Fångarna släpptes ur sina bojor

Ja, nånting sånt kan man kalla det. 😛 För första gången på länge så fick dem springa lösa på ängen & dem var såå himla lyckliga! De sprang hej vilt, t.o.m. Zoom gjorde det. Jag passade på att fota lite & efter att ha låtit dem springa i typ 10-15 minuter, så kopplade jag dem & så gick vi till bilen & åkte hem igen. Imorron blir det bara vanliga koppelpromenader, & på torsdag får dem springa lösa lite till. Har fått ett noggrant träningsschema av Stefan på ReDog, så det följer vi till punkt & pricka!

Snygg stil Yori! 😛

Sötaste av dem alla. <3

Springa med brorsan är skoj!

Alltid vid din sida.

Här lever örat sitt egna liv…

Vad sägs om en liten flört i farten? 😛

My crazy one!

Han med sina springstilar.

Jag vill också ha pinnen ju!

Spring Zoom, du har en galning efter dig!

Så himla fin. <3

Zoom är stolt över sin pinne.

Frågan är om pinnen är god eller äcklig…

Om några timmar ska jag & Yori (tillsammans med Malin & Jax samt Elin & Muffin) åka iväg till Karlskoga på privatlektion i freestyle! Zoomen får vara hemma hos Erik & Algot under tiden, så han får det också bra. 🙂 Idag ska vi fokusera på fokus & få tips på hans backande. Ni som följer oss på Instagram vet ju hur Yori backar…Han springer liksom inte, utan HOPPAR bakåt, en rörelse som inte är så bra för ryggen, samt att man får lägre poäng på tävling på det, just eftersom det inte är en sund rörelse. Så det ska vi jobba med idag. 🙂

Jag har liksom startat upp massor av grejer nu! Det är promenader, fotostunder, uppvärmning, nedvarvning, stretching & massa träningar! Nu när Zoomen får träna igen så kommer han att få följa med till hallen mycket oftare, vilket är skönt för då slipper jag ha dåligt samvete för att han aldrig får följa med eller göra nåt. Så ÄNTLIGEN kan vi börja leva igen!

Friskförklarad!

Ja, det stämmer, min fina Zoom är nu friskförklarad!! 😀 Besöket på ReDog var underbart & nu ska Zoomen sättas igång & leva ett roligare liv än bara små korta koppelpromenader. På fredag väntar vattentrask & redan imorron ska han få röra sig lite fritt ute för första gången på väldigt länge. Så jag tänkte ta med mig kameran & fota. 😉 Han brukar inte springa jättemycket när han är lös, utan han rullar sig mest, äter gräs & kissar överallt. 😛 Så jag behöver nog inte oroa mig för att han ska överanstränga sig. 😉 Haha.

Så himla skönt att kunna ta längre promenader, & att kunna träna freestyle på riktigt!! Och så skönt att veta att han är smärtfri! <3 Hans mediciner håller på att sättas ut, eller ja, ena medicinen är ju redan helt utsatt & det var den medicinen som har ett halvårs karenstid, så om lite mindre än ett halvår kan jag ställa ut honom igen! 😉 Onsior ska börja trappas ner om några dagar, & den är det ju bara 28 dagars karens på. Så äntligen kommer vi nånstans! Åt rätt håll!

Så duktiga killar

Idag har jag & några kompisar varit ute i solen & tränat ett par timmar. Eller ja, vi pratade en hel del, samt fotade, så själva träningen blev inte så lång. 😛 Haha. Men BÅDA mina killar var såå duktiga! Zoomen var den som glänste mest, fullt fokus hela tiden. Yori hade lite andra saker i näsan emellanåt, men han är ju en ungspoling som precis börjat intressera sig för alla lukter utomhus. Så jag är grymt nöjd med båda två! <3

Kolla vilket fokus!!

Som en dröm.

Imorron börjar dagen med en bilresa till Västerås där Zoomen ska till ReDog & få ett igångsättningsschema, så länge inte skadan är värre. Men det hoppas vi verkligen inte att den är! Han är piggare & gladare, så jag tror att han är bättre. 🙂

Hemma från besök på ReDog

Dagens resa till ReDog har gått bra. Röntgen visade att han har NORMALT ANTAL KOTOR!! 😀 Yes, där föll en stor sten från hjärtat. MEN:

”Längst bak i ryggen ser den sista ländkotan eventuellt lite avvikande ut. Det finns dock en del avföring i tarmen som överprojiceras i bilden vilket kan bidra till detta. I övrigt ser ryggen fin ut.”

Så det är bara att hoppas på att det var avföringen som gjorde att röntgen såg ut som den gjorde. Han ska nu gå på Onsior & Ortoton i 2 veckor, sen är det återbesök på ReDog som gäller. Han ska även få laser minst 1 gång/vecka fram tills dess. 20 minuters koppelpromenader max 4 gånger/dag. Inget busande, inget hoppande, ingen träning. Utan bara hållas så lugn & stilla som möjligt. Så jag köpte med lite fler ben hem. 😉

Lägesrapport Zoom

Nu har vi precis kommit hem från ReDog där Zoom har undersökts av Stefan Rosén. Han hittade massor av smärta i min lilla kille. 🙁 Såhär skrev han i journalen:

Zoom går extremt kort med BB
Har lateralflexion av ryggen åt vänster men inte åt höger
Vid undersökning är han för kort & han ömmar i djupa höftböjarmuskeln som inkluderar ländryggen & bäcken
Mycket kraftiga muskelfibrer vänster sida ländrygg
Spänd & öm intraspinalt  muskulärt från bakre bröstrygg & korsryggen
Hunden har rejäla muskelspänningsbesvär i länden
Orsak?
Har SKK rtg med A höfter
Ligament teres?
Normalt antal kotor?
Överansträngd eller skadad i muskler som han inte läkt ut & idag fått Myosit?

När jag hörde ”rätt antal kotor?” så blev jag skräckslagen inombords. Magic hade ju en ländkota för mycket & det gjorde att jag var tvungen att ta bort honom. Och jag har hört om flera hundar med det problemet som inte har levt så länge. :'( Min fina Zoom <3

På måndag ska vi tillbaka till ReDog för en utredning hos en veterinär där. Han ska röntgas i lite olika vinklar, kolla antalet kotor & sen sätts någon medicin in. Idag pratades det om Ortoton & om han får den medicinen så kommer han inte att kunna varken ställas eller tävlas på annat sätt i minst 6 månader. Men om den kan hjälpa honom så tvekar jag inte en sekund på att testa den! Hälsan går före allt annat.

Han får nu gå promenader, både långa & korta, men i koppel. Han får inte träna nånting alls, hoppa eller springa, för det kan förvärra allting. Så han kommer inte att få följa med till hallen nånting, för han skulle bli VÄLDIGT ledsen om han får följa med, men inte får göra nånting. Så då har han det bättre hos Nikke & Loppis under den tiden jag är där.

Är det någon som läser som har liknande erfarenheter & har lust att dela med sig lite? Allt är bättre än inget alls.

Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Porta cana shunt

Nu har jag äntligen pratat med veterinären på ReDog. Och Lix prover såg inte så bra ut, speciellt inte gallsyreproverna (som är högre efter att de har ätit & Lix var fastande inför provet) som ska ligga på max 10, & hennes låg på 87. Så ett nytt sånt prov ska tas EFTER en måltid för att se hur högt det ligger då.

Hon har med största säkerhet Shunt i levern, eller Porta cana shunt som det egentligen heter. Detta är en medfödd defekt & om jag har fattat det hela rätt så kommer det att krävas en operation om hon ska kunna leva vidare, MEN det är en dyr operation & det finns vissa risker med den.

Såhär står det på en sida på nätet: ”Beroende på shuntens omfattning varierar symtomen. Man kan se exempelvis magtarmbesvär, kramper och annan påverkan av nervsystemet, ökat drickande och kissande, trötthet och dålig tillväxt.” Allt det stämmer på Lix, utom magtarmbesvär, så det skulle ju förklara hennes ”krampanfall” som hon får med jämna mellanrum.

Metacamen skulle minskas då levern inte kan ta upp medicinen som den ska, & vi vill inte riskera att hon får en överdos p.g.a det. Eller att magen kraschar fullständigt.

Jag har ringt Evidensia här i Karlstad & vi ska in dit på ultraljud om en vecka, den 25 Maj, för att bekräfta sjukdomen & se hur allvarlig den är. Och det är först efter den undersökningen som jag kommer att bestämma mig för om jag ska gå vidare med Lix eller inte. Så det blir inget sånt beslut idag, vilket jag trodde att jag skulle behöva ta då jag trodde att de inte skulle hitta nåt avvikande på proverna, men där hade jag ju fel. Och det är jag ”glad” för, för att hela tiden höra att ens hundar är ”mystiska fall” är inte roligt nånstans. Jag vill ha en diagnos, så att man kan förstå mer & kunna hjälpa hunden på bästa sätt.

Den här sjukdomen är i & för sig ovanlig, men den har i alla fall ett namn! Och då blir det genast lättare att förstå & acceptera den. Hur vida den är ärftlig eller inte vet man ännu inte. Jag kommer att fråga veterinären om det när vi ska in nästa gång, så får vi se vad hon har att säga om det. Inte för att jag tänker avla vidare på Lix, men jag tänkte på om jag vågar ta nån mer kull på Rally eller inte. Samt hur det blir med Lix kullsyskon. Men men, den här sjukdomen är helt ny för mig, så jag får läsa på lite till om den innan nästa veckas veterinärbesök. Här & här har jag läst en del & dem sidorna rekommenderar jag till er andra som också vill läsa på lite.

Tänk att drömmar kan krossas så lätt. Jag hade ju så stora planer för mig & Lix i framtiden, men nu får jag vara glad om hon kan fortsätta leva. Det blir väldigt sällan som man har tänkt sig, i alla fall för min del. Men jag är så förbannat trött på all otur med hundarna! Varför får just mina hundar massa ”mystiska” & ovanliga sjukdomar? 🙁 Lilla söta Lix, hoppas verkligen att hon överlever detta.

160518

Gårdagens veterinärbesök för Lix

Ledsen att jag inte uppdaterade här i bloggen igår då jag vet att det är många som följer Lix resa nu, men jag orkade helt enkelt inte. Egentligen har jag inte så mycket ork nu heller, men jag skriver detta för er skull.

Vi åkte till ReDog i Västerås där Lix blev tagen på fullt allvar. Veterinären hade aldrig hört talas om något liknande, men kunde konstatera att hon här VÄLDIGT ont på många ställen i kroppen. Så det är nånting med muskulaturen sa hon, men hon visste inte alls vad.

De tog massor av blodprover på henne, som kostade över 6 000:- och jag har fått svar på typ hälften av dem, och där ser alla bra ut. Om cirka en vecka får jag svar på dem andra proverna.

Skulle det vara så att även dem proverna ser bra ut så skulle veterinären ”ta upp” Lix fall i nåt forum för veterinärer i hela Sverige. Hon sa att jag skulle förbereda mig på att det kunde bli långa resor och dyra kostnader…Och än så länge helt utan några som helst garantier.

Det är asjobbigt och jag vet inte hur långt jag kan gå med min lilla räv. Jag har ju inte obegränsat med pengar, hur gärna jag än önskar att jag hade det. Men samtidigt så är jag beredd på att ge henne några chanser till. Förstår ni hur jag menar?

I väntan på dem sista provsvaren så får hon nu Metacam varje dag. Är det nånting ni undrar över så är det bara att fråga, jag svarar så gott jag kan.

20160513_104721

Lägesrapport om Lix

Nu har Lix varit inne på djursjukhuset 2 gånger till för vidare undersökningar & utredningar. Igår var hon inneliggande hela dagen. Idag har jag äntligen pratat med veterinären, men vi är inte alls överens om hur hennes närmsta framtid ska se ut.

Måste tillägga att natten till lördag så fick hon ännu ett ”anfall”, fast då med vänster BAKben!! Så jag tror att hon har något neurologiskt fel, eller nånting annat som sitter i hela kroppen.

Veterinären på mitt djursjukhus tyckte att vi skulle avvakta en månad & se om det växer bort. Utan smärtstillande. Han tror fortfarande att problemet är hennes extratå på vänster framben & han är lite inne på att ta bort den om hon inte är bättre om en månad. När jag då påpekade att även bakbenet har hamnat i ”kramp” så avfärdade han bara det, han hade ingen aning om vad det kunde vara, så det skulle vi ”strunta” i. :O

Jag tappade helt förtroendet för den veterinären nu & ringde därför ett annat djursjukhus här i Karlstad, för att helt enkelt boka en tid så snart som möjligt. Första tiden dem hade var om 3 veckor, & det känns galet lång tid när hon har så ont som hon har. 🙁 Hon vill ju knappt gå, & hon är bara 12 veckor.

Så jag ringde till ReDog i Västerås, dem har hittat felen på mina hundar tidigare så dem känner jag extremt mycket förtroende för. Sen att det ligger så jävla långt bort får jag leva med. Jag krigar för min Lix, hon ska inte behöva ha så ont, för det är ingen livskvalité alls. Vi fick en tid där nästa fredag, så lite mer än en vecka får vi vänta. Men det är helt klart bättre än 3 eller t.o.m 4 veckor!!

Jag är bara så förbannat arg, för jag räknade med att veterinären igår skulle gå igenom HELA hunden, röntga, droga ner henne, känna på alla leder osv, för det var så jag uppfattade att han skulle göra. Men så blev det ju inte alls, utan han kände bara på frambenen…Jag blir så arg för att det är Lix som får ut för det här, & hon är den minst skyldiga! Sen att det blir omständigt & dyrt för mig får jag leva med. Men min valp ska INTE behöva ha så ont som hon har, inte en chans.

Lix

Rally’s lägesstatus

Idag var den stora dagen här, dagen då jag skulle få massa svar om Rally, & det har jag fått.

Hon är väldigt mycket bättre, nästan helt återställd förutom liten reaktion i vadmusklerna samt att hon har tappat lite muskler i bakbenen. Nu ska hon börja sättas igång enligt ett schema som jag har fått av veterinären. Hon behövde inte göra något ultraljud idag eftersom hon såg så himla bra ut, vilket Rally ovetande uppskattar!

När jag sen frågade om valpar så sa veterinären att det var fritt fram, med tanke på hur bra hon är nu. Sen innebär ju den första tiden som mamma inte så mycket promenader & sånt, utan mest ”mamma-jobb” & det blir perfekt för Rally.

Sen, när hon är klar med valparna så får hon börja köra agility igen. Inte direkt såklart, utan efter att hon är ordentligt igångsatt.

Man kan helt klart säga att hon fick en OK-stämpel idag!

20150930_112054

Så nu väntar vi bara på att löpet ska dra igång, sen behövs alla tummar vi kan få för att hoppas att allt går vägen & att vi får se några ”mini-Rally’sar” till vintern! 🙂