Bästa träningsgänget!

En lång skogspromenad i koppel med nästan hela träningsgänget bjöd förmiddagen på idag. 🙂 Min idé. 😉 Haha. Jag hade även med Farro & jag måste säga att han skötte sig bättre än Yori. Yori har ju så bråttom hela tiden, jag har midjebälte på mig & får luta mig lite bakåt hela tiden för att inte trilla framlänges. 😛 Och så blir det alltid lika spännande när han tvärstannar för att nosa/kissa…I slutet av promenaden började det regna en del, men det var ändå skönt att gå, vi gick i rätt tid iaf eftersom det bara var på slutet som det regnade. 🙂


Bakre raden: Jax, Algot, Muffin & Poppy
Nedre raden: Farro, Yori, Leo & Maxi

Imorron på dagen blir det freestyleträning utomhus med gänget! 😀 Jag & Yori ska jobba vidare med olika ”hopp” samt övergångar som kommer att vara med i våra program. Jag hoppas att vi kan få till en bra träning med en bra känsla, det var ju lite si & så med det senast…Har iofs tränat korta pass här hemma inomhus & dem har gått riktigt bra, men det blir ju inte på samma sätt.

Det är så himla roligt att ha detta träningsgäng att träna tillsammans med. Tyvärr så saknade vi Emma idag, men hoppas att hon kan hänga med snart igen. 🙂 Och alla vi har planer på att tävla freestyle, så vi kan verkligen hjälpa varandra med tips & idéer. Eller ja, Malin & Elin tävlar redan, dem ska snart debutera i klass 3! Jag debuterar i februari i klass 1. Caroline & Emma har jag inte riktigt koll på, men vet att dem har pratat om det iaf. Fatta vad skoj att åka omkring på tävlingar med hela gänget?! 😀 Det vore helt klart nåt.

På tal om tävlingar, jag & Yori är anmälda nu till tävlingen i februari. 😀 Så håll nu alla tummar för att vi inte blir bortlottade eller att Yori skadar sig/blir sjuk. VI VILL DEBUTERA DÅ!! 😉 Det måste vara våran tur nu, so let the game begin.

Bomben Yori

Sist skrev jag att det var hög tid att lägga in en växel till & vad hände efter det, jo, vi tog en paus. 😛 Haha. Yori har varit hos min farsa & jag har tillbringat hela helgen i soffan vid datorn & kollat på livestreamen från Stockholmsmässan. Nu är däremot Yori hemma igen & vi kan fortsätta där vi slutade.

Igår kväll kom även Farro hit & han ska stanna här tills på onsdag kväll, för er som inte känner till honom så är det min morsas hund. Han & Yori är jättebra vänner & älskar att springa med varandra i skogen, vilket dem fick göra idag. 🙂 För på förmiddagen åkte jag & killarna ut till skogen & gick en powerwalk på cirka 45 minuter! Jag & Farro var trötta efteråt, Yori hade nog kunnat ta ett varv till…Ända sedan jag fick Yori att börja äta ordentligt så har han blivit såå mycket piggare. Han har ju alltid varit pigg, men nu är det galet! Ja, bortsett från den förra träningen i hallen, för då var han seg! Men han är som en bomb som man bara väntar på ska explodera.

Imorron på eftermiddagen blir det träning i hallen tillsammans med Malin & hennes pojkar. Jag har tänkt att torrgå mitt freestyle-klass-2-program flera gånger för att veta vart på planen jag ska starta & sådär. Sen tänkte jag köra igenom båda programmen, klass-1-programmet med en bra känsla & klass-2-programmet ungefär som det ska vara. Förra gången jag körde igenom klass-2-programmet så fick Yori göra alla rörelser, men JAG gjorde inte mina, & det är det jag tänkte testa att göra imorron. Ska bli spännande att se hur det går. 😛

Underbara långpromenader

Igår gick jag & Caroline en långpromenad med hundarna i koppel, & det var helt underbart. 😀 Perfekt temperatur & lagom med folk, haha. Idag gjorde vi om det, men Malin & hennes pojkar följde också med, plus att vi gick mycket längre. Vi var ute & gick i 2 timmar i koppel, till en början var det stormvindar från sjön, men när vi kom in i skogen så blev det sådär perfekt igen! 😀

Så vi har haft en bra helg, inte bara suttit inne utan verkligen rört på oss ordentligt, något vi (eller ja, JAG) måste bli bättre på! Yori hakar ju gärna på så fort han får chansen. 😉 Så det är som sagt jag som måste skärpa mig lite till.

Veckan som kommer ser ovanligt lugn & oplanerad ut, så vi får se vad som händer. Skulle behöva åka ner till stan en sväng & miljöträna Yori, men har ett möte i stan imorron, så det får isf bli att åka fram & tillbaka. Vi får se, kan ju ta miljöträningen en annan dag istället, får klura vidare på den frågan.

Vi har haft en underbar helg!

Nu är det som vanligt igen, bara jag & Yori. 🙂 Det har varit jättekul att ha Moa & Nova här på besök, det har vi tyckt alla 4. Yori & Nova har lekt massor, både inne & ute.

Igår åkte vi ut till sandtaget där vi mötte Carina & tjejligan & tillsammans gick vi omkring lite där & jag fotade medan hundarna sprang lösa & lekte. Här kommer bästa gruppbilden:

Moa & Nova åkte härifrån vid kl 11 & efter det så tog jag & Carina en promenad tillsammans innan vi gick hem till henne & kollade på filmen Dumbo, en riktigt söt film. <3 Nu har vi precis kommit hem, eller ja, vi har faktiskt hunnit träna ett kort trickpass också sen vi kom hem & Yori var såå himla duktig! Snart dags att filma & låta er se. 😉 ”Eller hur?” & ”Vacker” fokuserar vi mest på just nu & Yori är så smart & lättlärd att det hela går mycket snabbare än jag vågat drömma om! Så jag ska faktiskt hitta nåt mer nytt trick att lära honom, så att man kan variera ännu mer. 🙂 Och självklart kommer dessa trick att användas i freestyleprogram längre fram.

Många tjejer idag!

Underbart väder idag!! 😀 Sol & lite snö på backen = PERFEKT! 😀 Yori tycker också att det är skoj med snö, & idag åkte vi ut till skogen där han & tjejligan fick röja lite. Han är så himla lycklig när han får springa med Clara, som är hans absoluta favorit. Lundetjejerna är ju inte så mycket för att leka, men emellanåt springer dem med ändå. 🙂

Skulle ta ett fint gruppkort på alla, men alla fastnade inte på bilden…Det var visst en liten Rally som istället hade bättre saker för sig. 😛 Hon grävde sig under stockarna & vägrade komma fram först, till slut fick vi fram henne när vi skulle gå tillbaka till bilen. Det är så typiskt henne, finns det en håla så finns det en Rally där. 😛 Haha. Så här kommer gruppbilden:

Måste ju även visa det här fina kortet på Yori, shit vad vacker han är, min guldhund! <3

Om några timmar kommer Moa & Nova hit! 😀 Då kommer Yori att bli superglad han också, för han gillar Nova. Dem kommer att stanna här tills på söndag dag då dem far vidare mot nya mål. 😉 Just nu sover han bredvid mig här i soffan, lilla killen, ibland händer det ingenting & vissa dagar är det fullt upp. Jag är inte så bra på det här med balans i livet, haha.

Selektiv ätstörning/ARFID – fler än jag?

Idag var det då dags för lydnadstävling x 2 för mig & Yori, men p.g.a min djupa svacka som jag befinner mig i just nu så fick vi ställa in dem starterna. Det senaste halvåret har varit grymt tufft för mig & det går inte att räkna alla tårar som har runnit nerför kinderna. Yori har under denna tid fått mindre aktiviteter & inte lika många långa promenader, men istället ännu mer mys & goda saker att äta. Jag tror t.o.m. att han har ökat lite i vikt. 🙂 Han stöttar mig mest av alla, han ser till att jag tar mig ur sängen, att jag kommer ut flera gånger om dagen, & han får mig att känna mig mindre ensam. Han är helt underbar & jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om jag inte haft honom vid min sida.

Jag får mycket hjälp från vården, har täta kontakter där, har fått byta lite mediciner, samt att fler insatser väntar. Men det ska nog gå bra det här, i slutändan, jag har mått riktigt dåligt tidigare & jag lever ju än. Fast vägen till det bra livet kan bli lång…

Men det var inte detta jag tänkte skriva om nu, gav er bara lite bakgrundsinfo. 😉 Utan jag tänkte ta upp en sak som alltid är väldigt aktuell & jobbig för mig, nämligen maten. Allt som har med mat att göra är jobbigt, & det har det alltid varit. Åka & handla är hemskt, för jag skäms för vad jag köper eftersom det inte alls är särskilt varierat, utan mest samma saker, samma onyttiga saker. Jag försöker gå ner i vikt men det är svårt när allt man äter som sagt är onyttigt. Varje gång jag åker bort (antingen över dagen eller under flera dagar/veckor) så påminns jag om mina stora matproblem. Jag är så avundsjuk på ”alla andra” som kan ha med sallader & äta, behöver inget kylskåp, mikro eller nånting, utan kan bara ätas som det är, skitsmidigt. Själv så får jag leva på smörgås eller choklad, inget som ger nya krafter direkt.

Jag kan ge er exempel på freestylesatsningen. VARJE gång vi ska ha lunch så kommer dem andra med smidiga, lätta, nyttiga saker, & så kommer jag med mina pinsamma smörgåsar. Jag skäms som fan, försöker att äta upp fort för att undvika att nån hinner fråga eller kommentera min mat. Ingen där har nånsin sagt nåt, eller jo, men inte elakt menat, utan lite på skämt. Men för mig blir det inget skämt eftersom det redan är så ångestladdat.

Samma sak när man är iväg på tävlingar, samma jävla sak VARENDA GÅNG MAN SKA ÄTA nån annanstans än hemma! Jag är så trött på det, det är så jobbigt, det får mig att känna mig så fucked up! Så att åka på semester är väldigt plågsamt för mig, eftersom det då ställs lite mer krav på maten. Det är inte alltid man kan hitta en pizzeria (äter enbart vesuvio & den brukar finnas på alla pizzerior), & på restaurang vågar jag inte äta med rädsla för att känna smaken av nånting jag inte tycker om, för då kommer kräkreflexerna igång direkt & att spy inför massa folk på en restaurang är inget jag vill göra. De allra flesta kan känna smaken av ”äckliga saker” & bara spotta ut det & så är det inget mer med det, men riktigt så lätt är det inte för mig.

Jag har letat efter en diagnos som stämmer in på detta, hitta ett namn på min störda relation till mat. Eller är jag helt ensam om dessa problem? Ätstörning UNS (utan närmare specifikation) har en del inom vården sagt, men det har inte hjälpt mig nåt. Nu däremot har jag hittat svaret!! Selektiv ätstörning, engelska förkortningen ARFID (avodiant/restrictive food intake disorder). Den beskriver det så klockrent! Det finns en förklaring på mina svårigheter, det är inte bara jag som är helt hopplös, & ni anar inte hur lättad jag känner mig. ARFID är inte så ovanligt bland personer med autismspektrum, & där ingår Asperger som är en av mina diagnoser.

Vill ni läsa mer om Selektiv ätstörning & ARFID så rekommenderar jag dessa länkar, klicka bara på namnen.

Så NEJ, jag är inte bara kinkig med maten, megakräsen eller löjlig, det ligger sååå mycket mer bakom. Och frågor är jobbiga, kommentarer är jobbiga. Allt som påminner mig om det är jobbigt. Jag skäms som sagt för vad jag äter, & därför äter jag helst ensam, om det inte är på en pizzeria som sagt.

Är det nån mer här som läser detta som känner igen sig? Jag vill gärna komma i kontakt med fler drabbade personer, någon man kan prata med som verkligen förstår. Jag ska ta upp detta med min psykolog på vuxenhabiliteringen, för det är ju där man jobbar med autismspektrumet. Sen hoppas jag att jag ska få någon effektiv hjälp med detta, vad & hur det ska gå till vet jag inte, men nu när jag själv har fått en ökad förståelse för det så hoppas jag att det finns nåt att göra.

Varför skriver jag då detta här? Jo, för att jag har en del läsare här så att hitta fler drabbade eller bara ge mina närstående en förklaring är en stor chans som är värd att ta. Så jag ber er, inga skämt eller kommentarer om mina matvanor, oavsett vad ni tycker om dem.

Idag har vi varit en sväng på stan & busat i löven. Var dock inte en optimal plats att busa & fota på, men det är svårt att hitta bra såna platser! Yori var supertaggad & hade nog gärna stannat där länge, haha. Igår fick han i.a.f. köra race med Clara på stranden, så då fick jag springa av sig ordentligt. Snart hoppas jag som sagt att jag är tillbaka på banan helt & hållet så att vi kan komma i form på alla sätt & vis, något som både jag & Yori saknar mycket just nu.

Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

Fullständigt galen

Har precis kommit hem från en långpromenad med raskt tempo tillsammans med morsan och våra killar. Yori är galen, det är iofs ingen nyhet, men jösses, han höll på att slita av armen på mig flera gånger när han fick fnatt!! 🤣 Imorron ska han få springa lös i skogen, det behöver han verkligen! Inomhus så lugn och sansad, och ute helt crazy, precis så som man vill ha det! 😍😃

Tidigare idag har vi tränat lite lydnad inomhus i vardagsrummet, så avstånden blir ju därefter. 😝 Men han har varit superduktig och vi båda har tyckt att det har varit ROLIGT! Inga krav, ingen press, inga ”allt-måste-vara-perfekt-från-start” – tankar. Riktigt skönt! Mer sånt tack.

På lördag väntar marknad i Filipstad för min del, lilla Yori får stanna hemma under tiden, tillsammans med Farro. Även om det blir lite jobbigt för MIG! Föredrar helt klart att ha med mig Yori, känner mig mycket tryggare då, men men, det är väl nyttigt att vara utan honom ibland också. Morsan och Anders ska ju med till Filipstad så jag åker ju inte ensam. 😛 Hoppas att jag kan hitta nåt snyggt halsband till mig för ett bra pris, vet ungefär vad jag vill ha, så jag kommer att spana ordentligt. 😂 Skam den som ger sig.

Och på söndag händer nånting ännu roligare – jag och Yori ska träffa Ossian för första gången – ett av Yori’s syskon!! 😃 Eller ja, Yori har ju träffat honom förut, men inte som vuxen, så det ser jag verkligen fram emot! Om det är okej väder så kommer jag att fota massor då, så håll tummarna för uppehåll iaf.

Med andra ord har vi dagsplanerna klara för några dagar framåt, och det är bara roliga saker. 😁

Tävlingsdebuten är nu gjord!

Ja & vad ska man säga om den? Haha, för det första så har vi tränat rallylydnad kanske 4-5 gånger sammanlagt NÅNSIN, så kraven var inte så höga från min sida. 😉 Första klassen kändes helt okej ändå, han var lite ofokuserad, men vi tog oss ändå igenom banan. I andra klassen var han vild…Han hoppade på mig flera gånger, bet mig i armen (på skoj såklart) & ja, han tyckte att livet lekte helt enkelt. 😛 Haha, jag hörde hur domaren skrattade emellanåt, så det var väl kul att han kunde roa någon. 😉 Nejdå, jag är nöjd med honom, vi har som sagt knappt tränat nåt nåt alls på detta, utan startade nu för att våra träningskompisar skulle starta. Sen var det ett bra tillfälle att testa honom i tävlingsmiljö, & det funkade kanon. Vi fick kvalificerade resultat i andra starten!! :O Där han gick som sämst, haha, men så kan det tydligen bli. 😛

Lite senare idag blir det förmodligen en skogspromenad med några kompisar, vi får se om jag orkar. Sov nästan inget inatt så jag är rätt så sliten. Men jag vet ju att Yori vill springa i skogen, så för hans skull så kanske jag masar mig iväg. 😉