Han som räddade mig

Efter att ha förlorat min älskade Dee så mådde jag åt helvete. Flera gånger varje dag sprutade tårarna samtidigt som ångesten höll på att ta livet av mig, riktigt jävla illa var det.

Först så visste jag inte om jag någonsin skulle ha hund igen med tanke på att allt som hände i samband med att jag tog bort Dee. Men samtidigt fanns drömmen om en ny hund inom mig.

Sen så var tanken att jag skulle para Rally igen & behålla en av dem valparna, men hon började aldrig löpa & jag behövde någon som behövde mig. Så därför satt jag vid datorn & kollade på lundehundskullar & när jag hittade Zoom & hans bror kände jag mig säker, jag ville verkligen ha en valparna!

Efter att ha pratat lite med uppfödaren så började jag må bättre, men jag var fortfarande ostabil. Jag, morsan & Anders åkte hem till uppfödaren där vi pratade mycket innan vi båda bestämde oss för att genomföra ”affären”, & det var en glad Malin som åkte hemåt den dagen. 🙂

Sammanlagt så var jag hundlös i 3 månader(!!) innan lilla Zoom kom. Och han gjorde det som ingen annan har kunnat gjort – nämligen ta mig bort från skiten! Bort från självskador & överdoser, jag blev fri. Jag hade aldrig klarat mig utan Zoom, han räddade mig.

Vi står varandra väldigt nära, jag & min fina Zoom. När jag är ledsen & gråter så kommer han fort som fan & vill torka mina tårar. Han är så himla go, trots att han inte är en lätt hund. Man får ingenting gratis, utan man måste jobba sig till allt, men jag kommer aldrig sluta älska honom. <3

Nu har han ju varit skadad & jag var rädd för att jag skulle tvingas omplacera honom p.g.a hans skada, ifall han aldrig skulle kunna leva ett aktivt liv. Eftersom jag bor själv med Zoom & Yori så kan jag inte bara göra saker med en av dem, utan båda behöver få dela min tid så att dem får massa kärlek. Jag kan inte ha en hund som inte skulle klara av att gå långa promenader eller att träna (främst freestyle). Så ja, jag var VÄLDIGT NÄRA att låta honom flytta, men när jag fick beskedet att hans skada bara var muskulär & därmed kunna leva ett aktivt liv igen så blev jag såå himla glad! För det betydde ju att jag kunde ha kvar honom! 😀 Ibland är det bra att dra ut på saker, att inte stressa fram ett beslut som man kan ångra sig hela livet att man gjorde. 🙁 Med andra ord kan beslutsångest vara bra ibland. 😉 Haha.

Jag hoppas att jag & Zoom (& Yori såklart!) har många år kvar tillsammans. Jag gör allt för honom, vår kärlek kommer att vara för evigt. Min fina kille som betyder mycket mer än ord kan beskriva!

Perfekt lycka – jag & min Zoom

Vill börja med att tacka alla för ert stöd efter förra inlägget. Det var många som reagerade starkt & det rörde mig. Så himla SKÖNT att inte vara ensam i allt det här. Skönt att höra att det är fler som drabbas av sånt här, även om jag såklart önskar att ingen behövde göra det! Världen är grym emellanåt, men med rätt stöd & hjälp så kan man ta sig igenom den.

Idag gjorde jag klart det sista med filmen som jag har sysslat med några dagar. Det har varit riktigt roligt att göra den & jag är nöjd med resultatet. Tyvärr får jag den inte att funka i mobilen, utan man kan bara se den på en dator. 🙁 Någon som vet om & hur man kan ändra det? Eller går det helt enkelt inte? Här är den iaf, för er som är inne på datorer.

Zoomen har haft fullt upp idag & kommer med största säkerhet att sova skönt inatt. 😛 Först passade vi Jax & Algot, så Zoom & Jax lekte oavbrutet i typ 3 timmar!! Jag fattar inte hur dem orkade, men men, man kan inte förstå allt här i livet.

Efter det så åkte vi till djuraffären & köpte med hundmat & kycklinghalsar från Mush. Och sen blev vi kvar hos tjejligan & gänget. 😛 Vi har ätit tacos & sett på en bra serie, så det är inte ett dugg synd om oss idag! 😉

Lilla räven sover redan, det är kanske rena rama vild-western i hans huvud vid det här laget? 😛 Haha, min lilla knäppis, shit vad jag älskar honom! <3

En bild från gårdagens träning i hallen.