Vi jobbar mot rädslorna!

Det är ju ingen hemlighet att Yori har massor av rädslor, & en av dem är ljud. Men inte alla ljud, skott t.ex. är han inte ett dugg rädd för, men många andra ljud tycker han är väldigt läskiga. Redan när jag fick hem honom så var han rädd för sin metall-matskål eftersom den låter lite när man tar i den när den sitter i ställningen som håller den på plats, men jag har låtit honom jobba med det istället för att ha bytt matskål. Det har jag gjort dels för att han behöver ha matskålen högt, & dels för att jag inte vill undvika allt han är rädd för, utan jag vill att han ska utmana sig själv & övervinna sina rädslor. Numera äter han ur den 2 gånger/dag, utan större problem, så jag tyckte att det var dags att höja ribban lite, detta efter att ha fått inspiration från en film jag såg på YouTube idag. Så kvällsmaten serverades i matskålen TILLSAMMANS med en sked, & oj, vad läskigt det var! Han skällde lite på den, men vägrade ändå att ge upp eftersom han så gärna ville ha maten, & till slut hade han ätit upp allt, trots att skeden låg i! 😀 Han var spänd som en stålfjäder & hoppade bakåt många gånger, men gav som sagt inte upp & det är jag glad över. Jag kommer att fortsätta ha skeden i matskålen tills han inte längre bryr sig om den, för åter igen, här jobbar vi med att övervinna rädslorna, inte fly från dem.

Jag glömde såklart att fota innan jag gav honom maten, därför fick jag hälla upp en liten portion till med foder & ge honom, därför är det så lite i skålen. 😉

Vi lyckades även träna ett kort pass inomhus för en liten stund sen & det gick jättebra! Han vågade t.o.m. leka lite som belöning!! 😀 Ni anar inte vilken lycka det är för mig att se honom våga göra saker inomhus, för ja, rädslorna är värst inne. Antagligen beror det på att han känner sig mer ”fångad” & inte kan springa iväg på samma sätt som han kan ute, det är i.a.f. vad jag tror.

Det är inte helt lätt att ha en hund med rädslor, det tycker inte jag i.a.f. utan jag blir ofta frustrerad över det, vilket såklart inte hjälper till ett dugg. När jag blir det så brukar jag avbryta det jag håller på med, sätta på hög musik i hörlurarna & bara vänta på att frustrationen ska försvinna, ibland med tårar strömmades nerför kinderna. Det sättet brukar funka, & tårarna rinner av den anledningen att jag dels tycker synd om honom att han är så rädd, & dels för att det finns så mycket saker som förstörs p.g.a. rädslorna. Mycket av min hundträning sker inomhus här hemma eftersom det är minst störning, framför allt när jag ska lära in nya saker, men att då ha en hund som ibland knappt vågar röra sig inomhus är väldigt jobbigt. För hur ska man kunna träna & ge hunden en positiv bild av träningen, när miljön är så läskig? Och jag fattar inte varför han är så rädd inne, för såvitt jag vet så har det inte hänt nåt, så det måste vara så att det är för att han inte kan fly på samma sätt som ute. Ändå är ju inomhuslivet mer kontrollerat, men ja, jag vet inte, allt är inte alltid logiskt. Jag hoppas verkligen att Yori kommer över sina rädslor till slut, så att vi kan ha roligare än vi har nu. Jag hade såna drömmar för oss, men många av dem har krossats & jag tvivlar på att det går att bygga upp dem igen.

Ute är han som sagt tuffare, men ändå inte tuff. Numera klarar han dock av att se en soppåse stående nedanför soptunnan utan att flippa helt, så visst går det framåt, men väldigt långsamt. När det kommer till främmande människor så är det väldigt olika, en del är han jätterädd för, en del bryr han sig inte om, & en del älskar han från första stund. Det går lite fram & tillbaka med människor, just nu lite framåt där han inte har skällt på nån på ganska länge, *peppar peppar*, men jag är alltid redo ifall det händer. Jag bor ju på en gård med massor av lägenheter runt omkring så man möter alltid folk när man är ute, mest barn som springer omkring & dem brukar ju inte vara tysta. Dem flesta barnen är faktiskt rädda för honom & skriker & springer åt andra hållet, men dem brukar han inte bry sig om. Det är värre med dem barnen som ska visa sig tuffa & kanske springer några steg MOT oss & skriker, dem gillar inte Yori alls & jag förstår honom. När det händer så brukar jag försöka flytta Yori’s fokus från dem till mig genom att prata med honom eller locka honom med godis, & det kan inte vara helt dumt eftersom han som sagt har blivit bättre. 🙂 Men vi har en lång väg kvar innan det är perfekt, om vi nån gång kommer dit. Fast även om vi kanske aldrig får det perfekt så tror jag absolut att vi kan få det bättre än det är idag, så lite hopp lever än.

Hästterapi på dagens schema

I förmiddags åkte jag & Yori med Sonja till stallet för lite hästterapi. 🙂 Yori hade aldrig varit i ett stall tidigare, så det var både extremt spännande & väldigt läskigt. Massa lukter & konstiga ljud, för att inte snacka om den knäppa grepen! Kan sammanfatta det hela som att han har mycket grejer att jobba på. 😉

Efter lite mockning (eller ja, Sonja mockade, jag pratade mest & Yori hade fullt upp med att undersöka & skälla som en galning) så hämtade vi in en av hennes hästar, Jorma, & snacka om snäll häst! Trots Yori’s miljon skall & race så var han helt cool. 😀 Vi tog en promenad där Yori fick springa lös & Jorma kunde inte ha brytt sig mindre om Yori än han gjorde, vilket var oerhört skönt. Själv gick jag dock & bara väntade på att han skulle få fnatt p.g.a. Yori, men något fnatt kom aldrig.

Jag fattar inte, jag som har hållit på med hästar i såå många år är så fruktansvärt livrädd för dem nu. 🙁 Jag har liksom tävlat dressyr upp till Lätt A, vunnit VärmlandsMästerskapet i dressyr, tävlat hoppning upp till 1 meter, samt riskerat livet alltför många gånger i skogen & på alla möjliga sätt på ridbanan/i ridhuset. Jag har varit totalt orädd, men nu, ja, nu krävs det mod att bara klappa en häst. Jag vill bli av med min rädsla för hästar, jag vill våga rida igen, för jag saknar det så mycket. Men det kommer att ta lååång tid, om jag nån gång lyckas. Så det är inte bara Yori som har fått träna på att utmana rädslor idag.

Fick även ett bra tips från Sonja om att hjälpa Yori med sina rädslor, så även om det kommer att kosta lite, så har jag så gott som bestämt mig för att ge det en chans. Jag vill ju göra det bästa för honom, & ingen mår bra av att vara rädd. Idag har han dock visat fler rädslor än tidigare, men han har rädslor även när han inte är i nåt stall. Så kan jag underlätta för honom, & även för mig själv, så gör jag gärna det! Ska ringa imorron & ta reda på lite prisuppgifter & sånt.

Resten av den här dagen blir lugn, eventuellt så kanske vi kör ett trickpass, det beror på hur det känns som en stund, för just nu orkar jag inte. Imorron kommer Ilmo igen & jag skulle behöva ta en tur på stan, men vi får se hur det blir. 🙂

Bygger starkare band mellan oss

Den här dagen har hittills handlat om vardagsträning, vi har med andra ord jobbat på våra svårigheter. Det har mestadels gått bra, men inte perfekt. Jag hoppas att vi båda ska övervinna våra rädslor & istället bygga upp nånting bättre. Ett starkt band som får oss att lita fullt ut på varandra.

Om en timme börjar valpkursen! 🙂 Det är första gången idag & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Jag får försöka sänka mina egna krav & bara ta det som det kommer, vilket är mycket lättare sagt än gjort! Jag vet iaf att instruktören är bra, & det ska bli spännande att se vilka fler som är med & vad de har för hundar. 🙂 Så dags att packa ihop det jag ska ha med mig, låt oss nu hoppas att det blir bra.