Dags att lägga i en växel till!

De senaste 2(?) veckorna har jag & Yori tränat en hel del trick inomhus här hemma, men inget mer. Idag hyrde jag hallen & testade då att köra dem även där, både enskilt & i programmen. Det gick sådär, han var inte alls speedad utan snarare slö. 🙁 Han var så otaggad det bara gick att bli stundtals, nästan så att jag ville sätta mig ner & gråta, så kändes det. Men så fick jag ju ett ypperligt tillfälle att tänka på att sänka kraven, det var inte lätt, men till slut gick det! 🙂 Klass 1-programmet kändes bara bajs idag, klass 2-programmet gick MYCKET bättre, ändå var det första gången vi körde igenom det. Fast å andra sidan så belönade jag honom flera gånger under klass 2-programmet just eftersom det är med nya trick & tricken han redan kan kommer i en annan ordning. Men vi båda tyckte att det var roligt, & det är ju det viktigaste! (2 små filmer från dagens träning finns på vår Instagram, där jag numera lägger upp små filmsnuttar nästan varje dag!)

Det har dykt upp en freestyletävling till & den blir redan i februari!! 😀 Så ”bara” 2 månader kvar till debuten, därför är det nu hög tid att lägga i en växel till med träningen! Trick här hemma som inlärning & sen träna dem i hallen, med & utan program. Trots dagens dåliga känsla i programmen så tror jag att tävlingen mycket väl kan gå bra. Jag tror att jag vet vad jag behöver fokusera på, & framför allt vet jag vem jag ska vända mig till om jag inte lyckas lösa det själv. Så framtidens tävlingar ser ljusa ut, helt klart. 🙂

Nu är Yori helt slut, han däckade först redan i bilen & sen direkt vi kom innanför dörren typ. Men det är bra, för jag ska åka på ett möte snart & då ska han vara själv hemma, så jag behöver inte ha nåt dåligt samvete, han lär ändå bara sova. 😉 Haha.

Underbara långpromenader

Igår gick jag & Caroline en långpromenad med hundarna i koppel, & det var helt underbart. 😀 Perfekt temperatur & lagom med folk, haha. Idag gjorde vi om det, men Malin & hennes pojkar följde också med, plus att vi gick mycket längre. Vi var ute & gick i 2 timmar i koppel, till en början var det stormvindar från sjön, men när vi kom in i skogen så blev det sådär perfekt igen! 😀

Så vi har haft en bra helg, inte bara suttit inne utan verkligen rört på oss ordentligt, något vi (eller ja, JAG) måste bli bättre på! Yori hakar ju gärna på så fort han får chansen. 😉 Så det är som sagt jag som måste skärpa mig lite till.

Veckan som kommer ser ovanligt lugn & oplanerad ut, så vi får se vad som händer. Skulle behöva åka ner till stan en sväng & miljöträna Yori, men har ett möte i stan imorron, så det får isf bli att åka fram & tillbaka. Vi får se, kan ju ta miljöträningen en annan dag istället, får klura vidare på den frågan.

Träningsmotivationen är på topp!

Ja, det kan man verkligen säga! 😀 Vi tränar flera korta pass här hemma varje dag, & bara den senaste en & en halv veckan så har han lärt sig 5 nya trick!! Behöver jag säga att han är jäkligt snabbtänkt? Utom på vissa trick som verkar helt omöjliga. 😛 Men ingen stjärna kan lysa jämt. 😉 Jag har bara testat dessa trick här hemma, så jag vet inte om han är säker på dem ute, men inne sitter dem som sagt. Efter jul & nyår så blir det mer kontinuerlig träning även i hallen, så att vi är väl förberedda när tävlingssäsongen drar igång i mars.

Jag önskar att jag alltid kunde vara såhär träningsmotiverad, tänk vad roligt det skulle vara, både för mig & för Yori. Mycket av min motivation tror jag beror på att vi gör NYA saker! Jag är så trött på att hela tiden köra samma gamla vanliga, nu när vi tränar in massa nya grejer så blir det mer spänning & roligare helt enkelt. Så detta måste jag komma ihåg, att testa lära in nya saker när motivationen tryter, & tänk bara på hur mycket saker Yori skulle kunna lära sig?! :O Shit, det skulle kunna bli hur bra som helst. 😀

Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Lydnadsdebut a la Yori

Ja, nånting sånt kan man nog kalla det, haha. Jag var jättenervös, försökte tänka på att andas, men det var svårt, för jag ville ju så mycket! Värmde upp väldigt kort tid då vi hade startnummer 1, vi behövde inte snabba oss, men när alla stod där & bara väntade på oss så kände jag mig stressad, så det smittade säkert av sig på Yori, som för det första precis kommit ut ur bilen, & för det andra så har han aldrig varit på den klubben förut. Jag gjorde lite freestylemoves innan startrutinen & sen gick vi in på planen, mer eller mindre redo för att göra vår lydnadsdebut!

Följsamheten gick sådär, vi krockade några gånger, dels för att han hade fokus på annat, & dels för att jag själv inte kan gå rakt när jag är nervös. 😛 Utan jag vinglade lite & det gjorde ju inte saker bättre, haha!

När jag ropade på honom på inkallningen så svek rösten mig (är ju förkyld), men han hörde mig ändå & kom som skjuten ur en kanon! Jag hann tänka ”det här kommer aldrig att sluta bra” & mycket riktigt, han använde mig som stoppkloss. Men han kom iaf. 😉

I momentet sättande under marsch fick jag hjärnsläpp, glömde helt bort vad jag höll på med, men vi fick några poäng med oss från det ändå.

Sen var det ju apporteringen, tollarnas huvudnummer, & helt klart dagens shownummer från Yori’s sida! Senast igår ville han knappt ta apporten, & idag, ja, då tjuvstartade han, tog apporten & sen sprang han runt några varv runt planen, skitlycklig! Jag ropade på honom flera gånger, men tror ni att han hörde nåt? Haha, nope, han var bara så jävla glad. Till slut kom han tillbaka till mig, med apporten, men ja, en nolla där som ni förstår.

Fjärren är ett av hans bättre moment, likaså idag. Han stannar bra när jag lämnar honom, kastar sig ner i liggande position på mitt första kommando, men sen, när jag gick tillbaka till honom så reste han sig upp & satte sig sen väldigt snett. Synd, för som sagt, han lägger sig jäkligt bra!

Hoppet gillar han också & det gjorde han bra idag. Kunde ha blivit en bättre ingång, men det finns alltid saker att slipa på. 😉

Jag är nöjd med min vilde, haha, jag var rädd för att vi skulle bli diskade efter hans race, men det blev vi inte. 😀 Och han är ju ung & vi har knappt tränat nån lydnad, herregud, han har ju precis lärt sig vad ordet ”fot” betyder! Egentligen är det på tok för tidigt att låta honom tävla i lydnaden, men jag trodde ju att min träningsmotivation skulle komma tillbaka, men det gjorde den ju inte. 🙁 Så kraven på min lilla sprätt är inte så höga, han hade störtskoj & det är det viktigaste! 😀 Ja, jag hade också roligt, även om det kändes lite pinsamt emellanåt. Vill ni själva se hur allt såg ut, så kommer här en film från tävlingen (tack Malin för att du följde med, höll mig sällskap, samt filmade!). <3 Slutpoängen blev 119,5 poäng, vilket betyder 0,5 poäng ifrån godkänt. Helt okej med tanke på omständigheterna!

Imorron väntar lydnadstävling igen, men den gången i Kristinehamn. Har jag fattat PMet rätt så kommer vi att gå ut som startnummer 3 i första klassen. Då hinner jag värma upp honom lite mer innan. Det är ju alltid så svårt att veta hur man ska göra med nya hundar innan man har hittat vad som funkar bäst. Tänkte även att Yori skulle få springa av sig här hemma med Farro innan vi åker imorron bitti, så kanske han inte kör race på planen. 😉 Haha, för jag tror ju inte att han skulle bli för trött av det, han ska ju inte springa en mil liksom, & brist på energi är inte hans melodi, så det blir nog bra. 🙂

Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

Träffen med brorsan!

Träffen med brorsan Ossie var spännande, dem var ganska lika till sättet och ”kände av” varandra väldigt försiktigt. 😉 Dem badade massor, sprang runt en del på stranden, tuggade på pinnar, rullade sig i sanden, och lilla Yori grävde typ tusen gropar. 😂 Jag fotade en del och kommer att lägga ut några bilder direkt jag har fixat mitt program på datorn, har dock lagt upp några på min Instagram för dem som vill se redan nu. 😉

Imorron drar jag och bästa Yori till Stockholm över dagen för att träffa Moa och Nova! 😃 Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på, men jag ser ändå fram emot det. Och så får man ju massa miljöträning på köpet! 😁 Så jag måste ta med mig mycket godis till Yori, för vi lär nog träna lite nånstans med dem.

Jakten är äntligen över

I 3 år har jag letat febrilt efter ett specifikt halsband till mig. Jag har letat på alla marknader som jag har varit på, och på nätet, men aldrig lyckats hitta rätt, fören idag! Precis när jag hade gett upp hoppet om att hitta ett sånt så bara låg dem där, typ 2 dm ifrån mig! Lyckan var total, ÄNTLIGEN!! 😃🎉🤩 Och självklart graverade jag in Yori’s namn på det, och nu sitter det runt min hals där det kommer att stanna lääänge!

Efter marknaden och lite vila så åkte vi till hallen och tränade med Malin och Emma. Jag valde att träna lydnad idag då jag varit sugen på det den senaste tiden, och vad ska jag säga? Vilken hund jag har!! 😲 Vi testade nästan alla momenten i startklass, allt för första gången nånsin, och jag är så stolt över min kille som hela tiden ställer upp på allt jag hittar på. Visst har vi en del att slipa på, men vi har iaf nåt att utgå ifrån och jag är så glad i min underbara hund som gav mig rätta känslan idag! Det var roligt att träna, vi fick tvinga oss att ta pauser, tråkiga pauser, men ack så viktiga. Nu bara längtar jag jättemycket efter nästa pass! Ett par små filmsnuttar från träningen finns på vår Instagram.

Imorron ska vi ju träffa brorsan Ossian på dagen, det kommer att bli så roligt! Så man kan verkligen säga att vi varierar fysisk aktivitet med psykisk, precis som det är bäst att göra. 😁