Dåliga dagar

Det blev ingen träning i tisdags, mina magkramper som jag har haft sen typ en vecka tillbaka blev så mycket värre att jag fick åka in till akuten där jag spenderade 7 timmar!! Blodprover, EKG, urinprov & röntgen, men allt såg bra ut så läkaren sa gastrit. Går nu på ett par olika mediciner & ja, det har hjälpt en del. 🙂 Känner fortfarande av dem, men dem kommer inte lika tätt, så jag klarar av det.

Bortsett från några timmar här & där så har jag inte mått så bra sen i lördags, väldigt mycket orkeslöshet, men magkramperna är nog en del av orsaken, dem kör liksom slut på mig, tror dock inte att det enbart beror på dem, utan det ”måste” vara nånting mer bakom tröttheten.

Har bestämt mig för att inte tävla nån lydnad på ett tag. Anmälningstiderna till dem tävlingarna jag tänkte på går ut nu under helgen, men eftersom jag har mått så dåligt så har jag ingen motivation eller några krafter. 🙁 Visst, jag kanske mår tipptopp om 3 veckor, men just nu mår jag som sagt inge bra & orkar knappt ens tänka tanken att tävla. Så vi avvaktar, det kommer ju fler tävlingar.

Idag har vi mest legat i sängen, har inte sovit, utan bara legat vaken, helt orkeslös. Har frusit så himla mycket att jag har skakat massor, & jag fattar inte varför? Yori har legat bredvid mig större delen av tiden så jag har ju fått värme av honom, ändå har jag frusit massor. Han är så himla snäll som bara accepterar mina dåliga dagar, igår var vi iofs igång HELA DAGEN, så det gör inget med en vilodag idag för honom, men ändå. Just nu tuggar han nöjt på ett ben, så han klagar inte. 😉

Hela helgen är obokad, jag hoppas att vi kan hitta på nåt kul, att jag ska orka med saker, men vi får se hur det blir. Får ta dagarna lite som dem kommer.

Planerar träningar

Det blev ingen träning igår, jag var helt golvad, totalt orkeslös i hela kroppen. 🙁 Så ingen ångest, bara noll krafter, men det fick bli en halvdag i sängen istället. Riktigt tråkigt då jag hade sett fram emot träningen!

Idag har det däremot varit mycket bättre! 😀 Jag & Malin startade dagen med en långis i skogen, hundarna njöt & vi också, helt underbart. Precis innan vi startade promenaden så fick Yori köra 2 dummysök & han var jätteduktig trots att det var ett bra tag sen han fick köra sånt senast! 🙂 Han älskar det, det syns lång väg, så jag måste bli bättre på att låta honom göra såna saker.

Har nu tagit in pallen från förrådet, så lite senare idag har jag tänkt att träna lite, om jag orkar, annars får jag ta det imorron. Bäst vore såklart idag & imorron, men vi får se vad krafterna räcker till. Tanken finns där iaf! 😉

I slutet av augusti väntar en hel helg med freestyleträning tillsammans med kända & okända träningsmänniskor! Eller ja, okända & okända, jag vet vilka dem är, men jag har aldrig tränat med dem förut, eller ens pratat med dem, så det blir spännande, minst sagt. Vill ju satsa på freestylen nu när jag har hopp om den, så att få hjälp av duktiga personer är inget jag tackar nej till! Det kommer nog att bli väldigt roligt bara jag tar mig iväg, det var ju det där med ångesten innan…Men jag tänker inte låta den hindra mig, för som sagt, jag vill VERKLIGEN vara med på den träningen!!

Veckan som kommer är ganska oplanerad än så länge, ska träna tillsammans med det nya träningsgänget på tisdag, det är det enda inbokade jag har typ. :/ Ska se om jag kan lyckas få till ett freestylepass inne eller ute med vårt vanliga träningsgäng, det skulle vara roligt. 🙂 Så jag ska skriva i gruppen på Facebook & fråga, för här ska det satsas! 😀

Min magiska hund!

Idag var han magisk på träningen, vi körde program & jag är såå himla nöjd med honom! <3 😀 Det första han gjorde var dock att försöka lämna planen…Men jag fick tillbaka honom ganska snabbt & efter det fanns inga tveksamheter – & ändå körde vi program 2 gånger helt utan belöning & 1 gång med massa belöningar!! 😀 Det var en sån underbar känsla att kunna köra ett helt program utan att han stack, han ville vara med mig & det betyder hur mycket som helst! När jag belönade SOCIALT, något som vi pratade om IGÅR på privatlektionen, så t.o.m. HOPPADE HAN PÅ MIG!! :O Det trodde jag aldrig skulle hända eftersom han inte är en sån hund som studsar rätt upp i luften! Jag har velat få honom att göra det så länge, men aldrig lyckats, men idag hände det – dessutom flera gånger! Här är ett bevis:

Privatlektionen igår gick också jättebra, vi fick många tips att jobba efter & det känns bra. 🙂 Lite nya ögon på en skadar aldrig. 😉 Ska ta in pallen från förrådet & börja med pallträning i ingångarna & så får vi se hur det hela utvecklar sig. Jag har ju typ ”varit emot” pallen, men tänker ändå ge den en chans nu när jag har fått tydliga tips på hur man kan använda den. Så det blir spännande att se hur alltid kommer att gå.

Imorron väntar träning utomhus på förmiddagen. Den här veckan har vi tränat VARJE dag bortsett från måndag, helt galet, men Yori klagar inte. 😉 Och inte jag heller, inte när vi väl tränar, men tiden före, all jävla ångest som kokar i hela kroppen, ja, den hoppar jag gärna över. På söndag ska vi inte träna nåt så jag hoppas att jag får en ångestpaus då. Jag fattar inte, för trots att jag vill träna & tycker att det är roligt så får jag den där jävla ångesten innan, & jag hatar det! Dem flesta gånger lyckas jag bemästra den, men ibland blir den helt enkelt för stark. Men som sagt, jag satsar på träning imorron i alla fall! 🙂

Årets första dopp är nu avklarat!

Dem allra flesta har säkert badat flera gånger redan vid det här laget, men för mig blev årets första dopp avklarat idag! Det var faktiskt skönt i vattnet, lite kallt när man gick i, men sen var det underbart. Så jag har simmat med min bästa vän, för jadå, det är klart att han är med & simmar! 😀 Problemet är bara att han simmar PÅ mig, så man får liksom stanna upp i vattnet & styra om honom, haha. Men det är en mycket speciell känsla att simma tillsammans, älskade att göra det med Java & Dee också, Java var vettig nog att hålla typ en meters avstånd, till skillnad från Dee & speciellt Yori. 😛

Annars idag så har jag varit på 2 möten, varav det ena handlade om panikångestattacker & det var mycket intressant att höra om det, så ja, jag tror att jag lärde mig lite. Ledaren gick igenom hur det fungerar rent teoretiskt & det var många gånger man tänkte ”jaha, det förklarar varför det blir si & så”. Jag hoppas att detta ska kunna hjälpa mig att avstyra dem värsta attackerna när dem kommer, jag har även fått ett papper med övningar som jag ska göra 2 gånger/dag för att träna på att ta kontrollen över kroppen när det börjar spåra ur. Jag ska verkligen se till att göra övningarna, för jag vill kunna avstyra & behålla kontrollen. Så ett mycket nyttigt möte!

Imorron är sista dagen den här veckan som Ilmo kommer, för på fredag morgon styr jag, Yori, Carina, Hippo & Clara bilen ner till Gottåsa där vi ska på, håll i er nu, LUNDEHUNDSträff! Yori är ju ingen lundehund, men han är välkommen ändå & det är så trevliga människor, därför åker jag dit. Och det som lockar allra mest är såklart att världens bästa Zoom kommer dit! <3 Så jag får träffa älskade Zoomen, som jag saknar den killen, även om jag vet att han har det toppenbra i sitt nya hem. Så hela helgen blir vi borta & med andra ord kan vi räkna med en måndag i sängen. 😛 Brukar ju bli helt slutkörd efter såna grejer, men dem är ändå värda att åka på.

Imorron när Ilmo har åkt hem så ska antagligen jag, Carina & hela hundligan åka iväg & bada igen, om det är lika fint & varmt väder som idag. Efter badet väntar dusch & innan dess har jag tänkt att packa inför resan. Så imorron eftermiddag är det full rulle, men det blir nog bra. 🙂

En sämre dag idag

Igår hade jag som sagt en bra dag, idag är det värre. 🙁 Men jag & Yori har i alla fall tagit en halvtimmes promenad i värmen, själva. Asfalten är ganska varm så jag vill inte gå för långt, annars så fläktade vinden rätt så skönt idag. Imorron ska det regna hela dagen, så det ska bli skönt med lite lägre temperatur, även om det förmodligen inte blir nån långpromenad då.

Jag hoppas att jag & Yori kan gå hem till Carina & tjejligan lite senare, skulle verkligen behöva det känner jag. Bara sitta & prata eller kanske se nån film, bara umgås helt enkelt. Men det är inte säkert att hon kan, så jag får inte hoppas för mycket.

Dagar som denna önskar jag att man kunde hoppa över, vad fan ska dem vara bra för?! Jag tänker mest på allt jag saknar, istället för att fokusera på det jag faktiskt har. Jag hatar när mitt huvud ställer in sig på allt det negativa, det blir så automatiskt, & jag får verkligen kämpa för att ändra tankarna till positiva. Men det är en del i min sjukdom, något som jag har levt med länge & förmodligen kommer att leva med länge till, men jag jobbar med det dagligen, det ska ni veta.

Kanske borde sätta på nån film? Bara förflytta mig till en annan värld en stund, ja, det låter som en bra plan.

En tuff tid, men kan min dröm bli sann?

Har åter igen en tuff period här i livet, dem kommer & går, hela tiden. Jag tvingas jämt ta beslut som både gör mig gladare & som gör mig ledsen, men jag hoppas att alla är för mitt eget bästa.

Igår hände inte mycket alls, jag låg i sängen större delen av dagen, men så var det ju tokvarmt ute hela dagen så man kunde ju inte vara ute & gå heller. 🙁 Ensamheten är jobbig, jättejobbig, så det är tur att jag i alla fall har Yori här. <3 Han kommer aldrig att kunna ersätta en annan människa, men han gör mitt liv bättre ändå, så gott han bara kan. Som igår morse när jag bröt ihop & fick en stark ångestattack, då kom han upp till mig i sängen & la sitt huvud i mitt knä & tittade på mig med sina stora ögon & bara fanns där vid min sida. Då rann tårarna ännu mer, av kärlek för att jag har en sån fin vän. <3

Idag har det varit en mycket bättre dag! 🙂 Vi har varit ute & gått en timme med en nygammal nära vän & jag hoppas att vi kommer att ta många fler promenader tillsammans. Så himla mycket roligare att gå när man har nån man kan prata med längs vägen. Och detta var första gången som Yori fick träffa min vän, men man kunde tro att dem kände varandra för Yori blev JÄTTEGLAD när min vän kom & mötte oss! :O Hoppade på honom & skulle busa, haha. Yori som ibland har så svårt för främmande människor.

Det är dagar som denna som drömmen om att utbilda honom till assistanshund vaknar till liv igen. Han har mycket han måste lära sig, men han blir bara bättre & bättre (bortsett från svackor som vi alla har) & det är hög tid för mig att bygga upp en plan för honom, eller för oss. Första steget blir att hälsa på folk & låta sig hanteras. Steg nummer 2 blir att bota hans rädsla för djursjukhus, vi måste bara vänta ut coronan lite till, har fan väntat i all evighet. 🙁 Men jag tänkte höra av mig till djursjukhuset & göra upp en plan med dem, om dem nu vill hjälpa mig, vilket jag hoppas & tror. Sen jobbar vi såklart vidare på koppelgående (vilket går kalasbra när vi går själva, men så fort nån annan är med så blir det jobbigare) & vardagslydnaden. Han bryr sig inte längre om barnen som skriker & springer åt andra hållet när vi är ute, men springer dem MOT oss så blir han lite osäker, men vi jobbar på det med. Det var längesen han skällde ut nån nu, så ja, det går verkligen framåt. 😀 Han fyller snart 2 år & senast när dem är 5 år måste dem göra provet, så vi har 3 år på oss & med tanke på vilken skillnad det är på honom nu så tror jag faktiskt att vi kan klara det!! Jag måste ha tålamod & låta det ta den tid det tar, synd bara att jag har så himla svårt för det. 😛 Haha, allt ska ju ske senast igår om man frågar mig. 😉

Han är så förstående, han är så genomsnäll, shit vad jag älskar honom! Det spelar ingen roll om jag mår bra eller åt helvete, han finns alltid där ändå. Orkar jag inte aktivera honom på några dagar så är det helt okej, & när jag vill träna så hänger han snabbt på! Han anpassar sig så himla bra efter mig & mitt mående, i alla dem svängningarna jag har. Jag skulle vilja ge hela världen till honom, men det kan jag inte, tyvärr, men jag kan ändå ge honom så mycket som möjligt. Dem senaste dagarna har jag insett att jag inte bara behöver honom, utan han behöver även mig! Vi är som sagt inte perfekta nån av oss, men tillsammans är vi bättre. Vi trivs inte att vara ifrån varandra, utan vi hör ihop, jag & min Yori.

Det är nästan så att tårarna rinner nu, dem tränger sig på, för jag älskar honom så mycket. <3 Det finns liksom inga ord som kan beskriva vår kärlek & jag hoppas att vi har många härliga år kvar tillsammans. Det är som sagt tufft just nu, men vi behöver ”bara” hålla ut, för det vänder & blir bättre igen, det måste det bli. Jag får inte sluta tro, varken på mig själv eller på honom, eller på oss, för tillsammans kan vi fan klara allt!

En tuff tid

Snacka om att jag går igenom många prövningar just nu, både på hundfronten & det personliga planet. Tårarna rinner varje kväll & många gånger vill jag bara lägga mig ner & ge upp. MEN jag ger inte upp, jag torkar tårarna & reser mig upp, trots världens alla bekymmer på mina axlar. Jag lever på hoppet om att det kommer att bli bra till slut, jag menar, det bara måste bli bättre, det får inte finnas några andra tankar. Jag får oerhört mycket stöd från mina nära vänner, både gamla & nya, & det betyder så mycket för mig. Jag blir rörd av att folk vill hjälpa mig, så tack! <3

Idag har vi tränat lite apportering & godisspår i skogen & Yori var jätteduktig! 😀 Spåret tog väääldigt lång tid & jag ska nog inte lägga så mycket godis i det nästa gång som jag gjorde idag, men han löste det till slut & hittade godisskålen i slutet. 🙂 Och apporteringen fick han högsta betyg på! Så himla duktig & han tycker att det är superskoj, vilket även gör att jag tycker att det är väldigt roligt! Och tänk vad långt vi har kommit med avlämningarna, han kör inte längre några ärevarv utan kommer direkt till mig. Lite svårt hade han dock när Malin stod kvar ute i skogen efter att ha kastat dummyn, då visste han inte riktigt om han skulle springa till henne eller till mig, så det behöver vi träna mer på. Vi har även börjat jobba med att han ska lämna dummyn/leksaken I HANDEN & han börjar fatta grejen tror jag, det känns som det i alla fall. Med andra ord; apporteringen börjar bli vår starkaste gren.

Av flera olika anledningar så blev det inga inlines igår & det kommer att vara vila fram tills i alla fall på fredag, sen får vi se hur det blir med motioneringen. Det hela har sina förklaringar, men det tänker jag inte dela med mig av här & nu. 😛 Mina vänner vet, & det räcker så just nu.

Vad är det som händer?!

Åter igen en tuff dag. 🙁 Dem kommer fan tätt & det är allt annat än roligt.

Det blev ingen trickträning igår på kvällen, för datorn krånglade så förbannat mycket när jag skulle uppdatera inlägget & då tappade jag humöret fullständigt & jag tränar inte hund när jag är arg, då är det bättre att hoppa över en dag. Har tyvärr inte blivit någon träning idag heller. 🙁 Jag & Yori har gått en långis i skogen tillsammans med en kompis, & vi skulle egentligen ha åkt ut till Sörmon & tränat efter det, men eftersom det regnade PLUS att jag har en extremt dålig dag, så valde jag att ställa in träningen – åter igen – jag tränar inte hund när jag är arg.

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig just nu, ilskan ligger så nära till hands hela tiden, det kan räcka med en sån löjlig sak som att jag trycker på fel knapp på tangentbordet ett par gånger så kan jag gå från helt lugn till skogstokig!! Det är inte likt mig att vara så lättretad, visst har jag alltid haft dåligt tålamod, men det här är nånting annat, & jag vet som sagt inte vad. 🙁 Jag har några gissningar, som typ sömnbrist & medicinändringar, men skulle såna saker verkligen kunna påverka mig såhär starkt? Och framför allt; hela tiden?! :O Det kanske dem kan, jag behöver prata med min sjuksköterska på öppenpsyk, synd bara att hon inte jobbar fören vecka 20 igen, & det är lång tid kvar tills dess. 🙁 Det är så jobbigt att hon bara jobbar varannan vecka, jag skulle liksom behöva en tätare kontakt just nu när det är svajigt, men jag tänker inte byta sjuksköterska! No way, då får det hellre vara som det är nu.

Just nu vet jag inte om det blir nån träning i hallen imorron heller, vi har ingenting bokat eftersom alla inte kan bestämma sig. Jag vill ju bara veta, JAG vill träna, men jag vill inte göra det själv, för det är inte alls lika roligt. Och för mig är det STOR SKILLNAD på att träna ute & inne. Utomhus blir det inte alls lika seriöst & jag är inte ens hälften så motiverad till träningen. Sen blir det ju inte ett dugg bättre av att vädret krånglar, jag HATAR att träna med massa kläder på mig, som typ tjocka jackor, regnkläder, stövlar o.s.v. det är såå mycket smidigare med bara ett par byxor & en tröja. 🙂 Uttrycket ”det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder” tja, det håller jag inte alls med om! Dåliga väder finns det alltför många av & visst, man KAN sätta på sig ”rätt” kläder, men det är så osmidigt & omotiverande så det går inte ens att förklara. Nä, det ska vara bra väder (inte blött, inte för kallt, inte för varmt) eller inomhus!

Usch, det är inge roligt att må såhär. 🙁 Jag ska lägga mig tidigt idag & hoppas på att få en bra natt, för då kanske morgondagens mående blir bättre än dagens? Så mycket sämre kan det väl inte bli ändå, bortsett från vissa stunder idag då dagen faktiskt har varit hanterbar (som typ på promenaden).

Jag är ledsen för att jag inte orkar allt jag vill

Svackan vägrar att släppa sitt grepp om mig. Det är oerhört tufft & jag gör mitt bästa för att ta mig igenom såväl dagar som nätter på ett så bra sätt som möjligt, men det är fan inte lätt. Börjar tro att jag har hamnat i en depression IGEN, men jag menar, hur jävla tätt kan dem komma?! Jag vill inte behöva läggas in för att fixa med nya mediciner, men snart ser jag inget annat val. Drar ut på det så länge jag bara kan, i hopp om att det ska vända ”på egen hand”.

Just nu är jag värdelös på att höra av mig & hålla kontakten med folk runt omkring mig, & jag är ledsen för det. Tänker speciellt på en person, du vet nog vem du är, ta det inte personligt, det är inte dig det är fel på. Dem enda jag pratar med nu är dem jag träffar, vilket är typ Carina…Och i samband med tollarträffen så träffade jag ju en del andra personer, men har sen dess inte pratat med nån av dem. Skulle vilja ha mer kontakt med min familj, men krafterna finns inte & därför uteblir det. Det betyder INTE att jag älskar dem/er mindre, det är bara det att jag just nu inte orkar med saker som dem flesta tar för givet att man alltid klarar av. Jag prioriterar Yori & gör mitt bästa för att ge honom roliga stunder, men efteråt blir jag mest liggandes i soffan/sängen resten av dagen. Läser man min blogg, alltså hunddelarna av den, så låter det som att vi är jätteaktiva, men så är det verkligen inte. Vi försöker att hitta på nånting per dag, men det är inte alltid det blir av. Idag t.ex. orkar jag ingenting, så Yori (& även Ilmo så länge jag har honom) får ha tråkigt, korta rastningsrundor är allt som händer. Senare idag ska han dock få åka hem till min farsa & där får han roligt! 😀 Dels med Zicco, men även med resten av alla som bor där. <3 Det är min tröst idag, ”han får det roligt senare”. Jag ska ju röntgas ikväll & imorron förmiddag, det är därför han ska få vara hos farsan under tiden, så slipper jag känna stress över att han är ensam hemma, för man vet ju aldrig hur lång tid det tar, om det är förseningar m.m. Så tack för att ni tar honom! <3

Igår fick han bada lite igen, träna lite på att faktiskt HOPPA från en brygga & inte bara ”plumsa i”. 😛 Haha. Lite race med tjejligan i ”skogen” roade han sig också med, medan jag & Carina satt & tittade på, lagom ansträngande. 😉 Han är så lycklig när han får göra saker & jag önskar så att jag orkade ge honom det varje dag, men det får komma längre fram. Nu är fokuset som sagt att ta mig igenom tiden på ett bra sätt, resten kommer senare.

Jag ska kriga tills jag vinner

Ni som känner mig & har gjort det en längre tid vet mycket väl om mina psykiska sjukdomar & vad dem har ställt till med i mitt liv. Ni andra, tja, välkommen till min värld.

Under den tiden som jag hade både Yori & Zoom så mådde jag bättre än på många, många år. Jag kände mig hel, jag hade allt jag önskade mig. Jag blev fri från självskador & jag kunde minska ner på medicinerna. Livet såg riktigt ljust ut för första gången på väldigt länge.

Men när jag omplacerade Zoom så rasade jag igen, på alla sätt som var möjliga. Jag fick höja & även lägga till mediciner, jag mådde dåligt, tappade energi, lust & motivation, började självskada mig igen & mörkret kom verkligen tillbaka. Jag grät hur mycket som helst då mitt hjärta bara skrek efter Zoom. Jag ångrade mig tusen gånger om att jag hade omplacerat honom, för jag ville ju inget hellre än att få tillbaka honom! Det var ju han som hjälpte mig bort från skiten, han kom in i mitt liv efter att jag hade förlorat Dee & det helvetet som bröt ut då. Han fick mig att kämpa trots alla motgångar, & han kommer alltid att betyda hur mycket som helst för mig.

Men han tålde inte Yori, plus att Zoomen hade starka rädslor för stan, folksamlingar, trafik & tävlingsplatser. Så han skulle aldrig kunna bli den tävlingshunden jag drömde om, därför föll valet på att omplacera honom istället för Yori, för Yori passade mig bättre, även om det som sagt var Zoom som tog bort mig från mörkret. Ni ska veta att jag har ångrat mitt val många gånger, men jag vet att Zoomen trivs så mycket bättre hos Tina & Jörgen där han får bo i skogen & vara kung! Dem tränar dogparkour, agility & går långa skogspromenader där han får springa lös & hoppa upp på alla möjliga stenar & stubbar som han hittar. Emellanåt åker dem in till stan för att träna, men väl där så blir han väldigt rädd, som han alltid har varit, & detta kanske låter helt knäppt för er, men en del av mig är glad över att han fortfarande reagerar så, för det får mig att inse att jag trots allt gjorde rätt val. Han vill vara en skogshund & det har han fått blivit. 🙂 Han är kung på sitt hunddagis & njuter verkligen av livet, & ingen är gladare än jag över det. Så tack Tina & Jörgen för allt ni gör för ”min” Zoom, om ni bara kunde förstå hur mycket det betyder för mig!

Men mitt mående har som sagt svajat rejält sen dess & jag har även fastnat i många gamla dåliga vanor, som självskador av olika slag, & jag har även varit inlagd på psyk i omgångar. Jag har haft tankar på att omplacera Yori då jag känt så dåligt samvete för att jag inte har orkat ge honom allt han önskat, han har aldrig lidit, men han har heller inte varit toklycklig. Tack vare mycket stöd från mina bästa vänner Carina & Malin samt min familj så har jag ändå haft kvar honom & nu är jag så himla glad över det! Min spralliga, helgalna knasboll, som jag älskar honom!

Den senaste månaden har varit extremt tuff, jag har gjort saker mot mig själv som jag alltid kommer att ångra, men jag har också överlevt trots allt, & det är det allra viktigaste. Stödet från nära & kära, samt vården, har gjort att jag idag ser saker lite annorlunda. Det hände en sak härom dagen som verkligen fick mig att vakna & inse vad jag håller på med, vad jag håller på att förstöra, inte bara för mig själv, utan även för dem som står mig närmast. Så idag tog jag ett stort steg i rätt riktning genom att lämna in nästan 250 tabletter som jag hade sparade hemma i ”nödfall”. Min sjuksköterska på öppenpsyk blev glad över att få hela den stora påsen & tack vare Yori’s stöd (han var med när jag lämnade in allt) så kände jag inte minsta lilla ångest över att lämna ifrån mig min ”trygghet”, min ”plan b”, utan det kändes enbart bra. 🙂

Jag ska vända på det här nu, jag ska hålla mig borta från självskador i alla former, jag ska satsa på min hälsa & att göra det bästa jag kan av mitt liv. Jag ska göra allt jag kan för att hitta samma livsglädje som min kung Magic hade, för då kan inget stoppa mig igen. Så upp till kamp nu Malin, det kommer att komma många stunder då jag kommer att tveka & ifrågasätta mitt val & livets värde, då allt kommer att kännas för tufft & jag bara vill ge upp, men som sagt, jag ska vara stark & vinna över min psykiska sjukdom, till varje pris. Något jag VET att jag kommer att klara av, bara jag ger mig fan på det, & jag tänker kriga tills jag står där på andra sidan, som vinnare i striden mot min psykiska ohälsa.

The comeback is always stronger than the setback!

Jag är på väg, på väg, tillbaka till mitt liv
Jag har börjat ta mig loss & hoppas snart att jag är fri
Och aldrig ska jag nånsin återvända dit jag var
Ska jaga friden in i döden för att ändra mina dar