Han är komplicerad

Igår blev det en härlig skogspromenad tillsammans med min farsa, Carina & hela hundligan (utom Lix). Zicco har växt mycket sen jag träffade honom senast & jäklar vad spring han hade i benen! 😛 Han hade lekstilen ”tackla den andra hunden” & sånt tycker inte Yori om, för han vill mest springa & ha lite avstånd till den andra hunden, för han är ju så känslig. 😉 Så han var inte helt nöjd med Zicco’s lekstil, men lite sprang dem iaf, med Clara efter sig, haha. Rally & Hippo sprang inte så mycket, utan dem strosade mest runt. Det finns ju MASSOR av blåbär i skogen nu & Yori har (med hjälp av tjejligan) lärt sig att plocka såna & äta direkt från buskarna, så han äter hur mycket som helst på dem promenaderna.

Idag har vi hittills tränat ett kort pass inomhus här hemma, körde pallen lite & segare hund fick man leta efter! :O Han ville inte ens hämta godisarna som jag kastade framför honom…Så vi avbröt ganska snabbt & körde lite freestylemoves istället & då fick han upp farten! 🙂 Han är så ojämn, ibland superseg på vissa saker & ibland har han värsta energin, & jag vet inte varför det är så olika, jag ser inget samband med vad jag gör eller vilka övningar vi gör. Så han är inte så lätt alla gånger den lilla röda saken. 😛

På dagens långpromenad så körde vi lite dogparkour, men han är inte så lätt där heller. Dels så är han rädd för så mycket saker, & dels så är han knappt intresserad av att göra nånting med mig när vi går, han vill liksom mycket hellre gå runt & nosa & kissa. Har jag en godis i handen så brukar han oftast ha lite fokus, men annars är det som att prata med en vägg…Jag försöker att få in en bra vana vid hundmöten & har honom därför tätt intill mig med en godis i handen & så går vi förbi hundarna vi möter, då har han superfokus på mig & skiter fullständigt i dem vi möter! För när jag har med Ilmo så är ju hundmötena lite jobbigare, så jag får passa på att träna sånt ordentligt nu medan Ilmo har semester. Men men, idag gick vi även till en lekpark & jag ville ha ett kort på honom när han stod/satt i en gunga (med dubbla däck), så som Dee var så duktig på, men nope, det gick inte, han var LIVRÄDD! 🙁 Underlag som rör på sig hör inte till favoriten om jag uttrycker det så, men vi försöker att träna på det ändå.

Senare idag ska vi möta det nya träningsgänget & träna utomhus! Det blir på ett nytt ställe för oss, så vi får se hur, eller rättare sagt om, Yori bryr sig om det, han brukar ju inte göra det, men man vet aldrig med den herrn. Jag vet inte om jag ska köra lydnad eller freestyle, för om vi ska tävla lydnad snart så behöver vi ju träna på det, men som det kändes förut idag så lockar freestylen mycket mer. Kanske börjar med lydnad & om han är helt off i den igen så kan jag ju gå över till freestylen, ja, det låter som en bra plan, så får det bli. 🙂

Grattis Yori 2 år!!

Idag fyller världens bästa Yori 2 år!! 😀 Det har han firat med en tårta som han till en början var rädd för…Men till slut vågade han äta upp den & han verkade tycka att den var god. 😉 Tänk bara att han ska vara så misstänksam mot allt nytt. (Behöver jag ens skriva att han inte heller vågade äta den från stolen utan jag fick bära ner både han & tallriken till golvet?)

I morse när vi väntade på att Ilmo skulle komma så tränade vi lite ute, vi körde mest freestyle med bland annat ”sunshine”. Jag TROR att han kom ihåg poängen, för han gjorde rätt flera gånger. 🙂 Tyvärr hade jag inte så mycket godis med så det blev ingen lång träning (bara några minuter faktiskt), så därför är jag inte säker på om han förstår rörelsen eller om han bara hade tur. 😛 Det återstår att se framöver.

Nästa torsdag blir privatlektionen av! 😀 Ska bli så himla roligt (& nyttigt!!) att få hjälp med fotgående, motivation & fokus, för vi behöver verkligen det. Så det ser jag fram emot väldigt mycket & jag tror att Yori också skulle göra det om han visste om det. 😉

Så rädd för framtiden

Det finns så mycket att vara tacksam över. Ändå är det många gånger svårt att känna sig just tacksam. Jag är där nu. Jag är så fantastiskt glad över att jag har Zoom, min familj & mina vänner, MEN nånting hindrar mig ändå från att känna just tacksamhet. En bubbla av oro inombords. En oviss framtid. Hur kommer det att bli? Det finns så mycket saker jag vill uppleva, kommer jag nånsin att få göra det? Jag hatar att inte veta hur allt kommer att bli. Kanske blir det bättre än jag befarar, eller så blir det precis så, eller kanske t.o.m. värre?! Ni som känner mig vet ju att jag är expert på att måla fan på väggen & det här är inget undantag.

Varje dag i samband med våra promenader så stärks min rädsla ännu mer, gång på gång, hela jävla tiden. Jag är trött på att vara rädd & därför försöker jag att vända på det, men då blir jag bara arg istället & det är inte så mycket bättre. 🙁 Jag vill se fram mot en framtid med massor av tävlingar & häftiga äventyr, men det kanske bara förblir en dröm. Osäkerheten gör mig galen, & rädslan får hela min kropp att hålla andan.

En månad är väldigt lång tid när man väntar på viktiga svar. Hur ska jag stå ut med ovissheten så länge? Jag vill ju bara veta, kommer det att bli bra igen? Eller är det för sent?

Jag är LIVRÄDD för att det ska vara mitt eget fel. Att mitt destruktiva liv har satt stora käppar i hjulet för min framtid. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det visar sig vara så. Aldrig.

Jag försöker att lugna ner mig själv & inte ta ut saker i förskott, för det behöver inte vara så illa som jag själv tror att det är. Men paniken slår ändå till & ångesten sprider sig i hela kroppen. Jobbigt att andas. Ser suddigt. Hjärnan bultar starkare än hjärtat. Kommer det nånsin att bli bra?

Jag tittar på Zoomen & känner hur mitt hjärta slår på insidan. Så mycket kärlek till denna lilla hunden. Helt obeskrivligt. Jag vill inget hellre än att få uppleva alla saker jag drömmer om med honom vid min sida. Han & jag, för evigt, tillsammans. Snälla säg att framtiden blir bra!

Finns inga ord som kan beskriva min kärlek till den här räven. <3

Vardagsträning

Jag & Zoom åkte bort till Klasmossens IP & gick runt där ett varv. Under promenadens gång så tränade vi inkallning, gå ”här” vid möte & hoppa upp på saker. Det var en glad & tuff kille i kopplet fram tills monstret kom…Jag menar, vem blir inte rädd när det helt plötsligt står en stor grön kartong där på gruset!! :O Men Zoom är som sagt en tuffing, så han vågade ganska snabbt gå ända fram till den. 🙂

Det är nog det bästa med hans personlighet, om han blir osäker så är han ändå nyfiken & vill oftast gå fram & undersöka det som skrämmer honom. När han däremot blir riktigt rädd så är det ”hellre fly än illa fäkta” som gäller. Då finns det ingen nyfikenhet alls, utan bara rädsla. Detta kan även andra hundar såklart drabbas av, för alla är väl rädd för nåt?

Inomhus så fortsätter vi med olika trick (filmer finns på min Instagram!) & min lilla grabb är verkligen en stjärna. Det är bara hans matte som måste hejda sig lite i alla tankar, inte ha för höga krav osv. Jag har lärt mig från tidigare hundar att blir jag det minsta irriterad så är det lika bra att ta en paus DIREKT. För hundträning ska bara vara ROLIGT!!