Bygger freestyleprogram

Tränade lite sitt & stanna med olika saker på sig, & han skötte sig perfekt! 😀 Visst är han fin min lilla ängel?

Jag längtar som en galning efter freestyletävlingar! Så jag har skrivit upp hur många trick som helst som man kan lära hunden. Jag har då upptäckt gamla trick & fått inspiration till nya. Nästa års freestylesatsning känns inte så långt borta, för jag har ju MASSOR av saker jag vill lära hundarna innan dess! 😀 För lilla Yori är ju allting nytt, så jag lär honom lätta & inte kroppsansträngande trick. Zoomen får även han lära sig nya trick, vi får väl se vem av killarna som lär sig sina trick först. 😛 Och framför allt; vem som blir först med att komma ut på tävlingar! Zoomen har ju tyvärr massor av saker vi måste jobba med innan han kan klara av en tävling. Och lillskiten, ja, han ska ju växa upp, miljöträna & allt sånt där som valpar måste göra. 😉 Så vi får se. 🙂 Men jag har i alla fall hittat en låt till Yori, det brukar inte vara så lätt, så jag är glad över att redan ha hittat en, för nu har jag mycket tid att jobba med den!

På tal om miljöträning, idag har jag & Yori gått en liten stadspromenad med ett gäng andra hundägare & deras hundar. Han är så cool, han möter världen med nyfikenhet & mod, blir han lite skrämd av nåt så vågar han ändå gå fram till det direkt efteråt, bara man stöttar honom lite. 🙂 Jag hoppas verkligen att han fortsätter att vara såhär, för han är så jäkla PERFEKT!! 😀

Zoomen fick vara hemma hos Jax & Erik under tiden, dels för att han inte gillar stan & dels för att Yori behöver upptäcka saker utan att brorsan är med. Han & Jax har säkert lekt en del, det brukar de göra iaf. 😉 Värsta polarna liksom.

Fick även Zoomens HD- & ED-resultat idag & som ni själva ser så kunde det inte vara mer perfekt! 😀 Så det är bara att hoppas på att hasen ändå är bra, för då är det bara att börja köra igång! Håll tummarna för oss den 5/11. 🙂

Röntgen & träning

Igår röntgades Zoom. HD & ED såg bra ut, så det återstår bara att se vad SKK säger om saken. 😉 Hasen däremot har massa pålagringar. 🙁 Så jag bokade en tid för en ordentlig undersökning av hasen, så måndag 5/11 ska vi träffa en ortoped som då kommer att studera bilderna närmare & känna igenom hela Zoom för att vara säker på att han inte har ont & att frakturen har läkt som den ska. Skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, men det blir jag ju alltid. 😛 Håll tummarna för oss då!

Detta innebär att han inte kommer att få vara med i blåbärsklassen på Dogorama söndag 4/11 som planerat. 🙁 Jag vågar helt enkelt inte chansa på att hasen håller när jag inte vet hur allvarliga pålagringarna är. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag startade & det hände nåt, det är ju inte värt det! Hälsan går först!
Men jag KANSKE ska köra med Rally, det beror på om Carina kör med henne själv eller inte. 😉 I vilket fall som helst så kommer jag ändå att åka dit & miljöträna med Yori, Zoom kommer inte att följa med, utan får tillbringa dagen med Loppis. 🙂 Då slipper han bli avundsjuk plus att det är lättare att miljöträna Yori om jag bara har honom att hålla reda på.

Kiwi, Zammy, Yori, Zoom, Algot, Jax & Poppy. Finaste träningsgänget! Poppy & hennes grabbliga, haha.

Idag har vi varit & tränat med vårat ”gäng”. Jag är supernöjd med båda killarna! Dem båda hade rätt attityd så jag kunde inte vara mer nöjd. 🙂 Längtar tills Yori är äldre & kan köra mer seriösa saker än sitt & kom typ. 😛 Haha, men det blir nog bra. Jag testade även att köra lite med Jax & det är SVÅRT att träna nån annans hund så, speciellt när alla stod & kollade på. 😛 Haha. Men såå himla nyttigt för både hunden & en själv, så vi borde byta hundar oftare. 😉

Någon dag snart så ska vi dra ner till stan & miljöträna, & det ser jag fram emot. Ska bli spännande att se hur Yori beter sig på ett sånt ställe. Zoomen tycker ju inte alls om stan, så jag har inte bestämt mig för om han ska följa med eller om han får slippa, vi får se.

Resten av den här dagen ska spenderas i soffan, under filten då jag blev lite frusen av att träna ute. Så att sitta under filten är skönt & mysigt, hösten är trots allt inte så dum. 🙂

Miljöträning på hästhoppningstävling

ÄNTLIGEN kom den här helgen, för nu är det nämligen CHS i stallet! Jag älskar att sitta där på läktare & titta på alla som tävlar, & samtidigt är det en grym träning för hundarna att vara med. Det finns många intressanta lukter, höga ljud, hästar som gnäggar (livsfarligt om ni frågar Yori!!) & man passivitetstränar hunden på ett roligt sätt. 🙂 Kan det bli mycket bättre?! Filmade lite när dem preparerade banan, filmen finns på min Instagram.

Även imorrn & på söndag ska jag till tävlingen, får ju passa på eftersom CHS (Carlstad Horse Show) bara är 1 gång/år. Visst finns det fler tävlingar på året, men det är nåt speciellt med just CHS. När jag var mycket i stallet & red & sådär så var jag ALLTID funktionär på CHS, jag & ett par kompisar skötte nattkontrollerna, där vi (mitt i natten) gick & kollade till alla hästarna som står i dem mobila boxarna. En gång spöregna det, minst sagt! 😛 Och det var ju inte superskoj att gå omkring i mörker samtidigt som det störtregnar. Att man sen dessutom (såklart) trampar i djupa vattenpölar så att skorna, strumporna & understa delen på byxorna blev genomblöta. Men vad gjorde man inte för klubben? Ska man vara funktionär måste man gå in helhjärtat, vilket jag alltid gjorde, för annars blir det inge bra. Jag saknar faktiskt att vara funktionär & stå på banan, men jag vågar inte försöka med det just nu. Man blir lätt stressad på banan eftersom han måste koncentrera sig så mycket på vart hästen befinner sig, vart nästa hinder är & var man själv ska stå. Så det är inte helt lätt. Men nån gång i mitt liv ska jag prova igen, frågan är bara när… 😉

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

I need you

Idag har inte någonting gått som planerat, & sånt kan få mig helt ur balans. Det hela började redan i morse när jag hörde av mig till Carina för att vi skulle åka & simma hundarna. Hon var sjuk & kunde inte följa med. *Panik* Jag visste ingen annan jag kunde fråga, & jag behöver ju hjälp av nån person eftersom jag inte kan stå på 2 olika sidor samtidigt. Ringde till djursjukhuset & frågade om Zooms fysioterapeut hade möjlighet, men tyvärr hade hon inte det. 🙁 Så jag fick avboka tiden, något jag inte trodde att jag skulle få eftersom det bara var typ 50 minuter innan tiden började…Så tack Solstaden! 🙂

Efter att ha tagit en powerwalk med grabben så gick vi & la oss igen, sov ett par timmar & var redo att ge dagen en ny chans. Jag taggade igång mig riktigt mycket i väntan på att det skulle bli freestyleträning i hallen, jäklar så laddad jag var!

Men även här sket det sig. 🙁 Malin blev sjuk & orkade inte följa med. Jag försökte övertala henne, men fick till slut ge upp. Jag försökte då få tag i någon annan som kunde följa med & träna, men alla jag frågade tackade nej. *Panik* Jag blev superstressad, fick världens ångest & grät utav bara helvete. Hur skulle jag göra? Åka & träna i hallen själv? Skita i att åka dit? Ta en promenad istället? Eller kanske träna lite här hemma? Till slut kom jag fram till beslutet att åka själv, med min inre tanke ”skiter det sig så är det bara att åka hem”. Så det var med tårarna rinnandes hej vilt som jag packade in mig själv & Zoom i bilen & åkte bort till hallen.

Väl inne i hallen så lyckades jag tagga om igen! Zoomen var superdupertaggad & det liksom smittade av sig! 😀 Så vi tränade lite på att runda pinnar, avståndsövningar, backa, kombinationer osv. men det allra viktigaste idag var – belöning med leksak! Han är ju ingen ”leksakshund” när det kommer till belöning för arbete, utan han föredrar godis, men jag tycker att det är oerhört viktigt att båda belöningarna funkar, så att man kan variera & på så sätt slippa tjata ut nånting. Han fick springa efter leksaken i hela hallen & han gjorde det med glädje!! 😀 Han sprang iväg, hämtade leksaken, kom tillbaka till mig & kampade!!! Det är inte många som förstår den lyckan, men det var underbart. Nu gäller det bara att hålla i det här träningssättet, för med en leksak i fickan så kan jag träna på att INTE ha godis/leksak i händerna när jag kör, den så kallade ”snuttefilten”. Ska det någon gång funka på tävling så måste man göra sig av med snuttefilten, annars går det aldrig. Så ja, nöjdare över ett träningspass kunde jag inte bli.

Imorrn ska det bli superfint väder & 10 plusgrader, så jag har tänkt miljöträning på stan. Vi får se om vi får med oss någon, annars åker vi själva. Det är STOR skillnad på att åka iväg själv när man har planerat det jämfört med när man har bestämt att någon mer ska med. Så följer någon mer med imorrn så blir det en bonus, annars tar vi en runda själva. 🙂

Ännu en sväng på stan

I solsken gick jag & Carina en stadspromenad med hela ligan. Men tro inte att det var varmt, ånej, det blåste som fan så vi fick hålla i hundarna så att de inte skulle blåsa bort. 😉 Speciellt lilla Lix.

Det är ju ingen hemlighet att Zoom att väldigt rädd på stan, men vi jobbar hela tiden med att stärka hans självförtroende & inse att han inte kommer att dö där. Så jag har verkligen fått bevisat för mig att händelser i tidig ålder kan ge ordentliga men! 10 veckor gammal var han när han skrämdes, & nu är han snart 1 & ½ år. Jag hoppas att han till slut blir av med rädslan helt.

För att stärka hans självförtroende så tränar vi dogparkour. Han får massa godis när han vågar hoppa upp på saker, även om det ibland bara blir med framtassarna. Och även idag tog han emot godis hela tiden!

Vi kom hem för en liten stund sen & Zoomen sover nu. Det tar minsann på krafterna att vara på stan & konfrontera sina rädslor.

Jag var en bättre hundägare förut

Vissa perioder så saknar jag mina tidigare hundar extra mycket, & precis en sån period är det nu. Varje dag när jag får se mina minnen på Facebook så faller tårarna när jag tänker på min fina Java. 🙁 Jag saknar henne nåt så oerhört mycket, hon var verkligen helt perfekt. En sån hund kommer jag aldrig att få igen, men jag antar att jag får vara glad över att jag hade henne några år…?

Jag var en så mycket bättre hundägare när jag hade henne jämfört med hur jag är med Zoom nu, & det gör riktigt ont inombords. Med Java hade jag (nästan) alltid motivation & krafter att hitta på saker, träna, promenera, njuta av livet så gott vi kunde. Vart finns den motivationen nu? Jag vill ge Zoomen ett lika bra liv som Java hade, fast utan sjukdomarna såklart. Jag måste på nåt sätt bryta det mönstret som jag har hamnat i nu, ta tag i saker, motivera mig själv, kämpa varje dag även om det tar emot. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka Java, men det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att bli en bra hundägare.

En sak som jag tänker extra starkt på är den delen att göra saker SJÄLV. När jag hade Java så gjorde vi som sagt saker hela tiden & det var BARA hon & jag! Nu har jag extremt svårt att ens gå en promenad själv med Zoom. Jag behöver liksom någon som drar ut mig, annars kommer jag inte iväg. Självklart går vi några rundor ensamma, men inte alls så många som vi borde.

När det kommer till miljöträning så var Java väldigt miljösäker, hon var med överallt & hade aldrig några problem. Stan, stallet, bussen, bilen, ishallen, tävlingar, klubben, mässor, marknader & stora folksamlingar, inga problem alls. Här ligger jag verkligen på minus när jag ser på Zoom. Han skulle verkligen behöva mer miljöträning, speciellt eftersom han blev så skrämd när han var 10 veckor & det sitter kvar jävligt hårt. 🙁 Och jag vill ju kunna träna & tävla varsomhelst, jag vill att han ska vara så miljösäker, men jag vill inte behöva göra jobbet, om ni förstår hur jag menar?

Jag har underbara kompisar som ständigt stöttar mig & får mig att gå framåt, & jag vill inte ens tänka på vad jag hade gjort utan dem. <3 En av mina bästa vänner försöker hela tiden få med mig på saker, men jag avstår 9,5 gånger av 10 möjliga. Varför? Jo, för att jag jämför Zoomen med Java & inser hur långt jag har kvar tills jag får en hund som kan träna lös tillsammans med andra hundar. Och samma sak där – jag vill ha det så, men jag vill inte behöva jobba för det. Jag vet egentligen att det inte finns någon genväg & ingen kommer att göra arbetet åt mig. Så man skulle kunna säga att jag bara skjuter fram det. Det jag verkligen behöver är alltså massor av träning på olika ställen MED andra olika hundar. Klart som fan att han inte kan träna lös med alla hundar, hur ska han kunna göra det när jag aldrig har lärt honom det? Ingen hund kan någonting innan man har lärt dem, så jag måste bli av med ”det där kunde Java utan problem”tänket. Men hur? Kan någon vara snäll & berätta för mig HUR jag ska göra det? Jag vill gå vidare, inte glömma Java, men inte jämföra henne med Zoom hela tiden. Zoomen har hela framtiden framför sig & jag är övertygad om att han kommer att bli duktig på massa saker, bara jag kan bryta mig själv & fokusera på rätt saker. Han är värd det, flera tusen gånger om. Jag älskar honom mest av allt & han betyder oerhört mycket för mig. Så bara för att jag jämfört honom med allt Java kunde så betyder det inte att jag älskar honom mindre! Åh nej, han är nästan hela min värld.

Miljöträning på stan för Zoom & tjejligan

Det har verkligen varit superfint väder hela dagen, så jag & Carina tog en miljöträningspromenad på stan. 🙂 Hundarna skötte sig galant! 😀 Zoomen var såpass säker att han vågade ta emot godisar HELA TIDEN. Med andra ord var han bättre idag än han var senast. Skönt att det går åt rätt håll! <3 Ser redan fram emot nästa stadspromenad. 😀

Efter promenaden så följde vi med Carina & tjejligan hem där vi planerade saker i framtiden. Det kommer att bli galet skoj! Längtar som satan, snälla, kan inte tiden gå lite snabbare?!

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Tråkig träning

Nu när Zoom inte får träna det vi brukar träna, dem roliga sakerna, så får vi helt enkelt blicka åt ett annat håll & där finner vi den mycket tråkiga koppelträningen. Med start igår kväll så tog jag tag i den träningen, för här finns MYCKET att förbättra! Igår var han nästan omöjlig, idag mycket bättre. Men vi får väl se hur det kommer att gå framöver, vi har ju mycket tid på oss så att säga. 😛

Imorrn har jag tänkt att åka till hundhallen & kolla på agilitytävlingen som är där. 🙂 Blir bra miljöträning för lillgrabben. Plus att jag själv tycker att det är skitskoj att kolla på agility! 😀 Speciellt largeklasserna, för där händer det grejer.

På måndag (om inte vädret är alltför hemskt) så tänkte jag dra ner till stan för en liten miljöträningspromenad med Zoomen. Förhoppningsvis så följer Carina & en av tjejligan med, dels blir det mycket roligare & dels så tror jag att Zoom skulle känna sig mer säker om han har ”en trygghet” med sig. Zoom blev ju väldigt skrämd på stan när han var jätteliten, så sen dess har han problem i vissa miljöer, bland annat i stan. Jag hoppas att han övervinner sin rädsla till slut, & kan gå genom alla miljöer med svansen på topp.