Olycksfågel

Min otur förföljer mig verkligen. 🙁 Den här gången är det Koi som måste åtgärdas av en veterinär, för i morse slog hon sönder sin ena huggtand, så en bit av den sitter kvar än. Vi var inne på djursjukhuset & en veterinär kollade på henne. Han sa att det behövdes röntgen & operation, men dem hade inte tid att ta henne idag. När jag då skulle boka en tid i receptionen så hade dem ingen fören den 22 November!! Hon kan väl inte gå med en halv tand så länge, stackars lilla Koi.

Men jag bestämde mig för att kolla upp andra kliniker här i närheten, men det var inte helt lätt att få tag i dem kan jag säga. Till slut fick jag en tid på onsdag morgon & då besöker vi för första gången Mjönäs djurklinik. Så nu är det ”bara” att vänta tills dess, & sen hoppas att allting går bra för min lilla räcer-råtta.

Oturen är här igen :(

Fy fan vad irriterande & jobbigt det är att alltid ha otur med mina hundar. 🙁 Kommer det aldrig att vända?

Parningsresan med Rally gick inte alls, Rally vill för allt i världen inte släppa fram någon hane. Vi vet inte om det är för sent nu (hon är på dygn 18), så vi håller koll på henne & skulle hon börja ställa upp sig så har vi en hane här i Karlstad som vi kommer att testa med. Så det är bara att gilla läget, min drömkombination kommer inte att förverkligas. Jag bor tillfälligt hos Carina tills detta med Rally & hennes löp är klart. Sen kommer jag & Zoom att flytta hem igen.

Men det tar inte stopp där, tyvärr. 🙁 När jag & Carina var ute på promenad så skadade Zoom sig. Han tog en pinne i munnen & skulle göra en lekinvit till Clara, men så bara skrek han & min första tanke var ”en orm”. Carinas första tanke var ”en geting”. Men båda hade fel. Efter en del krånglande så kunde jag titta honom i munnen, men hittade först ingenting där. Sen kollade jag halsen & där hade han ett ganska stort sår! 🙁 Han hade svårt med andningen & var inte alls glad. Så vi fick åka in akut till djursjukhuset, han blev undersökt & inlagd där i väntan på att bli sövd & genomkollad. Eftersom han hade så svårt med andningen så är det mycket möjligt att det sitter fast nån pinne nånstans i halsen. :'( Mitt hjärta blöder, min lilla lilla Zoom. <3 Dessutom hörde den första veterinären nånting som lät som blåsljud på hjärtat. MEN det var inte säkert att det var det, utan ljuden kunde mycket väl bero på hans svårigheter att andas (låt oss verkligen hoppas det!!). Så jag ska inte ta ut nåt i förväg, med andra ord inte måla fan på väggen. Men det är svårt att inte göra det när man har varit med om så mycket som jag har varit.

Om allt går som det ska så får jag hämta hem min lilla grabb kl. 20:00 ikväll. Annars skulle de höra av sig (så gissa vem som inte ens kommer att gå på toa utan telefonen!). Vi missar såklart valpkursen ikväll, men det viktigaste är att han blir bra igen. Kan oturen bara försvinna från mig snart?!

En hemsk mardröm – som är sann

Jag kan knappt tro att det är sant, finns det verkligen ingen som helst vändning när det gäller min otur?! 🙁 Rädslan att Dee är sämre är enorm, för idag blev hon sådär blockhalt igen. Hoppade omkring på 3 ben en liten stund & gick sen som vanligt, men ömmade i ryggen när jag klämde lite på henne. Och då är detta en hund som nästan aldrig visar nån smärta!! Behöver jag påminna er om olyckan för ett år sen med pinnen i hakan?

Om 4 veckor ska vi ju göra vår tävlingsdebut & som jag har längtat efter den! Men nu hopar sig molnen – åter igen – & jag är inte helt säker på att jag kommer att kunna åka. 🙁 Och jag känner mig riktigt jävla hemsk mot en nära vän som blir lidande p.g.a. mig om jag nu inte kan åka. Förlåt säger jag redan nu, jag hoppas så innerligt att jag kommer iväg, men just nu ser det mörkt ut. :'(

Jag är så ledsen, mitt hjärta gråter hela tiden & jag försöker att hålla masken, men sanningen är att när ingen ser så rinner tårarna längs med kinderna. Så har det varit i flera dagar, & nu, när Dee är sämre, så kan ni ju bara tänka er vilka floder av tårar som rinner.

Om 2 veckor hade vi en tid till sjukgymnasten, men jag ringde & lyckades få en tid redan nu på måndag. Jag vill få domen så fort som möjligt, jag vill veta hur mycket sämre hon är & hur vår framtid kommer att se ut. Och JA, åter igen målar jag fan på väggen direkt, men ni som känner mig förstår nog varför. Hur mycket ska man orka med? När går gränsen för vad ens hjärta klarar av? Och hur vet man det innan det är för sent?

Mina katastroftankar skriker högt att hon aldrig kommer att bli smärtfri igen, för oavsett vad vi än gör så kommer hon ju ALLTID att ha sin missbildning i ryggen. Det går inte att komma ifrån den. Jag hoppades så mycket på att hon skulle hålla som freestylehund, men det hoppet håller på att dö ut nu. 🙁 Jag vet att jag går händelserna i förväg, jag vet att det inte behöver sluta på värsta sätt, men i mitt huvud gör det det, hela tiden, om & om igen. Jag är helt låst i dem negativa tankarna, så himla rädd för att mista min bästa vän. <3

160802

Ännu mera otur för mig

Nu är det flera dagar sen jag uppdaterade senast, snacka om att ha kommit ”ur form”! Men det betyder inte att jag inte har gjort nånting, ånej, här har det varit full fart.

Lite hundträning inomhus.

Lite hundträning inomhus.

Ett besök på bio, en förhandsvisning av filmen "Min lilla syster".

Ett besök på bio, en förhandsvisning av filmen ”Min lilla syster”.

Mycket slappande hemma hos Malin.

Mycket slappande hemma hos Malin.

Nu har vi precis duschat efter att ha sprungit runt i sanden på Sörmon tillsammans med Malin, Algot, Jax, Jens & Spock. Eller ja, HUNDARNA har sprungit runt, vi tvåbenta gick mest & pratade. 😉 Så nu är Dee trött & ligger i hallen & sover.

Senare idag tänka jag dammsuga då det VERKLIGEN BEHÖVS. Klippa klorna på hundarna skulle jag också behöva göra. Men jag har bara Dee hemma nu, lilla räven Rally fick flytta till Clara resten av veckan, där hon får vila upp sig lite & bli ompysslad av både Clara & Carina.

Igår gick även min bil sönder, så just nu är jag ganska strandsatt. Anders ska titta på den till helgen så jag hoppas att det bara är nåt litet, lättfixat fel. Men med min jävla otur så lär det vara något stort & dyrt fel. 🙁 Så nej, saker & ting går verkligen inte min väg.

Så jävla otursdrabbad!!

Tänk att allt ALLTID ska drabba mig & mina hundar!! 🙁 Jag är så jävla less på det, & kan inte låta bli att fråga mig själv om jag verkligen ska ha hund? Samtidigt som jag vet att jag aldrig vill leva utan hund.

Den här dagen började superbra, jag & Jasmine tog en riktig långis i skogen med hundarna & dem sprang runt & lekte massor. Dee & Kimmie fann verkligen varandra & levde livet. Rally sprang lite mer för sig själv, men stundtals försökte hon hänga på dem stora tjejerna.

20150817_100432

Väl hemma så la sig tjejerna & sov & jag satte mig vid datorn. Efter ett par timmar så ser jag att Dee upprepade gånger slickar sig på bogen, så då tänkte jag direkt ”nu har hon nog ett sår där”. Så jag ropade på henne & la sen ner henne på sidan & undersökte bogen. Hittade inget sår så jag klämde & kände på hela benet, men fick ingen reaktion nånstans. ”Skönt, då var det inget” tänkte jag & skulle precis resa mig när jag fick se det här på underkäken:

20150817_135810

Så det blev ett akut samtal till djursjukhuset & vi fick en tid kl. 15. Jag åkte in med henne & dem behöll henne eftersom hon var tvungen att sys. Känns aldrig roligt att åka hem med en hund mindre…Men för en liten stund sen ringde dem & sa att hon var klar & vaken. Dem ville dock behålla henne nån timme till så att hon piggare på sig ordentligt.

Med andra ord kommer vi inte att kunna starta i Kungsör som jag har sett fram emot så galet mycket. :'( Visst att Dee’s hälsa är viktigare än tävlingar, men jag kan inte neka till besvikelsen ändå. Jag får aldrig tävla i Kungsör, för det händer ALLTID nåt med mina hundar då som gör att vi inte får starta! 🙁 Jag är trött på all otur, kan den inte bara drabba nån annan stackare där ute, har inte jag fått min del redan?!

Nej, dags att sluta skriva innan det spårar ur, snart får jag hämta hem min vilda vän igen.