Vilken bild är finast?

Startade den här dagen tillsammans med Carina & hennes tjejliga i skogen ett par timmar. Det var helt underbart! 😀 Hade såklart med mig kameran för att kanske lyckas få det perfekta kortet på Zoom. Tog även andra bilder på allihop som kommer nu:

Lix älskar att springa i skogen.

Lundehundar på ingång!

Somliga bara flyger fram i snåren…

…Andra får kämpa betydligt mer.

Hela tjejligan samlad.

Underbara hundar! <3

Bästa gruppfotot.

Rally & Clara är rutinerade på fotografering.

En flygande Zoom 😀

Clara & Zoom.

Såhär ser många försök till gruppbilder ut 😉

Finaste Rally <3

Ibland ser han så vuxen ut :O

Varför måste vi vänta här?!

Men åter till Zoom, jag behöver er hjälp att välja bild. Så vilken bild är finast på Zoom?

Zoom ligger bredvid mig i soffan nu, det tar hårt på krafterna att busa i skogen med sina favorittjejer. 😉 Och bara för att jag skrev det så gick han upp. 😛 Haha.

Lundehundar brukar vara väldigt svåra med att få rumsrena, men Zoom går emot det ”trenden”. Han går till altandörren & sätter sig när han är nödig. Och kissar direkt han kommer ut, så inget ”stå-här-&-titta-på-allt-innan-man-kan-kissa” som Magic körde med. 😛 När vi är borta har han det dock svårare, ibland säger han till, men hinner inte alltid. Och så är jag sämre på att läsa av honom när vi är borta, så mycket beror säkert på det.

Resten av dagen har vi inget bokat, så vi kanske tränar nåt trickpass senare, vi får se. 🙂

Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Sanning framför lögn

Jag har tvekat mycket på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte, & ännu mer på om jag skulle publicera det eller inte. Men låt gå, här kommer det.

När jag höll på mycket med hästar så umgicks jag såklart med mycket trevligt folk, men alla var inte det, en del var riktigt elaka. Exakt vad dem gjorde tänker jag inte gå in på här & nu, men låt oss säga att det fanns idioter där.

Efter några år så fick jag äntligen min först hund – Magic. Och då gled jag mer & mer ifrån hästvärlden & istället in i den världen där jag lever idag, nämligen hundvärlden. Jag trodde (& hoppades!) att folk inom hundvärlden skulle vara bättre, snällare & inte så förbannat avundsjuka som vissa var i hästvärlden. Men jag hade fel.

Den första tiden var folk helt underbara, men ju fler motgångar jag fick, desto fler ovänner fick jag på köpet. Och när jag har tvingats att tagit bort mina älskade hundar så har jag fått en jävla massa skit för det! Folk säger att jag dödar hundar för att jag har tråkigt & för att visa att jag kan. Men det ligger såklart ingen sanning i det. För vi säger om det skulle vara sant; varför skulle jag då först betala flera tusen i veterinärvård, för att sen ta bort dem för skojs skull?! :O Nej, just det, det finns ingen logik i det alls. Med Java så ruinerade jag mig helt, alla mina besparingar, nästan allt jag ägde, gick till hennes veterinärräkningar & ändå kunde jag inte rädda henne. Så bespara mig ert jävla skitprat.

Jag är så galet mycket starkare nu än jag har varit förut. Jag noterar vad folk säger/skriver, men inte så mycket mer. Jag låter lögnerna stå för dem, för jag vet ju att det inte är sant. Förr hade jag en helt öppen blogg där folk kunde skriva kommentarer som publicerades direkt, men det har jag fått ändra på tack vare dessa idioter. Så nu kan folk kommentera, men kommentarerna måste godkännas av mig först innan dem publiceras, så jag har valt att inte godkänna en hel hög. Ett tag fick jag även ha lösenordsskyddade inlägg, & det är inget jag vill gå tillbaka till. Ni anar inte hur mycket skit jag har fått den senaste tiden, & till vilken nytta? Ingenting kan ändra på saker som redan har skett, & dem som tror sig sitta på en massa makt tror att dem kan bestämma min framtid. Piss off säger jag bara! Ni kommer ALDRIG att rubba mig, försök ni att fortsätta spotta & sparka på den som stundtals ligger ner, men ni kommer aldrig att vinna över mig, för jag är så mycket starkare än er.

Jag kommer att köpa Zoom oavsett vad ni säger, så ni kan lika gärna lägga ner redan nu. Och jag tänker inte låsa alla mina offentliga konton, som typ bloggen, Instagram, Facebook osv, bara för att ni tror att ni har nåt att säga till om. Visst, man kanske kommer långt med hot & trakasserier, men man kommer ännu längre med sanningen.

Om 8 dagar får jag hem min prins, oavsett vad folk tycker & tänker.

(Stort tack till Zoom’s fina uppfödare som fördrar sanning framför lögn.)

6 år av saknad efter min kung

161026

Ja, idag är det den 26 Oktober 2016, vilket innebär att det är exakt 6 år sedan jag fick ta bort min kung. <3 Min stjärna, min kung, min bästa vän, min tävlingspartner, min legend. Kärt barn har många namn. Jag saknar honom så mycket, vissa dagar mer än andra, men tanken på honom finns alltid i huvudet.

1610261

Det var ju han som visade mig vilken underbar värld som fanns där, utan att jag hade sett den tidigare. När jag köpte honom så visste jag ju innan att jag ville ställa ut lite samt testa agility, men oj så mycket mer vi körde!! Han visade mig min drömvärld, fylld av hundträningar & tävlingar. Vi åkte på långa resor för att tävla & jag har många fantastiska minnen från vår tid tillsammans.

1610262

Han var, är & kommer ALLTID att vara mycket speciell för mig. Jag ångrar inte för en sekund att jag har hans tassavtryck på min högra överarm, där det alltid kommer att sitta kvar. Genom min kennel så får han leva vidare, eller iaf hans namn, Magic. Och han kunde inte ha fått ett bättre namn, för han var fasen magisk!! Han lärde mig så sjukt mycket saker, både i vardagen & med hundar. Jag kommer aldrig att få en bättre lärare.

Kolla in framtassarna - perfekta!!

Kolla in framtassarna – perfekta!!

På hela hemsidan finns det massor av bilder på honom & på mitt youtubekonto ”maggebus” finns en del filmer, om man bläddrar tillbaka en bit. Avslutar dagens inlägg med att bjuda er på några filmer, på mig, men framför allt på min kung. <3

Valplängtan

Fortfarande inga tecken på löp hos Rally, men en till i hennes flock är nu svullen & kommer att börja löpa precis när som helst. Så 2 av 4 tikar har dragit igång! Man får ju hoppas på att dem andra faller för grupptrycket. 😉 Haha.

161023

Jag har sån hundabstinens så går det inte att förklara det med ord. 🙁 Livet utan hund är tråkigt, riktigt jävla tråkigt. Och än lär det dröja innan jag får en ny, eftersom Rally som sagt inte har börjat löpa än. Och tänk om hon skulle gå tom!! :O Vad gör jag då? Väntar på nästa löp eller köper en utifrån? Usch, det vill jag inte ens tänka på, hon bara MÅSTE få valpar i vinter!!

1610231

Jag vill ju helst ha en tik då jag föredrar tikar, men skulle det bara bli hanar i kullen så kommer en hane att få stanna här. Jag SKA ha en hund ur den här kombinationen om det bara går. Jag har redan kommit på 3 stamtavlenamn & bestämt mig för vad jag ska kalla min hund, vare sig det blir en tik eller hane. 😉 Så ja, jag längtar som en galning!