Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Övernattning hos tjejligan

Igår åkte jag & min lilla grabb hem till Carina & tjejligan där vi sedan spenderade natten. Vi tvåbeningar kollade på film & hundarna lekte. 🙂 Alla nöjda & glada.

Finaste Rally (gammal bild).

Idag hade vi tänkt att gå en skogspromenad, men det är så förbannat halt ute att det är livsfarligt för både människor & djur att röra sig utomhus. Så vi fick tänka om & beslutade oss för att träna lite freestyle/lydnad i hallen istället. 😛 Zoom skötte sig superbra idag också, jag är så himla nöjd med honom! Det här var andra gången som han har tränat samtidigt som någon annan, emellanåt tappade han lite fokus, men kom snabbt tillbaka sen. 🙂 Han är ju bara liten än så länge, så jag blir inte det minsta arg/irriterad när han tappar fokus & kanske t.o.m. springer bort till den andra hunden. Han lär sig snart att det inte lönar sig att göra så, det märkte han idag iaf. 😛

Resten av den här dagen/kvällen vet jag inte riktigt vad som händer. Jag har inget planerat, men om halkan ute försvinner så lär det ju bli en promenad, annars hoppar vi över den idag.

Nu ska jag däremot sätta mig med Zoom’s träningskalender & skriva ner allt både från igår & från idag. Måste ju se till att hålla igång det, annars var det ju ganska meningslöst med att köpa den. 😛

Min prinsessa skulle ha fyllt 6 år

…Igår. Jag minns så väl kvällen då jag satt i min allra första egna lägenhet & rensade kläder med Elin, medan Java’s uppfödare skickade sms om valpningen. Och jag minns glädjen när hon skrev ”Nu är Java född”!

Java var den perfekta hunden, utan tvekan. Alla har vi brister & hennes var att hon var sjuk. En sjukdom som till slut segrade & jag & min fina svartvita späckhuggare skildes åt. Så jävla tragiskt, en så fin hund, jag kommer ALDRIG att få nån som passar mig lika bra som hon gjorde, det är jag väl medveten om.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, bjuder på några bilder & filmer som minne till min finaste Java. <3

161104 1611041 1611042 1611043