Stadsträningen fortsätter

Både igår & idag har vi varit på stan & miljötränat. Igår var vi ensamma & då var Zoom mer osäker än han var idag när tjejligan var med. Han blir så himla stressad, flåsar & drar som satan i kopplet. Men det blir bättre, små små steg hela tiden (när tjejligan är med), så jag hoppas att rädslan släpper snart. Jag vet ju vad den beror på, den är ju inte ärftlig, för innan han blev skrämd så var han ju inte rädd för nåt. Jag vill ha tillbaka den säkerheten, även om jag är fullt medveten om att det kommer att ta tid.

Har som plan att åka ner till stan imorrn igen, om det är bra väder. Både igår & idag har solen lyst från en blå himmel & det känns verkligen att våren äntligen är på väg. Ett annat bra vårtecken är när allt grus på marken tas bort – för då börjar inlinessäsongen!! 😀 Men eftersom Zoom inte får köra fullt ut så väljer jag att avvakta med inlinesen, tills dess att han får springa ordentligt.

Är riktigt träningssugen, men mina 2 polare här i stan är båda sjuka. 🙁 Så jag får roa mig på egen hand, med min älskade Zoom. Funderar på att gå till grusplanen senare idag & köra ett träningspass. Om nu inte Zoom är trött resten av dagen, men det brukar han inte bli efter att ha varit på stan. Han är jättetrött en stund, men efter att ha sovit lite så brukar han studsa omkring igen. 😉

I need you

Idag har inte någonting gått som planerat, & sånt kan få mig helt ur balans. Det hela började redan i morse när jag hörde av mig till Carina för att vi skulle åka & simma hundarna. Hon var sjuk & kunde inte följa med. *Panik* Jag visste ingen annan jag kunde fråga, & jag behöver ju hjälp av nån person eftersom jag inte kan stå på 2 olika sidor samtidigt. Ringde till djursjukhuset & frågade om Zooms fysioterapeut hade möjlighet, men tyvärr hade hon inte det. 🙁 Så jag fick avboka tiden, något jag inte trodde att jag skulle få eftersom det bara var typ 50 minuter innan tiden började…Så tack Solstaden! 🙂

Efter att ha tagit en powerwalk med grabben så gick vi & la oss igen, sov ett par timmar & var redo att ge dagen en ny chans. Jag taggade igång mig riktigt mycket i väntan på att det skulle bli freestyleträning i hallen, jäklar så laddad jag var!

Men även här sket det sig. 🙁 Malin blev sjuk & orkade inte följa med. Jag försökte övertala henne, men fick till slut ge upp. Jag försökte då få tag i någon annan som kunde följa med & träna, men alla jag frågade tackade nej. *Panik* Jag blev superstressad, fick världens ångest & grät utav bara helvete. Hur skulle jag göra? Åka & träna i hallen själv? Skita i att åka dit? Ta en promenad istället? Eller kanske träna lite här hemma? Till slut kom jag fram till beslutet att åka själv, med min inre tanke ”skiter det sig så är det bara att åka hem”. Så det var med tårarna rinnandes hej vilt som jag packade in mig själv & Zoom i bilen & åkte bort till hallen.

Väl inne i hallen så lyckades jag tagga om igen! Zoomen var superdupertaggad & det liksom smittade av sig! 😀 Så vi tränade lite på att runda pinnar, avståndsövningar, backa, kombinationer osv. men det allra viktigaste idag var – belöning med leksak! Han är ju ingen ”leksakshund” när det kommer till belöning för arbete, utan han föredrar godis, men jag tycker att det är oerhört viktigt att båda belöningarna funkar, så att man kan variera & på så sätt slippa tjata ut nånting. Han fick springa efter leksaken i hela hallen & han gjorde det med glädje!! 😀 Han sprang iväg, hämtade leksaken, kom tillbaka till mig & kampade!!! Det är inte många som förstår den lyckan, men det var underbart. Nu gäller det bara att hålla i det här träningssättet, för med en leksak i fickan så kan jag träna på att INTE ha godis/leksak i händerna när jag kör, den så kallade ”snuttefilten”. Ska det någon gång funka på tävling så måste man göra sig av med snuttefilten, annars går det aldrig. Så ja, nöjdare över ett träningspass kunde jag inte bli.

Imorrn ska det bli superfint väder & 10 plusgrader, så jag har tänkt miljöträning på stan. Vi får se om vi får med oss någon, annars åker vi själva. Det är STOR skillnad på att åka iväg själv när man har planerat det jämfört med när man har bestämt att någon mer ska med. Så följer någon mer med imorrn så blir det en bonus, annars tar vi en runda själva. 🙂

Nu är vi äntligen igång igen!

Igår tränade jag & Zoom ett litet freestylepass här hemma & jäklar vad han tycker att det är skoj! 😀 Och det gör jag också, det är underbart att få träna igen. Han blir så taggad att han inte alltid lyssnar på vad man säger, utan han chansar hej vilt på det han kan & hoppas att det ska bli rätt. 😛 Haha, så jäkla söt! <3

Idag har jag, Malin & Maria träffats ute & tränat tillsammans. Mycket nyttigt både för mig & Zoomen. Större delen av tiden så hade han bra fokus & kontakt med mig. Men en gång sprang han iväg mot Marias hund, men han ångrade sig ganska snabbt när Marias hund gjorde en lekinvit till Zoom & han blev så osäker att han pep lite & kom sen tillbaka till mig. Med andra ord, det bästa som kunde hända i Zooms träning att INTE springa fram till andra hundar. 🙂

Bortsett från när han sprang iväg så var det ett oerhört lyckat pass för oss. Vi repeterade mest dem tricken han redan kan, & glädjen fanns där för oss båda två. Nu gäller det ”bara” att hålla igång så att vi kan debutera i freestyle snart! Finns nog ingen som längtar så mycket efter det som jag gör, & i April blir det förhoppningsvis av! 😀

Jag var en bättre hundägare förut

Vissa perioder så saknar jag mina tidigare hundar extra mycket, & precis en sån period är det nu. Varje dag när jag får se mina minnen på Facebook så faller tårarna när jag tänker på min fina Java. 🙁 Jag saknar henne nåt så oerhört mycket, hon var verkligen helt perfekt. En sån hund kommer jag aldrig att få igen, men jag antar att jag får vara glad över att jag hade henne några år…?

Jag var en så mycket bättre hundägare när jag hade henne jämfört med hur jag är med Zoom nu, & det gör riktigt ont inombords. Med Java hade jag (nästan) alltid motivation & krafter att hitta på saker, träna, promenera, njuta av livet så gott vi kunde. Vart finns den motivationen nu? Jag vill ge Zoomen ett lika bra liv som Java hade, fast utan sjukdomarna såklart. Jag måste på nåt sätt bryta det mönstret som jag har hamnat i nu, ta tag i saker, motivera mig själv, kämpa varje dag även om det tar emot. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka Java, men det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att bli en bra hundägare.

En sak som jag tänker extra starkt på är den delen att göra saker SJÄLV. När jag hade Java så gjorde vi som sagt saker hela tiden & det var BARA hon & jag! Nu har jag extremt svårt att ens gå en promenad själv med Zoom. Jag behöver liksom någon som drar ut mig, annars kommer jag inte iväg. Självklart går vi några rundor ensamma, men inte alls så många som vi borde.

När det kommer till miljöträning så var Java väldigt miljösäker, hon var med överallt & hade aldrig några problem. Stan, stallet, bussen, bilen, ishallen, tävlingar, klubben, mässor, marknader & stora folksamlingar, inga problem alls. Här ligger jag verkligen på minus när jag ser på Zoom. Han skulle verkligen behöva mer miljöträning, speciellt eftersom han blev så skrämd när han var 10 veckor & det sitter kvar jävligt hårt. 🙁 Och jag vill ju kunna träna & tävla varsomhelst, jag vill att han ska vara så miljösäker, men jag vill inte behöva göra jobbet, om ni förstår hur jag menar?

Jag har underbara kompisar som ständigt stöttar mig & får mig att gå framåt, & jag vill inte ens tänka på vad jag hade gjort utan dem. <3 En av mina bästa vänner försöker hela tiden få med mig på saker, men jag avstår 9,5 gånger av 10 möjliga. Varför? Jo, för att jag jämför Zoomen med Java & inser hur långt jag har kvar tills jag får en hund som kan träna lös tillsammans med andra hundar. Och samma sak där – jag vill ha det så, men jag vill inte behöva jobba för det. Jag vet egentligen att det inte finns någon genväg & ingen kommer att göra arbetet åt mig. Så man skulle kunna säga att jag bara skjuter fram det. Det jag verkligen behöver är alltså massor av träning på olika ställen MED andra olika hundar. Klart som fan att han inte kan träna lös med alla hundar, hur ska han kunna göra det när jag aldrig har lärt honom det? Ingen hund kan någonting innan man har lärt dem, så jag måste bli av med ”det där kunde Java utan problem”tänket. Men hur? Kan någon vara snäll & berätta för mig HUR jag ska göra det? Jag vill gå vidare, inte glömma Java, men inte jämföra henne med Zoom hela tiden. Zoomen har hela framtiden framför sig & jag är övertygad om att han kommer att bli duktig på massa saker, bara jag kan bryta mig själv & fokusera på rätt saker. Han är värd det, flera tusen gånger om. Jag älskar honom mest av allt & han betyder oerhört mycket för mig. Så bara för att jag jämfört honom med allt Java kunde så betyder det inte att jag älskar honom mindre! Åh nej, han är nästan hela min värld.

Stöd på freestyletävling

Idag har det varit freestyletävling här i Karlstad & jag & Zoom har varit där som stöd till Malin & Jax. De fick uppflytt & en fin 3:e placering. 😀

Jag skulle ju ljuga mig blå om jag sa att jag inte blev sugen på att tävla själv! 😛 Det liksom kryper i hela kroppen av längtan efter att få tävla freestyle igen. Jag saknar det så oerhört mycket, jag tror inte att nån förstår HUR mycket det verkligen betyder för mig. Men snart blir det min & Zoomens tur att visa upp oss & vad vi kan, för rehaben går framåt & allt ser väldigt bra ut. Följer dock fysioterapeutens alla råd, så att jag inte gör nåt förhastat. Men när hon säger ”kör” så kommer vi fan trycka plattan i mattan!!

Miljöträning på stan för Zoom & tjejligan

Det har verkligen varit superfint väder hela dagen, så jag & Carina tog en miljöträningspromenad på stan. 🙂 Hundarna skötte sig galant! 😀 Zoomen var såpass säker att han vågade ta emot godisar HELA TIDEN. Med andra ord var han bättre idag än han var senast. Skönt att det går åt rätt håll! <3 Ser redan fram emot nästa stadspromenad. 😀

Efter promenaden så följde vi med Carina & tjejligan hem där vi planerade saker i framtiden. Det kommer att bli galet skoj! Längtar som satan, snälla, kan inte tiden gå lite snabbare?!

Hemma igen efter några dagar borta

Nu är jag & Zoom hemma igen efter att ha bott hos Carina, tjejligan & resten av deras flock. 😉 Vi har haft det kanonbra, bortsett från en natt då jag verkligen inte kunde sova. Vi har gått lite promenader, varit & simmat hundarna, tittat på x antal filmer m.m. Zoom har lekt mycket med Lix, till hans stora glädje! Jäklar vad kul de har haft!

I förmiddags så var vi hos hundfysioterapeuten där Zoom fick laser & sen simma 2 x 3 minuter. Han tyckte att det var ganska jobbigt, men kämpade på bra. Finare simteknik nu än för 2 gånger sen. Och som alltid när han har simmat så får han på sig sin badrock som håller honom varm ett tag. 🙂 Den är perfekt då den drar åt sig det blöta så att hunden torkar mycket snabbare.

Resten av den här dagen blir nog lugn, med en tidig läggning i sängen ikväll, jag behöver sova ikapp lite. 😉 Jag skulle behöva städa, men no, no, det orkar jag inte nu. Direkt vi kom hem så gick jag in i duschen så nu känner jag mig fräschare igen, vilket är en härlig känsla. Så ja, det känns bra nu. 🙂

Matproblem

Dagarna här ser nästan likadana ut. Vi besöker poolen på djursjukhuset 1 gång/vecka, & annars går vi våra koppelpromenader. Därför finns det egentligen inte så mycket att uppdatera. 😛 Men det förstår ni nog.

Duktig kille simmar fint.

Idag har vi simmat, eller ja, Zoom har simmat. Sista vändan blev han väldigt trött, men han kämpade på bra. 🙂 Han hatar ju att simma, så frambenen kommer gärna över vattenytan då han inte riktigt har hittat någon bra simteknik. Men det kommer nog bara han får simma några fler gånger.

Står snällt i duschen & väntar på att bli duschad. 🙂

Annars tänker jag mest på tävlingsåret som väntar. Agilityn sparar jag till hösten i alla fall, freestylen till Juni, & utställningar kan vi köra hela året. 😀

Enda ”hindret” när det kommer till utställningar är att han är så jäkla smal! Dem senaste veckorna har han gått ner 0,5 kg! Det är mycket på en liten hund. Han har alldeles för tydlig midja & revbenen känns oerhört lätt. Anledningen till viktnedgången är att han nästan inte äter nånting. 🙁 Han dissar sin mat ordentligt! Varför gång jag testar att byta foder så äter han det nya jättebra, i nån vecka, sen vill han inte ha det mer. Visst, jag kan vänta ut honom, för han kommer ju att äta till slut, men som sagt, jag vill ha upp honom lite i vikt. Och eftersom han nu rehabar sin has så är ju tanken att han ska bygga muskler, & för att kunna göra det så måste han ju äta ordentligt. Därför har jag beslutat att blanda torrfodret med Mush. Så får vi se om han bygger på sig lite. Antagligen kommer han bara att äta Mushen & lämna kvar torrfodret, men då får det bli så. Huvudsaken är inte VAD han äter, utan ATT han äter.

Duktiga killen!

Zoom är ju inte ensam hemma överdrivet mycket, eller ska man säga nästan aldrig? 😛 Han kan vara ensam, men jag tycker att det är jobbigt att vara nånstans utan honom. För att vara säker på att han inte skulle bita sönder något så har han enbart fått vara i hallen när han har varit själv, för där finns inget att tugga på. Men min fina ”anordning” med kompostgaller förstördes när det var några gubbar här som kollade på alla elementen, & det var i tisdags.

Sen dess har jag inte lämnat honom ensam nånting, men idag fick jag göra det. Jag & Malin skulle bara åka & handla, så jag gjorde en chansning. När jag kom hem så plingade jag på dörren, men nope, inte ett ljud, när jag sen öppnade dörren med nyckeln så kom han springandes från soffan. 😀 Han har inte varit på nånting alls!! 😀 ”En stjärna i kanten” blir istället stjärnklar. Sen känns det väldigt bra att han är helt tyst när han är ensam, då behöver man inte oroa sig för att han stör grannarna. Så ja, idag är han duktig!

Dagens lilla ”uppdrag” var ett hälsotest – patella. Jag var nervös inför att han skulle ha något fel iom sin skada, men nope, allt var felfritt! 😀 Så himla skönt. Nästa fredag är det dags för ögonlysning. När röntgen blir är inte bestämt än, jag kommer att vänta med den eftersom jag inte är miljonär & det finns andra saker jag prioriterar mer så får det vänta helt enkelt. Hade jag misstänkt att han har någon sån skada så hade jag kollat det tidigare, men nu verkar han fullt frisk & därför blir röntgen vid ett senare tillfälle.

Nu längtar jag mest efter våren/sommaren, för då kommer Zoom vara tillräckligt igångsatt & musklad för att kunna springa lös utan problem. 🙂 Men fram tills dess så kör vi kopplade promenader med benviktsmanschetterna. Så det kommer att bli bra. 🙂

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛