Jag är ledsen för att jag inte orkar allt jag vill

Svackan vägrar att släppa sitt grepp om mig. Det är oerhört tufft & jag gör mitt bästa för att ta mig igenom såväl dagar som nätter på ett så bra sätt som möjligt, men det är fan inte lätt. Börjar tro att jag har hamnat i en depression IGEN, men jag menar, hur jävla tätt kan dem komma?! Jag vill inte behöva läggas in för att fixa med nya mediciner, men snart ser jag inget annat val. Drar ut på det så länge jag bara kan, i hopp om att det ska vända ”på egen hand”.

Just nu är jag värdelös på att höra av mig & hålla kontakten med folk runt omkring mig, & jag är ledsen för det. Tänker speciellt på en person, du vet nog vem du är, ta det inte personligt, det är inte dig det är fel på. Dem enda jag pratar med nu är dem jag träffar, vilket är typ Carina…Och i samband med tollarträffen så träffade jag ju en del andra personer, men har sen dess inte pratat med nån av dem. Skulle vilja ha mer kontakt med min familj, men krafterna finns inte & därför uteblir det. Det betyder INTE att jag älskar dem/er mindre, det är bara det att jag just nu inte orkar med saker som dem flesta tar för givet att man alltid klarar av. Jag prioriterar Yori & gör mitt bästa för att ge honom roliga stunder, men efteråt blir jag mest liggandes i soffan/sängen resten av dagen. Läser man min blogg, alltså hunddelarna av den, så låter det som att vi är jätteaktiva, men så är det verkligen inte. Vi försöker att hitta på nånting per dag, men det är inte alltid det blir av. Idag t.ex. orkar jag ingenting, så Yori (& även Ilmo så länge jag har honom) får ha tråkigt, korta rastningsrundor är allt som händer. Senare idag ska han dock få åka hem till min farsa & där får han roligt! 😀 Dels med Zicco, men även med resten av alla som bor där. <3 Det är min tröst idag, ”han får det roligt senare”. Jag ska ju röntgas ikväll & imorron förmiddag, det är därför han ska få vara hos farsan under tiden, så slipper jag känna stress över att han är ensam hemma, för man vet ju aldrig hur lång tid det tar, om det är förseningar m.m. Så tack för att ni tar honom! <3

Igår fick han bada lite igen, träna lite på att faktiskt HOPPA från en brygga & inte bara ”plumsa i”. 😛 Haha. Lite race med tjejligan i ”skogen” roade han sig också med, medan jag & Carina satt & tittade på, lagom ansträngande. 😉 Han är så lycklig när han får göra saker & jag önskar så att jag orkade ge honom det varje dag, men det får komma längre fram. Nu är fokuset som sagt att ta mig igenom tiden på ett bra sätt, resten kommer senare.

Vattenträningen fortsätter

Eftersom det har varit så galet kvavt & varmt ute så fick vi ställa in skogspromenaden. Vi ville inte chansa på att nån skulle få värmeslag, så vi tog liksom det säkra före det osäkra.

Istället så har jag & Zoom tränat lite freestyle i vardagsrummet. Han var SUPERTAGGAD & bjöd på det ena beteendet efter det andra. Han verkligen lyser upp när han tränar, han älskar det så mycket & jag bara njuter. Jag har sagt det förut, jag kommer garanterat att säga det igen, men shit vad perfekt han är för mig! 😀 Det går inte att beskriva våran relation, för det finns inga ord som kan komma i närheten av den. <3

Nu på sena eftermiddagen så hämtade vi upp min lillebrorsa & en kompis & sen åkte vi ut till Bomsta badplats. Där var vi helt ensamma i vattnet, så Zoomen kunde vara lös helt utan bekymmer. 🙂 Han vägrade att gå i vattnet själv, så jag bar ut honom några meter, sen fick han gå själv & det gjorde han med glädje! 😀 Han sprang runt, undersökte, fångade godis, jagade tennisbollar & sprang efter mig. Hela tiden med svansen på topp! Ni anar inte hur STORT det är för en lundehund!! Visst, det finns vissa ”vatten glada” lundehundar, men dem är inte så många. Efter den här sommaren så hoppas jag att Zoom ska bli en av dem.

Imorrn ska det bli sämre väder så då hoppas vi kunna gå i skogen igen. Utan risk för värmeslag.

Sen Zoom blev sövd förra gången så har han blivit sig själv igen. Precis innan jag fick en tid till djursjukhuset så åt han maten väldigt sakta & ville inte längre tugga på ben. Nu är han som vanligt igen, kastar sig fram till maten & äter riktigt fort. Och han blir superglad när han får en nötnacke som han sen kan ligga & tugga på i timmar. Så allt går helt klart åt rätt håll. 🙂

Dem senaste åren har jag varit på Gotland några dagar på sommaren, & jag har egentligen tänkt att följa den traditionen. Men så får man inse sina begränsningar & prioritera när det handlar om kostnader. Med andra ord kommer jag förmodligen inte att åka dit i år, utan istället åka på några fler utställningar med Zoomen. Jag vill så gärna komma ut & tävla med honom, det betyder mer för mig än vad en resa till Gotland gör! Så så ser planen ut just nu.