Sänk kraven, men ge inte upp

Det är så typiskt mig, antingen satsar jag allt jag har & lite till, eller också ger jag upp helt & hållet. Den där balansen emellan skulle jag vilja hitta, men det är lättare sagt än gjort. Varför kan jag inte bara vara lagom? Varför alltid så extrem åt det ena eller andra hållet? Först så är jag supertaggad, så taggad att jag knappt kan sova för att jag vill träna & tävla så mycket. Jag planerar tävlingar för ett par månader framöver & livet känns på topp. Men sen faller allt, ingenting känns längre meningsfullt & all motivation till minsta lilla träning eller tävling är som bortblåst. Det är frustrerande, & det tar på krafterna att ha dessa svängningar, men jag vet i dagsläget inte hur jag ska kunna plana ut dem. Vet någon av er som läser så får ni gärna komma med tips!

Mitt liv är verkligen inte i balans på nåt sätt just nu. 🙁 Det är inte bara hund-delen som svajar, utan allt annat också. Det är många oklara besked om hur illa saker & ting verkligen är, så jag tycker mest att jag går & väntar på svar från sjukvårdens alla håll & kanter. Det är svårt att fokusera fullt ut på nånting annat, även om jag försöker. Jag känner mig så maktlös, inser att det inte är ett val jag kan göra, utan vissa saker kommer ändå. Jag vill bara få ordning på allt, helst på en gång. (Och nej, det är ingenting med Coronaviruset!)

På tisdag ska jag till sjukgymnasten med min onda rygg som jag snart hugger av. I typ 3 månader(!!) har den jävlats med mig, dag som natt. Oavsett vad jag än gör så gör den ruskigt ont & det är långt ifrån alla gånger som smärtstillande hjälper, även om jag har fått ganska starka såna. Hittar inte sjukgymnasten något fel så kommer jag att skickas till en ortoped för utredning. Kul. Fler utredningar. Men jag måste hitta ett sätt att bli smärtfri, så jag är beredd att lägga ner tid & kraft på det. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra det, eller vad jag kan göra för att underlätta, så jag försöker bara att bita ihop så långt det går.

Det här inlägget blev inte särskilt peppande eller positivt, men det är såhär mitt liv ser ut JUST NU. Ska man försöka se det lite positivt så kan man väl säga att nu borde det bara kunna bli bättre?!

Det här blir utmanande mentalt för mig

Har nu läst igenom lydnadstävlingarnas PM & jag säger bara ojojoj…I Forshaga, den första tävlingen, nu på lördag, så vet jag vilka dem flesta i startklassen är. Några känner jag igen från Java-tiden, självklart med nya hundar, men förarna känner jag som sagt igen. Det gör att pressen på MIG ökar, Java var ju superduktig & ja, risken för att jag kommer att jämföra Yori med henne är stor. Men jag MÅSTE tänka på att dem är 2 helt olika hundar, med 2 helt olika förutsättningar. Lydnaden är ROLIG & KRAVLÖS att tävla, det är mitt mål i huvudet. Så det här blir utmanande mentalt för mig, mycket utmanande.

På söndagens tävling i Kristinehamn känner jag typ inte igen nån, så där blir det mindre press. 🙂 Och tävlingarna i Örebro blir roliga, visst känner jag igen några personer där med, men det ska vara med så många olika raser, så det ska bli väldigt spännande. 🙂 Så dessa 3 tävlingar (är ju dubbla starter i Örebro) känns mycket lugnare för mig mentalt, iaf än så länge. Men vem vet, det kanske hinner ändras, haha.

Tränade precis ett litet pass här hemma med Yori & han glänste som vanligt. <3 Han lär sig saker så fort & det finns så mycket jag vill lära honom! Men jag befinner mig i en djup svacka träningsmässigt just nu, så det blir inte mycket träning, tyvärr. Jag hoppas att jag tar mig upp ur svackan så snart som möjligt så att vi kan få fart på träningarna igen. Det var en av anledningarna till att jag anmälde oss till några tävlingar, för att försöka väcka motivationen hos mig själv, för Yori har då ingen fel på sin!

Vi har saker bokade VARJE helg några veckor framöver, så om inte det får igång mig så vet jag inte vad. En sak som inte har med tävling att göra, men som ändå ska bli av är ett besök hos bästa Zoom!! 😀 😀 😀 Vi håller på att bestämma helg, förhoppningsvis får jag med mig Carina & tjejligan också, en helg ute på landet/i skogen skulle nog vi alla må bra av. Zoomen lever ju där jämt. 😉 Åh, ni anar inte hur mycket jag ser fram emot att få träffa honom igen, älskade, älskade Zoom, han kommer alltid att äga en del av mitt hjärta. <3

Om en timme blir det en långis med morsan & Farro, här på Kronoparken. Så det blir en koppelpromenad, men det är ju bättre än ingen promenad alls. 😉 Även om herr gyllenbrun föredrar lös om han får välja.

Avslutar med att berätta en tråkig & extremt irriterande grej. I morse när vi var ute på morgonkissen så kom det 2 små barn & jagade Yori. 🙁 Jag hade honom nära mig, så att jag kunde gå emellan så att barnen aldrig nådde honom, men stackarn blev jätterädd. Mamman skrattade mest ”hon vill inte”, men gjorde inte så mycket mer åt saken. Jag valde att gå bortåt, belönade Yori med små godisbitar när han tittade på mig, & till slut vände barnen & gick tillbaka till sin mamma. Jag blir så jävla arg!! Vad är det för fel?! Tänk om den dagen kommer då Yori blir rädd & biter, för JA, även han, som är snällare än snällast, kan bita av rädsla om han känner sig trängd, det kan ALLA hundar, då blir det ju HANS fel! Håll koll på era ungar, innan den dagen kommer som ingen av oss vill uppleva! Och jag blir så osäker på hur JAG ska agera i en sån situation?! Idag tryckte jag mig som sagt mellan Yori & barnen, & hoppades på att mamman skulle ta kontroll över sina ungar. Men jag kanske borde ha agerat annorlunda? Hur hade ni gjort? Inte helt lätt att hålla en rädd 14 kg hund i kort koppel & styra bort 2 ungar samtidigt, så ja, jag tar gärna emot tips.

Vart är min träningsmotivation?!

Under April så har jag & Zoomen nästan inte tränat nånting alls!! :O  Vi har varit ute på olika saker, men inte sån träning som vi brukar syssla med. Fast att vi har varit på valpkurs, jag hade tänkt att jag verkligen skulle träna mellan tillfällena på valpkursen, men det har inte alls blivit av. Så enda seriösa träningen den senaste månaden är valpkurstillfällena. Min motivation har helt försvunnit, & jag vill ha tillbaka den!!

Om en timme börjar sista tillfället på valpkursen, & då får jag plocka fram träningsmotivationen en stund. Hoppas att den snart hittar tillbaka på heltid, jag menar, träna hund är ju det bästa jag vet!! :O Imorrn ska jag & Malin träna i hallen, så då blir det förmodligen lite freestyle & sen agility. Min motivation till agilityn brukar lättare komma fram, så det är vad jag vill att den ska göra imorrn. För hur ska vi kunna ha uppvisning & även tävla om vi inte tränar nånting?! Exakt, det skulle aldrig funka. Så jag måste hitta tillbaka till träningarna. Jag menar, hur svårt kan det va?!