Denna eviga väntan

Igår flyttade vilddjuret till Skåne. Hon hälsade glatt på sin nya ägare när de var här för att hämta henne. Pusskalas i ansiktet. 😉 Men så går det när man har en social valpis.

Direkt efter att Nika åkte så började jag städa ordentligt. Tog nånstans mellan 2-3 timmar! Men nu är det fint här hemma, utom i köket, för det orkade jag inte ta. 😛 Så får bakläxa på det.

Annars så väntar vi mest på att få en tid på Strömsholm, men det verkar gå väldigt trögt…Kan dem inte bara ringa?! Jag vill ju veta när det blir av. Och stackars Zoom vill bli smärtfri. Jag förbereder mig på att få åka in akut med honom, precis som jag fick göra med Dee när hon hade ryggproblem. För då var det lååång väntan på en CT, tror att jag skulle fått vänta nånstans runt 2 månader! Så för att slippa vänta så länge så åkte jag in akut med henne, det var t.o.m. så att personalen som jag pratade med i telefonen rådde mig att göra så. Så skulle det vara väldigt lång kö igen så är det bara att sätta sig i bilen & köra. Allt för att min grabb ska få bli smärtfri så fort som möjligt.

Jag kommer att sakna henne så

Det går inte att beskriva hur delad jag är inför morgondagen. 🙁 Att säga hejdå till det svartvita vilddjuret, även om jag vet att hon får det bra i sitt nya hem. Jag kommer att sakna alla race (finns film på det på min Instagram), alla hennes hopp & snurrar som hon gör varje gång man gör ordning maten, att ha henne liggandes över min kudde på nätterna, att hon skuttar omkring överallt osv. Och jag vet att även Zoomen kommer att sakna henne.

Hon kommer att få med sig hennes 2 favoritleksaker, för hon älskar dem så. En liten rund ”fotboll” samt fiskpipen. Hon leker med dem varje dag, & har dem även med i sin race. 😉

Det är redan jobbigt, & värre kommer det att bli. Jag kommer säkert bryta ihop när hon åker, eller precis efteråt, men då har jag ju min älskade Zoom kvar. <3 Han kommer att vara min stöttepelare genom den här fasen.

Så eftersom jag nu tycker att det här är så jobbigt, varför säljer jag henne då? Svaret är lätt, vi passar inte ihop. Därmed inte sagt att vi inte älskar varandra, det är STOR skillnad!! Jag önskar så att vi skulle ha samma känsla som jag & Zoom har, men det har vi tyvärr inte. Så därför blir det bäst såhär.

Räddare nu

Zoom har helt klart tomtar på loftet, eller säger man hjärnspöken? 😛 Nog för att han brukar vara skällig runt hemmet, men han är värre nu. Jag antar att han är mer vaktig nu för att han är osäker pga sin skada, kan det vara så? Han skäller så fort han tror att nån går utanför, & ännu värre är det när vi är ute. Utomhus har han även ”smittat” Nika, så hon är mer osäker ute nu jämfört med tidigare. 🙁 Men det är nog inga problem att träna om det med henne, det är värre med Zoom.

Nika har hittat ett nytt, helt perfekt hem. 😀 Så hon flyttar på söndag. Trots att jag kommer att sakna ihjäl mig efter henne så blir det bäst såhär. Grät ett bra tag igår efter hennes besiktning, för då insåg jag hur mycket jag älskar henne & kommer att sakna henne, det är helt grymt. 🙁 Men som sagt, jag ångrar mig inte, för vi är inte gjorda för varandra. I det nya hemmet kommer hon att träna & tävla framför allt lydnad & agility, samt även valla mycket. Så det blir perfekt för henne & ingen är så glad över det som jag är. <3

När Nika har flyttat så blir det bara jag & Zoomen. Jag ska inte ha någon mer hund än min Zoom ett bra tag framöver. Jag behöver bli starkare i mig själv, inte lika stresskänslig & stå mer stabilt innan det kan bli någon tanke på att köpa en hund till. MINST 1 år ska jag vänta, & jag vet inte om jag ska ”ge upp” min drömras border collie eller om jag ska göra ett nytt försök, det lär märkas, jag behöver inte alls bestämma mig nu. 😛 För det är som sagt långt kvar tills det bli aktuellt. 🙂

Här händer det grejer

Som jag skrev igår så är Zoomen skadad. 🙁 Trots smärtstillande sen i söndags eftermiddag så har han fortfarande väldigt ont. 🙁 Han går runt & gnäller emellanåt, & är inte alls nöjd med livet. När vi var inne på djursjukhuset i söndags så ville jag vänta med röntgen, så den kommer att ske imorrn. Det är bara att hoppas på att inget är trasigt där inne. När han är på djursjukhuset så låser han sig & visar ingen smärta, så det är svårt för veterinärerna att få fram ”rätt” reaktioner. Jag vill bara att han ska bli smärtfri, ingen förtjänar att gå runt med smärta, & speciellt inte min lilla grabb! <3

Zoom på nyår, inte alls lycklig över att ha fluga på sig. 😛 Haha

Ni som har mig på Facebook &/eller Instagram vet vid det här laget att Nika söker ett nytt hem. Anledningen är väldigt enkelt – vi passar inte ihop. Jag har haft henne i typ 4-5 veckor & ingenting stämmer mellan oss. Jag tycker att hon är helt galen & underbar, men tyvärr inget för mig. Zoomen kommer att bli mest knäckt, för han står Nika närmast av oss. 🙁 Jag har KANSKE redan hittat det perfekta hemmet till henne, så håll tummarna för att det går hela vägen. Hon förtjänar nån som hon klickar med, det förtjänar alla. Även om det kommer att bli tomt (& stilla!!) här hemma.

Så jag ska mysa massor med Nika nu innan hon flyttar, jag kommer att sakna henne, det är en sak som är säker. Fast det är lite svårt att mysa med henne, utan vassa valptänder kan man ju INTE mysa! 😛 Haha, piraya-tänder.

Det är fan inte sant :(

Lyckan varar inte för evigt, eller i mitt fall, inte länge alls. 🙁

I lördags när jag & Malin var i skogen med alla hundarna så skadade sig Zoom. 🙁 Han är fortfarande blockhalt större delen av tiden, men får nu smärtstillande. Ingenting är brutet & korsbandet är helt. Så vila i 2 veckor är det som gäller för honom. Hur lätt tror ni att det är att hålla han lugn med Nika? Jag kan inte mer än försöka hålla honom så stilla som möjligt, men det är allt annat än lätt.

Detta innebär ju (såklart) att vi får stryka oss från freestyletävlingen. Jag som längtade så. Självklart går hälsan först, men ni förstår nog hur ledsen jag är över att inte kunna tävla. Får försöka tänka att det kommer fler tävlingar, men just nu är det inte mycket till tröst.

Mål för Zoom 2017+2018

Idag startade vi med en timmes freestyleträning i hallen! Kan man få en bättre start på julhelgen? 😉 Jag skulle lätt kunna göra det till en bra vana. 😛 Förhoppningsvis så är hundarna lite trötta under dagens julfirande hos farsan. Men dem hinner väl vakna till liv innan dess misstänker jag…

Målen för detta året var följande:

Agility: Vi uppnådde målen. 🙂 Sen kan man ju alltid ha tränat mer, men som sagt, jag fixade målen iaf.

Lydnad: Här har vi knappt börjat…Blir till att försöka med ett bra fotgående det kommande året istället.

Freestyle: Även här uppnådde vi målen! 😀 ”Tävlingsklar” kan ju innebära många saker & även här kan ju allt jobbas med ännu mer. Men ja, jag skulle kunna säga att han är tävlingsklar. Uppvisningen på rasspecialen gick  även den superbra.

Utställning: Rasspecialen ställde vi upp i, dock inofficiellt eftersom han inte hade fyllt 9 månader när den var. Sen har vi ställt ut flera gånger än planerat. 😛 Jag & Carina har åkt runt lite i Sverige & ställt, det är så himla roligt att komma iväg på olika hundrelaterade saker. 🙂 Resultatmässigt så har det inte gått så bra, han måste helt enkelt bygga på sig lite mer. Men det kommer säkert med åldern. Mässan blev inte av p.g.a. personliga skäl.

Övrigt: Valpkurs – check! Miljöträningen alldeles för dålig!! Måste lägga MYCKET fokus på det framöver om vi ska kunna lyckas på tävlingar. Så skärpning nu Malin, sätt fart! Passiviteten har funkat sådär, han har lärt sig att ligga tyst & någorlunda stilla i bur, både stålbur & tyghage. Så himla skönt att han har insett att han inte dör när han är där inne, för som tävlingshund måste han kunna slappna av & vila emellanåt, annars kommer han inte att orka.

Och målen för kommande år är dem här:

Agility: Bara att fortsätta träna, nu när han är typ färdigväxt så kan man ju träna lite mer seriöst. Vi kommer inte att ha agility som prio ett, men någon tävling ska vi väl starta på.

Lydnad: Eftersom målet för 2017 inte blev klart så kör jag på samma mål även 2018.

Freestyle: Här kommer det att hända grejer!! 😀 Jag kommer att göra en storsatsning med allt vad det innebär. Ska verkligen satsa på att tävla MYCKET. Och även om vi kanske inte uppnår alla målen så gäller det att sikta högt för att komma nånstans! Sen får jag även tänka att varje tävling blir en ny erfarenhet för Zoomen. Han har ju aldrig tävlat freestyle så det blir helt nytt för min lilla vän.

Utställning: Siktar på rasspecialen även i år, den här gången officiellt. Sen TROR jag att jag kommer att ställa honom några fler gånger, det beror på resultatet. För om han behöver bygga på sig lite mer så är det ju bättre att vänta & ställa honom senare, istället för att bara kasta bort pengarna på utställningar som jag redan innan vet att dem inte kommer att gå bra. Mässan siktar jag dock på att åka till, & med mycket miljöträning så skulle det faktiskt kunna gå riktigt bra. 😉

Övrigt: MILJÖTRÄNING som sagt!! Eventuellt kommer jag även att undersöka honom ordentligt, med röntgen, patella-koll & ögonlysning, men det är inte helt klart än. Vi får se lite hur allting går & vad pengarna räcker till, jag har ju inte direkt obegränsat med pengar om jag uttrycker mig så. Och freestylen är som sagt prio ett!

När det gäller lilla Nika så kommer det att satsas mycket på miljöträning direkt. Direkt hon blir 4 månader så kommer hon att få följa med på i princip alla tävlingar, så att en tävlingsmiljö inte är något ”speciellt” som hon behöver stressa upp sig för. Annars så har jag inte bestämt så mycket vad vi ska satsa på, bortsett från att göra henne tävlingsklar i freestyle. 😉 Kommer att skriva ett inlägg om hennes mål när jag har bestämt mig för hur dem kommer att se ut. 😛

Det rullar på här

Hur var det nu? Jag som skulle blogga ofta? Vad hände med det? 😛

Livet rullar på här hemma, vi går små promenader ute & tränar korta trickpass inne. Försöker att få Zoom att backa ordentligt, något som han har väldigt svårt för. Han börjar lära sig att backa runt mig, så förhoppningsvis går dem tricken ”in i varandra” i inlärningsprocessen så att han fäller polletterna på dem båda samtidigt. 😉 Har nu kollat på flera olika träningsvideor om hur man kan göra, så jag ska ”uppdatera” mitt belöningssätt & se om det blir bättre.

Idag har jag även slagit in alla julklapparna, var på tiden eftersom jag börjar mitt julfirande imorrn eftermiddag. 😉 Och på förmiddagen ska jag ju träna freestyle i hallen, så då hinner jag liksom inte.

Jag längtar så sjukt mycket efter att tävla! Har inte tävlat freestyle sen våren 2015 & det är ju snart 3 år sedan!! :O Att tävla är det absolut bästa jag vet, så jag ser verkligen fram emot mitt & Zooms första tävlingsår. 🙂

Lilla Nika håller på att växa lite. 😛 Men det går inte fort nog för hennes matte. 😉 Haha. Vill bara att hon ska bli större så att man kan gå långa promenader & träna mer seriöst. Visst kan jag träna seriöst redan nu, men jag vill inte sätta krav på henne för tidigt, hon är ju bara en liten ungspoling. 😛 Det blir nog bra i slutändan. 🙂

Börja blogga igen! Liten fotostund

Nu när alla vet det som har hänt så kan jag börja uppdatera bloggen oftare igen. 🙂 Har ju varit svårt att kunna skriva nåt om hundarna, eftersom det blev som det blev.

Idag startade vi med en liten skogspromenad. Nika fick åka famnen ganska mycket, men skuttade även i del i snön. Zoom tyckte att det var kallt om tassarna, så han gick & borrade ner huvudet under snön hela tiden…Man kan ju undra hur han tänkte där? Det var helt underbart väder, sol, minusgrader & massa snö, kan det bli bättre?! Ska försöka få med mig kameran ut någon dag, för det kan bli grymma bilder.

En liten fotografering blev det idag, här hemma. 😉 Allra helst ville jag ha ”liten-blir-stor”-bilder eftersom hon redan har fyllt 2 månader, men det var verkligen inte lätt. Eller ja, jag hade tur & lyckades med ståbilden, men att få henne att sitta stilla tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta något kort, nej, det gick inte. 😛 Men några söta bilder blev det i alla fall. 😉

Hon ser så vuxen ut här.

Tugga på däcket är gott.

”Vaddå?” 😛

Hur gör man för att nå leksakerna längst ner i leklådan? Jo, man klättrar upp i själva lådan. 😉

Igår såg jag på SM i freestyle & blev därmed mer motiverad att ta upp träningen på allvar! En dag ska vi stå där tillsammans, på mässan, i SM,  jag & min Zoom. <3 Hur lång vägen blir dit har jag dock ingen aning om. 😉 Allt kan hända innan det är dags, låt oss bara hoppas att det är positiva saker som händer.

Vi har nu tagit tag i ”bakåt”, en rörelse som Zoom har jättesvårt för. Kombinerar bakåt-träningen med ”om” & det verkar som att han har fattat lite. 🙂 Vi tränar bara korta pass här hemma, för det är minst störning här, så att han istället för att bry sig om annat kan fokusera på det han ska göra. När han fattar vinken så är det dags att öka störningen.

Lillfisan tränar på ”sitt”, ni anar inte hur svårt det kan vara. 😛 Ska snart börja med ”slalom” också, det brukar ju gå lättare än ”sitt” eftersom det tricken är i rörelse. För att vara stilla är ju ingen hit. 😛 Det blir nog bra med henne också till slut, världen är stor & vi har bara upptäckt en liten del av den tillsammans. Framtiden är vår.

3 blev 2 & 2 blev 3

Så, nu är det dags för att lägga alla korten på bordet & berätta vad det är som händer.

För några månader sen så köpte jag ju Koi, en bc som var helt perfekt! I alla fall i psyket, faktiskt när det gällde allting UTOM kissandet. Jag insåg väldigt fort att det var nåt galet, men trodde bara att det var en urinvägsinfektion, så hon fick medicin för det. Tyvärr blev det ingen skillnad, så hon hamnade på utredning på djursjukhuset. Efter massa undersökningar & prövning av medicin så gjorde vi ett ultraljud på henne, & där kom smällen. Hennes bäcken var förstorat & urinledarna låg därmed fel. Detta gjorde att hon inte kunde kontrollera blåsan utan kissade runt 6 gånger/TIMME!! Ingen av oss mådde bra av situationen. 🙁 Finns ju roligare saker än att torka kiss, & stackars Koi såg helt förstörd ut varje gång, som att hon visste att det var fel (trots att jag aldrig sa till henne). Så hon hann inte ens fylla 5 månader innan vi skildes åt för alltid. Min fina Koi, blev en ängel alltför tidigt.

Så det blev bara jag & Zoom igen, & vi båda saknade Koi massor. Så jag började leta efter en ny bc-valp & till slut hittade jag lilla Nika. 🙂 Hon kommer från en gård i Norge & jag kan lugnt andas ut för att hon inte är sjuk. Visst kissar hon inne, men inte i närheten av vad Koi gjorde. Och alla gånger jag kallar henne för Koi. 😛 Haha, & det lär säkert bli fler gånger. 😉 Med henne tänker jag satsa högt, precis som jag ska göra med Zoom. Vore coolt om man kunde ha 2 hundar i toppklass!

Man kan aldrig ersätta någon annan, & på ett sätt är det lite jobbigt med Nika eftersom jag påminns så mycket om Koi, men det blir nog bra det här. 🙂 Klart att det känns konstigt/jobbigt såhär i början, men så är det ju alltid mer eller mindre. Jag hoppas nu att Nika får vara frisk hela livet, ett LÅNGT helt liv! Min otur borde ta slut nån gång, eller?

Anledningen till varför jag inte har skrivit nåt om detta tidigare är för att jag (åter igen) har fått massa skit för det. 🙁 Några få visste om det, sen helt plötsligt var det många som visste & en liten del av helvetet kom tillbaka. Men jag överlevde det än en gång, & kommer att fortsätta göra det.