Hårdträning för kropp & knopp

Idag har jag & Yori varit med Sonja & Taci i stallet igen, & den här gången tog vi en tur i kärran bakom Jorma! 😀 Yori har lekt döv i stallet, jäklar vad olydig han var, helt besatt av att äta allt möjligt, skrämde hästarna i hagen vid ett tillfälle när han fick ryck & bara sprang runt som en galning m.m. så nej, inget bra betyg där! 🙁 Men när vi tog en tur på sandbanorna i kärran bakom Jorma, då minsann skötte han sig super! Iaf större delen av tiden. 😉 Han fick verkligen sträcka ut när vi travade, han var inte alltid med i starterna så han fick ta i som satan för att komma ikapp oss till att börja med, men jag såg hur nöjd han var över att få springa så fort han kunde! <3 En liten film från det finns snart på vår Instagram.

Direkt vi kom hem så åt vi & sen blev det en dusch för oss bägge två, så nu luktar vi gott. 😉 Ville få bort hästlukten även från herrn & han är ju så snäll att duscha, så varför inte? Han var dock mindre nöjd, haha, men ändå snäll som sagt. 🙂 Resten av kvällen blir lugn, Yori sover i soffan & jag sitter här vid datorn samtidigt som jag ser på tv. Vad som händer imorron får vi se, än så länge har vi inget planerat.

Vi jobbar mot rädslorna!

Det är ju ingen hemlighet att Yori har massor av rädslor, & en av dem är ljud. Men inte alla ljud, skott t.ex. är han inte ett dugg rädd för, men många andra ljud tycker han är väldigt läskiga. Redan när jag fick hem honom så var han rädd för sin metall-matskål eftersom den låter lite när man tar i den när den sitter i ställningen som håller den på plats, men jag har låtit honom jobba med det istället för att ha bytt matskål. Det har jag gjort dels för att han behöver ha matskålen högt, & dels för att jag inte vill undvika allt han är rädd för, utan jag vill att han ska utmana sig själv & övervinna sina rädslor. Numera äter han ur den 2 gånger/dag, utan större problem, så jag tyckte att det var dags att höja ribban lite, detta efter att ha fått inspiration från en film jag såg på YouTube idag. Så kvällsmaten serverades i matskålen TILLSAMMANS med en sked, & oj, vad läskigt det var! Han skällde lite på den, men vägrade ändå att ge upp eftersom han så gärna ville ha maten, & till slut hade han ätit upp allt, trots att skeden låg i! 😀 Han var spänd som en stålfjäder & hoppade bakåt många gånger, men gav som sagt inte upp & det är jag glad över. Jag kommer att fortsätta ha skeden i matskålen tills han inte längre bryr sig om den, för åter igen, här jobbar vi med att övervinna rädslorna, inte fly från dem.

Jag glömde såklart att fota innan jag gav honom maten, därför fick jag hälla upp en liten portion till med foder & ge honom, därför är det så lite i skålen. 😉

Vi lyckades även träna ett kort pass inomhus för en liten stund sen & det gick jättebra! Han vågade t.o.m. leka lite som belöning!! 😀 Ni anar inte vilken lycka det är för mig att se honom våga göra saker inomhus, för ja, rädslorna är värst inne. Antagligen beror det på att han känner sig mer ”fångad” & inte kan springa iväg på samma sätt som han kan ute, det är i.a.f. vad jag tror.

Det är inte helt lätt att ha en hund med rädslor, det tycker inte jag i.a.f. utan jag blir ofta frustrerad över det, vilket såklart inte hjälper till ett dugg. När jag blir det så brukar jag avbryta det jag håller på med, sätta på hög musik i hörlurarna & bara vänta på att frustrationen ska försvinna, ibland med tårar strömmades nerför kinderna. Det sättet brukar funka, & tårarna rinner av den anledningen att jag dels tycker synd om honom att han är så rädd, & dels för att det finns så mycket saker som förstörs p.g.a. rädslorna. Mycket av min hundträning sker inomhus här hemma eftersom det är minst störning, framför allt när jag ska lära in nya saker, men att då ha en hund som ibland knappt vågar röra sig inomhus är väldigt jobbigt. För hur ska man kunna träna & ge hunden en positiv bild av träningen, när miljön är så läskig? Och jag fattar inte varför han är så rädd inne, för såvitt jag vet så har det inte hänt nåt, så det måste vara så att det är för att han inte kan fly på samma sätt som ute. Ändå är ju inomhuslivet mer kontrollerat, men ja, jag vet inte, allt är inte alltid logiskt. Jag hoppas verkligen att Yori kommer över sina rädslor till slut, så att vi kan ha roligare än vi har nu. Jag hade såna drömmar för oss, men många av dem har krossats & jag tvivlar på att det går att bygga upp dem igen.

Ute är han som sagt tuffare, men ändå inte tuff. Numera klarar han dock av att se en soppåse stående nedanför soptunnan utan att flippa helt, så visst går det framåt, men väldigt långsamt. När det kommer till främmande människor så är det väldigt olika, en del är han jätterädd för, en del bryr han sig inte om, & en del älskar han från första stund. Det går lite fram & tillbaka med människor, just nu lite framåt där han inte har skällt på nån på ganska länge, *peppar peppar*, men jag är alltid redo ifall det händer. Jag bor ju på en gård med massor av lägenheter runt omkring så man möter alltid folk när man är ute, mest barn som springer omkring & dem brukar ju inte vara tysta. Dem flesta barnen är faktiskt rädda för honom & skriker & springer åt andra hållet, men dem brukar han inte bry sig om. Det är värre med dem barnen som ska visa sig tuffa & kanske springer några steg MOT oss & skriker, dem gillar inte Yori alls & jag förstår honom. När det händer så brukar jag försöka flytta Yori’s fokus från dem till mig genom att prata med honom eller locka honom med godis, & det kan inte vara helt dumt eftersom han som sagt har blivit bättre. 🙂 Men vi har en lång väg kvar innan det är perfekt, om vi nån gång kommer dit. Fast även om vi kanske aldrig får det perfekt så tror jag absolut att vi kan få det bättre än det är idag, så lite hopp lever än.

Oväntat mail

Även inatt hade jag stora problem med att somna, men lyckades till slut & fick sova några timmar innan Yori väckte mig vid 12:30, då behövde han gå ut. 😉 Han väcker mig genom att sätta sig bredvid, nära sängen & stirra på mig, då vaknar jag ALLTID! Klarar inte av att sova när nån stirrar på mig. 😛 Så det krävs inte så mycket för att väcka mig, haha.

Den här dagen har varit bra än så länge, jag är riktigt nöjd med mig själv som faktiskt tog tag i tvätten & tänk, snart är jag helt klar med tvättstugan & jag har MASSOR av kläder att välja mellan! 😀 Har dragit ut på tvättandet så himla länge, men nu när jag typ inte hade några rena kläder kvar så hade jag inget val längre. Och nej, det är EGENTLIGEN inte så jobbigt som jag alltid tänker att det kommer att vara, men visst är det tråkigt. 😛

Yori får vila fysiskt idag, så får vi träna kropparna imorron istället. Ilmo kommer hit, han har ju varit ”ledig” i en vecka, men imorron så återkommer han som sagt. 😉 Jag har sjukgymnasten på dagen, kanske skulle jag testa att åka inlines med BÅDA SAMTIDIGT efter det? Tror att Yori skulle dra bättre framåt om han fick lite konkurrens, & jag åkte ju mycket med Java & Bira tillsammans, men det är ju ett tag sen. 😛 Vill gärna överleva det hela. 😉 Haha. Ska ju vara uppehåll & inte blåsa så mycket, så vädermässigt vore det perfekt. Men vi får se imorron, vilket humör jag är på & om vädret stämmer, samt hur jag mår i kroppen efter besöket hos sjukgymnasten.

Den här veckan som kommer händer det mycket. Jag har bokade möten VARJE vardag, plus saker med Yori & lite annat smått & gott. 😉 När jag tittar i kalendern så känns det jobbigt med så mycket bokat, för det blir en stress för mig, samtidigt som jag tycker det är bra att ha saker bokade för att jag då får lite struktur på dagarna.

Avslutar dagens blogginlägg med att berätta att jag fick ett oväntat mail från en f.d. vän, hon som jag skrev om i inlägget ”Hoppas att ni är nöjda!” (12:e maj). Hon förklarade lite om hur hon har tänkt & känt kring allt med Dee & jag blev väldigt rörd, för tårarna rann hej vilt. Jag svarade på mailet, utan minsta lilla tvekan. Sen om detta leder till att vi ger vänskapen mellan oss en ny chans eller inte får vi se, det finns ju så många starka känslor i mig kring henne, men inget är väl hugget i sten, eller?

Idag är han dyr!

Ja, tänk, idag är han värd både sin egen & min vikt i guld, han var såå himla duktig på träningspasset vi hade med bästa träningsgänget! Ändå var vi UTE på en stor gräsmatta, precis bredvid några som spelade volleyboll, men tro inte att Yori brydde sig om dem, ånej, han hade bara ögon (& öron!!) för sin matte!! 😀 <3 Vi tränade ganska intensivt , men inte så länge. Vi körde dem tricken han redan kan plus 2 nya, det ena nya är att han ska springa runt ”pinnen”, fast åt andra hållet, & det andra tricket är att han ska springa runt mig, fast åt motsatt håll som han redan kan, så det var inte så avancerade trick. 🙂 Har precis lagt upp 3 små filmklipp från träningen på min Instagram för den som är nyfiken på att se hur det såg ut.

Under natten som var så sov jag inte en enda minut. 🙁 Så jag satt en del vid datorn & fixade filmen som jag har planerat att fixa ett tag nu, så nu är den klar & uppladdad på min YouTube-kanal. Skulle egentligen velat haft med fler saker, men låten var inte längre än såhär, så därför fick jag välja bort en del. När jag själv ser på filmen så inser jag att Yori har ett bra liv, vi gör massa saker tillsammans, även om det många gånger inte känns så. Känslor stämmer ju inte alltid överens med verkligheten, & precis så är det i det här fallet. Men men, här kommer filmen:

Nu är Yori helt slut, han ligger utslagen på träningsmattan i vardagsrummet & sover, min lilla fina guldhund. <3 Just nu har jag mycket hopp om vår framtid tillsammans, & nästa gång jag inbillar mig nåt annat så ska jag se på filmen & sen avgöra vad som är mest troligt att det stämmer – mina tankar & känslor, eller verkligheten.

Såhär gick viltspåret

Nu är det 1 vecka sen jag uppdaterade här senast, men det har varit fullt upp, så jag har inte orkat att blogga, men förhoppningsvis blir det ändring på det nu.

Kan börja med att berätta om viltspåret. Lix var först ut & hon spårade riktigt bra, hittade klöven & bar stolt omkring på den & vägrade att släppa taget om den, utom dem gångerna hon försökte gräva ner den, för att sen snabbt ångra sig & ta upp den igen. 😛 Sen var det Yori’s tur & han hade helt andra tankar i huvudet. Han var mer intresserad av att kissa överallt, & att rulla sig. Men stundtals hittade han & följde spåret, & till slut hittade han ju klöven, så helt lost var han inte! 🙂 Men tro inte att han var intresserad av den, ånej, han tog den i munnen vid nåt tillfälle när jag lekte med den, men annars var han totalt ointresserad av den. 🙁 Kanske väcks intresset till liv efter några gånger? Sist ut var Hippo, hon hade ungefär lika bra spårförmåga som Yori. 😛 Men även hon hittade klöven till slut, men ville inte heller ta den. Tur att vi hade Lix med oss som tyckte att det var roligt, både att spåra & att bära klöven, så vi fick ha lite bra känsla. 😉 Men vi kommer definitivt att testa fler gånger, man kan ju inte räkna med ett perfekt resultat första gången, även om jag önskar att det kunde ha gått lite bättre än det gjorde.

Under veckan som har gått så har vi inte gjort så mycket roligt tillsammans, så som jag hade tänkt. Så vi får nya tag med det, nånting roligt varje dag, nånting som bättrar på vårt samarbete & stärker bandet mellan oss. Kanske borde testa att springa? Är bara så rädd för att min kropp inte ska palla det, men helt säker kan jag ju inte vara fören jag har testat det, eller hur? Jag har ju älskat att springa & tror att jag skulle må bättre av det, bara kroppen som sagt klarar av det. Sist jag försökte så ramlade jag ihop & det vill jag inte göra igen, men testa lite försiktigt borde jag kunna göra, för jag tror som sagt att både jag & Yori skulle tycka om det.

Idag har det blivit lite mer filmning till filmen jag ska göra, plus att vi har gått en långis i skogen med tjejligan. Fast idag fick alla hundarna gå kopplade hela tiden, något dem inte var helt nöjda med, men oj vilken bra träning! Yori skötte sig faktiskt bra större delen av tiden, han fick gå med sele & jag hade midjebältet på mig. Promenaden fick mitt humör att ändras från irriterad till glad, så det var oerhört skönt. Bara att hoppas på att humöret stannar såhär resten av dagen. 😉

Helt fantastisk dag!

Igår gjorde inte jag & Yori nåt speciellt, men antar att det får vara okej att hoppa över nån dag. Idag däremot har vi tränat agility! 😀 Yori har ju aldrig tränat agility utomhus förut, utan bara i hallen, så han hade lite svårt för att koncentrera sig emellanåt & det var inte alls samma fart & säkerhet, men jag är nöjd med honom ändå. <3 Vi kommer definitivt att fortsätta träna agility både inne & ute, förhoppningsvis kan vi komma igång ordentligt nu när jag äntligen har blivit medlem i en hundklubb som gör att jag har tillgång till en agilitybana! 😀 Det var på tiden, har velat fram & tillbaka med vilken klubb jag skulle välja, men nu har jag äntligen valt & valet föll på Sörmons Hundklubb. Vi får se om jag kanske blir medlem i fler klubbar, men inte just nu, för ekonomin tillåter inte det.

Vi tränade en liten bana, film finns på min Instagram. Han fick även köra balansen för första gången nånsin, & den gick kanon! Och han var supermodig när han vågade ta gungan HELT SJÄLV!! 😀 Jag hade honom i koppel & han fick massa godis, men ingen höll i gungan utan den åkte ner med naturlig fart & han pallade det! 😀 Ni anar inte vilken vinst det är för oss! Hoppet lever helt klart! Min duktiga kille. <3

Innan vi åkte hem så fick han även testa den lilla bruksstegen för allra första gången & efter lite tveksamheter så tog han även den!! :O Vad hände idag liksom?! Han var så modig & jag var/är så stolt över honom. Fick även ännu ett bevis på att han är helt skottfast då han inte brydde sig ett skit om att det small ganska högt emellanåt. Så många guldstjärnor till min guldpojke idag. <3 Kunde inte vara så mycket nöjdare med honom än jag är med tanke på omständigheterna. 🙂

Nu har vi precis tränat ett litet trickpass här hemma – inomhus(!!) & det gick kalasbra! 😀 Yori var supertaggad & avvek inte en enda gång! Han vågade bjuda på beteenden & prova sig fram, ibland blev det tokigt, men för det mesta så blev det rätt. 🙂 Han verkade även börja fatta första delen av det nya tricket, eller ja, första steget av det nya tricket, för han gjorde rätt flera gånger, men det tar nog lite tid innan han blir säker på det. Kan sammanfatta passet som fantastiskt! Han var så himla duktig & det får mig att må så bra.

Idag har det verkligen varit vår dag, allt vi har gjort tillsammans har gått bra. Han var ju supermodig ute på klubben & även här hemma, tänk om det alltid kunde kännas såhär. Ska försöka minnas den här känslan när det tar emot, för det vet jag ju att det kommer att göra många gånger. Men det känns som att vi äntligen är på rätt väg & det känns underbart! 😀

Hoppas att ni är nöjda!

Idag är ännu en sån dag då jag tänker mycket på allt som har hänt med tidigare hundar & alla andras reaktioner i samband med det. Det spelar liksom ingen roll hur längesen det är, jag kan inte glömma det, eller ens släppa det & gå vidare. Jag fattar inte hur folk kan vara så jävla elaka som dem är, inte alla, men väldigt många, & jag tror tyvärr att det alltid kommer att vara så. 🙁 Såhär skrev jag i ett inlägg för nästan 1 år sen, men hade lika gärna kunnat skriva det förra veckan:

”Men det finns en POSITIV del i gårdagens alla tankar & känslor, & det var att jag såg klart & tydligt hur min ”tävlingshjärna” fungerar. Jag känner en ENORM press på att lyckas PERFEKT med i princip allt jag gör. Ribban sitter på toppen & det är ingen annan än JAG som har lagt den där, men det är p.g.a allt som har hänt. Så många gånger i mitt liv har jag fått höra att jag är värdelös, inte värd ett skit, aldrig kommer att lyckas med nåt o.s.v. & det har gjort att min hjärna då tänker ”jag ska visa dem, jag ska bli bäst”, & ja, vid dem tankarna så lägger jag ribban där den inte borde ligga. Och det värsta är att ribban inte bara drabbar mig, utan framför allt mina fina killar. <3 Jag vill så gärna visa alla att JAG KAN, men då behöver ju hundarna vara lika duktiga dem, & därför ställer jag på tok för höga krav på dem. Jag ”räknar med” att dem ska förstå saker mycket snabbare eftersom mina tidigare hundar har kunnat göra si & så. Inte schysst.”

Samma tankesätt sitter kvar än, SÄNK KRAVEN MÄNNISKA! Min & Yori’s relation just nu är inte den bästa, det skrev jag om senast igår, & vi har som sagt massor att jobba på om vi nånsin ska kunna hitta tillbaka till varandra. Jag MÅSTE sänka kraven, på både han & mig, men hur ska det gå till efter alla år jag har fått stått ut med massa skit? Om ni bara visste hur mycket det har skadat mig, hur mycket det har förstört för mig & hur mycket jag hatar det som har hänt. Det känns som att det inte spelar någon roll vad som händer härnäst, för mitt förflutna kommer alltid att finnas kvar & jag kan som sagt inte släppa det & gå vidare, det är omöjligt, & det känns inte som att det finns nån som kan förstå. Jag har ingen att ventilera det här med, eller jo, till viss del, men jag har ingen som kan förstå mig fullt ut, & det är precis det jag skulle behöva. Och JA, jag skulle verkligen BEHÖVA gå vidare, men hur ska jag kunna göra det när ingen annan gör det? När jag ständigt får höra att jag har mördat mina hundar typ ”för skojs skull” när det i själva verket har varit katastrofer för mig att förlorat dem. Som sagt, det finns ingen som förstår allt jag har fått genomlida, & fortfarande genomlider.

Och en del av dem som så innerligt hatar mig & gör allt för att förstöra för mig vågar inte ens stå för vilka dem är, så jävla fegt. Det är lätt att vara tuff bakom en dataskärm, men att säga vem man är, nej, det är alldeles för farligt. Men att driva nån till vansinne & förstöra dens liv är tydligen helt okej. Skulle så gärna vilja veta vilka alla är, många vet jag, men inte alla, & det är oerhört jobbigt. Håll dina vänner nära men dina fiender närmare. Jo, det skulle jag, om jag visste vilka dem var.

Jag förlorade många vänner i samband med att jag förlorade Dee, & särskilt en av dem tänker jag ofta på. Jag saknar henne, vi träffades inte jätteofta, men tillräckligt ofta för att jag skulle se henne som en vän. Träffade henne på en tävling i vintras & det var så fruktansvärt jobbigt, för jag var så kluven, skulle jag prata med henne eller undvika henne? Vad skulle skada mig minst? En del av mig ville ju inget hellre än att prata med henne, & tala om hur mycket jag saknar kontakten med henne. Och en annan del ville inte ens tänka på att hon var där. Att den här personen finns så nära mig är riktigt jobbigt, & ja, jag brukar undvika tävlingar där hon kan dyka upp, men samtidigt så vill jag inte att en sån här sak ska få hindra mig från att åka på tävlingar, vare sig jag tävlar själv eller är med nån som sällskap! Så ja, lite skönt är det nu med alla inställda tävlingar, för det innebär att jag inte aktivt måste ta beslut om jag ska åka eller inte.

Jag skulle kunna skriva om det här i all evighet, men vem skulle förstå? Svaret är enkelt; ingen. Ingen kan förstå & det gör så ont inombords. Dem som vill förstöra för mig & göra mitt liv till ett helvete har verkligen lyckats, så grattis till er.

Nu ska jag gå ut en kort sväng med Yori & sen försöka sova, så att jag orkar med morgondagen. Jag hoppas att jag får sova ordentligt inatt, för det behöver jag verkligen! Och så hoppas vi att det känns bättre imorron!

Dee utklädd till E.T. (Shit, vad jag saknar henne, min galenpanna!)

Vi har mycket att jobba på!

Ja, om jag & Yori ska hitta tillbaka till varandra så har vi mycket att jobba på! Bristen på träning dem senaste månaderna har fått oss att glida ifrån varandra jättemycket, vi har liksom inte roligt tillsammans längre, utan enbart var för sig, & det är nåt jag vill ändra på. För att kunna ändra på det så MÅSTE vi göra saker TILLSAMMANS igen, som att träna olika saker, gå aktiva promenader & ja, helt enkelt göra saker tillsammans. Dem senaste dagarna har jag försökt att träna trick med honom inomhus, men han är ointresserad av det, så så långt har det gått. 🙁 Ute om jag försöker träna med honom så vill han bara jättekorta stunder, sen är allt annat mer intressant. Så vi får köra mikropass ute, iaf när det gäller freestylen, för när vi tränar med dummies så hänger han med lite längre, så därför börjar vi bygga vår relation & träning på det! För tycker han att det är kul så tycker oftast jag också att det är roligt, så vi satsar på det, stenhårt.

Men många gånger har jag så oerhört svårt för att motivera mig att hitta på nånting med honom, just för att han hellre gör saker med andra, men jag VET att vi har haft en fantastisk relation tidigare & vi ska banne mig hitta tillbaka till den! Jag får tvinga mig att försöka, om & om igen, & belöna Yori massor för nästan all kontakt han tar med mig.

Idag på träningen så hade vi ROLIGT TILLSAMMANS!! Han var jätteduktig med dummiesarna, & lyssnade bra även på dem andra bitarna som ”hör till”, så som fotgående & att stanna kvar. Fotgåendet är långt ifrån perfekt, men man måste börja nånstans, eller hur? JAG MÅSTE HA LÅGA KRAV NU, för vi ska bygga från grunden & vi ska göra det stabilt. Vi ska se till att vi båda har roligt & lyckas med det vi ska göra, det är nog lika viktigt för både mig & Yori. Jag tror att Yori kommer att ha lättare för det än jag, för jag är ju så förbannat bra på att sätta höga krav, även när jag verkligen försöker att sänka dem. Så vi får se hur det går.

Jag har tänkt att jag & Yori ska göra NÅNTING TILLSAMMANS VARJE DAG, antingen gå en aktiv promenad (& med aktiv menar jag att det händer saker, som typ dogparkour & sånt som kräver uppmärksamhet & samarbete), försöka träna ett jättekort pass inne, träna nånting ute, typ med dummies, eller varför inte ta en inlinestur? Alla dem sakerna kräver uppmärksamhet & samarbete, & det är det jag måste ”jaga” en tid framöver nu, annars kommer vi aldrig att hitta tillbaka till varandra. Jag behöver min VÄN Yori, min SJÄLSFRÄNDE Yori, inte bara min hund Yori. För tro mig, det är stor skillnad på dem kategorierna!

Om man bortser från livet med hund så ska jag starta i en grupp imorron på vuxenhabiliteringen, som handlar om min autismdiagnos. Vi får väl se om jag kan lära mig nåt jag kan ha nytta av, den kostar inget så jag har ju bara min tid att förlora, & det är det värt. Så 6 tisdagar framöver kommer denna kurs att pågå, känns lite ”jobbigt” att vara uppbokad såpass många gånger, men det blir nog bra bara det kommer igång. Känns ju alltid lite jobbigt innan man vet vad man kan förvänta sig av kursen, se vilka andra som är med & sådär, vem vet, jag kanske lära känna nån ny trevlig person som förstår mig mer än många andra? Haha, nejdå, nu ska jag inte ha för höga krav eller förhoppningar, men det vore ju inte helt fel om det blev så. 😉

Idag har jag även träffat sjuksköterskan på öppenpsyk & vi kom fram till att jag ska sätta in en till medicin, för att se om min ilska kan tagga ner. Det har ju varit en del borttagningar av mediciner den senaste tiden, var ju tvungen att testa & se om jag skulle må bättre, sämre eller likadant med färre mediciner, & det kanske som sagt är därför jag har varit så arg. Så nu sätter vi tillbaka stämningsstabiliserande & ser om humöret kan jämna ut sig & bli bättre. 🙂 Jag tror på det, eller framför allt, jag hoppas på det. Men det kommer ju inte att komma över natten, så åter igen, tålamod, tålamod, tålamod, en av mina allra svagaste punkter får jag nu träna på ännu mer, men blir det bättre i slutändan så är det ju värt det.

Lite träning i solen

Wow, vill bara börja med att säga tack för allt stöd jag har fått efter gårdagens blogginlägg, det värmer mycket. <3 Nu när allt har landat lite mer så känns det lugnare, eller ja, jag tänker inte på det oavbrutet längre, utan kan tänka på andra saker också, vilket är väldigt skönt. Så det blir nog bra, bara jag får svar på blodproverna om några veckor, efter det kommer det säkert att kännas bättre.

Idag träffades jag & Malin & tränade lite ute i solen med våra grabbar. Så nej, det blev inga inlines idag, är för varmt för det, så vi körde lite freestyle/dummy-träning istället. 😉 Yori skötte sig faktiskt riktigt bra, bäst gick dummyträningen som han verkligen älskar, så jag borde verkligen lägga ner mer tid på sånt. Hade med mig min gamla kamera, så jag kunde fota lite när Malin körde med honom, samt att hon fick ta några bilder på mig & Yori tillsammans. MÅSTE lämna in min nya kamera på rengöring så att jag kan börja använda den sen, för den är mycket lättare att fota med & bilderna blir mycket bättre. Men här kommer några bilder från idag:

Imorron ska det regna hela dagen så då har jag tänkt att sätta ihop en liten bana till Yori här hemma, med läskiga saker som han ska övervinna, vilket ska bli spännande. En del av dem ”hindren” jag tänker ha har han redan mött i sitt liv & klarat av, så det mesta blir en repetition, men några nya ska vara med också. Vi får hoppas att vi båda vaknar på rätt sida – massa tålamod för mig, & massa mod för Yori.

Hästterapi på dagens schema

I förmiddags åkte jag & Yori med Sonja till stallet för lite hästterapi. 🙂 Yori hade aldrig varit i ett stall tidigare, så det var både extremt spännande & väldigt läskigt. Massa lukter & konstiga ljud, för att inte snacka om den knäppa grepen! Kan sammanfatta det hela som att han har mycket grejer att jobba på. 😉

Efter lite mockning (eller ja, Sonja mockade, jag pratade mest & Yori hade fullt upp med att undersöka & skälla som en galning) så hämtade vi in en av hennes hästar, Jorma, & snacka om snäll häst! Trots Yori’s miljon skall & race så var han helt cool. 😀 Vi tog en promenad där Yori fick springa lös & Jorma kunde inte ha brytt sig mindre om Yori än han gjorde, vilket var oerhört skönt. Själv gick jag dock & bara väntade på att han skulle få fnatt p.g.a. Yori, men något fnatt kom aldrig.

Jag fattar inte, jag som har hållit på med hästar i såå många år är så fruktansvärt livrädd för dem nu. 🙁 Jag har liksom tävlat dressyr upp till Lätt A, vunnit VärmlandsMästerskapet i dressyr, tävlat hoppning upp till 1 meter, samt riskerat livet alltför många gånger i skogen & på alla möjliga sätt på ridbanan/i ridhuset. Jag har varit totalt orädd, men nu, ja, nu krävs det mod att bara klappa en häst. Jag vill bli av med min rädsla för hästar, jag vill våga rida igen, för jag saknar det så mycket. Men det kommer att ta lååång tid, om jag nån gång lyckas. Så det är inte bara Yori som har fått träna på att utmana rädslor idag.

Fick även ett bra tips från Sonja om att hjälpa Yori med sina rädslor, så även om det kommer att kosta lite, så har jag så gott som bestämt mig för att ge det en chans. Jag vill ju göra det bästa för honom, & ingen mår bra av att vara rädd. Idag har han dock visat fler rädslor än tidigare, men han har rädslor även när han inte är i nåt stall. Så kan jag underlätta för honom, & även för mig själv, så gör jag gärna det! Ska ringa imorron & ta reda på lite prisuppgifter & sånt.

Resten av den här dagen blir lugn, eventuellt så kanske vi kör ett trickpass, det beror på hur det känns som en stund, för just nu orkar jag inte. Imorron kommer Ilmo igen & jag skulle behöva ta en tur på stan, men vi får se hur det blir. 🙂