Det är fan inte sant :(

Lyckan varar inte för evigt, eller i mitt fall, inte länge alls. 🙁

I lördags när jag & Malin var i skogen med alla hundarna så skadade sig Zoom. 🙁 Han är fortfarande blockhalt större delen av tiden, men får nu smärtstillande. Ingenting är brutet & korsbandet är helt. Så vila i 2 veckor är det som gäller för honom. Hur lätt tror ni att det är att hålla han lugn med Nika? Jag kan inte mer än försöka hålla honom så stilla som möjligt, men det är allt annat än lätt.

Detta innebär ju (såklart) att vi får stryka oss från freestyletävlingen. Jag som längtade så. Självklart går hälsan först, men ni förstår nog hur ledsen jag är över att inte kunna tävla. Får försöka tänka att det kommer fler tävlingar, men just nu är det inte mycket till tröst.

3 blev 2 & 2 blev 3

Så, nu är det dags för att lägga alla korten på bordet & berätta vad det är som händer.

För några månader sen så köpte jag ju Koi, en bc som var helt perfekt! I alla fall i psyket, faktiskt när det gällde allting UTOM kissandet. Jag insåg väldigt fort att det var nåt galet, men trodde bara att det var en urinvägsinfektion, så hon fick medicin för det. Tyvärr blev det ingen skillnad, så hon hamnade på utredning på djursjukhuset. Efter massa undersökningar & prövning av medicin så gjorde vi ett ultraljud på henne, & där kom smällen. Hennes bäcken var förstorat & urinledarna låg därmed fel. Detta gjorde att hon inte kunde kontrollera blåsan utan kissade runt 6 gånger/TIMME!! Ingen av oss mådde bra av situationen. 🙁 Finns ju roligare saker än att torka kiss, & stackars Koi såg helt förstörd ut varje gång, som att hon visste att det var fel (trots att jag aldrig sa till henne). Så hon hann inte ens fylla 5 månader innan vi skildes åt för alltid. Min fina Koi, blev en ängel alltför tidigt.

Så det blev bara jag & Zoom igen, & vi båda saknade Koi massor. Så jag började leta efter en ny bc-valp & till slut hittade jag lilla Nika. 🙂 Hon kommer från en gård i Norge & jag kan lugnt andas ut för att hon inte är sjuk. Visst kissar hon inne, men inte i närheten av vad Koi gjorde. Och alla gånger jag kallar henne för Koi. 😛 Haha, & det lär säkert bli fler gånger. 😉 Med henne tänker jag satsa högt, precis som jag ska göra med Zoom. Vore coolt om man kunde ha 2 hundar i toppklass!

Man kan aldrig ersätta någon annan, & på ett sätt är det lite jobbigt med Nika eftersom jag påminns så mycket om Koi, men det blir nog bra det här. 🙂 Klart att det känns konstigt/jobbigt såhär i början, men så är det ju alltid mer eller mindre. Jag hoppas nu att Nika får vara frisk hela livet, ett LÅNGT helt liv! Min otur borde ta slut nån gång, eller?

Anledningen till varför jag inte har skrivit nåt om detta tidigare är för att jag (åter igen) har fått massa skit för det. 🙁 Några få visste om det, sen helt plötsligt var det många som visste & en liten del av helvetet kom tillbaka. Men jag överlevde det än en gång, & kommer att fortsätta göra det.

Olycksfågel

Min otur förföljer mig verkligen. 🙁 Den här gången är det Koi som måste åtgärdas av en veterinär, för i morse slog hon sönder sin ena huggtand, så en bit av den sitter kvar än. Vi var inne på djursjukhuset & en veterinär kollade på henne. Han sa att det behövdes röntgen & operation, men dem hade inte tid att ta henne idag. När jag då skulle boka en tid i receptionen så hade dem ingen fören den 22 November!! Hon kan väl inte gå med en halv tand så länge, stackars lilla Koi.

Men jag bestämde mig för att kolla upp andra kliniker här i närheten, men det var inte helt lätt att få tag i dem kan jag säga. Till slut fick jag en tid på onsdag morgon & då besöker vi för första gången Mjönäs djurklinik. Så nu är det ”bara” att vänta tills dess, & sen hoppas att allting går bra för min lilla räcer-råtta.

Oturen är här igen :(

Fy fan vad irriterande & jobbigt det är att alltid ha otur med mina hundar. 🙁 Kommer det aldrig att vända?

Parningsresan med Rally gick inte alls, Rally vill för allt i världen inte släppa fram någon hane. Vi vet inte om det är för sent nu (hon är på dygn 18), så vi håller koll på henne & skulle hon börja ställa upp sig så har vi en hane här i Karlstad som vi kommer att testa med. Så det är bara att gilla läget, min drömkombination kommer inte att förverkligas. Jag bor tillfälligt hos Carina tills detta med Rally & hennes löp är klart. Sen kommer jag & Zoom att flytta hem igen.

Men det tar inte stopp där, tyvärr. 🙁 När jag & Carina var ute på promenad så skadade Zoom sig. Han tog en pinne i munnen & skulle göra en lekinvit till Clara, men så bara skrek han & min första tanke var ”en orm”. Carinas första tanke var ”en geting”. Men båda hade fel. Efter en del krånglande så kunde jag titta honom i munnen, men hittade först ingenting där. Sen kollade jag halsen & där hade han ett ganska stort sår! 🙁 Han hade svårt med andningen & var inte alls glad. Så vi fick åka in akut till djursjukhuset, han blev undersökt & inlagd där i väntan på att bli sövd & genomkollad. Eftersom han hade så svårt med andningen så är det mycket möjligt att det sitter fast nån pinne nånstans i halsen. :'( Mitt hjärta blöder, min lilla lilla Zoom. <3 Dessutom hörde den första veterinären nånting som lät som blåsljud på hjärtat. MEN det var inte säkert att det var det, utan ljuden kunde mycket väl bero på hans svårigheter att andas (låt oss verkligen hoppas det!!). Så jag ska inte ta ut nåt i förväg, med andra ord inte måla fan på väggen. Men det är svårt att inte göra det när man har varit med om så mycket som jag har varit.

Om allt går som det ska så får jag hämta hem min lilla grabb kl. 20:00 ikväll. Annars skulle de höra av sig (så gissa vem som inte ens kommer att gå på toa utan telefonen!). Vi missar såklart valpkursen ikväll, men det viktigaste är att han blir bra igen. Kan oturen bara försvinna från mig snart?!

En hemsk mardröm – som är sann

Jag kan knappt tro att det är sant, finns det verkligen ingen som helst vändning när det gäller min otur?! 🙁 Rädslan att Dee är sämre är enorm, för idag blev hon sådär blockhalt igen. Hoppade omkring på 3 ben en liten stund & gick sen som vanligt, men ömmade i ryggen när jag klämde lite på henne. Och då är detta en hund som nästan aldrig visar nån smärta!! Behöver jag påminna er om olyckan för ett år sen med pinnen i hakan?

Om 4 veckor ska vi ju göra vår tävlingsdebut & som jag har längtat efter den! Men nu hopar sig molnen – åter igen – & jag är inte helt säker på att jag kommer att kunna åka. 🙁 Och jag känner mig riktigt jävla hemsk mot en nära vän som blir lidande p.g.a. mig om jag nu inte kan åka. Förlåt säger jag redan nu, jag hoppas så innerligt att jag kommer iväg, men just nu ser det mörkt ut. :'(

Jag är så ledsen, mitt hjärta gråter hela tiden & jag försöker att hålla masken, men sanningen är att när ingen ser så rinner tårarna längs med kinderna. Så har det varit i flera dagar, & nu, när Dee är sämre, så kan ni ju bara tänka er vilka floder av tårar som rinner.

Om 2 veckor hade vi en tid till sjukgymnasten, men jag ringde & lyckades få en tid redan nu på måndag. Jag vill få domen så fort som möjligt, jag vill veta hur mycket sämre hon är & hur vår framtid kommer att se ut. Och JA, åter igen målar jag fan på väggen direkt, men ni som känner mig förstår nog varför. Hur mycket ska man orka med? När går gränsen för vad ens hjärta klarar av? Och hur vet man det innan det är för sent?

Mina katastroftankar skriker högt att hon aldrig kommer att bli smärtfri igen, för oavsett vad vi än gör så kommer hon ju ALLTID att ha sin missbildning i ryggen. Det går inte att komma ifrån den. Jag hoppades så mycket på att hon skulle hålla som freestylehund, men det hoppet håller på att dö ut nu. 🙁 Jag vet att jag går händelserna i förväg, jag vet att det inte behöver sluta på värsta sätt, men i mitt huvud gör det det, hela tiden, om & om igen. Jag är helt låst i dem negativa tankarna, så himla rädd för att mista min bästa vän. <3

160802

Ännu mera otur för mig

Nu är det flera dagar sen jag uppdaterade senast, snacka om att ha kommit ”ur form”! Men det betyder inte att jag inte har gjort nånting, ånej, här har det varit full fart.

Lite hundträning inomhus.

Lite hundträning inomhus.

Ett besök på bio, en förhandsvisning av filmen "Min lilla syster".

Ett besök på bio, en förhandsvisning av filmen ”Min lilla syster”.

Mycket slappande hemma hos Malin.

Mycket slappande hemma hos Malin.

Nu har vi precis duschat efter att ha sprungit runt i sanden på Sörmon tillsammans med Malin, Algot, Jax, Jens & Spock. Eller ja, HUNDARNA har sprungit runt, vi tvåbenta gick mest & pratade. 😉 Så nu är Dee trött & ligger i hallen & sover.

Senare idag tänka jag dammsuga då det VERKLIGEN BEHÖVS. Klippa klorna på hundarna skulle jag också behöva göra. Men jag har bara Dee hemma nu, lilla räven Rally fick flytta till Clara resten av veckan, där hon får vila upp sig lite & bli ompysslad av både Clara & Carina.

Igår gick även min bil sönder, så just nu är jag ganska strandsatt. Anders ska titta på den till helgen så jag hoppas att det bara är nåt litet, lättfixat fel. Men med min jävla otur så lär det vara något stort & dyrt fel. 🙁 Så nej, saker & ting går verkligen inte min väg.

Så jävla otursdrabbad!!

Tänk att allt ALLTID ska drabba mig & mina hundar!! 🙁 Jag är så jävla less på det, & kan inte låta bli att fråga mig själv om jag verkligen ska ha hund? Samtidigt som jag vet att jag aldrig vill leva utan hund.

Den här dagen började superbra, jag & Jasmine tog en riktig långis i skogen med hundarna & dem sprang runt & lekte massor. Dee & Kimmie fann verkligen varandra & levde livet. Rally sprang lite mer för sig själv, men stundtals försökte hon hänga på dem stora tjejerna.

20150817_100432

Väl hemma så la sig tjejerna & sov & jag satte mig vid datorn. Efter ett par timmar så ser jag att Dee upprepade gånger slickar sig på bogen, så då tänkte jag direkt ”nu har hon nog ett sår där”. Så jag ropade på henne & la sen ner henne på sidan & undersökte bogen. Hittade inget sår så jag klämde & kände på hela benet, men fick ingen reaktion nånstans. ”Skönt, då var det inget” tänkte jag & skulle precis resa mig när jag fick se det här på underkäken:

20150817_135810

Så det blev ett akut samtal till djursjukhuset & vi fick en tid kl. 15. Jag åkte in med henne & dem behöll henne eftersom hon var tvungen att sys. Känns aldrig roligt att åka hem med en hund mindre…Men för en liten stund sen ringde dem & sa att hon var klar & vaken. Dem ville dock behålla henne nån timme till så att hon piggare på sig ordentligt.

Med andra ord kommer vi inte att kunna starta i Kungsör som jag har sett fram emot så galet mycket. :'( Visst att Dee’s hälsa är viktigare än tävlingar, men jag kan inte neka till besvikelsen ändå. Jag får aldrig tävla i Kungsör, för det händer ALLTID nåt med mina hundar då som gör att vi inte får starta! 🙁 Jag är trött på all otur, kan den inte bara drabba nån annan stackare där ute, har inte jag fått min del redan?!

Nej, dags att sluta skriva innan det spårar ur, snart får jag hämta hem min vilda vän igen.