Dagens stora chock…

…Stod Zoom för! Och det var en POSITIV chock jag fick!! 😀 Eftersom han är skadad, & för att han har varit så svår att träna runt andra hundar, så har han inte fått följa med på träningar i hundhallen. Men idag hade jag ingen som kunde ta honom, så jag hade inte så mycket att välja på. 🙁 Men tur var väl det, för vilken stjärna han var idag!! 😀 Fullt fokus med riktigt bra attityd! Ni anar inte hur varm jag blev inombords, min fina svåra Zoom, tänk att han var vara så bra! <3

Yori var till en början väldigt ofokuserad, jag tror att han tyckte att det var jobbigt när Zoom var med, & Zoom hade ett tuggben medan Yori fick träna. Dock så sket Zoomen i att tugga på benet, men det är en helt annan sak. 😛 Efter att ha tränat lite med båda så tog jag den vanliga lilla pausen i mitten av passet där jag skrev ner i mitt block hur det hade gått & vad jag behövde göra. Kom då fram till att jag ville ÖKA Yori’s motivation & fart, så sista delen av passet hade vi tennisboll som belöning! MYCKET roligare om ni fråga tollaren. 😉 Så vi avslutade med en grym attityd & vi båda (eller alla 3) kände oss samspelta & glada, precis så som man vill att det ska vara.

Jag har lagt upp några filmer från dagens träning på min Instagram för den som vill se mina underbara träningskamrater!

Efter att ha tränat så med Zoomen så vaknade mitt hopp om en tävlingshund upp igen. Tänk om jag kan få honom att kunna tävla, fatta vad roligt!! 😀 Det har jag ju velat sen innan jag skaffade honom, men hade gett upp hoppet för ett tag sen. Men det är en LÅÅÅNG väg dit kan jag säga, om vi nånsin kommer dit, men nu tänker vi banne mig försöka! Först väntar dock rehab med målet att bli smärtfri & stark, sen tar vi tag i miljöträning & sånt som behövs. 🙂

Magiska bilder

Nu är jag & killarna hemma i Karlstad igen, efter att ha spenderat ett par dagar i Eskilstuna hos Em. Vi alla är lite slitna, så det blir nog en sovmorgon imorron. 😉 Jag blev fotad av Em & hennes proffskamera + att hon redigerade bilderna lite. Jag är GALET NÖJD med bilderna, så jag ska fundera ut poser till nästa gång vi åker dit, så att jag kan få fler magiska bilder på mig & hundarna. <3

Min favorit bild blev helt klart den översta. Snacka om fin bild!! Tack finaste Em! <3

Jag har saknat dig som fan

För många år sen (shit vad gammal jag känner mig nu) lärde jag känna en helt underbar person. Vi läste varandras bloggar (ej hundbloggen) & började skriva med varandra. Efter att ha gjort det en längre tid så bestämde vi oss för att träffas på riktigt! Så jag & Java satte oss på tåget som tog oss till Eskilstuna där vi mötte underbara Em! Java som i vanliga fall hade väldigt svårt för nya människor hoppade upp på Em samma sekund som hon såg henne, precis som att dem var världens bästisar, & jag fattade absolut ingenting. 😛 Vi umgicks några dagar & en speciell vänskap hade växt sig stark mellan oss, en vänskap som fortfarande betyder hur mycket som helst för mig.

Sen dess så har vi upplevt galna saker tillsammans, som första året vi åkte till Gotland, & hennes helt nya gps sa ”kör sen fågelvägen” när vi hade ställt in koordinaterna på en fyr. 😛 Haha, det kommer jag aldrig att glömma! Och vi har pratat så mycket, om saker som man inte kan prata med alla om, saker som är väldigt känsliga. Vi kunde lita på varandra, vi visste att den andra alltid fanns där när vi behövde. Hon var alltid den första jag kontaktade när jag blev inlagd på sjukhuset, det var henne jag ringde & fick ny kraft, energi & nytt hopp av. Hon som fick mig att inte ge upp när allt runt omkring kändes skit. Min allra bästa vän.

Tyvärr har vår vänskap svajat, eller rättare sagt, vår kontakt har svajat rejält. Vi har inte varit ovänner, vi har bara inte pratat med varandra. Det har blivit så några gånger & ingen av oss vet egentligen varför det har blivit så. Jag har inte ”vågat” skriva till henne, & hon har inte ”vågat” skriva till mig, vi har inte heller ”vågat” gilla varandra inlägg på Facebook, men VARFÖR?! Ingen av oss vet, utan det har bara blivit så. Jag kan bara prata för egen del & jag har varit så rädd för att hon inte skulle ha svarat om jag skrev, för det skulle göra ondare än att jag inte skrev alls. Kanske har hon tänkt/känt likadant? Ni vet uttrycket ”det är lättare att lämna än att bli lämnad”, det är så jävla sant!!

Men igår tog hon mod till sig & svarade på mitt inlägg om att jag sökte någon illustratör som kan hjälpa mig med ett par bilder, & jag blev så sjukt glad! Jag skrev då ett pm till henne & där satt vi sen & skrev med varandra. En underbar känsla. Vi kom fram till att vi ville ses igen, så på måndag drar jag & mina killar hem till henne! 😀 Vi kommer att sova där en natt också, det är lika bra när man ändå åker så långt. 😉 Jag är så glad över att hon vågade ta steget & skriva till mig, om hon bara förstod hur saknad hon har varit. Så jag ser fram emot måndag, jättemycket.

Nu på kvällen så har jag & Yori varit iväg & tränat i hallen med några kompisar. Han skötte sig super & var så himla duktig! *Stolt* Och tänk, jag tränade LAGOM!! 😀 Det har jag jättesvårt för, jag tränar oftast lite för intensivt, eftersom jag vill så mycket, men idag som sagt så tränade jag perfekt! 😀 Finns en liten film på min Instagram för den som är nyfiken på vad vi gjorde. 😉

Imorron väntar tvättstugan & sen fs-träning UTE med bästa träningspolarna! Vi får se vad Yori säger om det, han är ju inte alls van att träna ute, men all träning är bra träning sägs det ju. 😛

Underbar alla hjärtans dag!

Idag var den stora dagen då Zoom skulle göra CT på Blå Stjärnan i Göteborg. CTn visade att ALLT ÄR PRECIS SOM DET SKA!! 😀 Så hans kraftiga smärta är alltså med säkerhet muskulär & kan behandlas relativt ”lätt”, med andra ord; ingen operation! Jag ska massera & stretcha honom 2 ggr/dag i 2 veckor, sen ska vi åka till ReDog så att Stefan får sätta ihop ett träningsschema. Han är den jag litar på mest inom hundvärlden, så jag tvekar inte en sekund på att åka dit. Vi kommer däremot inte att åka dit varje gång Zoom behöver rehab, för det vore orimligt, utan vi kommer att köra laser, vibb, simning, vattentrask eller vad han nu ska göra, här hemma i Karlstad. 🙂 Och han ska gå kvar på smärtstillande i 4 veckor till, men jag tänker att det får ta den tid det tar, bara han kommer att bli bra & det kommer han ju att bli! 😀 Han får även gå korta koppelpromenader, så nu behöver jag inte ha dåligt samvete riktigt lika ofta när jag ska ut & gå med Yori.

Resten av kvällen blir så lugn den bara kan bli. 😛 Jag gick upp kl. 03:00 i morse (eller säger man inatt?), så jag förtjänar vila. Zoomen är också helt slut, men det är ju inte så konstigt eftersom han har varit drogad. Yori har inte varit med oss, utan han har varit hos Nikke & Loppis, så han är också helt slut. 😛 Haha, det tar på krafterna att vara hemifrån.

Ska man sammanfatta dagen så är det en superbra dag, som har gjort oss alla väldigt trötta. Så resten av dagen kommer att spenderas i soffan vid tv:n, & bara njuta av att det för en gångs skull går åt mitt håll. 🙂

Förvandling

Från vild till civiliserad. Eller nåt sånt. Jag ska då inte bli hundfrisör! 😛 Haha.

Huvudbild FÖRE…

Helbild FÖRE…

…Helbild EFTER!

…Huvudbild EFTER!

Visst blev det lite skillnad på honom? Tunnade ur byxorna lite, klippte tassarna ordentligt, trimmade öronen & borstade igenom hela han. Som tur är så är han VÄLDIGT snäll i all hantering, visst tröttnar han lite när det tar tid, men det gör väl alla? 😛 Min fina vilda kille, som numera går under täckmantel ”civiliserad”.

Lilla Zoom är nog ÖVERLYCKLIG över att han inte har någon päls som kräver särskilt mycket pälsvård, för han HATAR att bli borstad osv. Klippa klorna går bra, han gillar det inte, men han är snäll ändå. Men i övrigt är vi båda lika glada över att vi slipper bråka om sånt.

Är väldigt orolig för min lilla räv, när han sträcker på sig så vill han inte alltid sträcka ut höger bakben, & det är ju den höften han har ont i, & den hasen som han bröt för 1 år sen. Jag är livrädd för att det ska vara något jätteallvarligt! Hoppas att det är nåt ”lättfixat”, för det är inge roligt med den här vilan & hans smärta. Jag sover knappt, & är inte jättestabil, men det är nog inte så konstigt. Oro för min Zoom & medicinbyte för mig är ingen bra kombo, bara så att alla vet. Snart är det äntligen torsdag så att jag kan få lite mer svar på hur allting är & kommer att bli.

Vild eller civiliserad?

Jag har funderat på detta med utställning med Yori. Men OM jag ska ställa honom så måste jag ju klippa hans öron, som jag älskar så mycket. 😛 Vad tycker ni andra? Hans nuvarande vilda look eller ett mer civiliserat uttryck? Trimma eller inte trimma öronen?

Saknar faktiskt utställningarna jättemycket, hoppas att jag & Zoom kommer tillbaka till dem snart. Allt beror på vad svaren blir på nästa veterinärbesök för hans del, som blir på torsdag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös inför det. Men tur att det är mindre än en vecka kvar, vill ju bara veta nu.

Jag kanske ska ställa Yori, se det som en bra träning inför kommande freestyletävlingar. Mycket miljöträning & sånt. Det kan nog vara bra. Men jag vet inte, ska jag eller ska jag inte? Om jag klipper öronen så kommer ju pälsen att växa ut igen, så det är ju inte nu eller aldrig…Men shit vad svårt, vad tycker ni? Vad hade ni gjort?

Zoom har ÄNTLIGEN fått en tid!

Idag har jag & Carina fotat massor! Först i skogen, & sen på hennes inglasade balkong. I skogen var det allt annat än lätt då hundarna tyckte att det fanns andra saker där som var roligare än att fotas…Blev några bra bilder, dock med dåligt ljus. 🙁 Så den fotostunden får jag göra om när det är ljusare ute.

Inne hos Carina så fick mina killar testa mitt nya halsband & jösses vad snygga dem blev! <3 Jag ska lämna in det hjärtat för gravering, för självklart vill jag ha killarnas namn inristat på det. Så vet ni nåt ställe här i Karlstad som kan göra det?

Självklart lite ”peek-a-boo”.

Strömsholm ringde också förut, dem hade en tid till Zoom den 19 mars!! :O Så hon jag pratade med rådde mig att ringa till fler djursjukhus & fråga om dem har tider snabbare. Dem första jag ringde då var Blå Stjärnan i Göteborg, & tänka sig, dem hade en tid redan nu på torsdag! 😀 Jag hoppas att vi äntligen kan få svar på vad det är som är galet. Om hans sista ländkota är missbildad. Om hans tidigare fraktur är boven i dramat. Eller vad det kan vara som är fel. Så håll tummarna för oss om en vecka, för det behöver vi!

När det bara kan bli bättre…

…Ja, igår var det verkligen så illa. Jag mådde åt helvete när jag kom hem från träningen. 🙁 Jag var så ledsen & besviken på Yori, men allra mest var jag arg på mig själv för att jag är så känslig. HSP i ett nötskal. Jag ”skyller” inte på Yori, för han är så ung & grön, plus att det var i en ny miljö med nya träningskompisar. Det har varit såhär katastrofalt förut & kommer garanterat att bli det igen. Man får göra det bästa av situationen då, & det gjorde jag INTE igår!

Jag har sån himla tur att jag har mina vänner som alltid stöttar mig, fast det som fick mitt hopp att återvända var orden från ”min tränare”. Hon tog mig på fullaste allvar & kom med tips på hur jag kan göra nästa gång det händer, för ja, det kommer som sagt att hända igen, säkert flera gånger. Så nu ser jag fram emot nästa träning, vilket blir på onsdag. Jag har en bra plan i mitt huvud, nu återstår det ”bara” att leva efter den.

Långt ifrån alla kort blir som man har tänkt sig, haha.

Men hur arg, ledsen & besviken jag än kan känna mig på mina killar så älskar jag dem över allt annat. Dem gör så gott dem kan, jämt, även om det inte alltid känns så. Det är nånting som jag påminner mig själv om varje gång det händer nåt. Och jag tror att jag lär mig något varje gång det händer, så snart borde jag vara fullärd. 😛 Haha.

Snart ska jag köra ett litet pass med Yori här hemma, med fokus på ”vänd” & ”om”. Lilla Zoomen som inte får göra nåt kan få köra lite ”mellan”, & det blir hans version av rörelsen, med andra ord gå med framtassarna på mina fötter & ta babysteps. 😉 Mer än så får han tyvärr inte göra i dagsläget.

Träning i ny hall

Idag åkte vi till Åmål för att träna i den nya hundhallen där. Det största intrycket går att beskriva med ett ord – SVINKALLT! Passen för mig & Yori kändes värdelösa. 🙁 Han var extremt nosig & för ”upptagen” med andra saker, så vi fick aldrig någon bra känsla. 🙁 Synd när man har åkt en bit för att träna, men så är det, han är ung & har så mycket energi i sig, så det är inte så konstigt, därmed inte sagt att det inte känns piss.

Fint fokus när jag hade godis i handen.

När hunden har den här blicken så måste nåt vara fel…

På vägen ut så hängde han glatt med!

Imorron tar vi dagen som den kommer, har inget bokat & ibland är det skönt att inte ha det. Så jag kan bara vara vad jag känner för. Det kommer garanterat att bli lite träning här hemma, vill ju lära Yori saker som ”vänd” & ”om”. Vilken pollett trillar ner först tror ni? 😛

Gemensamma trick

Det är ju alltid roligare att träna med andra än att träna själv, men många av tricken lärs in hemma i vardagsrummet. 😉 Så jag tänkte att jag kanske kan peppa andra, & låta dem peppa mig, genom att ha gemensamma trick! Så jag skrev om det i en träningsgrupp för freestyle & det var en del som ville hänga på! 😀 Så i 2 veckor framöver så kommer vi att fokusera på ”vänd”. Det tricket som Magic var KUNG på!!

Dålig kvalité då bilden är från en film. Min bästa Magic. <3

Så det kommer Yori att få träna mycket på, men självklart blir det andra trick också! ”Vänd” är ju ett trick som inte är ansträngande för kroppen, så kanske får även Zoomen köra på detta, vi får se.

Imorron väntar iaf freestyleträning i Åmåls hundhall! Ser fram emot det väldigt mycket, så jag hoppas att både jag & Yori vaknar på rätt sida. 😉 Zoomen kommer att få vara hos Erik & Algot under tiden, så jag behöver inte oroa mig för honom, skönt, tack Erik!

Avslutar dagens inlägg med att berätta att Zoom är VÄLDIGT DUKTIG på att vara helt ensam hemma! Han är knäpptyst & lugn, så himla skönt. Hoppas att det fortsätter så!