Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

Fullständigt galen

Har precis kommit hem från en långpromenad med raskt tempo tillsammans med morsan och våra killar. Yori är galen, det är iofs ingen nyhet, men jösses, han höll på att slita av armen på mig flera gånger när han fick fnatt!! 🤣 Imorron ska han få springa lös i skogen, det behöver han verkligen! Inomhus så lugn och sansad, och ute helt crazy, precis så som man vill ha det! 😍😃

Tidigare idag har vi tränat lite lydnad inomhus i vardagsrummet, så avstånden blir ju därefter. 😝 Men han har varit superduktig och vi båda har tyckt att det har varit ROLIGT! Inga krav, ingen press, inga ”allt-måste-vara-perfekt-från-start” – tankar. Riktigt skönt! Mer sånt tack.

På lördag väntar marknad i Filipstad för min del, lilla Yori får stanna hemma under tiden, tillsammans med Farro. Även om det blir lite jobbigt för MIG! Föredrar helt klart att ha med mig Yori, känner mig mycket tryggare då, men men, det är väl nyttigt att vara utan honom ibland också. Morsan och Anders ska ju med till Filipstad så jag åker ju inte ensam. 😛 Hoppas att jag kan hitta nåt snyggt halsband till mig för ett bra pris, vet ungefär vad jag vill ha, så jag kommer att spana ordentligt. 😂 Skam den som ger sig.

Och på söndag händer nånting ännu roligare – jag och Yori ska träffa Ossian för första gången – ett av Yori’s syskon!! 😃 Eller ja, Yori har ju träffat honom förut, men inte som vuxen, så det ser jag verkligen fram emot! Om det är okej väder så kommer jag att fota massor då, så håll tummarna för uppehåll iaf.

Med andra ord har vi dagsplanerna klara för några dagar framåt, och det är bara roliga saker. 😁

Tävlingsdebuten är nu gjord!

Ja & vad ska man säga om den? Haha, för det första så har vi tränat rallylydnad kanske 4-5 gånger sammanlagt NÅNSIN, så kraven var inte så höga från min sida. 😉 Första klassen kändes helt okej ändå, han var lite ofokuserad, men vi tog oss ändå igenom banan. I andra klassen var han vild…Han hoppade på mig flera gånger, bet mig i armen (på skoj såklart) & ja, han tyckte att livet lekte helt enkelt. 😛 Haha, jag hörde hur domaren skrattade emellanåt, så det var väl kul att han kunde roa någon. 😉 Nejdå, jag är nöjd med honom, vi har som sagt knappt tränat nåt nåt alls på detta, utan startade nu för att våra träningskompisar skulle starta. Sen var det ett bra tillfälle att testa honom i tävlingsmiljö, & det funkade kanon. Vi fick kvalificerade resultat i andra starten!! :O Där han gick som sämst, haha, men så kan det tydligen bli. 😛

Lite senare idag blir det förmodligen en skogspromenad med några kompisar, vi får se om jag orkar. Sov nästan inget inatt så jag är rätt så sliten. Men jag vet ju att Yori vill springa i skogen, så för hans skull så kanske jag masar mig iväg. 😉

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

Nu börjar det om

Idag är det mångas semestrar som tar slut & folk återvänder till sina jobb, så nu blir ensamheten större igen. 🙁 Visst kan det vara skönt att vara ”ledig” jämt, men man blir så fruktansvärt ensam. Jag önskar att jag var såpass stark att jag kunde klara av att jobba, kanske inte heltid, men lite iaf. Istället har jag varit sjukskriven sen jag gick ur gymnasiet & kommer kanske att vara det resten av livet. Det är ingenting som jag har valt själv, men snällt får acceptera.

Om en liten stund är det dags att åka ut till skogen där vi ska gå en promenad med Elin & Caroline, samt alla hundarna såklart. 🙂 Ska bli skönt att komma ut lite, behöver verkligen det. Den här dagen har varit extrem seg & tråkig, vi får hoppas att morgondagen blir bättre. Vem vet, det kanske blir ett pass i hallen? Måste ju sätta igång & hålla kvar träningen med Yori, annars kommer vi ju inte att kunna tävla med så bra resultat som jag vill. 😉 Nog för att han har vilat sig i form nu, men han lär sig inte nya saker genom att bara vila, haha. Och jag tränar mycket mer seriöst i hallen jämfört med ute, så jag får helt enkelt satsa på fler timmar i hallen! Och Yori kommer inte att tacka nej till det. 😉

Avslutar med en bild på Yori som valp, som hans uppfödare har tagit. Hur söt var han inte redan då?! <3

Yes, han är perfekt!

Dagen startade på allra bästa sätt – resultatet från HD- & ED-röntgen som vi gjorde förra veckan, & resultatet var HD grad B & ED ua (0)! 😀 😀 😀 Så han är perfekt, friröntgad samt ögonlyst ua. Nu är det bara att köra! 😀

Men det är inte det enda bra som har hänt idag, utan jag & bästa Malin har gått en skogspromenad med våra grabbar. Detta var första gången på väldigt länge som Yori fick springa lös under en promenad, & han skötte sig mycket bra! 😀 Vi jobbade med inkallningar, både med & utan störning, & jag är nöjd med min vilde. Jäklar vad han sprang emellanåt, han var så lycklig, & jag blir så lycklig av att se honom så lycklig, ja, ni förstår. 😉 Så att gå där i skogen, men min älskade hund, & en av mina bästa vänner, det kan inte bli mycket bättre. <3 Så tack vännen för promenaden!

Åh, jag är så glad, jag ser fram emot vad framtiden har att erbjuda. Nu när jag VET att Yori är bra fysiskt så känns allt så himla mycket bättre. Vi kommer att kunna fortsätta med agilityn, plus att vi kan göra så mycket mer. Ni är några få som vet om mina planer helt, & nu vågar jag börja tro på dem på riktigt! Nu är det ”bara” BPH kvar innan vi kastar oss iväg på äventyret. Och BPH:t kommer att bli av 28 september i Örebro, så allt är på väg, äntligen! 😀

Miljöträningspromenad, det går framåt!

Idag träffades jag, Malin & Elin med våra hundar & tog en miljöträningspromenad på stan i 2,5 timmar. Yori var jätteduktig! 😀 Han klarade av att balansera på smala saker som han aldrig har klarat av förut, han jagade vattnet i fontänen (så synd att jag inte filmade det!) & han var ovanligt lätt att fota. Fler bilder än dessa 2 i det här inlägget hittar ni på vår Instagram. Det enda som var jobbigt under promenaden, bortsett från den kvava luften, var hans dragande, men stundtals blev det helt okej, så just koppelgåendet är verkligen nånting vi behöver jobba med. Men jag är ändå stolt över min galning idag, han gjorde fler positiva saker än negativa, & det är väl det viktigaste? 😉

Imorron väntar Lervik där morsan & Farro ska tävla blåbärsklasser i agility! Jag är inte alls avundsjuk, jag lovar. 😛 Haha, kan inte Yori bara bli 15 månader så att även han får vara med?! Men den viktigaste åldern har han ju fyllt iaf, & det är ju 1 år = freestyleåldern! Haha.

Blod, svett & tårar

Ja, typ så kan man beskriva dagens långpromenad. Eller nja, vi gick inte jättelångt, men terrängen var nästan ogenomtränglig! Jösses, massa branta backar, både upp & ner, men oj, vilken fin natur! 😀 Yori passade såklart på att bada lite när tillfälle gavs. Blodet uppkom när jag råkade skära mig i vänster hand på ett träd i en brant uppförsbacke, råkade få en pinne genom huden. 🙁 Svetten rann lång väg större delen av turen. Tårarna kom aldrig fram, men dem var inte långt borta! Både av smärta & av utmattning. 😛 Men både jag, Carina & alla hundarna kom till slut tillbaka till bilen, levande. 😉

Vi får se om vi tränar lite freestyle senare, men först ska vi vila upp oss!

Årets första dopp – check!

Idag följde Nikke & Loppis med mig & killarna ut till stranden där jag & hundarna badade. Loppis gick i med benen också, men inte längre. 😛 Yori tyckte att det var JÄTTEKONSTIGT att jag följde med ut, för det har jag ju aldrig gjort förut. Han ville liksom klättra upp på mig när vi simmade, så där har jag nåt att jobba med i sommar. 😉 Här kommer ett gäng bilder från dagen, en del är tagna av mig & en del av Loppis, det är bara att titta & njuta av mina fina killar! <3

Här ska jag ta gruppbild på båda hundarna nästa gång jag åker hit!!

Första doppet! 😀

Jag var riktigt chockad över att Zoom gick ut så långt som han gjorde! :O Flera gånger dessutom!! :O Så stolt över min lilla räv som blir allt modigare & modigare, sånt värmer mammahjärtat. <3