höga då så blir det fortsatt utredning för att försöka hitta felet. Så med andra ord; diagnos Okänd.

Så har vi kommit till Dee:
Hon har inget diskbråck, vilket var både bra & dåligt. Bra för att det inte är en rolig skada alls, men dåligt för att då hade man kunnat operera. Dem hittade en liten missbildning i ländryggen som förklarar hennes smärta, & den kan dem inte göra nånting åt, nånsin, utan den kommer hon att få leva med resten av livet. För att hon ska kunna leva ett normalt liv ändå så krävs det mycket planering & noggrannhet från min sida. Hon MÅSTE värmas upp ordentligt innan ALL FORM AV ARBETE, plus ha ett BoT-nättäcke på sig så mycket som möjligt när hon tränar. Den allra allra värsta rörelsen hon kan göra är agilityslalom, så den bör hon undvika så mycket det bara går resten av livet, med andra ord, vi kommer inte att kunna tävla massa agility. 🙁 Men det var jag ju lite beredd på. Hon kan träna agility ibland (när hon är ORDENTLIGT uppvärmd!!), men inte massa slalomträning då. Men hopp & tunnlar & såna saker kan hon få göra för skojs skull. När det kommer till freestylen så kan hon hålla för det, beroende på hur duktig & noggrann jag är med uppvärmningen & sådär. Men jag kommer att få ha stenkoll på henne framöver, & verkligen planera in allt ordentligt. Hon kommer att kunna få busa med sina polare också, men samma sak där, uppvärmning!! Egentligen hade veterinären velat satt in Rimadyl på henne, men eftersom hon går på Prednisolon för sin allergi så gick inte det. Och eftersom hon inte svarade alls på den smärtstillande medicinen som hon fick efter besöket på ReDog så får hon vara utan. När vi ändå är inne på detta med ReDog så måste jag ringa till dem på måndag & på nåt sätt få ett rehabupplägg från dem. Så om vi måste åka dit igen eller inte vet jag inte nu, utan det får jag veta på måndag när jag ringer & pratar med dem. Det allra, allra viktigaste i Dee’s liv är att hon ALDRIG NÅNSIN får bli fet!! Hellre 1 kg för lite & 1 kg för mycket, för annars kommer inte ryggen att hålla. Så veterinären tipsade om kalorisnålt godis vid träning (så länge man inte kan belöna med leksak) & mycket uppbyggande av muskler, speciellt i bakpartiet. Hon får mer än gärna simma 3 dagar/vecka & än så länge funkar ju det kanon utomhus. Sen ska hon även gå på ett kosttillskott resten av livet. Sammanfattning av Dee: ingen agilitykarriär, men kan hålla för ett aktiv liv i övrigt om vi sköter allting rätt!

Nu tror jag inte att jag har missat något, har ni några frågor så är det bara att fråga på, så ska jag svara så gott jag kan. Jag är fortfarande hela slut i huvudet efter dessa dagar, men kände att jag behövde skriva allting här i bloggen så att ni får veta. Jag vet ju att det är många som följer oss just nu, så istället för att besvara er en & en så gör vi såhär. 😉

20160623_210516

Imorse när jag vaknade så hittade jag 2 ganska stora blodpölar i sovrummet. :O Jag tänkte direkt ”nu löper hon”, men nope, inget löp där inte. Jag undersökte henne, men hittade ingen förklaring till blodet. Så jag fick ringa Strömsholm & fråga, men dem hade inte heller nån aning om vart det kunde komma ifrån. I övrigt så är även hon sliten, men hon har ingen feber så veterinären på Strömsholm & veterinären här i Karlstad tyckte att jag skulle avvakta & hålla koll, blir hon sämre så får vi åka in. Men inget mer blod sen dess & hon är lite lugnare nu, så jag hoppas att vi ska slippa åka in.

Idag är det ju midsommarafton & jag & Dee skulle eventuellt ha varit med Hundlivsadmin, men jag vet inte om jag vågar chansa på det. För det blir isf många hundar & Dee behöver vila, så det blir nog inget sånt för oss. Jag vet inte om vi blir själva eller om vi kanske ska träffa nån/några andra.

När jag är piggare & förstår vad jag själv tänker så ska jag läsa på mycket om uppvärmning & såna saker på hund, jag kan ju en del sen hästtiden, & jag antar att det inte är jättestor skillnad mellan häst & hund. Men man kan nog inte läsa för mycket om sånt. 🙂

På tävling med Rally!

20160620_174124

Idag har jag lånat världens coolaste lundehund – Rally! 😀 Vi var med på en agilitytävling här i Karlstad, trots att vi inte har tränat på typ 1 år. Men hon var sååå himla duktig, jag kan verkligen inte vara mer nöjd med henne än jag är. <3 T.o.m. när hon totalkraschade i ett hopphinder så reste hon sig bara upp, kom till mig, & sen kunde vi köra vidare. Här kan ni se loppet:

Eftersom det regnade & Rally HATAR regn så var det inte superkul att vänta på nästa klass. Och Rally har ju varit skadad för inte så jättelänge sen & jag vet inte riktigt hur bra tränad hon är fysiskt just nu. Så det, plus att jag var rädd att hon slog sig i kraschen i första starten, gjorde att vi strök oss ur sista klassen & åkte hem istället.

På vägen hem bytte jag & Carina tillbaka hundar, så att hon fick Rally & jag fick Dee. Och VARJE gång de två möts då blir Dee superduperspänd & svansen så stor & hög den bara kan bli. Rally däremot kryper ihop, fjäskar allt vad hon kan & kissar ner sig. Det är både skönt & jobbigt att se de så, skönt av den anledningen att jag VET att jag tog rätt beslut med att låta Rally flytta, men samtidigt jobbigt eftersom jag tycker synd om Rally som är så låg & osäker mot Dee. Och Dee spänner inte upp sig så för någon annan, utan enbart mot Rally. 🙁 Visst, nu är det skönt att hon inte är sån mot alla hundar, men relationen Dee – Rally funkar helt enkelt inte.

Nu sitter vi i soffan, jag skriver här & Dee tuggar på ett ben. Imorrn vet jag inte riktigt vad som händer, men på onsdag ska vi åka till Strömsholm i hopp om att göra en CT-röntgen på madam Dee. Vi (jag, Carina & Patric) kommer även att ta med oss Lix som vi också hoppas får sin CT då. Allt är klart med Folksam, dem ersätter båda CT-röntgerna, så det är ”bara” att få undersökningen gjord.

Dee var ju på rehab i förmiddags & hon var inte bättre nu. Inte jättemycket sämre heller, men jag hör ju själv hur ofta hon släpar i vänster baktass när hon går. 🙁 Det är som att nerverna inte kopplar hela vägen alla gånger, & jag vill inte att hon ska behöva gå så hela sommaren i väntan på en planerad CT. Därför väljer jag att åka in akut med henne på onsdag morgon. Jag har ingen aning om hur hennes odds ser ut, & jag är livrädd för att få fel svar när jag frågar veterinären. Min älskade galenpanna, hon bara MÅSTE bli såpass bra att hon kan leva ett aktivt liv igen.