Sista tävlingen för i år

Idag var vi i Växjö på utställning, första gången för Zoom inomhus & till en början så var han inte jätteimponerad av miljön. 😉 Men han släppte det ganska snabbt. 🙂 Han skötte sig helt okej i ringen, skulle vilja ha lite mer attityd, men ändå helt okej som sagt. Han fick excellent & Bästa Junior, tyvärr inget ck då domaren tyckte att han var för ”luftig”. Med andra ord att han behöver bygga på sig lite mer, men det gör han med tiden. 🙂

Detta var vår sista tävling för i år. Sen så hoppas vi att vi kan rivstarta nästa år med massor av freestyletävlingar! Men nu först – semester.

Inget Stockholm i år :(

Gårdagen på stan gick kalas med Koi! 😀 Hon brydde sig inte om miljön på det sättet som Zoom gör. Hon tittade nyfiket på alla barn som sprang omkring, & ja, hon var rätt så cool. 🙂 Men visst fanns det några läskiga saker längs vägen, som typ en cykelpump, en staty & det mesta skrämmande man kan träffa – barnvagnar! Med andra ord måste vi träna på att kolla upp dessa saker, så någon dag snart så tänkte jag åka dit igen med bara Koi & låta henne undersöka allting. 😉

Zoomen var det inge synd om, han fick ju vara hos tjejligan! 🙂 Det är så himla skönt att han känner sig hemma där, för jag behöver aldrig oroa mig för att nåt ska hända. Så åter igen – tack Carina! <3

Min plan med årets utställningar var ju att åka till Växjö & Stockholm, men det blir bara Växjö. Och med största säkerhet så kommer inte jag ens att åka till mässan. 🙁 Det har hänt lite saker som gör att jag måste prioritera allt jag vill göra, & då har jag helt enkelt valt bort mässan. Men den återkommer ju nästa år, får satsa på den då!

Underbar promenad i höstvädret

Idag var det rätt så kallt ute, så båda dogsen fick ha varsin tröja/jacka på sig, till deras stora förfäran (speciellt Zoom, haha). Men bara vi kom ut så brydde dem sig inte nånting om kläderna.

Jag, mina dogs, Carina & hela tjejligan var ute i skogen/på öppet fält & alla njöt vi av stunden. 🙂 Hundarna sprang & lekte & utforskade omgivningen, alla var lösa så dem fick helt enkelt välja själva vad dem ville göra.

Nu är det 2 trötta vovvar i min soffa, & en nöjd matte också. 🙂 Imorrn ska Koi få gå på stan för första gången, på Halloween-promenad (fast hon kommer inte att vara utklädd!). Zoomen får du tillbringa sin tid hos tjejligan. Dels så gillar inte han stan & dels så är det nyttigt för Koi att möta saker utan brorsan. Så vi får se vad hon tycker om det. 🙂

Höstfotografering & 11 månader

Med hjälp av Loppis så fotade jag hundarna bland massa löv. 😀 Ni vet, riktiga höstbilder. Så vad sägs om den nya headern? Blev skitnöjd med den! 😀 Var ju tvungen att göra en där även Koi var med, för hon är ju en i flocken.

Vi har även varit i skogen en sväng med alla hundarna lösa. Jag passar även Rally & Clara, så det är verkligen fullt hus med hundar! 🙂 Dem ”stora” tjejerna ligger snällt & sover samtidigt som mina monster röjer gärnet! Det där med vila har inte riktigt landat i huvudet på ”ungdomarna”. 😛

Imorrn (om det är okej väder) så blir det lite miljöträning för Koi. Zoomen får stanna hemma då, Koi behöver se världen utan ”brorsan”. Så det ska bli spännande att se hur lilla räcerfröken möter världen & morgondagens utmaningar. 🙂

Igår blev ju Zoom 11 månader gammal, så nu är hans ”liten blir stor”-sida uppdaterad med vikt, höjd & bilder. 🙂 Ska göra likadant med Koi när hon fyller nästa månad, vilket blir den 27.

Vissa svårigheter i livet

När Zoom var väldigt liten så blev han skrämd ordentligt under en miljöträningspromenad i stan. Och efter det så sitter hans rädsla i, i en del situationer. Vi testade att gå på marknad en dag, vi kom ganska sent så det var inte så mycket folk eller liv där. Men det hjälpte inte, Zoomen hade panik & skulle bort därifrån till varje pris. 🙁 Jag TRODDE verkligen att han skulle fixa det, men det gjorde han inte. Tjejligan var med & dem gick med svansarna på topp & nosen i backen där dem letade efter ätbara saker. Så inte ens med deras lugn lyckades jag få honom att trivas.

Igår var det prideparad här i stan & förra året var ju jag & bästa Dee med & gick! Hon fotades i tidningarna & strålade helt klart mest av alla! (Inte ett dugg partisk nu.) 😉 Jag trodde inte att Zoom skulle fixa den miljön, inte mitt i smeten, men tänkte att jag kunde prova att iaf vara i närheten av allt. Men nope, han hade panik, tog inte emot godis (trots att jag hade korv!) & ville bara bort till varje pris. Stundtals lyckades jag (eller Malin) bryta honom & få honom att göra ”spinn” & ”snurr” & efter en sån rörelse så tog han emot lite korv. Men sen sket det sig igen & så höll det på. När vi kom hem så var han helt slutkörd, så han somnade i soffan direkt.

Jag måste på nåt sätt bygga upp hans självförtroende, men jag vet inte riktigt hur.? I vissa situationer så är han ju superkaxig, & andra gånger livrädd. Svårt att hitta en balans däremellan.

Jag börjar sakta inse att jag kanske inte kommer att kunna fullfölja mina planer med varken utställningar eller freestyletävlingar, & det gör ont som fan. :'( Mycket kan fortfarande hända, både till det positiva & det negativa. Men om det fortsätter som det är nu så tror jag inte att han kommer att fixa mässan i December. Och inte heller freestyletävlingen i November. Dessa tävlingar har jag längtat efter hur länge som helst & jag blir så ledsen över att jag kanske inte kan uppleva dem. Men vi har ju några månader på oss än, så bara jag visste HUR jag ska jobba med honom så skulle jag kunna jobba varje dag.

Jag vill att han ska trivas & njuta av tillvaron överallt, så att vi båda blir glada över att åka iväg på saker. Precis så jag vill ha det. Men kommer det nånsin att hända?

Nervös inför imorrn

Idag har Zoomen haft en tråkig matte. Han har fått vara ensam flera timmar i 2 omgångar. Jag har dels tränat på gymmet & så var jag i väg & fixade lite grejer som jag lär behöva imorrn. Träningen var asjobbig! Svetten rann åt alla håll & hela kroppen skakade, lite läskigt är det, men samtidigt skönt. Detta var mitt första tillfälle med det nya träningsprogrammet jag har fått & det är MYCKET tuffare än det jag började med! Men det kommer också att betyda att det gör mer nytta. 😉

Jag är så trött på att inte trivas i min egna kropp. 🙁 Så nu gör jag verkligen allt jag kan för att nå mina mål! Jag tränar rätt & kommer från & med imorrn även att äta rätt. Måste erkänna att jag är galet nervös inför kostschemat jag ska få imorrn. Jag är ju så jävla feg när det gäller att prova nya saker att äta, så jag kommer verkligen att ge allt. Låt det bära eller brista som man brukar säga.

Zoomen har som sagt varit mycket ensam hemma idag. Han HATAR när jag lämnar honom, men han är ändå tyst när jag går, & tyst när jag kommer hem igen. Han brukar ligga i sin tygbur när han är ensam, tror att han känner trygghet i den. Självklart är han inte instängd i den, utan den är stängd på 3 sidor & ”dörren” är öppen jämt. Så ni behöver inte oroa er för att han ligger instängd i en bur & inte kan ta sig nånstans.

Förutom träff med min PT & kostgenomgång så ska jag & Zoomen gå en långpromenad. Vet dock inte vart eller exakt när, men nån gång under dagen SKA vi gå! Zoomen har ju tid hela dagen. 😉 Själv har jag mötet & sen handling av mat. Men en långis ska vi nog fixa.

Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Positiva förändringar

Jag kan knappt tro att jag gör det jag gör nu! 😀 Det känns liksom för bra för att vara sant. Efter alla år som jag har klankat ner på mig själv & hatat mig på alla sätt & vis, samt förstört allt som kunde få mig att må bättre, så ser det nu ut att börja ljusna. Jag förstörde det inte medvetet, så jag insåg det inte då, men nu kan jag se det klart & tydligt.

Idag hade jag möte med boendestödet & vi ska nu avsluta kontakten då jag känner att jag klarar mig på egen hand. 🙂 Det trodde jag aldrig skulle hända! Men samtidigt som jag är glad över det så är jag även rädd för hur det ska bli. Detta med förändringar är ju inte riktigt min grej, vare sig dem är positiva eller negativa. Fast visst vore det coolt om jag kunde vänja mig vid positiva förändringar, tänk vilken ny värld man skulle kunna upptäcka. 😀

På torsdag morgon/förmiddag så är det som sagt dags för första mötet med min PT. Då är det massa prat, vägning, mätning samt kostschema. Det sistnämnda vågar jag knappt tänka på. 😛 Haha, maten är ju långt ifrån min starka sida, men vill jag ha en helförändring så är det bara att satsa! Jag ska göra mitt bästa, & skulle jag inte klara av det så finns det ju alltid ”det här” att gå tillbaka till (även om det skulle kännas skit att misslyckas!).

Men den största resan sker inom mig. Att peppa, heja & hjälpa mig själv framåt istället för bakåt kommer att göra stor skillnad. Allt det negativa, allt det sjuka, allt det ska bort! Jag har dragits med det alldeles för många år, det har nästan tagit död på mig & det har satt djupa ärr både på kroppen & inombords. Så det är dags att släppa taget nu. Släppa allt det där som ändå har varit en ”trygghet” för mig. Jag har alltid varit bra på att knäcka mig, så det är ett stort steg att förändra den bilden. Men jag tror på mig själv den här gången, nu ska det bli bra. 🙂

Satsar på mig själv!

Som jag skrev i lördags så har jag nu börjat träna på gym. Innan jag blev sjuk så älskade jag att träna, kanske inte på gym, men jag gillade att röra på mig. I takt med att jag blev sämre så rörde jag mig allt mindre, sjukdomen slog liksom bort det jag älskade, & även den saken gjorde mig sämre.

Idag tog det emot att åka till gymmet, för jag var så galet trött! 😛 Det kom inte som någon överraskning då jag alltid blir helt slut av att vara borta en hel dag. Men jag bet ihop & åkte dit ändå, tänkte att jag kunde köra ett lugnt pass eftersom jag var trött. Saker & ting blir inte alltid som jag tänker. Jag körde stenhårt, det var RIKTIGT LÄNGESEN jag svettades så mycket! Haha, det var jobbigt, men oj vad kul att köra slut på mig själv! 😀 Och nu känner jag mig mycket piggare igen.

Under tiden som jag tränade så tänkte jag igenom det här med att anlita en PT. Det kostar ju en del, & det finns liksom ingen garanti för att det ska göra mig bättre. Men så tänkte jag att det är väldigt sällan jag gör nånting för MIG, hade det vart för Zoomen så hade jag inte tvekat, men direkt det är jag själv som står i fokus så blir jag snål som fan. Så jag bestämde mig för att satsa på mig själv & bokade in första mötet redan på torsdag förmiddag. Då är det vägning & mätning som gäller, vilket är ganska jobbigt mentalt, men jag vet att det är värt det.

Jag mår ju helt klart bättre av att röra på mig, men det hjälper inte bara mig. Zoomen har nu en matte som är piggare & orkar göra mer saker. 🙂 Så även om han hatar när jag är borta, så får han roligare när jag väl kommer hem.

Jag vill bli lika smal som jag var på det här kortet.

Utställningen igår gick sådär för Zoom. Domaren tyckte att han behövde växa på sig lite runt bröstkorgen plus få bättre päls. Sen var han på gränsen till för stor för domarens tycke, men så är det ibland. Nu till helgen så drar vi ju till Sandviken & testar lyckan där. 😉 Efter den utställningen gör vi en paus på 2 månader innan nästa utställning, under den tiden hinner han nog bli lite mer ”klar” i kroppen.

Men för Hippo & Lix gick det desto bättre! 😀 Hippo fick cert & blev BIR, Lix 2:a med ck. Domaren hade svårt att bestämma sig för vem av tjejerna han tyckte mest om, för han gillade båda. 😉 Men till slut föll certet till Hippo då hon hade bättre päls. Riktigt roligt för Carina att ha 2 så fina tjejer, & roligt även för mig som har fött upp en så bra kull. 😉 Tänk hur det kan vara, Rally är långt ifrån en utställningshund, men lyckades ändå få kalasfina valpar. 🙂 Casper (pappan till H & L) är ju supersnygg så hans gener vägde nog in mer än Rally’s på den punkten.

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂