Inte noskvalster!

När jag lämnade in honom i morse så undersökte veterinären honom innan en sköterska kom & tog med honom in. Jag & veterinären pratade lite om hur han har problem & så fick hon såklart se filmen. När hon då tittade i svalget så såg hon att han var röd, irriterad & att det fanns en grässtrå i en ficka där. Så att det skulle vara noskvalster var inte så troligt (men skulle dem inte ha hittat nåt när dem har sövt honom & undersökt svalget så skulle vi provbehandla mot noskvalster iaf). Sen fick jag åka hem & bara vänta på att dem skulle höra av sig. Eller ja, hem & hem, jag har umgåtts med Carina & gänget hela dagen, för jag tycker att det är jobbigt att sitta själv hemma när hunden är borta, det blir så himla tomt & tyst då. Plus att det aldrig är fel att umgås med dem. 🙂

Till slut ringde veterinären & berättade om deras ”fynd”. Tonsillerna var irriterade, speciellt den högra, där det även satt 2 grässtrån i en ficka, som förmodligen förvärrade irritationen. Sen var han även röd i vissa partier i halsen, så att hans ”attacker” (eller vad man ska kalla dem) beror INTE på noskvalster som många sa. Utan han är sjuk i halsen. Han ska nu behandlas med Metacam i 10 dagar & inom 1 vecka ska han vara mycket bättre. Skulle han inte vara det, eller t.o.m. bli sämre så skulle jag höra av mig direkt. Igår fick han ju ”attackerna” 9-10 gånger under dagen!! :O I morse 2 gånger innan jag lämnade in honom. Så jag lär ju märka det väldigt snart.

Detta innebär även en lättnad för mig. Hade det varit noskvalster så hade han ju fått förbud mot att träffa andra hundar, & tjejligan hade ju varit smittade som tusan. Nu behöver jag inte oroa mig för någon smitta & allt vad det innebär. Plus att vi kan åka till utställningen imorrn & kolla. 🙂

Idag tar vi det bara lugnt, han är lite vinglig än, men envis som han är så tänker han INTE lägga sig & sova. 😛 Ånej, istället slickar & biter han på en ”gammal” nötnacke för brinnande livet. Även fast ena ögat är halvt stängt, haha. Men men, han får göra lite hur han vill. 🙂

Porta cana shunt

Nu har jag äntligen pratat med veterinären på ReDog. Och Lix prover såg inte så bra ut, speciellt inte gallsyreproverna (som är högre efter att de har ätit & Lix var fastande inför provet) som ska ligga på max 10, & hennes låg på 87. Så ett nytt sånt prov ska tas EFTER en måltid för att se hur högt det ligger då.

Hon har med största säkerhet Shunt i levern, eller Porta cana shunt som det egentligen heter. Detta är en medfödd defekt & om jag har fattat det hela rätt så kommer det att krävas en operation om hon ska kunna leva vidare, MEN det är en dyr operation & det finns vissa risker med den.

Såhär står det på en sida på nätet: ”Beroende på shuntens omfattning varierar symtomen. Man kan se exempelvis magtarmbesvär, kramper och annan påverkan av nervsystemet, ökat drickande och kissande, trötthet och dålig tillväxt.” Allt det stämmer på Lix, utom magtarmbesvär, så det skulle ju förklara hennes ”krampanfall” som hon får med jämna mellanrum.

Metacamen skulle minskas då levern inte kan ta upp medicinen som den ska, & vi vill inte riskera att hon får en överdos p.g.a det. Eller att magen kraschar fullständigt.

Jag har ringt Evidensia här i Karlstad & vi ska in dit på ultraljud om en vecka, den 25 Maj, för att bekräfta sjukdomen & se hur allvarlig den är. Och det är först efter den undersökningen som jag kommer att bestämma mig för om jag ska gå vidare med Lix eller inte. Så det blir inget sånt beslut idag, vilket jag trodde att jag skulle behöva ta då jag trodde att de inte skulle hitta nåt avvikande på proverna, men där hade jag ju fel. Och det är jag ”glad” för, för att hela tiden höra att ens hundar är ”mystiska fall” är inte roligt nånstans. Jag vill ha en diagnos, så att man kan förstå mer & kunna hjälpa hunden på bästa sätt.

Den här sjukdomen är i & för sig ovanlig, men den har i alla fall ett namn! Och då blir det genast lättare att förstå & acceptera den. Hur vida den är ärftlig eller inte vet man ännu inte. Jag kommer att fråga veterinären om det när vi ska in nästa gång, så får vi se vad hon har att säga om det. Inte för att jag tänker avla vidare på Lix, men jag tänkte på om jag vågar ta nån mer kull på Rally eller inte. Samt hur det blir med Lix kullsyskon. Men men, den här sjukdomen är helt ny för mig, så jag får läsa på lite till om den innan nästa veckas veterinärbesök. Här & här har jag läst en del & dem sidorna rekommenderar jag till er andra som också vill läsa på lite.

Tänk att drömmar kan krossas så lätt. Jag hade ju så stora planer för mig & Lix i framtiden, men nu får jag vara glad om hon kan fortsätta leva. Det blir väldigt sällan som man har tänkt sig, i alla fall för min del. Men jag är så förbannat trött på all otur med hundarna! Varför får just mina hundar massa ”mystiska” & ovanliga sjukdomar? 🙁 Lilla söta Lix, hoppas verkligen att hon överlever detta.

160518