Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Vi har haft en underbar helg!

Nu är det som vanligt igen, bara jag & Yori. 🙂 Det har varit jättekul att ha Moa & Nova här på besök, det har vi tyckt alla 4. Yori & Nova har lekt massor, både inne & ute.

Igår åkte vi ut till sandtaget där vi mötte Carina & tjejligan & tillsammans gick vi omkring lite där & jag fotade medan hundarna sprang lösa & lekte. Här kommer bästa gruppbilden:

Moa & Nova åkte härifrån vid kl 11 & efter det så tog jag & Carina en promenad tillsammans innan vi gick hem till henne & kollade på filmen Dumbo, en riktigt söt film. <3 Nu har vi precis kommit hem, eller ja, vi har faktiskt hunnit träna ett kort trickpass också sen vi kom hem & Yori var såå himla duktig! Snart dags att filma & låta er se. 😉 ”Eller hur?” & ”Vacker” fokuserar vi mest på just nu & Yori är så smart & lättlärd att det hela går mycket snabbare än jag vågat drömma om! Så jag ska faktiskt hitta nåt mer nytt trick att lära honom, så att man kan variera ännu mer. 🙂 Och självklart kommer dessa trick att användas i freestyleprogram längre fram.

Många tjejer idag!

Underbart väder idag!! 😀 Sol & lite snö på backen = PERFEKT! 😀 Yori tycker också att det är skoj med snö, & idag åkte vi ut till skogen där han & tjejligan fick röja lite. Han är så himla lycklig när han får springa med Clara, som är hans absoluta favorit. Lundetjejerna är ju inte så mycket för att leka, men emellanåt springer dem med ändå. 🙂

Skulle ta ett fint gruppkort på alla, men alla fastnade inte på bilden…Det var visst en liten Rally som istället hade bättre saker för sig. 😛 Hon grävde sig under stockarna & vägrade komma fram först, till slut fick vi fram henne när vi skulle gå tillbaka till bilen. Det är så typiskt henne, finns det en håla så finns det en Rally där. 😛 Haha. Så här kommer gruppbilden:

Måste ju även visa det här fina kortet på Yori, shit vad vacker han är, min guldhund! <3

Om några timmar kommer Moa & Nova hit! 😀 Då kommer Yori att bli superglad han också, för han gillar Nova. Dem kommer att stanna här tills på söndag dag då dem far vidare mot nya mål. 😉 Just nu sover han bredvid mig här i soffan, lilla killen, ibland händer det ingenting & vissa dagar är det fullt upp. Jag är inte så bra på det här med balans i livet, haha.

Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Zoom-abstinens

Vissa stunder saknar jag fina Zoom så mycket att det känns som att mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt. :'( Jag kan inte sluta fråga mig själv, ”valde jag rätt hund?”. Jag älskar Yori sjukt mycket, men jag hade velat haft dem båda två. Som det känns nu så kommer jag aldrig mer att ha 2 hundar samtidigt, för det gör för ont om/när det inte funkar & man måste omplacera en av dem. Jag pallar inte det fler gånger. 🙁 Jag VET ju att Zoom har det kanonbra, han är kung nere i Småland på sin gård, han älskar sitt dagis & alla kompisarna där, & ja, han älskar sin nya matte & husse. Jag unnar honom verkligen det, det gör jag, men det gör inte att det gör mindre ont för mig. :'(

Imorron startar jag & Yori dagen med en skogspromenad tillsammans med Kathy & Iris, sen blir det raka vägen till stallet för att kolla på CHS! 😀 Som jag har längtat efter den tävlingen, låt oss bara hoppas att herr gyllenbrun inte ser spöken i hästarna eller på läktaren, så att han skrämmer ihjäl nån stackars häst. Kan bli väldigt pinsamt för hans matte då. 😛 Men, men, bara att förbereda sig på det värsta, & hoppas på det bästa. 😉

En dag i tårar

Ja, fy fan vilken jävla dag det har varit. 🙁 Jag hade planerat att åka till hallen & träna med Yori, men istället har jag legat hemma i soffan/sängen & bara gråtit tills jag somnat av ren utmattning. Jag vill så gärna bara sätta mig i bilen, åka ner till Zoom, & ta med honom med igen. Men han har ett nytt hem nu, men en ny matte, & det är väldigt svårt för mig att acceptera. Kollade på SKK Hunddata & nu är ägarbytet genomfört, & det var liksom droppen som fick den berömda bägaren att svämma över. Tårarna hade inget slut.

Jag vet att han har det bra, han har det t.o.m. superbra, men det hjälper tyvärr inte mig i min smärta. Jag unnar honom ett fritt liv på landet, samtidigt som jag som sagt bara vill hämta hem honom. Så ja, det är väldigt dubbelt. Jag saknar min Zoom. <3

Yori har fått haft en jättetråkig dag, men vissa dagar är så, tyvärr. Han är väldigt snäll som bara accepterar det, lägger sig bredvid mig i sängen & jag kan krama honom hur hårt jag vill, vilket jag många gånger gör för att försäkra mig om att han finns kvar hos mig, att inte han också är borta. Det går inte att på långa vägar beskriva den smärtan jag går igenom just nu, & utan Yori så vet jag inte hur jag skulle klara av den. Min fina fina Yori. <3 Guldhunden som håller mitt huvud ovanför vattenytan när resten av kroppen sjunker.

Igår blev det dock bestämt att jag & Yori ska åka iväg till Stockholm på onsdag! Så nånting positivt har funnits med i tankarna under dagen. Vi ska åka tåg, så det blir första gången för Yori, vilket ska bli spännande. Jag tror inte att han kommer att ha några problem med det, men man vet aldrig. Bra träning blir det i vilket fall som helst.

Och imorron blir det en rolig dag, för då är det träff med freestylesatsningen! 😀 Så en heldag i Lervik med underbara människor & massa freestyle, kan inte bli så mycket bättre faktiskt. Så den här dagen arkiverar jag snart, & satsar på en morgondag som bara kan bli bättre.

1 av 100

Eller snarare 1 på miljonen. 😉 Men kommentaren att han är 1 av 100 fick han idag i Ransäter, & det var inte på det positiva sättet…Innan vi åkte hem så gick vi bland montrarna & när vi kom till Swede Sun’s monter så flippade Yori ur, haha. Han tyckte att tuggbenen som fanns där var bland det läskigaste han nånsin stött på!

Han skällde som en galning, & vi försökte få honom att våga gå fram till ett av hornen som vi la på marken, men nope, det var livsfarligt! 😛 Monterpersonalen sa att 1 av 100 hundar reagerar så & det är p.g.a lukten av vilt. Jo tjena du, lukten av vilt på en jakthund…Hahaha, jag måste ju testa viltspår samt apportering av vilt nån gång för att se hur han reagerar då. Det kan ju ha berott på situationen, inte för att han var osäker där, men nja, jag vet inte riktigt, rädd för hornen var han iaf!

När jag såg på tollarna där så blev jag JÄTTESUGEN på att ställa Yori också, så vem vet, nån gång kanske jag ställer honom, eller ja, nån gång KOMMER jag att ställa honom! Men först behöver han få lite mer massa på kroppen, han kan inte komma smal som en sticka med fladdrande öron. 😛 Haha, hans fladdrande öron kommer han ju alltid att ha, så det får räcka med den bristen. 😉 Kanske redan nästa år, vi får se.

Såg även ett par lundehundar & det gjorde ont i hjärtat. En del av mig ville bara gå till deras ring & titta på alla 4 som skulle vara med, men jag lyckades behärska mig på den punkten, vilket jag är glad för nu. Det är som sagt för tidigt för mig än, saknaden efter Zoom är för stark, men det kommer att bli bättre, det är jag säker på.

Nu har jag precis kommit hem från vårdcentralen där en läkare fick kolla på min fot som är sårig & svullen efter ett myggbett. Hon tyckte som jag, att det inte såg så farligt ut, & hon förklarade att den blir mer svullen p.g.a. värmen jämfört med vad den hade blivit om det inte varit så varmt. Jag skulle inte gå så mycket, vila foten i högläge, bada ”grönsåpe-bad” med den, fick förstås badförbud utomhus, & om den blev värre skulle jag höra av mig igen. Jag la upp en bild på foten på min Facebook igår & det var en del som reagerade väldigt kraftigt & tyckte att jag skulle åka in & kolla upp den, därför var jag på vårdcentralen, för jag lyssnade faktiskt på dem. 😉 Men som sagt, ingen fara än så länge. 🙂

Resten av dagen blir händelselös tror jag, för jag har ju redan gått lite idag, så foten behöver vila. Har tänkt att träna lite trick med Yori inomhus, det blir lagom ansträngande för oss båda, haha.

Jag saknar honom så mycket

Igår kväll gick jag & la mig tidigt, inte för att jag var trött, utan för att jag inte ville vara vaken. Men när jag låg där i sängen & inte kunde sova så orkade jag inte hålla emot längre, utan tårarna rann som floder längs med kinderna, för saknaden efter Zoom gjorde så ont, jag saknar honom så mycket! Jag vet att han har det kanonbra i sitt nya hem, & jag vet att det här beslutet var rätt, & jag ångrar det inte, men jävlar vad jag saknar honom! <3 Efter att ha gråtit i halvt panik i 1-1,5 timmar så somnade jag till slut, gråtandes. Fy fan rent ut sagt, tur att jag hade en Yori som låg tätt intill mig under tiden, annars vet jag inte hur jag hade hanterat det på ett bra sätt.

Idag däremot har det varit mycket, mycket bättre! Jag & Yori har varit med morsan, Anders, Jimmy & Farro ute på sjön typ hela dagen. Detta var allra första gången som Yori åkte båt & han klarade av det riktigt bra! 😀 Efter pizzastoppet så var han lugnare i båten & satt mest stilla bredvid mig & spanade ut på allt som fanns att titta på. När vi kom ”hem” så blev det bad för allihop & det var helt underbart! Shit, vad skönt det var i vattnet. Yori är dock inte så rolig att simma med i koppel då han hela tiden försöker att klättra upp på min rygg när jag simmar…Han förstår inte det där med ”personal space” om jag uttrycker det så. 😛 Haha. Och det var så mycket folk där att jag inte kunde släppa honom lös heller, för då hade han väl simmat på nån annan stackare, hahaha.

Det var först nu vid halv fem som vi kom hem, & jag gick raka vägen in i duschen, så nu känner jag mig ren & fräsch. 🙂 Yori styrde stegen direkt mot sängen & där ligger han än, haha. Det är faktiskt skönt att han kan ligga i sovrummet trots att jag är i vardagsrummet, det klarade inte Zoom av, han skulle vara i samma rum hela tiden, bortsett från toaletten. Och Yori har precis börjat klara av det, för bara ett par månader sen så flög han upp direkt jag reste mig för att han skulle följa med mig, även in på toan, så det har hänt mycket på kort tid i hans hjärna.

Imorron kanske det blir minigolf på eftermiddagen/kvällen, annars är det inget planerat. På söndag väntar besök i Ransäter på hundutställningen. Yori ska såklart inte ställas, men lite miljöträning blir bra när jag ändå vill dit & se tollarna. Och morsan & Anders vill se finnarna, så dem följer också med, vi har tur att dem går samma dag. 😉 Båda raserna går först på dagen så vi stannar inte kvar så länge, inte med tanke på värmen för både oss & hundarna. Först så hade jag en tanke om att även se lundisarna, men det är för tidigt för mig, speciellt med tanke på gårdagens alla tårar. Så det får bli längre fram, för ja, jag älskar fortfarande rasen & kommer alltid att göra det, men som sagt, det är för tidigt just nu.

Dem enda lundisarna jag vill hälsa på är tjejligan & Rally’s puppisar! 😀 Men även det får vänta lite tills puppisarna är lite äldre, har sett bilder på dem & speciellt hanen är såå himla vacker! Men nej, jag ska inte ha honom, jag ska bara ha Yori, men hanen är lika fin för det. 😉

Skönt att vara hemma igen

Jag & Yori har haft det jättebra på vår semester i Halmstad, men det är alltid skönt att komma hem igen. Om man bortser från att man nån gång måste packa upp allting som man har haft med sig…Vi är väldigt slitna båda två, så det blir en lugn kväll & förhoppningsvis mycket sömn inatt. Natten som var sov jag inte en enda sekund. 🙁 Jävla myrkrypningar!!

Jag har inte fotat så mycket som jag tänkte, men här kommer 4 bilder på Yori från gräsmattan vi hade utanför stugan.

Bäst att hålla hårt i bollen så att ingen annan tar den.

Såpbubblor är ROLIGA!

Jag ska ta den jäveln!

Lyckat anfall.

Imorron ska vi träffa Malin & hennes grabbar, vi ska åka & bada! 😀 Jag vet en tollare som kommer att bli ÖVERLYCKLIG!! Och senare på eftermiddagen/början av kvällen, så blir det bio, Lejonkungen! 😀 Som jag har längtat efter att den skulle släppas, så nu tänker jag banne mig inte vänta längre. 😛 Haha, morsan ska följa med & med lite tur så följer även Malin med. 😉 I vilket fall som helst så blir det bio för mig & då är det bra om Yori är trött eftersom han får vara ensam hemma ett tag.

Hemsidan kommer att uppdateras en del under helgen om det nu inte blir toppenväder & man badar hela dagarna. 😛 Men det tror jag inte att det kommer att bli, så till helgen väntar massa uppdateringar, nya bilder, lite nya texter & sånt. Fram tills dess får den vara som den är. Måste även ta lite fler nya bilder, jag har en idé om ett kort på mig & Yori tillsammans, men jag vet inte om jag kommer att lyckas med den idén, det avgör Yori. 😛 Haha, så jag har lite att göra resten av den här veckan. 🙂

Kan meddela att Zoomen har det superbra i sitt nya hem. Dem har börjat träna både agility & parkour, samt utforskat skogar & letat svamp. Alla dessa positiva uppdateringarna jag får från hans nya ägare värmer mitt hjärta, älskade Zoom, du är så saknad här hemma!

Så var vi bara 2 igen

Ni som har mig på Instagram & Facebook vet vid det här laget att ”Team MaZoYo” inte längre finns, utan numera är det bara Malin & Yori. Zoom har flyttat, för han & Yori kom inte överens & jag insåg att jag var tvungen att välja, & det var inget lätt val. Zoom står mig oerhört nära & han betyder massor för mig, men han kommer tyvärr aldrig att ”räcka” fullt ut då han inte är någon hund som vill träna & tävla mycket, det var av just den anledningen som jag köpte Yori. Så därför fick Zoomen flytta, han fick ett hem ute på landet där han får springa lös hela dagarna. Han kommer att få träna agility & parkour, & dem nya ägarna verkar jättebra. Jag ångrar inte mitt beslut även om jag stundtals gråter av själslig smärta, jag saknar honom så, min fina ZoomZoom.

Yori har blivit helt vild, fullständigt galen. Han är så lycklig över att kunna röra sig som han vill, utan att nån blir arg på honom. Han är som en häst, springer omkring & bockar & går bananas, haha. Han äter mycket bättre & är en lugnare hund, eller nej, en tryggare hund. Så jag får hela tiden bekräftat att jag gjorde rätt som valde att låta Zoom flytta, men det är som sagt oerhört jobbigt ändå.

Med Yori har jag STORA planer! Exakt vad dem innebär kommer jag inte att avslöja än, några vet redan, andra får veta tids nog. I tisdags fyllde han 1 år & är numera alltså freestylemyndig. Vi är ännu inte anmälda till någon tävling & det beror på våra andra planer. Vissa saker krockar & jag måste prioritera. Det som väntar allra först är röntgen & BPH, hade först tänkt att vänta lite längre med dessa saker, men han måste ha genomfört dem innan utbildningen drar igång i september, så därför blir dem väldigt snart.

Just nu är vi på en camping i Halmstad & har varit här sen slutet på förra veckan. Vi styr bilen hemåt nästa helg. Vi har hunnit med en tur på Ullared & på lördag väntar marknad, något jag verkligen ser fram emot. Jag &Yori är här med morsan, Anders & Farro. Och 2 stugor bort bor min storebrorsa, hans sambo & deras dotter. Så jag är inte ensam. Just nu är alla andra & badar, men jag & hundarna stannade kvar på campingen. Hundarna skulle inte följa med så då valde jag att stanna med dem, vaddå hellre välja hundar än människor? 😛 Nejdå, men jag bor ju själv i vanliga fall, så jag är van att ha mycket egentid, något jag inte direkt får här, därför valde jag att stanna på campingen & vara ”själv”.

När det gäller träning med Yori så ligger jag back rätt så ordentligt. Månaden ifrån varandra & nu semestern är ju inte optimala för tävlingsträning, så vi har tappat massor. Men jag har inte längre nån panik över det, även om det såklart känns trist att inte ha det där fokuset & uthålligheten, men det har ju sina förklaringar. Huvudsaken är att vi båda står på benen, resten går att jobba upp på nytt.