Jag är ledsen för att jag inte orkar allt jag vill

Svackan vägrar att släppa sitt grepp om mig. Det är oerhört tufft & jag gör mitt bästa för att ta mig igenom såväl dagar som nätter på ett så bra sätt som möjligt, men det är fan inte lätt. Börjar tro att jag har hamnat i en depression IGEN, men jag menar, hur jävla tätt kan dem komma?! Jag vill inte behöva läggas in för att fixa med nya mediciner, men snart ser jag inget annat val. Drar ut på det så länge jag bara kan, i hopp om att det ska vända ”på egen hand”.

Just nu är jag värdelös på att höra av mig & hålla kontakten med folk runt omkring mig, & jag är ledsen för det. Tänker speciellt på en person, du vet nog vem du är, ta det inte personligt, det är inte dig det är fel på. Dem enda jag pratar med nu är dem jag träffar, vilket är typ Carina…Och i samband med tollarträffen så träffade jag ju en del andra personer, men har sen dess inte pratat med nån av dem. Skulle vilja ha mer kontakt med min familj, men krafterna finns inte & därför uteblir det. Det betyder INTE att jag älskar dem/er mindre, det är bara det att jag just nu inte orkar med saker som dem flesta tar för givet att man alltid klarar av. Jag prioriterar Yori & gör mitt bästa för att ge honom roliga stunder, men efteråt blir jag mest liggandes i soffan/sängen resten av dagen. Läser man min blogg, alltså hunddelarna av den, så låter det som att vi är jätteaktiva, men så är det verkligen inte. Vi försöker att hitta på nånting per dag, men det är inte alltid det blir av. Idag t.ex. orkar jag ingenting, så Yori (& även Ilmo så länge jag har honom) får ha tråkigt, korta rastningsrundor är allt som händer. Senare idag ska han dock få åka hem till min farsa & där får han roligt! 😀 Dels med Zicco, men även med resten av alla som bor där. <3 Det är min tröst idag, ”han får det roligt senare”. Jag ska ju röntgas ikväll & imorron förmiddag, det är därför han ska få vara hos farsan under tiden, så slipper jag känna stress över att han är ensam hemma, för man vet ju aldrig hur lång tid det tar, om det är förseningar m.m. Så tack för att ni tar honom! <3

Igår fick han bada lite igen, träna lite på att faktiskt HOPPA från en brygga & inte bara ”plumsa i”. 😛 Haha. Lite race med tjejligan i ”skogen” roade han sig också med, medan jag & Carina satt & tittade på, lagom ansträngande. 😉 Han är så lycklig när han får göra saker & jag önskar så att jag orkade ge honom det varje dag, men det får komma längre fram. Nu är fokuset som sagt att ta mig igenom tiden på ett bra sätt, resten kommer senare.

Tollare för hela slanten (med film)!

Igår var vi som sagt på tollarträff med Värmlandstollarna & hade det hur roligt som helst! Idag bjuder jag mest på ett gäng bilder samt en film från gårdagen. 🙂

Dessa bilder är tagna av Maria Fridell:

Och dem här är tagna av Angela Olsson:

Det var det med överlämningar….

Anden-i-strumpan!

Och självklart filmen, som är filmad av Elin Lorenz:

Idag har vi gått en skogspromenad med tjejligan i värmen, shit, jag blev jättevarm! 😛 Haha, men samtidigt skönt att värmen äntligen har kommit! 😀 Yori den dåren sprang runt som en galning hela tiden, rullade sig massor av gånger & sprang sen vidare. Så han var nog ännu varmare när vi kom till bilen, haha. Tur att det fanns lite vatten kvar i bilen som hundarna kunde få, & sen blev det ac:n på hela vägen hem. 😉

Just nu är Ilmo här för första gången! Jag & Yori har ju träffat han (&  hans husse) & gått promenader vid 2 olika tillfällen tidigare, men nu är det första gången som dem träffas inomhus. Om allt går bra så kommer Ilmo att vara här på dagarna när hans husse jobbar, & hittills är det inga problem alls. 🙂 Så det är bara att hoppas att det fortsätter såhär.

Vår allra första tollarträff!

Idag var då den stora dagen då jag & Yori skulle åka iväg på vår allra första tollarträff, & den blev (såklart) tillsammans med Värmlandstollarna!

Vi startade tidigt i morse, åkte & hämtade upp Elin & Muffin innan vi styrde bilen mot Torsby. Väl där så blev det ”frukost” samt genomgång om hur dagen skulle se ut. Fint väder & trevligt folk, kunde det bli mycket bättre?

Vi började med lite passivitetsträning, som gick ut på att vi stod i en stor cirkel, & hundarna skulle stanna kvar medan vi kastade ut dummies till mitten av ringen. Yori var superduktig fram tills dess att jag började kasta…Ojojoj, vad svårt det blev för den vilda då! Han ville så gärna ta den & förstod inte alls varför han inte fick göra det. Så helt klart en mycket nyttig övning för oss!

Vi fortsatte sedan med dummysök, Yori har ju vid något enstaka tillfälle letat efter någon leksak, men aldrig en dummy & aldrig ”seriöst”. Och med tanke på vår okunskap så ställde jag nog tusen frågor om HUR man skulle göra, samt bad dem som kunde, att visa mig hur det hela skulle gå till. När det sedan var vår tur så hamnade jag i nåt chockläge en kort sväng, för jäklar vad lugn & fokuserad Yori var när han letade efter dummyn!! :O När han sen hittade den så var han ju bara ”tvungen” att ta ett ärevarv ute på den stora gräsytan. 😉 I omgång nummer 2 så hade han fattat vad det hela gick ut på, så han hittade dummyn snabbare & bestämde sig sen för att köra flera ärevarv på gräset, helt överlycklig var han & mitt hjärta kunde inte älska honom mer. <3

Sen blev det lunch & massa prat för oss tvåbeningar medan dem fyrbenta fick vila i bilarna.

Efter lunchen testade vi på tolling, men det var visst inte vår starkaste sida…Yori hittade mer intressanta lukter i marken än dummyn som jag kastade. Sen, när han väl hade tagit den, så tänkte han, åter igen, dra på ärevarv, men då fick jag honom att ångra sig & istället komma till mig. Med andra ord behöver vi VERKLIGEN träna på avlämningar!!

När det sedan blev vattenmarkering så var jag övertygad om att det skulle vara Yori’s paradgren, men ajaj, fel igen. Han tvekade på att hoppa i vattnet (när hände det senaste liksom?) & sen ville han inte ta med dummyn in till land! :O Istället fortsatte han att leta efter något & jag TROR att han letade efter tennisbollen, för jag brukar ju alltid kasta i en tennisboll till honom när han badar. Så jag måste helt klart träna på att kasta dummies till honom! Fast inte ”vanliga kast” har jag fått lära mig. 😛

Sist, men inte minst, så fick Yori bekanta sig med vilt (en död and). Hans tidigare erfarenheter av vilt går ju helt klart att diskutera med tanke på att han är en jakthund som SKA apportera döda fåglar. Jag TROR att han har apporterat fågelvinge när han var bebis, innan han kom till mig, men jag är inte helt säker. Under tiden som jag har haft honom så har han iaf fått nosa på ett renhorn & han var LIVRÄDD för det! Skällde som en galning, reste ragg, kröp omkring på marken osv. så jag hade inte jättehöga förväntningar på dagens viltbekantskap. Efter att ha skällt ut anden ordentligt så vågade han, med min hjälp, till slut gå hela vägen fram & nosa på den! Duktiga killen! Sen fick han även träffa ”anden-i-strumpan” & den tog han t.o.m. i munnen efter lite lek!! 😀 En chockad, men lycklig matte såg sin hund springa omkring med anden i munnen, hur stolt som helst.

Efter det åkte alla hem utom jag & Elin, vi släppte hundarna lösa & gick en skogspromenad så att dem fick rejsa av sig det sista lite som dem ville, & jävlar i havet vad dem sprang! Snacka om att sträcka ut, & äntligen hade Yori en hund med sig som var lika snabb som han själv är. 😉

Jag tror att det var längesen Yori var så lycklig som han har varit den här dagen, & så himla duktig! Vi har haft så sjukt skoj & kommer garanterat att komma på fler träffar, samt träna vidare hemma på allt vi har lärt oss idag. Så STORT TACK till alla som var med idag, jag har som sagt frågat miljarder saker & faktiskt fått svar på allt, så tack för ert tålamod. <3

Nu har Yori checkat ut för dagen, han ligger med andra ord i min säng & sover. Själv väntar jag på att filmen från dagens alla övningar ska laddas upp klart, men det tar tid. 🙁 Så i morgondagens blogginlägg kommer en film om hur allting såg ut under dagen, så titta gärna tillbaka då!

ÄNTLIGEN kan man säga!!

Nu ÄNTLIGEN är han hemma igen, min vilda vän, mitt håriga ”barn”, min Yori! <3 Eftersom jag inte har haft feber sen i onsdags morse & känner mig superpigg idag så tog jag för givet att jag är frisk från det, & därför hämtade jag hem honom. Han var lika knäpp som vanligt när jag hämtade honom, skällde på mig när han såg mig genom glasrutan i dörren på trapphuset, & när han väl kom ut så sprang han bara rätt förbi mig & in i bilen där han la sig i sin bur…! Haha, tack för att du dissar mig liksom, det kunde inte ha blivit tydligare. 😛 Han gjorde likadant förra gången, så nästa gång ska jag fan filma så att ni får se hela kalaset. 😉

Bilden ovan är från vår träning den 4/4. Han skulle ta bollen-på-snöret, men fick syn på nånting annat & liksom ”missade” målet, haha.

En annan sak som jag verkligen säger ÄNTLIGEN över är att jag har fått en tid för magnetröntgen av min hjärna!! Och den tiden är på torsdag kväll nästa vecka, lite konstigt att få en tid 19:30, så jag ska dubbelkolla så att dem har skrivit rätt. Röntgen skulle ta mellan 60-90 minuter då den även ska göras med kontrast. Så snart får jag ÄNTLIGEN veta om jag har någon hjärntumör & hur stor den isf är. Nervös över det beskedet, men jag vill ha ett svar, den ovissheten som jag lever i nu är ju inte rolig alls. Jag har ju fått medicin som ska få tumören att krympa, men om det skulle visa sig att läkaren har fel & att den inte ens finns nån tumör, ja, då känns det onödigt att gå på den medicinen. Men vi får se, spännande är det, minst sagt.

Imorron väntar tollarträffen!! 😀 ÄNTLIGEN ska vi få hjälp att komma igång med apporteringen, så att vi på egen hand kan fortsätta träna det sen. Är så himla förväntansfull inför träffen & hur den kommer att gå, tänker ”bara Yori sköter sig”, vill ju gärna inte skämma ut mig redan på första träffen! 😛 Haha.

Hjälp, vilken bild är finast?!

Inatt när jag inte kunde sova så passade jag på att leta fram gamla bilder på Java från en av mina externa hårddiskar. Jag har ett projekt på gång, vill inte säga vad än, men jag behöver eran hjälp med att välja bild. 😛 Haha, jag har ett par favoriter bland dem 6 bilderna jag har valt ut redan, men det är alltid roligt att höra andras åsikter också. 🙂 Så vilken eller vilka bilder tycker ni mest om?

Jag tittade även på lite olika filmklipp där min lillebrorsa har ställt upp & följt med mig & Java till diverse ställen för att fota & filma oss. Så världens största tack(!!) till världens bästa bror, för tack vare han så lever minnena vidare på flera olika sätt. Och ibland behöver man få se allt igen, & inte bara minnas det i huvudet. Så åter igen – TACK!! <3 Några bilder & ett litet filmklipp finns nu att beskåda på vårt Instagramkonto.

Här hemma är det riktigt tyst & tomt. Yori har ju varit hos min farsa sen i måndag, eftersom jag fick feber då. 🙁 Hela måndagen, nästan hela tisdagen & morgonen igår har jag haft feber, men nu har jag bara huvudvärk, så det går ju åt rätt håll. 😉 Bara febern håller sig borta, vill ju kunna åka iväg på tollarträffen på lördag, men får jag nån mer feber så får jag ställa in den, inte mer med det. Det kommer ju fler träffar, men jag har ju sett fram emot lördagens. Men men, inte mycket jag kan göra åt det nu, utan jag får bara vänta & se hur det hela utvecklar sig.

Längtar tills allt detta är över & allt kan återgå till det normala igen, både vad det gäller mig själv, men också för resten av världen. Det är så många av mina möten som ställts in p.g.a. coronaviruset & jag behöver ha dem! Har märkt en försämring i mitt mående psykiskt, men det var ju det där med att aldrig ge upp, aldrig nånsin. Jag klarar det här, även om livet pissar mig i ansiktet just nu, så SKA det bara gå hela vägen! Jag ger mig inte, även om jag många gånger önskar att jag gjorde det. Jag har Yori, min familj & mina vänner, dem stöttar mig oerhört mycket hela tiden, dem ger mig nya krafter när mina håller på att ta slut & tillsammans borde vi kunna ta oss igenom allt. <3 Bara vi vågar tro på det tillräckligt mycket.

Saknar att kramas med min prinsessa. <3

Långpromenad Acksjöleden

Idag kom äntligen den efterlängtade långpromenaden! Vi var ett gäng på 6 personer & 12 hundar som gick en riktig långpromenad längs Acksjöleden på strax över 8 km, vilket tog cirka 3 timmar, med en fikapaus. 😉 Det var kuperad terräng så jag höll på att bryta både den ena & den andra foten flera gånger, haha, hade ju Yori & Rally i midjebälte & en av dem hade väldigt bråttom större delen av tiden, gissa vem…Den andra fick jag stundtals ”jaga” för att h*n skulle gå framåt, så det var kämpigt, men jag klarade av det! 😀 Emellanåt blev jag riktigt trött & kände mig svimfärdig, men det gick över när jag fortsatte att gå, måste ju bättra på min kondis ordentligt om jag ska kunna fjällvandra nåt till hösten.

Efter 3 timmar i skogen så blev det 1 timme i duschen, haha, så jävla gött! Nu sitter jag här i soffan & är stolt över mig själv som krigade mig igenom hela promenaden, & Yori ligger bredvid & sover, så han verkar också nöjd. 🙂

Vi tajmade in vädret perfekt, för när vi kom tillbaka till bilarna så började det regna, & nu ska det regna resten av kvällen, natten & hela morgondagen. Med största säkerhet blir det en vilodag imorron, dels för att min rygg inte kommer att vara att leka med, & dels för att vädret blir så tråkigt. Min rygg gör ont redan nu trots både Naproxen & Alvedon, fy fan vad trött jag är på den! Jag ska snart få träffa en sjukgymnast på vuxenhabiliteringen så jag hoppas att h*n är bättre än sjukgymnasten på vårdcentralen. Eller bättre & bättre, att h*n lyssnar mer på mig & tar mina problem på större allvar.

Man kanske borde luta sig tillbaka & titta på en film nu? Ja, det får nog bli nåt sånt, blir lagom ansträngande. 😉

Tack, ni är fantastiska!

Jag har fått en otrolig respons på gårdagens inlägg, både i form av kommentarer på Facebook, meddelanden på Facebook & mail, & jag blir alldeles varm inombords av glädje för att ni visar att ni bryr er, så tack! <3 Jag har även fått frågan om varför jag valde att skriva & publicera inlägget & svaret är enkelt – jag mår bättre av att skriva, det är som en sorts terapi för mig, & jag blir starkare av att dela med mig av det. Och att sen få den responsen som jag har fått av er läsare, ja, det gör bara saken ännu bättre! 😀

Idag har jag fått bildäcken bytta, så nu är det sommartid på riktigt 😉 , samt varit vårdcentralen en sväng. Sen har jag & Yori gjort nåt som vi inte har gjort på länge, flera månader faktiskt = tränat trick inomhus!! Sån glädje i dem ljusbruna ögonen & han gav allt! Han lyssnade inte på vad jag sa hela tiden, utan emellanåt testade han lite av varje för att se om det blev rätt. 😛 Haha. Jag tyckte också att det var himla roligt att träna igen, så jag ska försöka hålla i det här nu. Det märks att det är längesen, för lilla grabben har inte alls samma styrka i kroppen för vissa trick som han har haft förut, men det går ju att träna upp på nytt, vilket är precis vad jag har tänkt att vi ska göra. 😉 Idag har vi tränat på 2 nya trick, ”eller hur?” & ”hug”. ”Eller hur?” går ut på att han ska nicka, men precis som Java gjorde, så har Yori lagt till en egen touch på det hela. 😛 Ni kan se en liten film på hur det ser ut på vår Instagram. ”Hug” går ut på att han ska sitta ”vacker” & hålla i något föremål med framtassarna, vi har börjat med en mjukisdjursanka. Det är svårt tycker han, för dem musklerna att sitta ”vacker” såpass mycket som det kräver är inte dem bästa tränade på hans lilla kropp om jag uttrycker det så. Men som sagt, vi jobbar på det!

Nu väntar vi mest på att Carina ska höra av sig så att vi ska åka till lilla skogen en sväng & gå där, OM hon kan/orkar, vilket både jag & Yori hoppas på. Isf kommer vi även att ha med Ilmo med husse, så att han får träffa tjejligan, för om jag ska börja vara dagmatte åt honom så måste han gå ihop med tjejligan eftersom vi går tillsammans med dem så ofta. Varken tjejerna eller Ilmo har problem med andra hundar, så jag har svårt att tro att det blir några problem. 🙂 Ilmo & Yori har träffats en gång tidigare & det gick hur bra som helst.

När man pratar om trollen, haha, nu hörde Carina av sig & promenaden blir av! 😀 Så nu ska vi ut i skogen & låta hundarna röja!

Träning & fotografering i solen

Jag, Malin & Elin träffades idag för att träna & fota tillsammans, & även om det blåste en del så var ju solen framme så det var rätt så skönt ändå. 🙂 Själva träningen gick sådär…Freestylen funkade inte alls, eller ja, han gjorde väl tricken jag bad honom om, men det gick långsamt & inte så mycket engagemang från hans sida. Att apportera dummies var däremot hur roligt som helst!! 😀 Han tog i som satan för att hämta dem, men ville inte alltid lämna ifrån sig dem. 😛 Haha. Sen måste vi jobba på hans grepp, vill ju att han ska hålla den ordentligt i munnen, & inte på sidan som han gjorde dem flesta gångerna idag. 😛

Efter träningen så fotade vi varandra på kanten vid sandtaget & Yori skötte sig mycket bra där! Han kan ju tröttna på detta med fotografering, men idag tyckte han att det var roligt! 🙂

Väntar snällt på sin tur.

Lite mys mitt i träningen.

Rivstart mot dummien!

Resten av kvällen blir lugn för oss här hemma, & imorron på dagen ska vi försöka hitta på nåt. På eftermiddagen ska vi träffa lite nya bekantskaper som jag hoppas att både jag & Yori ska tycka om! Det är en tollare & hans ägare, så jag hoppas att Yori kan bli vän med honom. 😉 Vi får hoppas att det är en ”springare” & inte en som vill tacklas, haha, eftersom Yori har svårt med närkontakt vid lek, han vill liksom ha sitt space & springa järnet, allra helst med någon hund efter sig. 😉

Inte ge upp va?

Har precis kommit hem efter dagens 2 timmarspass i freestyle tillsammans med ett härligt gäng freestylemänniskor! Jag trivs så bra i deras sällskap & i den miljön, men när jag & Yori kör så har jag inte alls samma känsla. 🙁 Han sticker fortfarande, visst han kommer tillbaka, men jag blir ändå så ledsen & besviken. Jag lägger ner så mycket tid, pengar & energi på freestylen & så bara skiter han i det, det är iaf så det känns. 🙁 De andra sa idag att han gick bättre idag än sist, men jag har inte kollat på filmerna än, så jag kan inte jämföra dem än, men senare idag har jag tänkt att titta på dem.

Eftersom jag tycker att vårt klass 1 program är dötrist & uttjatat så valde jag att köra klass 2 programmet idag istället, mycket roligare. Jag hoppades långt inne att han kanske inte skulle sticka om det var en ny låt, men nej, sån ”tur” hade jag såklart inte.

Vi körde programmet 2 gånger, med samma katastrofala känsla, & i slutet av passet så fick alla några minuter var inne på planen att köra vad man ville, så då ställde jag upp agilityslalom & körde, & då jäklar vad bra han var!! 😀 Kanske bara att inse att han vill vara agilityhund? Jag vill ju kunna köra flera sporter med honom, men DET ENDA han ALLTID är med på är agility! Han skulle aldrig sticka iväg från en agilityplan, & man ser hur ögonen lyser när han får köra det. Så som sagt, han kanske är en agilityhund?

Vi är anmälda till 2 stycken freestyletävlingar, vilket inte alls känns bra. 🙁 Så jag ska nog stryka mig för båda tror jag, känns inte värt det, det känns snarare som att ju mer jag trycker på, desto värre blir det, så en paus från freestylen kanske vore på sin plats? Och istället satsa på agilityn ett tag? Vi kanske behöver bygga upp vår relation ännu mer, & ett sätt att göra det är ju att köra agility. Kör vi det så får Yori göra det bästa han vet (agility), jag får göra det bästa jag vet (tävla), & samtidigt bygger vi ett starkare band mellan oss. Kan det bli bättre?

Snart kan man äntligen köra agility ute, så då kan vi träna massor! Det tråkiga med agilityn är ju att man måste åka iväg varje gång för att kunna träna, freestyle kan man ju träna vart man än befinner sig. Men det är väl smällar man får ta.

På onsdag ska han mätas in av en domare, så att jag får veta om han är en L eller XL hund. Jag hoppas & tror på L, för det är vad JAG får honom till, men jag vet ju hur det gick med Rally. 😛 Haha, hon blev tyvärr M trots att jag fick henne till S, fast det var nätt & jämt. Så håll tummarna för att han dels inte dör av skräck när han ska mätas (han tycker inte om att ha saker på ryggen!!), & dels att han blir en L. 😉

Underbara Dee. <3

Sänk kraven, men ge inte upp

Det är så typiskt mig, antingen satsar jag allt jag har & lite till, eller också ger jag upp helt & hållet. Den där balansen emellan skulle jag vilja hitta, men det är lättare sagt än gjort. Varför kan jag inte bara vara lagom? Varför alltid så extrem åt det ena eller andra hållet? Först så är jag supertaggad, så taggad att jag knappt kan sova för att jag vill träna & tävla så mycket. Jag planerar tävlingar för ett par månader framöver & livet känns på topp. Men sen faller allt, ingenting känns längre meningsfullt & all motivation till minsta lilla träning eller tävling är som bortblåst. Det är frustrerande, & det tar på krafterna att ha dessa svängningar, men jag vet i dagsläget inte hur jag ska kunna plana ut dem. Vet någon av er som läser så får ni gärna komma med tips!

Mitt liv är verkligen inte i balans på nåt sätt just nu. 🙁 Det är inte bara hund-delen som svajar, utan allt annat också. Det är många oklara besked om hur illa saker & ting verkligen är, så jag tycker mest att jag går & väntar på svar från sjukvårdens alla håll & kanter. Det är svårt att fokusera fullt ut på nånting annat, även om jag försöker. Jag känner mig så maktlös, inser att det inte är ett val jag kan göra, utan vissa saker kommer ändå. Jag vill bara få ordning på allt, helst på en gång. (Och nej, det är ingenting med Coronaviruset!)

På tisdag ska jag till sjukgymnasten med min onda rygg som jag snart hugger av. I typ 3 månader(!!) har den jävlats med mig, dag som natt. Oavsett vad jag än gör så gör den ruskigt ont & det är långt ifrån alla gånger som smärtstillande hjälper, även om jag har fått ganska starka såna. Hittar inte sjukgymnasten något fel så kommer jag att skickas till en ortoped för utredning. Kul. Fler utredningar. Men jag måste hitta ett sätt att bli smärtfri, så jag är beredd att lägga ner tid & kraft på det. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra det, eller vad jag kan göra för att underlätta, så jag försöker bara att bita ihop så långt det går.

Det här inlägget blev inte särskilt peppande eller positivt, men det är såhär mitt liv ser ut JUST NU. Ska man försöka se det lite positivt så kan man väl säga att nu borde det bara kunna bli bättre?!